(Skymning, 2012)
Först av allt vill jag förtydliga att jag lämnat all skit bakom mig och går nu vidare. Vilket jag skrivit tidigare här i bloggen, dels genom inlägg men också i svarskommentarer. Det finns att läsa för de som önskar, och det är med mina egna ord. Jag har även bemött några anklagelser om att jag tar texter från andra i detta inlägg. Men allt ska av någon konstig anledning hela tiden vändas och vridas på, för att de som anklagar mig och deras bild av allt ska bli den offentliga sanningen. Därför vill jag klargöra här i bloggen.
Min förklaring vad gäller ”Bildskaparens manifest” har jag redan lämnat här. Sedan anklagas jag för att ta eller stjäla texter från andra (bland annat andra fotografer) i ett flertal av mina artiklar. Detta är heller inte sant! Jag har under alla år läst mycket, och särskilt i början av min karriär när jag dro igång med min kursverksamhet, då läste jag mycket böcker om allehanda fotografiska områden. Att jag sedan, ibland långt senare, kommer ihåg eller använder meningar som finns skrivna sedan tidigare – detta är högst omedvetet. Men det är också ett vanligt fenomen bland många som skriver mycket. Jag har alltid haft lätt för att komma ihåg vad jag läst, och i de tillfällen jag kommer ihåg ordagrant vad som tidigare skrivits då har jag använt ett citat – som jag givetvis också namngivit. Det kan man också hitta om man vill granska genom hela min produktion av publicerade artiklar. Men ibland kommer man på något som man sedan skriver, där man inte kan härleda till att det kan vara skrivet tidigare. Ibland har jag vetat att något har sagts eller skrivits tidigare, och då givetvis formulerar jag mig då i artiklar och texter med meningen ”det brukar sägas” eller ”ni har säkert hört detta sägas”, eller liknande. Märk väl: Andemeningen att jag tar, stjäl eller plagierar – det är inte rätt!
Sedan detta med att jag anklagas för att plagiera en text under kapitlet ”Nyfött land” i min bok ”Min plats i ljuset”. Vad som lämnats ut som pressmeddelande till höger och vänster, och som man samtidigt försökt övertyga bokhandlare med om att det är en sanning – det stämmer inte heller. Redan 1994-95 började jag forska kring den nordiska mytologins skapelseberättelse, då jag planerade några resor till Island och därför ville arbeta fram ett bildmaterial kring konceptet ”Nyfött land” där bilderna kunde symbolisera olika moment eller närheten till just den nordiska mytologins skapelseberättelse. Här blev Ymer en central gestalt som jag ofta utgick ifrån i mitt fotograferande på Island. Under hösten 1996 hade jag ett flertal föreläsningar där jag läste upp från Eddan och just skapelseberättelsen. En artikel med den text som finns i ”Min plats i ljuset” hade jag publicerad i Camera Natura nr 3/1996.
Grävarna fortsatte då med att leta ett annat ursprung till min text om skapelseberättelsen. Från början blev jag anklagad för att ha hämtat texten från Internet. Nu hittade man en liknande eller mer eller mindre identisk text i boken ”Island – sägornas och vulkanernas ö”, skriven av Eric Karlsson och utgiven 1990. Jag kunde inte komma ihåg exakt varifrån jag hade min text, annat än att den handlade om den nordiska mytologins skapelseberättelse och hade sitt ursprung i Snorres Edda. Men för säkerhets skull så ringde jag till Eric Karlsson. Berättade för honom vem jag var och vilken situation jag hade hamnat i. Jag berättade för honom att jag inte visste om att jag hade min text just från hans text, men för säkerhets skull ville jag be om ursäkt. I den offentliga och överallt spridna versionen av samtalet med Eric så står det att jag krävde honom på ett retroaktivt godkännande. Vilket inte är sant! Eric hälsade till mig över telefon att om någon skulle säga något, så kunde jag hälsa från honom att jag fick texten av honom. Och detta utan att jag frågat honom. Samtalet var vänligt och hela tiden i en god ton, och inte alls som den offentliga versionen lyder att jag ”utnyttjat en stackars 84-åring”. Där ser man så fel det blev, och hur man vred på allt. Synd bara att jag inte spelade in telefonsamtalet med Eric – det är kanske så jag måste göra framöver?
