(1)
Jag har egentligen alltid haft något att fotografera. Och jag har aldrig varit den som ständigt varit på resande fot, utan har genom alla år använt mig av närmiljön på bästa möjliga sätt. Jag minns de första åren med systemkamera hemma i Bergen; flera gånger i veckan var jag till sjön Tveitevannet för att fotografera gräsänder, bläsänder, sothöns och vigg. Sedan blev det täta turer till både Nattlandsfjellet och Sædalen, också på gångavstånd hemifrån.
För mig har det alltid varit viktigt att ha tillgång till motiv helst på gångavstånd. Det gör att jag ständigt kan uppdatera mig med kameran – och även känna att jag alltid har tillgång till nya bilder. Oavsett tid på dygnet och tid på året. Ibland blev det turer lite längre bort; antingen med buss eller båt, eller att jag tog mig en tur med moped. Till Herdla, Toftøy, Hellesøy eller till någon ”bortglömd” dalgång i Samnanger eller Os.
Under de första åren blev det mest fågelbilder och enstaka landskapsbilder, men efterhand blev det mer och mer bilder även på blommor och insekter. Däggdjuren var inte många; men någon gång blev det bilder på både kronhjort och räv.
(2)
1987 flyttade jag från Bergen till Ängelholm i Skåne. Och direkt hade jag omedelbar tillgång till en helt annan natur; med tallskogar och trollskogar i Kronoskogen precis utanför Ängelholm – givetvis på lagomt gångavstånd. Kungsfiskaren fiskade inte mer än femtio meter från huset, kärrsångaren sjöng från buskarna – och jag hade en härlig vårflora varje år i mars-april. Med vitsippor, blåsippor och gulsippor – och stora ängar med baldersbrå inte mer än hundra meter från huset. Cykelavstånd hade jag till Sandön med skärfläcka och småtärna – och året om tog jag bussen till Torekov och sedan båten över till favoritplatsen Hallands Väderö. Ofta för att vistas under en helg eller ibland en hel vecka; bland skogsharar, trutar, tusenåriga ekträd, säl och sjungande näktergal.
2002 flyttade jag till Söderhamn i Hälsingland, och norrlandsnaturen blev plötsligt lättillgänglig på lagomt gångavstånd. Till Västra berget, Granskärs våtmark med gräshoppsångare och brun kärrhök – eller till skärgården runt Skatön och Skatberget. 2004 tog jag körkort och för första gången kunde jag med bil ta mig runt i närnaturen ännu friare. Men inte långt; oftast kunde man hitta mig precis utanför stadskärnan vid Ålsjön eller Maden, eller ut till skogarna runt Mo bland berguv och sparvuggla.
(3)
2009 gick flytten till Mullsjö och de underbara Mullsjöskogarna. Naturområden jag redan känt till under många år, genom alla mina sommarkurser helt sedan 1991. Med tillgång till Ryfors och Gammelskogen, Brängen och Trollsjön, Mullsjö fiskdammar och Ljunghems kullar. Natur på både cykel- och gångavstånd. Jag har redan tappat räkningen på alla de promenader jag gjort till Trollsjön och fiskdammarna – eller alla rundor det blivit runt Mullsjön eller till Kärleksudden.
Runt huset har jag fältharar, ekorrar och rådjur. I träden har jag stenknäck, ärtsångare och nötkråkor. Under våren blommar mängder av vitsippor, liljekonvalj och förgätmigej. Från balkongen fotograferar jag tornseglare, kajor, björktrastar och svarthätta. Jag har panoramautsikt över Mullsjö samhälle och Mullsjön, och kan sitta på balkongen och lyssna till storlommens rop under sommarkvällarna.
Såhär har jag haft det under alla mina aktiva fotoår, alltid tillgång till spännande och fantastisk natur på närmaste håll till huset. Även när jag under ett år var inne i lumpen, först i Lillehammer, sedan i Kirkenes och Pasvik längst uppe i norr.
(4)
Visst har det blivit ett antal resor genom åren till Irland, Island, Tyskland och Finland. Och dels runt på olika håll i Sverige som till exempel Öland, Gotland och norra Dalarna. Men mest har jag hållit till i närmiljön som fotograf. Och jag har utnyttjat den mycket flitigt.
