Bildkommentaren – ”Simmande råbock” av Christian Nilsson

(Simmande råbock, foto: Christian Nilsson)

Efter ett längre uppehåll på tre månader är jag tillbaka med ”Bildkommentaren”. Jag har under sommaren fokuserat rätt mycket på det egna fotograferandet, men nu är jag alltså tillbaka. Fortfarande har jag ett antal inlämnade bilder till Bildkommentaren, men är ni intresserade att få de egna bilderna kommenterade så är det bara att skicka in bidrag (se under).

Denna gång får vi se ett unikt djurmöte från Christian Nilsson. Om ni klickar på denna länk kan ni läsa den spännande berättelsen kring denna unika rådjursbild.

Rådjur har jag själv fotograferat rätt mycket genom åren; det blev många analoga rådjursbilder under de femton åren jag bodde i Skåne, sedan har det blivit rätt många digitala bilder från åren i Hälsingland och inte minst också under senare år här i Mullsjöskogarna. Det har även blivit rätt många rådjursbilder hemma i Norge, i Värmland, i Blekinge och i Småland. Idag är det faktiskt rådjuret som jag har i särklass flest bilder på i däggdjursarkivet. Hur många gånger jag totalt sett rådjur ut i naturen vet jag däremot inte, men såpass kan jag säga att jag ännu inte fått uppleva ett simmande rådjur. Och särskilt inte en fin råbock, simmande med ett underbart fjällandskap som fond!

Denna bild fångar uppmärksamheten i första hand genom att visa något unikt, något de flesta av oss inte fått se eller uppleva. Men bilden är även så mycket mer. Just det vackra fjällandskapet i fonden höjer bilden ännu några snäpp. Att sjön dessutom är spegelblank och vi får se en fantastisk spegelbild gör bilden ännu bättre!

Läser Christians fascinerande berättelse om händelsen. Uppmärksammar att han har respekt för råbocken och inte vill stressa den. Bara det är värd hur många poäng som helst! Jag tror många fotografer i samma läge hade lockats av att försöka komma så nära som möjligt, vilket inte hade varit bra för råbocken. Just att den valde att simma över den stora och djupa sjön. Även jag undrar över detta, i likhet med Christian i hans berättelse. Simmande råbocken från ett lodjur kanske?

Frågan kommer för alltid vara obesvarad; det sker ju rätt ofta något fascinerande i naturen som man inte får några svar på. Kanske är det just detta som också är något av det mest fascinerande med naturen; alla de obesvarade frågorna.

Jag gillar verkligen bilden av många olika orsaker. Givetvis fascineras jag av det unika i situationen och att jag har fotografens egen berättelse. Men det är också en oerhört vacker och visuellt tilltalande bild. Genom det speglblanka vattnet, fjällen i bakgrunden och råbockens spegelbild. Sedan har bilden ett lugnt bildformat, på gränsen mot kvadratiskt. Det finns en större ren och tom bildyta i underkant som effektfullt leder blicken mot bildens mer aktiva detaljer.

Bilden har också en händelseriktning, det finns mer yta framför råbocken än bakom. Och diagonalt mot bakgrunden till vänster finns också de mest markerade snöklädda fjälltopparna. Horisonten är rak, vilket också förstärker lugnet i bilden. Sedan kan jag inte låta bli att fastna i den uppspärrade blicken hos råbocken. Undrar vad den tänker på?

Bilden har lugna och vilsamma färger. Det svagt ljusblå och det gröna i skogen – och sedan den försiktigt varma i råbocken. Värmen som ju symboliserar livet.

Det är däremot svårt att titta på bilden utan att reagera på hemsidesadressen som ligger direkt över råbocken. Kanske inte så lyckat om man verkligen vill njuta av bilden fullt ut. Däremot förstår jag tyvärr också varför den finns där. Det finns väl ingenstans där man stjäler eller lånar bilder (utan att betala) så ofta som just på Internet. Själv har jag tyvärr råkat ut för detta, bara under senaste året har drygt 300 av mina bilder publicerats på olika ställen på Internet utan mitt tillstånd. Jag har räknat ut att jag kan börja skicka iväg fakturor på mer än en halv miljon kronor!

Så jag tänker inte kritisera Christian för att han har hemsidesadressen just rakt över råbocken. Jag förstår honom!

Tack Christian för att du ville visa fram denna unika bild på den simmande råbocken. Jag gillar verkligen bilden och vill avsluta med att säga ett riktigt stort grattis till en fotografisk fullträff!

________________________________________________________________________________________________

BILDKOMMENTAREN
Ni läsare kan när som helst skicka in en av era bilder för att få mina kommentarer. Ni skickar då in en bildfil över mejl till terje.helleso@gmail.com, och glöm inte att märka mejlet med ”Bildkommentaren”. Bilden ska vara i jpeg med längsta bildsida 600 pixlar, motivet spelar ingen roll. Naturbild eller inte. Ni lämnar med en liten berättelse om bilden med en bildtitel till bilden. Enbart 1 bild kan ni skicka in, ni kan först skicka in nästa bild när er bild har blivit kommenterad. Ni får heller inte vara anonyma! Har ni en egen blogg eller hemsida, glöm inte att lämna även denna i mejlet så länkar jag vidare när bilden publiceras och kommenteras.

