Det känsliga intellektet…

10532 (1)

Under hela mitt liv har jag varit en konstig och dubbelbottnad prick; speciell men vänlig, udda men snäll, naiv men känslig, filosofisk men lättlurad.

Jag har även alltid varit bra på att känna av en stämning i luften, men samtidigt också fått känna att jag nog måste ha världens mest utpräglade tunnelseende… Det har alltid varit lätt att fånga mitt intresse, då jag är en sådan person som alltid vill finnas där för andra. Jag vill skapa en god stämning, jag vill motivera och inspirera, jag vill att andra människor helt enkelt ska må bra. Men jag blir också oftast den personen som man först vänder ryggen till. Som man pratar skit om, baktalar, förlöjligar – eller helt enkelt ser som någon form av huvudmotståndare som man vill ta knäcken på.

Jag kan bli den värsta människan som gått runt på Jordens yta, helt utan att ha gjort någon illa. Utan att ha varit elak eller pratat skit. Samtidigt som de människor som inte verkar göra annat än att prata skit om andra människor, dessa ska hela tiden komma undan eller hamna i centrum. Människor som är genuint falska, det är dessa man väljer att tro på – och mest av allt vill ha som vänner.

10533 (2)

Jag vet att jag nu givetvis sätter detta på sin spets, men genom åren har jag alldeles för ofta hamnat i sådana lägen. Och där jag alltid ska känna i efterhand att jag blivit grovt utnyttjad. Jag är bra att ha tillgång till om man vill ha något, för att finnas där som ett viktigt stöd – men sedan är jag inte ens värd vatten…

Ett mönster som jag har svårt att riktigt fatta, och som upprepar sig både innanför som utanför fotomiljön. Det finns människor som nästan aldrig tar några egna ansvar, men som samtidigt har den fantastiska förmågan att alltid få alla på sin sida. Detta samtidigt som de aldrig verkar upphöra med att prata skit om allt och alla, även de människor som finns där och vill vara deras vänner.

Att ”klippa kontakten” det gör man med mig, men verkar aldrig göra det med andra. Inklusive dessa som inte gör annat än att behandla andra människor med noll respekt.

10534 (3)

Jag har under hela mitt liv valt att behandla andra människor med respekt. För mig är detta självklart, och kanske grundar det sig på den fina och trygga uppfostran jag fick under min uppväxt. Jag försöker vara vältalig, verbal på ett försiktigt sätt, glad och positiv, uppmuntrande och genuint intresserad. Som fotograf är jag också något så ovanligt som genuint glad över att andra fotografer gör fantastiska bilder – vilket gör att jag snabbt är framme och gratulerar, kollegor emellan.

Jag tror gott om alla, jag gläds åt andras framgångar – och har en verklig övertygelse att det bästa är om vi alla är vänner. Vilket ju också kan göra mig till ett tacksamt offer om man vill lura i mig en massa som inte är korrekt. Jag har ofta fått den känslan, att många tror jag är den mest naiva människan som går runt i ett par skor…

Vilket jag tyvärr inte är, då jag ser detta mönstret tidigare än de flesta. Något som också gör att jag kan bli rejält sårad över att människor verkligen kan bete sig så egoistiskt som många gör – och med spetsiga armbågar fortsätter kliva framåt i karriären och livet.

10535 (4)

Jag kan förstå att jag ibland har ett högt intellekt, då jag själv kan bli överraskad över vad jag kan räkna ut på ett tidigt stadium – men samtidigt känna att jag nog också är världens mest korkade människa då jag tillåter att det hela tiden upprepas, och alltid verkar sitta kvar med skägget i postlådan…

Jag kan lämna viktig information, men möts med kyla eller tystnad. Jag kan sedan se hur dessa människor väljer att ljuga om mig för att förstärka den negativa bilden av mig. Sedan kan jag lämna ny information, för att mötas med ilska för att jag inte lämnat ut tillräckligt med information. Tillräckligt ofta. Men att dessa människor helt verkar sakna förmågan att själv ta kontakt. Det är alltså mitt fel om dessa människor inte hela tiden blir uppdaterade. Och mot andra sprider de vidare information om vad jag sagt och skrivit, som inte ens är sant.

Människor som berättar för andra om varför de hatar mig, av anledningar som inte ens är sanna…

Samtidigt finns det nästan inga människor som kontaktar mig med frågan: Stämmer verkligen detta Terje? Det vi hört som A och B berättar om dig?

10536 (5)

Människor som frivilligt väljer att umgås med dessa människor, och som sedan väljer bort mig – helt och hållet utifrån de rykten och osanningar som sprids om mig.

Ibland har jag konfronterat vissa personer, givetvis på ett försiktigt och vänligt sätt – och får då till svar att man inte vill ha en massa tjafs. Men man väljer att fortsätta umgås med de människor som hela tiden skapar tjafset…

Då är det inte lätt att ha det känsliga intellektet, det som är så typiskt för konstnärssjälen. Att se något som sker, långt innan andra ser det. Så att man hinner påverkas av något, ofta helt utan att andra ens ser vad som sker. Innan det är för sent…

Fotomiljön är tyvärr full av allt detta, det räcker att besöka en fotofestival och sedan lyssna på vad andra fotografer säger till varandra – om fotografer som inte är där. Och det är tyvärr ett problem i många familjer, där brytningar skett utan att man egentligen vet varför det blivit så. På vissa arbetsplatser kan detta också påverka vem som får löneförhöjning eller en högre position – och vem som inte får det.

10537 (6)

Det är verkligen inte lätt att skriva om detta, då jag samtidigt vill undvika att härleda det jag skriver i en särskild riktning. Men jag vill gärna komma med en generell uppmaning till alla; att framöver alltid välja att skapa sin egen uppfattning om andra människor, och inte bedöma andra utifrån det som sägs om dem.

Enbart då kan man vara med på att minska betydelsen av skitsnack. Och skapa en bättre fotomiljö, en tryggare arbetsplats – eller en mer harmonisk familj.

Det gäller att inte tappa tron på andra människor – och att inte sluta med att använda det känsliga intellektet.

(Bild 1 – Vatten, 2016)
(Bild 2 – Vid gölen, 2005)
(Bild 3 – Vitsippor, 2016)
(Bild 4 – Snödroppar, 2008)
(Bild 5 – Storlom, 2016)
(Bild 6 – Tornseglare, 2010)
(Bild 7 – Vildsvin, 2010)
(Bild 8 – Råbock, 2016)

10538 (7)

10539 (8)

Vattenfall i svartvitt…

10522 (1)

Igår hade jag en heldagskurs, denna gång med Erik Mofjell som deltagare. En heldag som handlade om samtal kring bildskapande, bildanalys av hans spännande och personliga landskapsbilder – och inte minst resonemang kring olika sätt att få fram effekter genom dubbel- och multiexponeringar.

Heldagen bjöd på intensivt landskapsfotograferande kring Ryfors, men även Ängelstorpsstenen. Sedan blev det ett antal trevliga närmöten med storlommarna i Mullsjön, som simmade så fint tillsammans med sin årsunge.

Visar en av bilderna som jag gjorde igår, en dubbelexponering från ett av vattenfallen vid Ryfors.

Pentax K20D, 250mm, bländare 25, 1/5 sekund, cyanfilter, stativ och 100 ISO.

(Bild 1 – Vattenfall, 2016)