Ett klargörande…

(Skymning, 2012)

Först av allt vill jag förtydliga att jag lämnat all skit bakom mig och går nu vidare. Vilket jag skrivit tidigare här i bloggen, dels genom inlägg men också i svarskommentarer. Det finns att läsa för de som önskar, och det är med mina egna ord. Jag har även bemött några anklagelser om att jag tar texter från andra i detta inlägg. Men allt ska av någon konstig anledning hela tiden vändas och vridas på, för att de som anklagar mig och deras bild av allt ska bli den offentliga sanningen. Därför vill jag klargöra här i bloggen.

Min förklaring vad gäller ”Bildskaparens manifest” har jag redan lämnat här. Sedan anklagas jag för att ta eller stjäla texter från andra (bland annat andra fotografer) i ett flertal av mina artiklar. Detta är heller inte sant! Jag har under alla år läst mycket, och särskilt i början av min karriär när jag dro igång med min kursverksamhet, då läste jag mycket böcker om allehanda fotografiska områden. Att jag sedan, ibland långt senare, kommer ihåg eller använder meningar som finns skrivna sedan tidigare – detta är högst omedvetet. Men det är också ett vanligt fenomen bland många som skriver mycket. Jag har alltid haft lätt för att komma ihåg vad jag läst, och i de tillfällen jag kommer ihåg ordagrant vad som tidigare skrivits då har jag använt ett citat – som jag givetvis också namngivit. Det kan man också hitta om man vill granska genom hela min produktion av publicerade artiklar. Men ibland kommer man på något som man sedan skriver, där man inte kan härleda till att det kan vara skrivet tidigare. Ibland har jag vetat att något har sagts eller skrivits tidigare, och då givetvis formulerar jag mig då i artiklar och texter med meningen ”det brukar sägas” eller ”ni har säkert hört detta sägas”, eller liknande. Märk väl: Andemeningen att jag tar, stjäl eller plagierardet är inte rätt!

Sedan detta med att jag anklagas för att plagiera en text under kapitlet ”Nyfött land” i min bok ”Min plats i ljuset”. Vad som lämnats ut som pressmeddelande till höger och vänster, och som man samtidigt försökt övertyga bokhandlare med om att det är en sanning – det stämmer inte heller. Redan 1994-95 började jag forska kring den nordiska mytologins skapelseberättelse, då jag planerade några resor till Island och därför ville arbeta fram ett bildmaterial kring konceptet ”Nyfött land” där bilderna kunde symbolisera olika moment eller närheten till just den nordiska mytologins skapelseberättelse. Här blev Ymer en central gestalt som jag ofta utgick ifrån i mitt fotograferande på Island. Under hösten 1996 hade jag ett flertal föreläsningar där jag läste upp från Eddan och just skapelseberättelsen. En artikel med den text som finns i ”Min plats i ljuset” hade jag publicerad i Camera Natura nr 3/1996.

Grävarna fortsatte då med att leta ett annat ursprung till min text om skapelseberättelsen. Från början blev jag anklagad för att ha hämtat texten från Internet. Nu hittade man en liknande eller mer eller mindre identisk text i boken ”Island – sägornas och vulkanernas ö”, skriven av Eric Karlsson och utgiven 1990. Jag kunde inte komma ihåg exakt varifrån jag hade min text, annat än att den handlade om den nordiska mytologins skapelseberättelse och hade sitt ursprung i Snorres Edda. Men för säkerhets skull så ringde jag till Eric Karlsson. Berättade för honom vem jag var och vilken situation jag hade hamnat i. Jag berättade för honom att jag inte visste om att jag hade min text just från hans text, men för säkerhets skull ville jag be om ursäkt. I den offentliga och överallt spridna versionen av samtalet med Eric så står det att jag krävde honom på ett retroaktivt godkännande. Vilket inte är sant! Eric hälsade till mig över telefon att om någon skulle säga något, så kunde jag hälsa från honom att jag fick texten av honom. Och detta utan att jag frågat honom. Samtalet var vänligt och hela tiden i en god ton, och inte alls som den offentliga versionen lyder att jag ”utnyttjat en stackars 84-åring”. Där ser man så fel det blev, och hur man vred på allt. Synd bara att jag inte spelade in telefonsamtalet med Eric – det är kanske så jag måste göra framöver?

Jag vet idag fortfarande inte om texten i skapelseberättelsen har sitt ursprung i texten till Eric Karlsson. Jag kan enbart säga att det handlar om den nordiska mytologins skapelseberättelse, där jag inte tagit bort eller lagt till något. Jag vill ju inte förändra från det som står i Snorres Edda. På sidan 2 i Camera Natura nr 3/1996 står det också i beskrivningen av min artikel ”med avsnitt ur den isländska gudasagan”.

Märk väl: I boken ”Min plats i ljuset” finns det en mängd citat, som samtliga är skrivna i kursiv och namngivna med sitt ursprung!