Jag kommer med jämna mellanrum presentera en av dessa inlämnade bilder, och lämnar sedan en lång och omfattande kommentar till bilden. Har ni frågor om er bild kan ni lämna dessa i berättelsen till bilden, så kommer jag göra så gott jag kan med att besvara dessa frågor. Välkomna att skicka en bild över mejl från och med idag.

Nästa gång kommenterar jag en bild från Wictoria Boije.

Annonser

Bildkommentaren – ”What do you see” av Håkon Langmo

(What do you see, foto: Håkon Langmo)

Det är ett nära djurmöte som Håkon Langmo har lämnat in till ”Bildkommentaren”. Samtidigt är det också en intressant bild både vad gäller komposition och utsnitt, och även ett riktigt fint fångat djurporträtt.

Håkon har skrivit: Jeg har kalt bildet ”What do you see”. Det er tatt på telttur i Jonsheimen utenfor Harstad i Norge. 105mm macro objektiv, blender 9, 1/125 sec og ISO 400.

Grodor är tacksamma motiv att fotografera. Det är uttrycksfulla, men också lätta att komma riktigt nära. Däremot hade jag gärna sett flera uttrycksfulla porträtt på våra grodor. Det blir lätt olika avbildningar där fotografen ofta varit lite för bekväm i sitt fotograferande. Jag hade gärna sett flera bilder på grodor där fotograferna väntade in ljus och uttryck för att verkligen fånga grodans väsen i bilderna.

Jag tycker däremot att Håkon har lyckats riktigt bra. Grodan tittar in i bild, lite försikigt och lagom mycket. Jag gillar att inte hela grodan finns med i bild, utan just får komma in i bild på detta sätt. Jag har själv märkt i mitt eget djurfotograferande, att när djuren får titta in från bildkanten och man kanske även bryter av de mer välkända djurformerna – då blir det lättare att hitta in i själva porträttet. In i själen och personligheten, på något sätt.

Sedan har Håkon även använt sig aktivt av miljön och bakgrunden, för att skapa ett särskilt sammanhang. Ett sammanhang som även kan vara med på att förstärka grodans personlighet, eller kanske även grodans humör. Jag gillar gräsbågen i bakgrunden som ramar in och även bryter av. Bågen ger en mjukhet i bilden, det är annars lätt att bilderna kan bli något ”kantiga” utan dessa linjer som bryter av och mjukar upp.

Sedan har vi de två gröna grässtråna som effektivt delar upp bilden i två vertikala halvor. En halva där grodan fyller ut ramen på ett tydligt och ”instickande sätt”, och en halva som känns mer öppen och fri för tydliga och skarpa detaljer. Det finns dock några dekorativa cirkelrunda reflexer, nästan som grodögon eller kanske grodägg. Bra, och effektfullt!

Jag gillar att grodans huvud är lite uppåtriktad och även bortåtlutad. Grodan känns ”stolt” i sitt uttryck genom det uppåtriktade huvudet, men jag får också en känsla av att grodan sitter lite drömsk i egna tankar. Kanske som en effekt av det lite bortåtlutande huvudet, det blir lätt en känsla av frånvaro – fast på ett positivt sätt. Det blir verkligen som bildens titel ”What do you see”.

Jag gillar färgerna i bilden, lagom saftiga utan att de hoppar ur bilden. Jag har sett många fotografer som annars drar lite för mycket i färgmättnaden i sådana bilder, något Håkon inte har fallit för.

Tack Håkon för att du ville visa fram denna uttrycksfulla grodbild. Jag gillar bilden och vill avsluta med att säga ett grattis till en riktigt bra bild Håkon!

________________________________________________________________________________________________

BILDKOMMENTAREN
Ni läsare kan när som helst skicka in en av era bilder för att få mina kommentarer. Ni skickar då in en bildfil över mejl till terje.helleso@gmail.com, och glöm inte att märka mejlet med ”Bildkommentaren”. Bilden ska vara i jpeg med längsta bildsida 600 pixlar, motivet spelar ingen roll. Naturbild eller inte. Ni lämnar med en liten berättelse om bilden med en bildtitel till bilden. Enbart 1 bild kan ni skicka in, ni kan först skicka in nästa bild när er bild har blivit kommenterad. Ni får heller inte vara anonyma! Har ni en egen blogg eller hemsida, glöm inte att lämna även denna i mejlet så länkar jag vidare när bilden publiceras och kommenteras.

Jag kommer med jämna mellanrum presentera en av dessa inlämnade bilder, och lämnar sedan en lång och omfattande kommentar till bilden. Har ni frågor om er bild kan ni lämna dessa i berättelsen till bilden, så kommer jag göra så gott jag kan med att besvara dessa frågor. Välkomna att skicka en bild över mejl från och med idag.

Bildkommentaren – ”Svan i Dagshög” av Fredrick de Mare

(Svan i Dagshög, foto: Fredrick de Mare)

Det är ett stämningsfullt och uttrycksfullt djurmöte som Fredrick de Mare har lämnat in till ”Bildkommentaren”. Samtidigt så fascineras jag av det underbara kvällsljuset, men också speglingen av knölsvanen som kämpar på där på den hala isen.

