Personliga platser – Storamölla…

(Storamölla, 1992)

Det finns platser som är oerhört speciella, utan att jag direkt kan säga varför. Platser som haft och har stor betydelse för mig som person och bildskapare. Vissa av dessa platser har även påverkat mig i så stor grad att jag förändrat mitt skapande, att jag fått ett annat perspektiv till livet och till mig själv. I denna serie i bloggen tänker jag presentera dessa platser för er. Kanske kan jag ge er tips på intressanta fotoplatser, kanske kan jag tipsa er om ställen där ni själv också kommer upptäcka något speciellt. Kanske kan även ni känna av att platserna är speciella. I vilket fall så kommer jag framöver presentera några av de platser som är mest speciella för mig som människa och som bildskapare. Jag fortsätter nu med en plats mellan Ängelholm och Klippan, nämligen Skånes tredje högsta vattenfall Storamölla.

Det är ont om vattenfall i Skåne… Detta märkte jag tydligt när jag flyttade från Bergen till Skåne och Ängelholm i 1987. Där jag bodde utanför Bergen hade jag ett litet vattenfall som jag ofta besökte. Om detta vattenfall hade legat i Skåne, hade det varit Skånes högsta… Skånes högsta vattenfall är annars Hallamölla i Verkeån på 23 meter. Näst högst är Forsakar på 18 meter, också i östra Skåne, inte långt från Hallamölla. I nordvästra Skåne runt Ängelholm där jag bodde var det däremot ont om vattenfall. På Hallandsåsen hade jag ju både Trollehallar, Djurholmen och Axelstorp – där jag kunde fotografera mindre vattenfall och vatten i rörelse. Här var jag ofta, särskilt under vintern för att fotografera is och rinnande vatten i kombination. Men så fick jag tips om ett vattenfall vid Källna mellan Ängelholm och Klippan, längs Pinnån. Här låg Skånes tredje högsta vattenfall på 8 meter, även om det också räknas som Skånes största om man ser till vattenmängd.

Pinnån som slingrar sig ner mot Rönneå vid Ugglarp kände jag till sedan innan. Särskilt runt Ugglarp, eller Össjö broar som det också kallas. En fantastisk fågellokal under vårarna när hela området översvämmas. Men nu hade jag alltså fått tips om en fotografisk pärla uppströms längs Pinnån. Med åren blev Storamölla en av mina absoluta favoritplatser, särskilt då under vintern. I ravinen nedanför fallet är det blå skugga och spännande isformationer. Däremot är det trångt och svårt att ta sig fram, och kanske inte alltid så trevligt om man eventuellt skulle ha höjdskräck…

Då och då fick jag se strömstare, och under somrarna även forsärla och någon gång en kungsfiskare. Nedanför fallet är det en fantastisk lund med mängder av vårblommor. Särskilt vitsippsfotografen kan här få sitt lystmäte.

Jag har inte varit vid Storamölla sedan 2002, så det kan ha förändrats något. Men det är en spännande plats för en fotograf. Om man nu inte har höjdskräck, förstås…