Att ständigt hålla på och gräva och sedan i allt detta vända och vrida på allt, för att andemeningen hela tiden ska stärka en offentlig bild av mig som person – det kan jag inte göra något åt. Jag skickar heller inte pressmeddelanden till allehanda media. Jag har inga presstalesmän eller advokater runt mig – jag står ensam i det offentliga ljuset. Intervjuer med mig blir klippta eller man gör utdrag. Nu senast står det något om detta på Hela Hälsingland, som ni kan läsa här. Jag har kommenterat inlägget med mitt eget namn.

I hela den process eller kampanj som drivs mot mig försöker man hela tiden vända och vrida. Det finns en konsensus i detta som alltid ligger i samma riktning. Och för varje gång blir mitt förtroende allt sämre, och detta utan att jag egentligen varken sagt eller gjort något. Jag har tidigare erkänt i min blogg vad jag gjort, jag har bett om förlåt och jag har sedan jag startade upp bloggen igen visat över 700 bilder. Samtliga av dessa är äkta, utan att jag varken klippt eller klistrat. Det finns heller inga uppstoppade djur (alla elaka kommentarer fulla av indicier och misstankar till de publicerade bilderna är inte publicerade)! Gå gärna genom min blogg, samtliga inlägg. Läs allt jag skrivit, titta på alla bilder jag visat fram.

Kanske är min svenska inte bra på alla ställen, kanske är jag lätt att missuppfatta. Men detta kan jag inte göra något åt, annat än att hela tiden försöka bli bättre på svenska.

En liten parentes i sammanhanget: Jag har aldrig jagat andra fotografer med blåslampa som arbetat i Photoshop! Jag har inte bedrivit någon hetskampanj mot en konstnär som målade av min harbild. Jag pratade med konstnärens mamma och vi gjorde upp i godo över telefon (ingen ersättning betalades till mig om ni skulle undra, och jag skickade inga krav heller efter telefonsamtalet). Kanske ännu ett telefonsamtal som jag borde haft inspelat? Så var det med den historien!

Vad ni väljer att tro på kan jag inte göra något åt. Jag fortsätter, har lämnat all skit – och låter alla hårresande spekulationer tillhöra en annan värld. Det är ju inte jag! Jag finns här i min blogg!

Vad som blir det nästa som grävarna plockar fram, för att sedan vända och vrida på – det kan jag inte styra över. Så länge de får en massa uppmärksamhet kommer de givetvis fortsätta. Och jag fortsätter också med att inte kommunicera med dessa anonyma grävare. Det finns ju också en dold agenda i allt detta som inte når offentlighetens ljus, men som med tiden också kommer framgå med allt större tydlighet. Inte bara för mig, men ju längre den pågår och på det sätt den pågår, ju fler kommer förstå.

Bildkommentaren – ”Svan i Dagshög” av Fredrick de Mare

(Svan i Dagshög, foto: Fredrick de Mare)

Det är ett stämningsfullt och uttrycksfullt djurmöte som Fredrick de Mare har lämnat in till ”Bildkommentaren”. Samtidigt så fascineras jag av det underbara kvällsljuset, men också speglingen av knölsvanen som kämpar på där på den hala isen.

Fredrick skriver: Dags för ett dopp? Denna bild är tagen i Dagshög i februari i år. Bakom svanen finns en gul klippvägg som lystes upp av solnedgången, vilket reflekterades på den tunna isskorpan. Smärre justeringar i Lightroom, bl.a. minskat ljuset i en del av det guldgula, och lagt på en vinjettering. Jag har dessutom klippt bilden i sidorna. Svanen klev i, men hade lite svårt att bryta igenom isen när den skulle simma bort till sin äkta hälft.

Dagshög är jag mycket välbekant med, som jag redan skrivit om i serien ”Personliga platser”. Läs mer om Dagshög här. Jag tror till och med att jag kan lista ut exakt var Fredrick har gjort sin bild, men tanke på hans beskrivningar. I det gamla vattenfyllda stenbrottet finns det knölsvanar som kan ge riktigt stämningsfulla bilder i det varma kvällsljuset. Kvällssolen kommer ju rakt in och lyser upp klippväggarna, och det blir då riktigt spännande speglingar; antingen det nu är i isen under vintern eller i spegelblankt vatten under sommaren.

Bilden är både dekorativ och uttrycksfull på samma gång. Knölsvanens kroppspråk, där den verkligen kämpar på under de jobbiga omständigheterna, är bland det första jag faller för i bilden. Här har fotografen varit påpasslig och tryck av i precis rätt ögonblick när den ena foten lyfter för att ta nästa steg. Just det med att frysa en rörelse ger starka uttryck i den fotografiska stillbilden. Det handlar om att fånga ögonblicket och att just detta ögonblick sedan blir till något tidlöst. Allt har stannat av, men vi kan samtidigt föreställa oss vad som kommer ske i nästa ögonblick. Just i detta ligger styrkan i den fotografiska stillbilden.