Fredrick skriver: Dags för ett dopp? Denna bild är tagen i Dagshög i februari i år. Bakom svanen finns en gul klippvägg som lystes upp av solnedgången, vilket reflekterades på den tunna isskorpan. Smärre justeringar i Lightroom, bl.a. minskat ljuset i en del av det guldgula, och lagt på en vinjettering. Jag har dessutom klippt bilden i sidorna. Svanen klev i, men hade lite svårt att bryta igenom isen när den skulle simma bort till sin äkta hälft.

Dagshög är jag mycket välbekant med, som jag redan skrivit om i serien ”Personliga platser”. Läs mer om Dagshög här. Jag tror till och med att jag kan lista ut exakt var Fredrick har gjort sin bild, men tanke på hans beskrivningar. I det gamla vattenfyllda stenbrottet finns det knölsvanar som kan ge riktigt stämningsfulla bilder i det varma kvällsljuset. Kvällssolen kommer ju rakt in och lyser upp klippväggarna, och det blir då riktigt spännande speglingar; antingen det nu är i isen under vintern eller i spegelblankt vatten under sommaren.

Bilden är både dekorativ och uttrycksfull på samma gång. Knölsvanens kroppspråk, där den verkligen kämpar på under de jobbiga omständigheterna, är bland det första jag faller för i bilden. Här har fotografen varit påpasslig och tryck av i precis rätt ögonblick när den ena foten lyfter för att ta nästa steg. Just det med att frysa en rörelse ger starka uttryck i den fotografiska stillbilden. Det handlar om att fånga ögonblicket och att just detta ögonblick sedan blir till något tidlöst. Allt har stannat av, men vi kan samtidigt föreställa oss vad som kommer ske i nästa ögonblick. Just i detta ligger styrkan i den fotografiska stillbilden.

Bilden har annars mycket av såkallade tudelade effekter. Bilden delas horisontellt i två lika halvor; i underkant ser vi den speglande ytan och i överkant ett virrvarr av olika detaljer. Just i skärningen eller gränslandet ligger knölsvanen. Bildens format är kvadratisk, med lika sidor i alla riktningar. Detta förstärker än mer den tudelade effekten, allt blir som en våg helt i balans. Men där knölsvanen och knölsvanens kämpande rörelse blir det som väger över. Till den lugna halvans fördel. I den ena halvan är det också värme och i den andra är det kyla.

Det är svårt för mig att även undvika att se bildens mer dolda symboliska kvaliteter. När jag ser just denna tudelningseffekt i kombination med svanens kämpande, så uppstår det en andemening med bilden. Svanen kämpar från det kaotiska där kylan dominerar, till ett lugnare och varmare ställe. Och i detta kan svanen spegla sig och komma till insikt. Det är just också i detta lugn som ljuset är, i kontrast till skuggorna och kylan i det kaotiska i bakgrunden.

Dessutom är det lugna nära och det kaotiska på avstånd.

Jag gillar verkligen naturbilder där det finns något mer än motiv och ljus. Visst ser vi en bild på en knölsvan; den är skarp och den är nära. Dessutom fryst i precis rätt ögonblick. Ljuset är vackert och bilden är välkomponerad. Så kunde man iaktta bilden – men för mig är det alltid mest intressant att kunna se vad en bild innehåller även efter att man kontasterat det självklara. För mig är det alltid de mer abstrakta ingredienserna i en bild som lyfter en bild mot höjderna, inte enbart de självklart konkreta som alla kan se. Jag har egentligen aldrig varit intresserad av att enbart ”konstatera” bilder, jag vill verkligen också se bilder.

Jag vet inte om jag nu ser och lyfter fram något som fotografen själv har haft som tanke med bilden; men en bild säger ju mer än tusen ord – så det är väl också just det som är fascinationen med bilder. Att jag som bildbetraktare kan se något annat än det som kanske var fotografens avsikt från början. I detta vad en bild egentligen innehåller uppstår de mest intressanta diskussionerna. Tycker jag.

Tack Fredrick för att du ville visa fram denna underbara knölsvansbild, dessutom från en plats jag verkligen känner väl. Jag tycker det är en bild som säger ofantligt mycket till mig, och jag hoppas att du förstår och gillar mina resonemang kring din bild.

Grattis till en riktigt bra bild Fredrick!

________________________________________________________________________________________________

BILDKOMMENTAREN
Ni läsare kan när som helst skicka in en av era bilder för att få mina kommentarer. Ni skickar då in en bildfil över mejl till terje.helleso@gmail.com, och glöm inte att märka mejlet med ”Bildkommentaren”. Bilden ska vara i jpeg med längsta bildsida 600 pixlar, motivet spelar ingen roll. Naturbild eller inte. Ni lämnar med en liten berättelse om bilden med en bildtitel till bilden. Enbart 1 bild kan ni skicka in, ni kan först skicka in nästa bild när er bild har blivit kommenterad. Ni får heller inte vara anonyma! Har ni en egen blogg eller hemsida, glöm inte att lämna även denna i mejlet så länkar jag vidare när bilden publiceras och kommenteras.

