En guldögonslända…

(Guldögonslända, 2012)

En bild från i torsdags. Tror det var första gången jag fotograferade guldögonslända, måste kolla genom det analoga arkivet först innan jag är helt säker. En riktigt vacker slända är det iallafall.

Nikon D200 och 180mm makro.

En hyllning till november, del 1

(Novemberdimma 1, 2006)

(Novemberdimma 2, 2006)

(Novemberdimma 3, 2006)

(Novemberdimma 4, 2006)

Jag har tidigare skrivit om hur förtjust jag är i just november. Det är faktiskt den månaden under året då jag trivs bäst som fotograf. Ljuset, nakenheten, karaktären… Bilderna är från Hälsingland, 18 november 2006.

Att fotografera tornseglare…

(Tornseglare 1, 2012)

(Tornseglare 2, 2012)

(Tornseglare 3, 2012)

(Tornseglare 4, 2012)

(Tornseglare 5, 2012)

Att fotografera tornseglare har jag gjort aktivt sedan 1985. Innan dess lyckades jag inte göra några bra bilder. Men sommaren 1985 lyckades jag få fram 4-5 bilder som jag tycker håller än idag. Sedan har det bara fortsatt, med alla möjliga brännvidder och i alla möjliga olika ljussituationer. Under perioder har jag arbetat med rörelseoskärpa, andra perioder med silhuetter i solnedgången – för att idag försöka fånga tornseglarna i olika flyktsituationer. Antingen som silhuetter mot spännande himmel eller med delar av olika byggnader, eller så har jag försökt fånga dem nära med detaljer i fjäderdräkten och ett blänk i ett öga. Direkt mot solen eller månen har jag även lyckats med, även om då solbilderna kan medföra en viss blindhet när tornseglaren passerar förbi den skarpa solskivan. Som tur är så går det så snabbt att jag knappt hinner blinka, men med nedbländat objektiv och ett större skärpedjup så behöver jag heller inte titta i kameran just då. Så länge jag lyckas hålla den inom bilden, så blir den skarp i allafall på grund av skärpedjupet.

Dessa fem bilder är från 27 juni och samtliga är med Pentax K7. Bilderna 1-4 är med 250mm och femte bilden är med 120mm. Bländaröppningarna har varit 6.3 eller 9. Slutartiderna var 1/640 sek, 1/2500 sek och 1/8000 sek. 100 ISO som vanligt. I fjärde bilden ser ni en massa spännande färger i molnen i bakgrunden, detta lyckas jag få fram i skarpt motljus (solen är precis utanför bilden) och när det är hög luftfuktighet.

120 nya bilder på tornseglare som jag är nöjd med blev det nu senast. Så jag märker att rutinen i att fotografera tornseglare har bättrats med åren. Det finns tre viktiga nycklar i fotograferandet som måste fungera; dels att jag har en bra panoreringsteknik och lyckas hålla skärpan, dels att jag anpassar ljusmätningen på bästa sätt och sedan att jag lär mig vilka områden på himlen där tornseglarna oftast passerar och hur de passerar. Först måste jag studera tornseglarna, sedan välja bästa ljusvärden och sedan är det att öva in skärpeinställning och kompositionstänk. Som alltid gäller det att först förbereda sig på bästa sätt, det ökar förutsättningarna avsevärt.

Lycka till om ni själv känner er sugna på att försöka. Jag kan lova att det är en utmaning utöver det vanliga, vilket också gör det extra intressant!

Gammelskogen i tisdags…

(Gammelskogen 1, 2012)

(Gammelskogen 2, 2012)

(Gammelskogen 3, 2012)

(Gammelskogen 4, 2012)

(Gammelskogen 5, 2012)

Bjuder på fem helt nya skogsbilder från Ryfors gammelskog nu i  tisdags. Arbetade med både Samsung Pro 815 och Pentax K7. Svartvitt direkt i kameran. Enkelexponeringar och multiexponeringar. Utan filter, men också några med grönfilter. Arbetade vidare med fasrummet som bildbegrepp.

Varför är bildytan alltid för liten?

(Tornseglare 1, 2012)

(Tornseglare 2, 2012)

(Tornseglare 3, 2012)

Igår arbetade jag aktivt med tornseglare. Igen… En fågel som är oerhört fascinerande i sin flykt, men samtidigt jobbig då det alltid ska gå så hiskligt snabbt hela tiden. Att jag dessutom hade vissa konkreta bilder som jag ville lyckas göra, gjorde det ju inte enklare. Det blev ett antal bilder där tornseglarna hade väldigt svårt att hålla sig i sin helhet inom bildytan. Det fanns även bilder med en fantastiskt fin himmel, där tornseglarna var helt abstrakta för att inte säga nonfigurativa genom sin totala frånvaro…

”Att gråta blod” fick en ny innebörd när jag gick genom bilderna igår under kvällen…