Jag vet idag fortfarande inte om texten i skapelseberättelsen har sitt ursprung i texten till Eric Karlsson. Jag kan enbart säga att det handlar om den nordiska mytologins skapelseberättelse, där jag inte tagit bort eller lagt till något. Jag vill ju inte förändra från det som står i Snorres Edda. På sidan 2 i Camera Natura nr 3/1996 står det också i beskrivningen av min artikel ”med avsnitt ur den isländska gudasagan”.
Märk väl: I boken ”Min plats i ljuset” finns det en mängd citat, som samtliga är skrivna i kursiv och namngivna med sitt ursprung!
Att ständigt hålla på och gräva och sedan i allt detta vända och vrida på allt, för att andemeningen hela tiden ska stärka en offentlig bild av mig som person – det kan jag inte göra något åt. Jag skickar heller inte pressmeddelanden till allehanda media. Jag har inga presstalesmän eller advokater runt mig – jag står ensam i det offentliga ljuset. Intervjuer med mig blir klippta eller man gör utdrag. Nu senast står det något om detta på Hela Hälsingland, som ni kan läsa här. Jag har kommenterat inlägget med mitt eget namn.
I hela den process eller kampanj som drivs mot mig försöker man hela tiden vända och vrida. Det finns en konsensus i detta som alltid ligger i samma riktning. Och för varje gång blir mitt förtroende allt sämre, och detta utan att jag egentligen varken sagt eller gjort något. Jag har tidigare erkänt i min blogg vad jag gjort, jag har bett om förlåt och jag har sedan jag startade upp bloggen igen visat över 700 bilder. Samtliga av dessa är äkta, utan att jag varken klippt eller klistrat. Det finns heller inga uppstoppade djur (alla elaka kommentarer fulla av indicier och misstankar till de publicerade bilderna är inte publicerade)! Gå gärna genom min blogg, samtliga inlägg. Läs allt jag skrivit, titta på alla bilder jag visat fram.
Kanske är min svenska inte bra på alla ställen, kanske är jag lätt att missuppfatta. Men detta kan jag inte göra något åt, annat än att hela tiden försöka bli bättre på svenska.
En liten parentes i sammanhanget: Jag har aldrig jagat andra fotografer med blåslampa som arbetat i Photoshop! Jag har inte bedrivit någon hetskampanj mot en konstnär som målade av min harbild. Jag pratade med konstnärens mamma och vi gjorde upp i godo över telefon (ingen ersättning betalades till mig om ni skulle undra, och jag skickade inga krav heller efter telefonsamtalet). Kanske ännu ett telefonsamtal som jag borde haft inspelat? Så var det med den historien!
Vad ni väljer att tro på kan jag inte göra något åt. Jag fortsätter, har lämnat all skit – och låter alla hårresande spekulationer tillhöra en annan värld. Det är ju inte jag! Jag finns här i min blogg!
Vad som blir det nästa som grävarna plockar fram, för att sedan vända och vrida på – det kan jag inte styra över. Så länge de får en massa uppmärksamhet kommer de givetvis fortsätta. Och jag fortsätter också med att inte kommunicera med dessa anonyma grävare. Det finns ju också en dold agenda i allt detta som inte når offentlighetens ljus, men som med tiden också kommer framgå med allt större tydlighet. Inte bara för mig, men ju längre den pågår och på det sätt den pågår, ju fler kommer förstå.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
(Älg 1, 2012)
(Älg 2, 2012)
(Älg 3, 2012)
(Älg 4, 2012)
(Älg 5, 2012)
Terje Hellesø 