Jag kommer med jämna mellanrum presentera en av dessa inlämnade bilder, och lämnar sedan en lång och omfattande kommentar till bilden. Har ni frågor om er bild kan ni lämna dessa i berättelsen till bilden, så kommer jag göra så gott jag kan med att besvara dessa frågor. Välkomna att skicka en bild över mejl från och med idag.

Bildkommentaren – ”Kveldsstemning” av Kjell-Arne Haraldsen

(Kveldsstemning, foto: Kjell-Arne Haraldsen)

Det är ett fint och vackert djurmöte som Kjell-Arne Haraldsen har lämnat in till ”Bildkommentaren”. Men det är på samma gång också en riktigt vacker djurbild, dels genom det graciösa uttrycket hos hjorten men också i kombinationen med tallen intill. Jag får nästan en ”syskonkänsla” mellan hjorten och tallen.

Kjell-Arne skriver: Dette bildet tok jeg på ein kveldstur i mai 2011. Den sto heilt i ro, og lot meg få ta et par bilder før den snudde seg og sprang sin vei. Bildet har jeg kalt kveldsstemning.

Det första jag reagerar på i bilden är just uttrycket hos hjorten, men också de härliga färgerna. Det varma och röda kvällsljuset på hjorten och tallen i kontrast till den saftiga grönskan. Just den saftiga grönskan får mig att direkt associera till mina hemtrakter i västra Norge. I de trakterna där det regnar så ofantligt mycket att grönskan är kraftigare och saftigare än någon annanstans. Dessutom finns det gott om kronhjort i västra Norge, jag minns själv alla de spännande hjortmöten jag hade när jag fortfarande bodde i Bergen. I brist på både älg och rådjur blev kronhjorten det enda större däggdjuret jag som djurfotograf kunde arbeta med.

Kronhjorten är skygg och inte alls lika lättfångad som älg och rådjur. Här i Mullsjö som jag numera bor finns det också kronhjort, men man ser de nästan aldrig. På varje fotorunda ser jag rådjur, ibland blir det också något älgmöte, i vissa områden kan jag också någon gång få möte en flock med dovhjortar. Men kronhjorten ser jag nästan aldrig! Att fotografera kronhjort blir därför ofta också en jakt på att överhuvudtaget få den att fastna på bild.

I motsats till många andra motiv i fotovärlden, har naturfotografen ibland svårt att överhuvudtaget få se de motiv man vill fotografera. Just i detta att aldrig kunna vara säker på vad man får möta, ligger också en del av fascinationen inom naturfotografi. Det blir en fotojakt där bildbytet ofta helt uteblir. Dessutom kan man aldrig veta på förhand vad man får möta under de fotoutflykterna; jag tror inte jag har haft två lika utflykter under hela min karriär – både vad gäller motivmöten och bildskapande.

Kjell-Arne har verkligen lyckats fånga just detta; det snabba mötet och hjortens oerhört skärpta sinnen. Blicken direkt mot fotografen, öronen vidöppna och kroppen på helspänn. I vilket ögonblick som helst exploderar den och försvinner som en skugga… Jag kan även föreställa mig de vidöppna näsborrarna som kippar efter en farlig och främmande lukt. Skärpan sitter också som en smäck, och blänken i ögonen skapar extra liv. Fotografen har även lyckats skapa en fin helhetskänsla i bilden. Inramningen är behaglig och framhävar hjorten på ett bra sätt. Särskilt viktiga för bilden är de mörka tallgrenarna i bildens överkant som håller kvar blicken i bilden, vilket förstärker just känslan att vara kvar i djurmötet. Mötet mellan hjorten och mig som bildbetraktare.

De ljusare klipporna och stenarna i bakgrunden ger kontrast i bilddjupet men också värdefull miljökänsla. En liten buske mellan hjorten och bildens vänsterkant väger upp med en gren som sticker upp från gräset mellan tallen och bildens högerkant. Det blir balans i bildkompositionen och det förstärker bildens harmoniska helhetskänsla. Hjorten blir en del av sitt landskap, även om mötet var snabbt och plötsligt. Ögonblicket därefter var hjorten borta…

Sitter avslutningsvis och funderar lite kring bildens format. Det är liggande, vilket kopplas mot lugn och vila. Ett stående format hade gett känsla av uppåtväxande och monumentalitet. Ett kvadratiskt format hade förstärkt känslan av harmoni. Men valet är givetvis fotografens, jag vill inte förändra något som fotografen presenterar. Min uppgift som bildbetraktare är att ta till mig det som fotografen visar fram och vad sedan fotografens bild berättar. Några tydliga facitlösningar finns ju inte. Och sedan är det ju alltid så att en bildkommentar säger mer om den som kommenterar, än om fotografen och bilden som kommenteras.

