(1)
Idag klockan 11.10 fick jag första sprutan (Pfizer). Andra sprutan blir 18 augusti. Så då borde man vara rätt så skyddad mot Covid-19. Detta fast jag dessutom fick Covid-19 i början av mars i år (blev inte värre än en förkylning med lite feber).
(Bild 1 – Droppar, 2006)
(1)
En vacker solnedgång (som alla solnedgångar är) från Dagshög i Skåne.
(Bild 1 – Solnedgång, 1998)
(1)
Lek med rörlig kamera och lång slutartid. Från strandskogen vid Mullsjön.
(Bild 1 – Rörelse, 2021)
(1)
Flickslända i motljus, helt enkelt.
(Bild 1 – Flickslända, 2021)
(1)
Blommande lappljung på Nipfjället i Dalarna.
(Bild 1 – Lappljung, 2002)
(1)
Grågås i Mullsjön, i en dubbelexponering med IR-filter.
(Bild 1 – Grågås, 2021)
(1)
En ny bild från Ryfors. En sten täckt med frön, från en blåsig dag med lång slutartid (2 sekunder).
(Bild 1 – Frön, 2021)
(1)
En tornseglare kastar sig iväg från uppe under takkrönet.
(Bild 1 – Tornseglare, 2019)
(1)
Det fotomiljön i första hand saknar är bristen på en publik… En sådan som genuint älskar bilder, som tittar på bilder, har sina favoritfotografer, kan urskilja de olika bildstilarna och ser vilka fotografer som har något eget i sitt uttryck – och som i allt detta köper fotografi. Antingen bilder i glas och ram för att ha på väggen hemma, eller som samlar på fotoböcker från favoritfotograferna. Kanske letar man runt i media, köper tidningar där favoritfotograferna presenteras, eller att man aktivt följer dessa på olika sociala media.
Vi fotografer saknar en sådan publik, en sådan som musikerna baserar hela sin verksamhet på. Dessa som sällan vill missa en konsert eller skiva med Coldplay, Iron Maiden eller Håkan Hellström. Fotografernas huvudproblem är att den enda publik vi har är andra som också fotograferar. Som om Coldplay enbart skulle spela inför en kår av andra musiker, eller sådana som har ambitioner att själva bli framgångsrika musiker.
(2)
Jag älskar musik, men jag älskar också foto. Ungefär på samma sätt. Jag vill egentligen konstant få kunna njuta av en favoritlåt från någon av mina favoritmusiker, men njuter gärna också av en fantastisk bild från en av mina favoritfotografer.
I detta känner jag mig stundtals riktigt ensam. Kanske hade jag varit ensam publik om någon av mina favoritfotografer hade dykt upp för en föreläsning i min närhet… Ungefär som när vi hade fotofestivalen här i Mullsjö för ett antal år sedan; den mest internationellt kände fotografen Bruno Barbey från Frankrike hade den minsta publiken – helt enkelt för att de flesta här hemma aldrig hade hört om honom. Man saknade alltså tillgång till en publik som kan och älskar fotografi.
En bildkommentar säger alltid mer om den som kommenterar bilden, än om bilden som kommenteras! En välkänd fras som jag ofta återkommer till i mina texter och under mina kurser och föreläsningar. Vid några tillfällen har jag faktiskt också valt att medvetet provocera med att rakt ut säga till publiken att de inte alls var intresserade av mina bilder, om de inte fick veta hur de själva kunde göra liknande bilder – eller ännu bättre hade kunskapen att göra ännu bättre bilder.
För att publiken bestod av andra fotografer. Som det oftast är.
(3)
Så ser det ut i alla fotoklubbar, på Instagram och på Facebook. På Fotosidan. Alla som tittar på fotografernas bilder vill själva bli bättre fotografer. Som om fotomiljöns öde är att vara en ständig fotoskola. Vill du sälja många fotoböcker bör det helst vara läroböcker som tillräckligt bra avslöjar dina hemligheter för alla de fotografer som köper böckerna. Om du väljer att göra en personlig fotobok och utelämnar fototekniska data till bilderna, då förlorar du nästan hela kundkretsen.
Jag skulle idag kunna erbjuda nybörjarkurser i foto, och jag skulle kunna arbeta dygnet runt. Men om jag istället lägger allt mitt fokus på att utveckla mig själv som fotograf, då skulle det resultera i bilder med minimal publik och kundkrets.
Vill du idag bygga upp en stor verksamhet och sälja mycket böcker och tjäna en bra slant ska du öppna ett konto på Youtube och sedan dela med dig frikostigt hur du får fram dina fantastiska bilder. Jag kan lova att du kommer få stora mängder följare med tusentals fototekniska frågor – och som sedan väntar på en ny lärobok eller dina gyllene genvägar i Photoshop eller Lightroom.
(4)
En stor kundkrets som inte har andra mål med att följa dig än att själva kunna bli minst lika duktiga. När de sedan lyckats försvinner de, öppnar sedan egna konton – för att framställa sig som nya experter med egna följare.
Fotomiljön idag handlar minst av allt om bilder, det handlar inte om att utveckla sig vidare i sin egen riktning – och sedan låta detta vara det bärande i din aktivitet som fotograf. Du får ingen publik om du väljer att inte dela med dig. Enbart bilder räcker inte!
