(1)
Var en tur upp till min hassellund idag för att se efter årets första honblommor. Ett tidigt men säkert vårtecken…
Förra året fotograferade jag honblommor 28 februari, då våren var lite tidigare än i år. Men efter senaste dagarnas vårväder, så kände jag att det var dags att kolla läget.
Hittade en knopp där honblommorna hade börjat komma fram lite försiktigt, så jag ger det 2-3 dagar till innan det kan vara läge för ett antal fullt utslagna honblommor.
Kom att tänka på Karin Boyes välkända dikt ”Ja visst gör det ont” när jag stod där med makroobjektivet och ställde in skärpan på knoppen. Såg ett väsen, som nästan skrek av smärta…
Det gör tydligen ont för knoppen att brista…
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
(Bild 1 – Hasselknopp, 2016)