Bilden har annars mycket av såkallade tudelade effekter. Bilden delas horisontellt i två lika halvor; i underkant ser vi den speglande ytan och i överkant ett virrvarr av olika detaljer. Just i skärningen eller gränslandet ligger knölsvanen. Bildens format är kvadratisk, med lika sidor i alla riktningar. Detta förstärker än mer den tudelade effekten, allt blir som en våg helt i balans. Men där knölsvanen och knölsvanens kämpande rörelse blir det som väger över. Till den lugna halvans fördel. I den ena halvan är det också värme och i den andra är det kyla.

Det är svårt för mig att även undvika att se bildens mer dolda symboliska kvaliteter. När jag ser just denna tudelningseffekt i kombination med svanens kämpande, så uppstår det en andemening med bilden. Svanen kämpar från det kaotiska där kylan dominerar, till ett lugnare och varmare ställe. Och i detta kan svanen spegla sig och komma till insikt. Det är just också i detta lugn som ljuset är, i kontrast till skuggorna och kylan i det kaotiska i bakgrunden.

Dessutom är det lugna nära och det kaotiska på avstånd.

Jag gillar verkligen naturbilder där det finns något mer än motiv och ljus. Visst ser vi en bild på en knölsvan; den är skarp och den är nära. Dessutom fryst i precis rätt ögonblick. Ljuset är vackert och bilden är välkomponerad. Så kunde man iaktta bilden – men för mig är det alltid mest intressant att kunna se vad en bild innehåller även efter att man kontasterat det självklara. För mig är det alltid de mer abstrakta ingredienserna i en bild som lyfter en bild mot höjderna, inte enbart de självklart konkreta som alla kan se. Jag har egentligen aldrig varit intresserad av att enbart ”konstatera” bilder, jag vill verkligen också se bilder.

Jag vet inte om jag nu ser och lyfter fram något som fotografen själv har haft som tanke med bilden; men en bild säger ju mer än tusen ord – så det är väl också just det som är fascinationen med bilder. Att jag som bildbetraktare kan se något annat än det som kanske var fotografens avsikt från början. I detta vad en bild egentligen innehåller uppstår de mest intressanta diskussionerna. Tycker jag.

Tack Fredrick för att du ville visa fram denna underbara knölsvansbild, dessutom från en plats jag verkligen känner väl. Jag tycker det är en bild som säger ofantligt mycket till mig, och jag hoppas att du förstår och gillar mina resonemang kring din bild.

Grattis till en riktigt bra bild Fredrick!

________________________________________________________________________________________________

BILDKOMMENTAREN
Ni läsare kan när som helst skicka in en av era bilder för att få mina kommentarer. Ni skickar då in en bildfil över mejl till terje.helleso@gmail.com, och glöm inte att märka mejlet med ”Bildkommentaren”. Bilden ska vara i jpeg med längsta bildsida 600 pixlar, motivet spelar ingen roll. Naturbild eller inte. Ni lämnar med en liten berättelse om bilden med en bildtitel till bilden. Enbart 1 bild kan ni skicka in, ni kan först skicka in nästa bild när er bild har blivit kommenterad. Ni får heller inte vara anonyma! Har ni en egen blogg eller hemsida, glöm inte att lämna även denna i mejlet så länkar jag vidare när bilden publiceras och kommenteras.

Jag kommer med jämna mellanrum presentera en av dessa inlämnade bilder, och lämnar sedan en lång och omfattande kommentar till bilden. Har ni frågor om er bild kan ni lämna dessa i berättelsen till bilden, så kommer jag göra så gott jag kan med att besvara dessa frågor. Välkomna att skicka en bild över mejl från och med idag.

Det kliar…

(Rådjur, 2006)

(Älg, 2009)

(Blåmes, 2006)

(Räv, 2005)

(Skogshare, 1999)

Fem olika bilder på djur som kliar sig… Rådjuren är från Ellne utanför Söderhamn, med Nikon D100 och 400mm. Älgen är från Dåbo i Hälsingland, med Pentax K20D och 250mm. Blåmesen är från Broberg vid Söderhamn, med Nikon D200 och 400mm. Räven är från Henninge i södra Hälsingland, med Nikon D100 och 85mm. Skogsharen är från Hallands Väderö i Skåne, med Nikon F5 och 400mm.

Några analoga fågelbilder…

(Nötskrika, 1989)

(Död trut, 1999)

(Sparvhök, 1985)

(Blå kärrhök, 1985)

(Fjällvråk, 1984)

Visar fem olika analoga fågelbilder. Nötskrikan är från gömsle vid Ekered i Halland, med Nikon FA och 400mm. Den döda ungtruten är från Hallands Väderö i Skåne, med Nikon F3 och 28mm. Sparvhöken är från Slettebakken i Bergen, med Nikon F3 och 50mm. Den blå kärrhöken är från Sofiero utanför Helsingborg i Skåne, med Nikon F3 och 400mm. Fjällvråken är fotograferad mitt i natten i midnattsol utanför Svanvik i Pasvik i norra Norge, med Nikon FE och 800mm.