Mitt älskade Toftøy…

25854_1985 (1)

Man kan säga att jag föddes som naturfotograf på Toftøy. En ö några mil utanför Bergen i Norge. Min farmors släkt kommer från ön, närmare bestämt utanför Torsteinsvik på norra delen av ön. Min farfars släkt kommer från Hellesøy, några mil längre norrut, där vårt släktnamn kommer ifrån.

På Toftøy tog jag mina första staplande steg som naturfotograf redan 1979, när jag enbart hade tillgång till ett 50mm normalobjektiv till min Nikon FM. Först året efter hade jag råd att köpa några teleobjektiv så öns fauna kunde bli lite större i mina bilder.

Göken gol på telefonstolpen utanför sommarstugan, kustlabben häckade i den närliggande myren och berguven ropade från ljungheden i närheten. Jag minns alla helger jag tog mig dit, direkt efter jag slutat skolan under fredagen tog jag mig hem för att byta kläder och packa min fotoutrustning. Därefter var det buss och sedan färga från Solsvik innan jag var framme. Då tog det mig tre timmar hemifrån innan jag satt intill sommarstugan och kunde njuta av tystnaden.

Jag stannade kvar hela helgen, låg i sovsäck ute på ljungheden och lyssnade efter berguven. På dagarna gick jag vid stranden i Svarteviken och landskapsfotograferade – om jag inte gjorde bilder på blommande trift eller engelsk fetknopp. Ejder, tofsvipa, ängspiplärka och strandskata tillhörde de fåglar jag först lyckades fånga i teleobjektivet.

Mitt återbesök på Toftøy, tillsammans med min far i maj 2017, fanns med i filmen ”Terje” som visades på SVT under hösten 2020. Till min stora förvåning fastnade jag då intill de samma detaljerna som jag hade fotograferat mer än tjugo år tidigare. Just denna detalj i en bild från 1985 stannade jag till vid även 2017 – en bild jag publicerat tidigare här i bloggen.

Numera äger jag en större tomt på Toftøy, som en del av arvet från min far som gick bort 2021. Tänka sig att just där som jag föddes som naturfotograf, där äger jag nu en större tomt. Det blir att åka en vända dit senare i år.

Numera kan jag dock köra bil hela vägen till Toftøy och genom flera brobyggen tar det inte mer än 45 minuter från föräldrahemmet i Bergen. Jag kan parkera på min tomt, sätta mig på en tuva i myren, minnas tillbaka till min början som naturfotograf – samtidigt som jag kan säga till mig själv att nu äger jag detta området.

Det känns som att cirkeln då kommer vara sluten, på något sätt. Återkommer givetvis här i bloggen med en rapport från detta så småningom.

(Bild 1 – Svarteviken, 1985)

60 år…

25655_1983 (1)

Tänka sig att jag idag fyller 60 år. Jag har svårt att tro att jag blivit så gammal, om jag nu inte tittar mig i spegeln förstås. Tänker tillbaka till Sædalen utanför Bergen, hemma i Norge. Bilden är ett självporträtt och från en utflykt där jag arbetade med landskapsbilder i mellanformat. Kameran var en Mamiya M645 1000s som jag använde under 2 år, fram till hösten 1984. Manfrottostativet som jag här använde har jag fortfarande kvar, ett stativ jag köpte 1982.

Bilden är från april 1983, någon vecka innan jag skulle fylla 19 år. Jag går sista året på gymnasiet och har här bestämt mig för att jag vill jobba som naturfotograf efter att jag slutat skolan. Det är nu 41 år sedan och idag sitter jag med facit till hur det gick med drömmarna jag då hade.

Drömmar som då var både naiva och ostrukturerade, men som med åren fick en form och som även blev min identitet. Även fast jag nu alltså har haft naturfoto som yrke under mer än 40 år, så känns det verkligen inte som det varit så länge. Det känns nämligen inte alls som så länge sedan jag satt där i Sædalen med mina drömmar.

På mitt högra ringfinger ser jag förlovningsringen… Jag är nyförlovad med Pernilla och vi gifte oss i juli 1984. Vi var sedan gifta i 17 år, fram till 2001. I maj 2002 förlovade jag mig med Malin och vi gifte oss i juni 2003. Vi var sedan gifta i 20 år, fram till 2023. Idag är jag singel, även fast jag och Malin bor nära varandra i Mullsjö och är bästa vänner. Även jag och Pernilla har god kontakt och hon bor nu i Skara.

Min dotter Varja Linnea bor också i Skara med sin kille och blir 38 år senare i år. Hon är nu lika gammal som jag var när jag träffade Malin. Min styvdotter Hanna Beatrice blir 34 år (bor också i Skara med sin kille) och är två år äldre än sin mamma Malin var när jag gifte mig med henne.

Varja Linnea är alltså nästan 20 år äldre och Hanna Beatrice 16 år äldre, än vad jag var där i Sædalen när jag fotograferade landskap…

Idag fyller jag alltså 60 år och jag har nog blivit gammal, om jag tänker efter… Om två år är jag lika gammal som min mamma var när hon gick bort 2005… Min pappa gick bort 2021, så jag är numera äldst i familjen vilket är konstigt…

Fast jag känner mig inte gammal ändå… Det känns heller inte som jag fotograferat så länge heller…

(Bild 1 – Självporträtt, 1983)

Fyra bilder…

25944_1999 (1)

25945_1996 (2)

25955_2020 (3)

25956_1999 (4)

Första bilden visar en död ungtrut på Hallands Väderö i Skåne. Andra bilden är från Hraunfossar på västra Island. Tredje bilden är från Ryfors utanför Mullsjö. Tredje bilden visar en skogshare i kvällsljus från Hallands Väderö.

(Bild 1 – Död trut, 1999)
(Bild 2 – Höst, 1996)
(Bild 3 – Speglingar, 2020)

Fyra bilder från Hallands Väderö…

25949_1999 (1)

25950_1999 (2)

25951_1999 (3)

25952_1999 (4)

Visar fyra bilder från Hallands Väderö i Skåne, där samtliga är från 1999. Första bilden är en kvällsbild på fyren och några svärmande ladusvalor. Andra bilden är från de fina klipporna vid Tjuvelthamn på norra sidan av ön i brinnande kvällsljus. Tredje bilden är på den sällsynta svampen judasöra som man hittar på ett antal riktigt gamla träd på ön. Fjärde bilden visar en skogshare som jag gav namnet Mini, här i varmt kvällsljus.

(Bild 1 – Fyren och ladusvalor, 1999)
(Bild 2 – Brinnande kvällsljus, 1999)
(Bild 3 – Judasöra, 1999)
(Bild 4 – Skogshare, 1999)