Att hjorten stirrar direkt mot fotografen har jag inga problemer med. Inom vissa kretsar i naturfotomiljön ger detta minuspoäng. Men inte hos mig! Ur en ren bildsynpunkt tyder det på kontakt och direkt kommunikation, vilket också har sina fördelar. Det blir på något sätt ännu mer en porträttbild. Och alla vet ju hur det skulle vara att titta på hundratals bilder på människoporträtt där alla verkar titta på något oförklarligt till höger eller vänster om kameran. För mig gäller alltså inte ”varken eller”, utan ”både och”. Bilder som berättar om mötet mellan vilda djur och människan/fotografen, det har alltid fascinerat mig.

För några ögonblick får jag hemlängtan, och i minnena är jag vid en skogsglänta söder om Bergen. Där jag hade många av mina egna hjortmöten, under tidig gryning eller sen skymning.

Tack Kjell-Arne för att du ville visa fram din fina hjortbild. Jag tycker det blev en riktigt läcker och uttrycksfull bild! Gratulerar!

________________________________________________________________________________________________

BILDKOMMENTAREN
Ni läsare kan när som helst skicka in en av era bilder för att få mina kommentarer. Ni skickar då in en bildfil över mejl till terje.helleso@gmail.com, och glöm inte att märka mejlet med ”Bildkommentaren”. Bilden ska vara i jpeg med längsta bildsida 600 pixlar, motivet spelar ingen roll. Naturbild eller inte. Ni lämnar med en liten berättelse om bilden med en bildtitel till bilden. Enbart 1 bild kan ni skicka in, ni kan först skicka in nästa bild när er bild har blivit kommenterad. Ni får heller inte vara anonyma! Har ni en egen blogg eller hemsida, glöm inte att lämna även denna i mejlet så länkar jag vidare när bilden publiceras och kommenteras.

Jag kommer med jämna mellanrum presentera en av dessa inlämnade bilder, och lämnar sedan en lång och omfattande kommentar till bilden. Har ni frågor om er bild kan ni lämna dessa i berättelsen till bilden, så kommer jag göra så gott jag kan med att besvara dessa frågor. Välkomna att skicka en bild över mejl från och med idag.

Bildkommentaren – ”Vinter” av Kjell Harangen

(Vinter, foto: Kjell Harangen)

Det är en vacker och visuellt tilltalande bild som Kjell Harangen har lämnat in till ”Bildkommentaren”. På samma gång som bilden vilar i vintriga färger i blått och gult, så är det också en landskapsbild med få element i en stilren och nästan klinisk komposition.

Kjell har inte lämnat någon berättelse till bilden, och heller inte informerat om var bilden är ifrån. Men jag gissar på Norge, hemlandet till både Kjell och mig. Dessutom någonstans på Østlandet, där just dessa broar är ett typiskt inslag i landskapet.

Det första jag tänker på när jag tittar på bilden är ”linjer” och ”ljus”, så är det också just dessa som är de starkaste och mest typiska visuella elementen i bilden. Redan i bildens format märks och förstärks linjeföringen i det smalare liggande formatet. Panormaformatet förstärker med all tydlighet alla de liggande linjerna i bilden; från de mer horisontella till de försiktigt diagonala. Följer man bildens alla linjer runt i bilden så ser man också att det bildas ett tydligt ”kryss” eller ”x”, och mitt i centrum ligger bron. Klinisk, tydligt och bra!

Det är inte ofta som det fungerar med motiv mitt i bilden, men här är bilden som helhet byggt upp i en tydlig form så det fungerar alldeles utmärkt. Dessutom upplever jag inte bron som ett huvudmotiv, mer som ett viktigt och berättande bimotiv. Jag ser mer solen som huvudmotiv, dels genom solens placering i bildytan, men också hur solen på ett mycket tydligt sätt bildar viktiga linjer för bilden. Linjer av ljus och skugga, av värme och kyla.

När vi läser en bild så läser vi i samma riktning som vi läser en text. Detta sker omedvetet, och genom kunskap kan vi givetvis lära oss att läsa bilder i andra riktningar. Men oftast är det så att vi läser en bild från vänster till höger. Och som bilden nu ser ut, så kommer vi snabbt och direkt till solen – när vi tittar på bilden. Solen är också bildens ljusaste punkt, och våra blickar söker sig automatiskt alltid till en bilds ljusaste punkter. Men tack vare att solen är till vänster i bilden, så tvingas vi tack vare läsriktningen att fortsätta vidare genom bilden mot höger. Vi ser då bildens nästa mycket ljusa område i dimman precis framför bron, och genom de grafiska effekterna i och med att bron är mörk och kontrasterar mot dimman, så framträder bron tydligt som ett viktigt element. Bron blir en tydlig mörk form som avvikar i landskapet.

Därefter följer vi den nedgående diagonalen mot bildens nedre höger hörn. Tack vare denna tydliga linje upptäcker vi också de tydliga linjerna i den blå snön i förgrunden. Sedan följer vi älven från nedre vänster hörn, och vi kommer tillbaka till bron.

Prova med att spegelvända bilden och ni kommer upptäcka en helt annan bild, där helt andra element främträder och blir viktiga!

