En älgserie från skymningen igår…

(Älg 1, 2012)

(Älg 2, 2012)

(Älg 3, 2012)

(Älg 4, 2012)

(Älg 5, 2012)

Efterhand som skymningsljuset sänkte sig så förlängdes slutartiderna alltmer… I det mörkblåa skymningslandskapet såg vid ett flertal älgar. För mig är det inte viktigt att det blir skarpa och ljusa bilder, jag lockas mer av de mer mystiska älgbilderna. Slutartiderna får bli vad de blir, älgarna får röra sig hur de vill – och bilderna får mer än gärna bada i härliga blåtoner. Om jag inte känner för att göra lite svartvita bilder också… Här visar jag en serie på fem bilder från skymningen igår. Kanske visar jag några flera ännu mer abstrakta älgbilder framöver. Frågan är hur abstrakta älgbilderna egentligen får vara. Enligt mig får bilderna vara hur konstiga som helst…

Samtliga bilder är med Nikon D200 och 400mm på bländare 2.8. Slutartiderna 1/8 sekund och 1/10 sekund. 800 ISO och 1600 ISO.

Annonser

Gäspande storlom…

(Gäspande storlom, 2012)

Storlommen är en mycket fascinerande fågel; att sitta vid en skogssjö och lyssna på ropande storlom under sommarnätterna är en av de starkaste upplevelserna jag kan ha ute i naturen. Just i denna bild från igår under kvällen kunde ha visat en ropande storlom. Fast så var det inte, den gäspade… Kanske hade den blivit trött på fotografen som låg platt på magen och fotograferade mer eller mindre utan avbrott…

(Nikon D200, 400mm, bl 2.8, 1/200 sek och 100 ISO)

Personlighet och uttryck…

(Lavskrika, 2010)

(Råbock 1, 2008)

(Padda, 2006)

(Råbock 2, 2010)

(Hungrig, 2009)

Ofta när jag fotograferar djur så försöker jag fånga händelser och uttryck där jag på något sätt kan fånga djurens personlighet. Själv tycker jag att det blir bilder som kommunicerar direkt genom bilden till bildbetraktarna. Bilder på djurs personligheter kan också ge en viss humoristisk karaktär då djuren nästan får något mänskligt över sig. Det finns de som tycker att det är fel av förmänskliga djur – djur är djur och människor är människor, brukar man säga. Jag brukar då ofta säga att djur är också människor… Bara för att försöka belysa djurens betydelse. Jag är också övertygad om att det är lika stora individuella skillnader mellan olika djur, som det är mellan olika människor. Vad tycker ni, och hur upplever ni bilder som fångar djurens uttryck eller personlighet?

Lavskrikan fotograferade jag vid Bergsethskallen, precis på gränsen mellan Dalarna och Norge, 23 september 2010. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/500 sekund på 100 ISO. Första råbocken är från Brattåsen i Värmland, 8 mars 2008. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/500 sekund på 100 ISO. Paddan är från Styvje i Hälsingland, 20 juni 2006. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 105mm. Bländare 2.8 och 1/320 sekund på 200 ISO. Andra råbocken är från Kyrkarp norr om Mullsjö, 1 juni 2010. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/250 sekund på 100 ISO. Den hungriga kon är från Ljunghems kullar norr om Mullsjö, 24 juni 2009. Kameran var Samsung Pro 815 och brännvidden 420mm. Bländare 4.6 och 1/800 sekund på 50 ISO.

Några älgbilder…

(Älg 1, 2012)

(Älg 2, 2006)

(Älg 3, 2006)

(Älg 4, 2006)

(Älg 5, 2008)

Bjuder på en serie på 5 älgbilder. Bild 1 är från Mullsjöskogarna, 5 april 2012. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/125 sekund på 400 ISO. Bild 2 är från Edsbyn i Hälsingland, 4 juni 2006. Kameran var Nikon D100 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/125 sekund på 200 ISO. Bild 3 är från Skärjån i södra Hälsingland, 5 maj 2006. Kameran var Nikon D100 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/125 sekund på 200 ISO. Bild 4 är också från Skärjån, 15 maj 2006. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/10 sekund på 200 ISO. Bild 5 är från Lilltjära i Hälsingland, 2 maj 2008. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/50 sekund på 400 ISO.

Less is more 2…

(Talgoxe i flykt, 2012)

Jag arbetar ofta med bilder som innehåller så få element som möjligt. Just för att förenkla bildspråket, men givetvis också med den ambitionen att kunna berätta något med så få detaljer som möjligt. Denna bild på en talgoxe i flykt är en sådan. Den bygger på de visuella elementen ljus och form. Solens stora ljusa cirkelform och den lilla fågelsilhuetten. Tittar man extra noggrant ser man två svarta prickar; det är också två fåglar i flykt, vet dock inte vilka – men de var långt bort. Har tidigare haft ett inlägg på begreppet ”Less is more” som ni kan ser här.

(Talgoxen fotograferade jag här i Mullsjö, 9 april 2012. Kameran var Pentax K7 och brännvidden 87mm. Bländare 4.5 och 1/1000 sekund på 100 ISO)

Att andas på linsen…

(Hjulet, 2006)

(Motljus, 2006)

(Vitsippor, 2006)

(Kabbeleka, 2006)

En teknik som jag återkommer till med jämna mellanrum är att andas på linsen. Det ger en speciell drömsk känsla i bilderna. Men det kan också ge olika blandningstekniker; särskilt om du har en längre slutartid och imman försvinner successivt under slutartiden, eller om jag skulle göra en dubbelexponering på samma utsnitt – en bild utan och en bild med andning på linsen. Dessa fyra bilder är samtliga enkelexponeringar och samtliga bilder är gjorda med Samsung Pro 815. Bilderna är från 17 och 18 maj 2006, dels i Söderhamn och dels vid Trollkil utanför Söderhamn.

Hjulet är med 28mm, på bländare 6.3 och 1/6 sekund. Motljuset är med 28mm, på bländare 8 och 1/13 sekund. Vitipporna är med 28mm, på bländare 6.3 och 1/6 sekund. Kabbelekan är med 45mm, på bländare 8 och 1/13 sekund.