Storlom och enkelbeckasin…

(1)

(2)

Visar två nyinskannade fågelbilder.

Storlommen är från Brängen utanför Mullsjö, i det tidiga morgonljuset. Jag använde Nikon F4 och 1200mm. Enkelbeckasinen på stenmuren är från Egby udde på Öland, med Nikon F3 och 6oomm. Det är dessutom en dubbelexponering; en i skärpa och en lite i oskärpa.

Första bilden är med Fujichrome Velvia 50, andra bilden med Kodachrome 25.

(Bild 1 – Storlom, 1994)
(Bild 2 – Enkelbeckasin, 1989)

Annonser

Älgtjurar…

(1)

Visar tre nyinskannade bilder på älgtjurar. De två första bilderna är från ett nära möte på Halleberg i Västergötland, tredje bilden är från Pasvik i norra Norge.

Bilderna från Halleberg är med 135mm, bilden från Pasvik med 400mm.

(Bild 1 – Älgtjur, 1987)
(Bild 2 – Älgtjur, 1987)
(Bild 3 – Älgtjur, 1984)

(2)

(3)

En bläsand…

(1)

Närmare bestämt en hona. Bilden är från Tveitevannet i Bergen, hemma i Norge. En sjö där bläsänder var en vanlig upplevelse under vinterhalvåret.

De flesta av mina bilder på bläsand är just från Tveitevannet, och då särskilt under åren 1985-86 då jag bodde inte mer än 300 meter därifrån. Dessutom med fin utsikt mot sjön från balkongen, ungefär som jag idag har från min balkong ned mot Mullsjön.

Bilden gjorde jag med Nikon F3 och 300mm, med Fujichrome 50D.

(Bild 1 – Bläsand, 1986)

Den svenska avundsjukan…

(1)

Det finns ett antal saker man verkligen ska akta sig för i Sverige. Särskilt om du nu ska bli en person som de flesta gillar i någon form.

Mest av allt ska du givetvis undvika att bli framgångsrik. Det är det säkraste sättet att få fiender.

Sedan kan det givetvis bli ännu värre… Du bör heller inte tjäna en massa pengar; att du blir både framgångsrik och rik…

Du bör heller inte vara vacker och välklädd. Heller inte ha vita bländande tänder, ha ett lyckligt äktenskap, en bra familj, ett snyggt hem och lika framgångsrika vänner.

Om du dessutom är snäll, vänlig, vältalig, ödmjuk och härligt spontan – då är antalet fiender som absolut högst. Du blir ett sagolikt offer för spekulationer; det blir plötsligt i allas intresse att börja gräva efter skit. För inga människor kan ju vara så bra, det måste ligga någon eller några hundar begravna. Alla har vi ju lik i skåpet…

Än värre blir det också om du är invandrare och blivit framgångsrik…

Tänker på senaste tidens metoo-kampanj, där ett mycket bra syfte givetvis även gett näring åt de människor som av olika anledningar hatar andra människor. Det finns människor som satt det i system att spekulera, utan att bry sig om någon är skyldig eller oskyldig. Om man sedan råkar förstöra livet för oskyldiga, så rättfärdiggörs detta genom att man också hittar fler skyldiga.

Man hatar snygga människor och rika människor, man ogillar invandrare som är arbetslösa och lever på våra skattepengar – men även invandrare som har arbete… De tar våra arbeten från oss svenskar, eller så får de inga arbeten och belastar den svenska ekonomin…

Man hatar programledare i teve; helt enkelt för att de är för bra, för vänliga, för snälla och för trevliga. Vi letar efter en dold baksida, för att få näring till vår illa dolda skadeglädje. För att dämpa ett allt större missnöje till det egna livet.

Vi ser den egna dåliga ekonomin, där det blir allt svårare att få ihop ett drägligt liv. Vi är missnöjda med det egna utseendet, allt sämre tandhälsa – och ett liv som blev allt annat än det man drömde om. I ett samhälle med allt större klyftor och ökad segregation, blir vårt hat ett sätt att överleva. Vi polariserar vårt missnöje mot kända förebilder för att hitta svaren och orsakerna till det egna missnöjet.

I vårt Sverige blir det fult att vara något annat än missnöjd. I Sverige får ingen tjäna mer pengar än andra. I den svenska fotomiljön får ingen göra bättre bilder än man själv gör… En utopisk värld, där ambitioner skulle kännas löjliga som drivkraft. För vilka fotografer skulle vi ha idag, om ingen av oss skulle kunna njuta av bra bilder från andra. Hur tråkigt skulle det inte vara om de enda bra bilderna man skulle hitta, skulle finnas i det egna arkivet. Bilder man heller inte hade kunnat visa för andra, om man då inte själv vill bli offer för hat och missnöje…

Min fantastiska och inspirerande bokhylla skulle bli rätt så tafatt och anorektisk om den enbart skulle innehålla egna böcker…

Fast nog skulle det vara trevligt med några miljoner på kontot, ett vitare leende och kanske ett eget teveprogram…

Skadan är ju redan skedd; många hatar mig redan av en rad olika anledningar – så om jag skulle få några tusen missnöjda följare till, så blir det ingen större skillnad. Dessutom är jag ju invandrare – och dessutom är stolt över att vara det!

Och ”Wahlgrens värld” är ett riktigt trevligt teveprogram!

(Bild 1 – Sill, 1986)