En sådan klinisk och enkel komposition som denna kan lätt ge landskapsbilderna en plattare karaktär. Det kan lätt bli banalt eller tråkigt. Men linjerna i den blå snön i förgrunden ger liv och djup. Dessutom möter solen träd längs bildens högerkant och vi kan känna den nödvändiga texturen. Och just texturen är ju så viktig många gånger i landskapsbilderna, för att de ska få en mer ”påtaglig” känsla. Den påtagliga känslan är viktig för bildens djupverkan, och även en känsla mellan ”närhet” och ”avständ”.

På himlen ser vi ljusa horisontella linjer i molnen och kompositionen förstärks ytterligare! Det är sällan jag ser landskapsbilder där bildformatet med sådan tydlighet får förstärka bildkompositionen. Det är lätt att fotograferna missar bildformatets betydelse för hur vi ska uppleva och läsa bilden. I Kjells vinterlandskap får vi se när allt detta fungerar!

Allt som allt; en riktigt fin och visuellt tilltalande landskapsbild Kjell. Gratulerar!

________________________________________________________________________________________________

BILDKOMMENTAREN
Ni läsare kan när som helst skicka in en av era bilder för att få mina kommentarer. Ni skickar då in en bildfil över mejl till terje.helleso@gmail.com, och glöm inte att märka mejlet med ”Bildkommentaren”. Bilden ska vara i jpeg med längsta bildsida 600 pixlar, motivet spelar ingen roll. Naturbild eller inte. Ni lämnar med en liten berättelse om bilden med en bildtitel till bilden. Enbart 1 bild kan ni skicka in, ni kan först skicka in nästa bild när er bild har blivit kommenterad. Ni får heller inte vara anonyma! Har ni en egen blogg eller hemsida, glöm inte att lämna även denna i mejlet så länkar jag vidare när bilden publiceras och kommenteras.

Jag kommer med jämna mellanrum presentera en av dessa inlämnade bilder, och lämnar sedan en lång och omfattande kommentar till bilden. Har ni frågor om er bild kan ni lämna dessa i berättelsen till bilden, så kommer jag göra så gott jag kan med att besvara dessa frågor. Välkomna att skicka en bild över mejl från och med idag.

Bildkommentaren – ”Edsviken” av Thomas Eriksson

(Edsviken, foto: Thomas Eriksson)

Det är en fascinerande bild som Thomas Eriksson har lämnat in till ”Bildkommentaren”. Ett utsnitt av ett landskap med få element, få färger – och dessutom presenterat i ett lugnt och harmoniskt bildformat, det kvadratiska. Här finns inga motiv som insmickrar eller imponerar, utan allt känns avskalat. Ja, nästan innehållslöst på gränsen till banalt. Utan att vara det!

Thomas berättar själv om bilden: Bilden är tagen under en promenad i Edsviken utanför Stockholm. Den är tagen med kompaktkamera Panasonic LX5. Bilden är försiktigt bearbetad i Lightroom och Photoshop främst för att stärka sidoljusets mönster samt att få behålla den blå tonen som skall stärka känslan av kyla. Dock är skärmen ej kalibrerad sedan jag har bytt videokort så det kan finnas ett violett färgstick. 

Motivet triggade igång mig när jag såg stenen i förgrunden och sidoljuset. Sedan arbetade jag en stund för att få balans i bilden. Kompaktkameran kan ställas om till det kvadratiska formatet och det gjorde jag direkt innan jag började bearbeta motivet. Jag anser att ett rektangulär format skulle inte ha fungerat då rörelsen ut bilden stärks och bilden tappar sin balans. Denna typ av bild är lite främmande för mig. Det blir mest en träning i att balansera bildelement efter en teoretisk konstruktion. Jag föredrar att arbeta efter ett koncept och framförallt spegla mitt känsloläge genom bilderna. Att arbeta med dessa teoretiska övningar ger inte samma tillfredställelse som att bearbeta känslor men jag antar att övningarna behövs för att utvecklas vidare. Oftast krävs det något extra i bilderna för mig, en stark känsla eller att bilden förmedlar något som får mig att tänka efter. För att citera Göran Segeholm ”För att en konstnär ska ha tillträde till din känsla så måste han in i ditt huvud, och den enda vägen dit är att få dig att reagera på form och innehåll”. Därför tränar jag sedan några år mycket på form och innehåll och går givetvis på utställningar och läser böcker som kan ge mig ny stimulans.  Vidare lägger jag också mer tid i efterbehandlingen av bilden för att stärka dess berättelse. 

Bild Data: Bilden tagen: 2012:02:20 14:43:47. Kamera: Panasonic DMC-LX5. Bländare: f/5.6. Slutartid: 1/125 sek. Känslighet: ISO 80. Brännvidd: 14.9mm. Mätmetod: Spot. Exponeringsmetod: Manual. Vitbalans: Auto white balance(misstag borde vara på sol).

Inom naturfotografi, och även i viss mån inom landskapsfotografi, är det vanligt att skönheten och det exotiska blir bärande krafter. Något är vackert och tilltalande, därför fotograferar man. Något är exotiskt och annorlunda, därför fotografer man. Motivets dekorativa krafter blir orsak till fotograferande. Dekorativt blir synonymt med visuellt, eller att något alldagligt och fult inte kan vara visuellt tilltalande. Många bedömer en bilds kvaliteter i förhållande till motivets kvaliteter.