I Mullsjö kommer jag nog dessutom stanna kvar, känner en stark tillhörighet till Mullsjö och de fantastiska Mullsjöskogarna – sedan sommaren 1991 och sedermera flytten i augusti 2009 så kan jag påstå att jag nog känner till området bättre än de flesta. Jag vet redan innan jag sticker ut med kameran vad jag kan räkna med att få uppleva; jag vet var orrarna och tjädrarna har sina spelplatser, var storälgen står i morgondimman, var trollskogarna och vattenfallen är på sitt finaste. Jag har koll på vildsvinen, lodjuren och uttrarna. Jag vet var strömstaren, kungsfiskaren och forsärlan har sina bon – och jag har mina underbara och hemliga orkidéängar. Numera kan jag också hälsa på bävern i sin lilla damm, jag vet var kronhjortarna brölar – och hittar även till både hornuggla, pärluggla, berguv och nattskärra.
(5)
Kanske inte så konstigt att många förvånas över den rika tillgången på spännande naturmotiv under alla de kurser jag haft här i Mullsjö genom åren. Att jag numera kan lämna älg-, rådjur- och haregaranti på utflykterna förvånar och fascinerar många. Dessutom brukar det alltid bli ett antal bonusupplevelser…
Visst har jag även här i Mullsjöskogarna mitt lilla smultronställe för blåsippa; precis som jag även hade under åren i Ängelholm och Söderhamn.
Däremot har jag blivit försiktigare, numera är jag rätt så tystlåten med att ge för många tips till var de finaste motiven befinner sig. Om det inte är en nära vän eller en intresserad kursdeltagare. Annars håller jag tyst!
Många har undrat över varför jag allt som oftast anger ”Mullsjö” eller ”Mullsjöskogarna” som lokalitet på de flesta av bilderna jag gör. Men det är givetvis för att minska antalet fotografer på de känsligaste platserna, men jag har också tröttnat på den enkelriktade informationen – då det finns många fotografer som hellre vill veta, än att själv tipsa.
(6)
Det finns fotografer i miljön som ofta undrar över vad jag håller på med, kanske i första hand för att jag håller en rätt så låg profil. Men detta är fotografer som sällan eller aldrig besöker min blogg. Eller följer med på vad jag sysslar med – och säkert inte gjorde det innan heller. Kanske undrar några av dessa om jag fortfarande fotograferar eller är aktiv.
Något jag inte bryr mig alls om egentligen. Jag håller på med mitt; uppdaterar min blogg dagligen, fotograferar mer eller mindre varje dag, har mina kurser och föreläsningar. Och ibland har någon publicering, oftast för att jag blivit tillfrågad. Jag gör idag inga försök till att synas, mer än vad jag själv tycker är lagom.
Ni som besöker min blogg och kommer på mina fotokurser vet något annat – och att jag idag fotograferar mer än jag någonsin gjort. Och att jag dessutom fortsätter att utveckla min bildspråk hela tiden.
(7)
Ibland visar jag äldre bilder, men oftast visar jag mina senaste bilder – och då oftast från min kära närmiljö. Som det alltid varit; under åren hemma i Bergen, de femton åren jag bodde i Ängelholm, de sju åren jag bodde i Söderhamn – eller som nu under de hittills sex åren jag bott och verkat i Mullsjö och Mullsjöskogarna.
Och det blir alltid något nytt, närmiljön har ju alltid visat för mig att den aldrig kan bli tråkig eller intetsägande. Om jag fortsätter att vara lika nyfiken, entusiastisk och aktiv som jag alltid varit.
Jag ser redan fram emot ett spännande 2016, detta fast 2015 varit mitt mest framgångsrika år någonsin – och att det dessutom finns en hel månad kvar att få uppleva spännande motiv och bildmöjligheter…
(Bild 1 – Vattenfall, 2003)
(Bild 2 – Isblåsor, 2006)
(Bild 3 – Droppar, 2008)
(Bild 4 – Höst, 1991)
(Bild 5 – Duvor, 1985)
(Bild 6 – Frost, 2007)
(Bild 7 – Ölandsnatt, 1989)
(Bild 8 – Skogshare, 1999)
(8)
(1)
(1)
(1)
(1)
(1)
(1)
(1)
(1)
Terje Hellesø 