(1)
Man kan säga att jag föddes som naturfotograf på Toftøy. En ö några mil utanför Bergen i Norge. Min farmors släkt kommer från ön, närmare bestämt utanför Torsteinsvik på norra delen av ön. Min farfars släkt kommer från Hellesøy, några mil längre norrut, där vårt släktnamn kommer ifrån.
På Toftøy tog jag mina första staplande steg som naturfotograf redan 1979, när jag enbart hade tillgång till ett 50mm normalobjektiv till min Nikon FM. Först året efter hade jag råd att köpa några teleobjektiv så öns fauna kunde bli lite större i mina bilder.
Göken gol på telefonstolpen utanför sommarstugan, kustlabben häckade i den närliggande myren och berguven ropade från ljungheden i närheten. Jag minns alla helger jag tog mig dit, direkt efter jag slutat skolan under fredagen tog jag mig hem för att byta kläder och packa min fotoutrustning. Därefter var det buss och sedan färga från Solsvik innan jag var framme. Då tog det mig tre timmar hemifrån innan jag satt intill sommarstugan och kunde njuta av tystnaden.
Jag stannade kvar hela helgen, låg i sovsäck ute på ljungheden och lyssnade efter berguven. På dagarna gick jag vid stranden i Svarteviken och landskapsfotograferade – om jag inte gjorde bilder på blommande trift eller engelsk fetknopp. Ejder, tofsvipa, ängspiplärka och strandskata tillhörde de fåglar jag först lyckades fånga i teleobjektivet.
Mitt återbesök på Toftøy, tillsammans med min far i maj 2017, fanns med i filmen ”Terje” som visades på SVT under hösten 2020. Till min stora förvåning fastnade jag då intill de samma detaljerna som jag hade fotograferat mer än tjugo år tidigare. Just denna detalj i en bild från 1985 stannade jag till vid även 2017 – en bild jag publicerat tidigare här i bloggen.
Numera äger jag en större tomt på Toftøy, som en del av arvet från min far som gick bort 2021. Tänka sig att just där som jag föddes som naturfotograf, där äger jag nu en större tomt. Det blir att åka en vända dit senare i år.
Numera kan jag dock köra bil hela vägen till Toftøy och genom flera brobyggen tar det inte mer än 45 minuter från föräldrahemmet i Bergen. Jag kan parkera på min tomt, sätta mig på en tuva i myren, minnas tillbaka till min början som naturfotograf – samtidigt som jag kan säga till mig själv att nu äger jag detta området.
Det känns som att cirkeln då kommer vara sluten, på något sätt. Återkommer givetvis här i bloggen med en rapport från detta så småningom.
(Bild 1 – Svarteviken, 1985)