Om man däremot skulle titta lite mer på exempelvis landskapsbilderna till amerikanerna Robert Adams eller Lee Friedlander, då upptäcker man snabbt att så behöver det verkligen inte vara. Här framstår det banala, eller det alldagliga, i all sin ”glans”. Ofta med så stor visuell tydlighet att vi som tittar på bilderna ibland börjar småle. Vi känner så väl igen situationerna eller motiven, men vi har missat det geniala att fånga detta på ett fascinerande och tilltalande sätt. Här i Sverige räcker det att titta på bilder av exempelvis Gerry Johansson, John Webb eller Gunnar Smoliansky – så kan man med tydlighet få uppleva just detta.

Inom det området som ofta klassas som ”äkta naturfotografi”, där ser vi sällan dessa bilder. Där är landskapen fortfarande dramatiska, fåglarna sällsynta, däggdjuren skygga och blommorna vackra. En skånsk leråker en mulen höstdag, en gråsparv, en vildkanin i parken eller en överblommad fibbla – det ser vi sällan. Om då inte ljuset varit fantastiskt och solnedgången rödare än någonsin. Naturbilderna ser ut som vi lärt oss att naturen ska se ut, den natur vi ser i vardagen när ljuset är som tråkigast – de naturbilderna ser vi sällan. Fotograferade på ett sådant sätt, att vi kan se genialiteten från fotografen. Vi visualiserar sällan ”det fula” eller ”alldagliga”.

Just därför tycker jag att denna bild är fascinerande, och då på många olika sätt. Elementen är få och säger egentligen inte så mycket. Men de behövs i bilden för att skapa en känsla av harmoni och helhet. Färgerna är inte ”hysteriska”, utan mer ”down to earth”. Snön är inte skinande vit, eller spännande blå. Bilden saknar ett hänadsväckande djup; här finns ingen obligatorisk horisont och himmel som avslutning. Bilden är ett utsnitt, ett stramt utsnitt – för att tvinga mig som bildbetraktare att vandra runt mellan bildens få element. Bilden är avskalad och kraftigt förenklad i sitt uttryck. Vi får se en sten eller isklump i förgrunden till höger. Vi ser sedan en hålighet i isen, som drar till sig extra uppmärksamhet på grund av att den nästan är en kloning av stenen eller isklumpen. Vi gillar ju upprepningar när vi tittar på bilder.

Bilden har ett avskalat men fascinerande linjespel. Några parallella diagonaler, och givetvis de parallella horisontala ljuslinjerna som blir bildens mer vitala delar. Bilden avslutas med mörkare toner uppåt i bilden, för att få blicken att stanna kvar. Vi tvingas fortsätta att vandra ”runt-runt” i en ständig cirkel, givetvis också förstärkt av bildens kvadratiska format. Just detta att jag som bildbetraktare tvingas vara kvar i bilden, fast bilden innehåller så få element – däri ligger bildens intressanta och fascinerande kvaliteter. Detta skapar ett intressant motsatsförhållande, vi tvingas titta och titta. I ett alldagligt motiv som kunde fotograferats varsomhelst i Sverige. I detta ser jag också en mission med bilden, oavsett om detta varit medvetet eller omedvetet från fotografens sida.

Kanske kan man uppleva bilden som en rent teoretisk lektion i bildkomposition, men jag upplever bilden som fascinerande i sin kärvhet. Här får man ”inget gratis”, och man tvingas stanna kvar för att titta och förundras. Och då har väl också fotografen lyckats; just det att öppna ögonen för andra. I deras vardag, när man kanske börjar titta på det alldagliga med nya friska ögon.

Allt som allt; en riktigt intressant och fascinerande bild Thomas. Gratulerar!

________________________________________________________________________________________________

BILDKOMMENTAREN
Ni läsare kan när som helst skicka in en av era bilder för att få mina kommentarer. Ni skickar då in en bildfil över mejl till terje.helleso@gmail.com, och glöm inte att märka mejlet med ”Bildkommentaren”. Bilden ska vara i jpeg med längsta bildsida 600 pixlar, motivet spelar ingen roll. Naturbild eller inte. Ni lämnar med en liten berättelse om bilden med en bildtitel till bilden. Enbart 1 bild kan ni skicka in, ni kan först skicka in nästa bild när er bild har blivit kommenterad. Ni får heller inte vara anonyma! Har ni en egen blogg eller hemsida, glöm inte att lämna även denna i mejlet så länkar jag vidare när bilden publiceras och kommenteras.

Jag kommer med jämna mellanrum presentera en av dessa inlämnade bilder, och lämnar sedan en lång och omfattande kommentar till bilden. Har ni frågor om er bild kan ni lämna dessa i berättelsen till bilden, så kommer jag göra så gott jag kan med att besvara dessa frågor. Välkomna att skicka en bild över mejl från och med idag.