Mönstret är lätt att se, särskilt om man följt fotomiljön över tid. Man ser det tydligt när man läser vilken typ av kommentarer man får till bilderna. Från de rena nybörjarna handlar det oftast om frågor; om vilken kamera man använt eller hur man mätt ljuset. De som hållit på lite längre blir sedan mer fåordiga, där några även blir återhållsamma för att inte förminska sina egna positioner. De riktigt duktiga skiner oftast helt med sin frånvaro, eller så väljer de att vara mer kritiska för att mer lyfta fram sig själva än bilden man kommenterar.
(5)
De som inte själva fotograferar väljer också att vara helt tysta, då de anser sig inte vara tillräckligt kompetenta till att kommentera bilderna. Kan man inte, så väljer man bort – istället för att utveckla sig. Dessa som i tystnad sitter hemma och njuter av senaste skivan till Coldplay. Jag undrar stillsamt hur många sådana beundrare fotograferna har. Sådana som hänföras av Coldplay, deras musikstil, deras förmåga att unikt förmedla sina känslor. Har fotograferna en sådan tyst beundrarkår som verkar i det dolda?
Jag tror inte det, eller jag känner starkt att det sällan är så. Annars hade fotograferna sålt flera böcker, haft flera besökare på sina utställningar, större publik på sina föreläsningar. Men det hade även dykt upp flera mejl med intressanta frågeställningar. Man ser få eller nästan inga tecken på att det finns en sådan publik för fotograferna.
Mina bästa bilder får generellt färre kommentarer än de andra. Och sällan blir det kommentarer som berättar för mig att man verkligen satt sig ned och granskat bilderna. Vanligaste kommentaren jag får är ”snyggt ljus” eller en tumme uppåt. Möjligen även någon flamsig gifbild. De riktigt bra bilderna ska på något sätt marginaliseras bort. För att snabbt kunna ta sig vidare till nästa bild. Ju fler bilder man hinner gilla, desto bättre!
(6)
I alla hänseenden prioriterar jag bloggen före både Instagram och Facebook. Då jag känner att de som ger sig tid med mina bilder på bloggen, verkar har ett större bildintresse. De tusentals följarna på Instagram ser jag mer som passiva radiolyssnare, sådana som sällan lyssnar på annan musik än det som råkar passera i bakgrunden. Det som alla andra också lyssnar på. En form för smal listpop där de så kallade ”hitsen” kommer på löpande band – utan att ens vid något tillfälle spela de bästa låtarna! Direkt när man gillat någon vacker solnedgång från Frankrike, skyndar man snabbt vidare till en röd blomma från Hawaii eller en elefant i Kenya. Motiv, motiv, motiv. Vackra och färgstarka motiv – men inga bestående BILDER. Sådana som nästan kräver att man stannar till och engagerar sig. Sådan musik som kräver att man verkligen LYSSNAR – det som är fel sort musik för radion…
Vill man sedan ha engagerade bildtittare till sina bilder, då får bilderna antingen ha klara brister så att experterna kan få vakna till med sina tips till dig – eller så får motiven ha hög gullighetsfaktor. Hellre linnea än skatnäva, en björn hellre än en ko, en örn istället för en gråsparv. En vacker solnedgång är ALLTID en vacker solnedgång!
Eller att du väljer tillräckligt speciella fototekniska tillvägagångssätt, så att man kan få ställa frågor om hur man gjort.
(7)
En bra fotograf blir alla så småningom, om man lägger ned tillräckligt med tid och väljer att aldrig ge upp. Tillräckligt egen i din bildstil blir du om du mer fotograferar för din egen skull än att lyssna på ”råd” från andra. Något de flesta fotografer idag verkar lida mest av; det finns alldeles för många fotografer idag som mer lyssnar på vad andra tycker än att lyssna på vad man själv tycker. Den största bristen med dagens hysteriska sociala media är att det är viktigare att passa in hos andra, än att själv trivas med det man gör.
Jag har idag runt 3000 följare på Instagram, de absolut flesta av dessa har jag ingen aning om vem det är. En försvinnande del av dessa är genuint intresserade av mina bilder och vad jag försöker visa fram i mina bilder. De skulle givetvis aldrig komma på tanken att besöka min blogg. Så är det också med de drygt 1200 som följer mig på Facebook.
Det är inte för dessa jag engagerar mig, helt enkelt för att det är betydligt viktigare för mig att fotografera än så. Jag saknar publiken till Coldplay, Iron Maiden och Håkan Hellström…
(Bild 1 – Kor, 2005)
(Bild 2 – Tornseglare, 2010)
(Bild 3 – Vattenfall, 2021)
(Bild 4 – Smörbollar, 2021)
(Bild 5 – Råbock, 2013)
(Bild 6 – Tornseglare, 2015)
(Bild 7 – Skog, 2021)
(Bild 8 – Mjölon, 1995)
(8)
(1)
Fälthare sent i skymningen från en liten skogsväg i Mullsjöskogarna.
(Bild 1 – Fälthare, 2021)
Terje Hellesø 