Bildkommentaren – ”Slagugle” av Tom Armand Hansen

(Slagugle, foto: Tom Armand Hansen)

Det är en riktigt spännande bild som Tom Armand Hansen har lämnat in till ”Bildkommentaren”. En slaguggla i en fin gammal tall. När jag tittar på bilden så slår det mig vilken fascinerande helhetskänsla som bilden har, något som många fågelbilder annars verkar sakna. Det blir lätt ”en bild på en fågel”, istället för att bilden skulle kunna berätta så mycket mer.

Tom berättar själv om bilden: Bildet jeg oversender er nok et ganske ” standard” naturfoto, men disse bildene må også finnes. Jeg har som mål og få fotografert ugleslagene vi har i Norge. Vedlagt bilde er forøvrig tatt i Sverige og tatt av villfugl. Utfordringen i slik type foto er å få alle elementene i bildet til å spille på lag. Her har jeg valgt å bruke grenene til å best mulig lede inn til hovedmotivet. Samtidig bruke en DOF som skaper en spennende innramming og spenst i bildet. Skarpt ved siden av uskarpt osv. Slagugla er ikke den enkleste å treffe på i skogen og man blir gjerne litt ”skjelven” første gang. Særlig under angrep. Det er utfordrende og tenke klart. Jeg liker dette bildet godt selv og er fornøyd med hvordan bildet ble, sett i forhold til det jeg selv hadde tenkt på forhånd. Til våren så skal jeg prøve igjen. Da med en litt annen tilnærming av det kunstneriske slaget.

Jag kan gott förstå att Tom själv är nöjd med bilden, kanske just för att den förmedlar två av de viktigaste ingredienserna som är så viktiga för de riktigt bra bilderna; helhetskänsla och uttryck. Bilden har ett lite kortare format i sidorna, vilket förstärker känslan av mer harmoni vilket får miljö och fågel att ännu bättre bli en helhet tillsammans. Dessutom har vi dessa vridna tallgrenar som fyller ut bildytan och nästan skapar en cirkelrörelse, vilket också får motivet att än mer stanna kvar inne i bilden. Cirkelrörelserna går också ”runt-runt” och så småningom är vi vid slagugglan. Bilden har också ett vibbrerande mönster; dels i grenverket, men inte minst också i de oskarpa fälten från förgrunden och bakgrunden. Tillsammans skapar alla dessa detaljer runt ugglan ett stort antal former – och inte minst ögon och uggleansikten. I allt detta ligger kanske bildens mest geniala ingredienser. Alla dessa former av uggleansikten och ögon runt i bilden skapar en fascinerande ”upprepningseffekt” som då givetvis också är med på att framhäva ugglan ännu bättre. Slagugglan sitter alltså i en bild som redan hade blivit formgiven för en uggla. Snyggt, riktigt snyggt!

Mot bildens kanter och hörn är det mörkare, detta för att ännu mer hålla kvar blicken i bilden. En liten teknisk detalj som visar på fingertoppkänsla från fotografen.

Bilden har också ett mycket fint uttryck. Dels genom att bilden är i svartvitt och i detta förmedlar helhetskänslan på ett väldigt harmoniskt och samanhängande sätt. Ugglan skiljer sig inte ur sin miljö, här finns ingen färg eller färgkontrast som skulle gett bilden ett helt annat uttryck. Dessutom har slagugglan är mycket typiskt uttryck för just en slagugglan. Den är skärpt, kanske irriterad och arg. Fokus är redan riktad mot något som fångar dens uppmärksamhet. Tittar man noga så ser man att vingarna inte ligger lugnt intill kroppen. Jag får känslan att de är på väg att fällas ut, kanske förbereder den en attack  mot en inkräktare – som är så typiskt för just en slaguggla. Slagugglan är mycket aggressiv mot inkräktare, och ett kraftigt slag mot huvudet – oftast bakifrån, är en smärtsam upplevelse om man är inne på slagugglan territorium.

Just slagugglans uttryck är med på att göra bilden ännu mer vital. Fotografiet visar dels en spännande helhet, men har även fångat ett fascinerande ögonblick!

Allt som allt; en riktigt spännande bild Tom. Gratulerar!

________________________________________________________________________________________________

BILDKOMMENTAREN
Ni läsare kan när som helst skicka in en av era bilder för att få mina kommentarer. Ni skickar då in en bildfil över mejl till terje.helleso@gmail.com, och glöm inte att märka mejlet med ”Bildkommentaren”. Bilden ska vara i jpeg med längsta bildsida 600 pixlar, motivet spelar ingen roll. Naturbild eller inte. Ni lämnar med en liten berättelse om bilden med en bildtitel till bilden. Enbart 1 bild kan ni skicka in, ni kan först skicka in nästa bild när er bild har blivit kommenterad. Ni får heller inte vara anonyma! Har ni en egen blogg eller hemsida, glöm inte att lämna även denna i mejlet så länkar jag vidare när bilden publiceras och kommenteras.

Jag kommer med jämna mellanrum presentera en av dessa inlämnade bilder, och lämnar sedan en lång och omfattande kommentar till bilden. Har ni frågor om er bild kan ni lämna dessa i berättelsen till bilden, så kommer jag göra så gott jag kan med att besvara dessa frågor. Välkomna att skicka en bild över mejl från och med idag.