Förändringar…

(1)

Jag har alltid varit en sådan fotograf som bara fotograferar. Hos mig finns det inga nya spännande projekt på gång; inte mer än vanligt åtminstone. Utan min tid har alltid varit koncentrerad mot mitt fotograferande. Nästan varje dag i någon form. Jag tänker egentligen inte så mycket på vad jag gör eller varför, utan jag bara gör det.

Självklart blir det nya böcker eller utställningar, nya artiklar eller föreläsningar. En ny fotokurs också, kanske. Dessutom kommer det nya blogginlägg här i bloggen varje dag. Det är det enda man kan vara säker på; att det alltid kommer något nytt. Därför känner jag inte att jag hela tiden måste säga detta.

Jag går aldrig ut mot media och serverar något för media att ge större uppmärksamhet till. Och om media ringer mig för att ställa många frågor, så blir mitt svar oftast det samma: jag fotograferar, nästan varje dag.

(2)

Och jag återkommer till de samma motiven; varje dag och månad handlar det ju om att uppdatera mig med det som sker i naturen. Vilket jag hela tiden visar här i bloggen. Alltid kommer det helt nya bilder, men jag kan också hela tiden hämta fram nya bilder från arkivet som jag inte visat tidigare. Bilder som på något sätt förklarar och visar mitt sätt att fotografera. Med jämna mellanrum dyker det också upp en ny artikel, där jag antingen skriver om mina bildtankar eller så är det en artikel om något som engagerar mig i stort.

Jag är en aktiv röst kring naturfoto och bildskapande, som jag alltid varit under alla de år jag fotograferat.

Trots denna oerhört massiva kontinuitet, så är mitt bildskapande under ständig förändring. Nya bildtekniker som jag testar och experimenterar med, nya sätt att förmedla både motiv och tankar – min hunger på att utveckla mig som fotograf har verkligen inte mättats genom åren. Tvärtom är det så att jag känner mig mer hungrig än någonsin.

(3)

Jag kan känna att naturfotografin i stort sällan går genom de stora förändringarna; ofta är det en ständig upprepning, med ett bildspråk som känns allt annat än vitalt. Inom naturfotografin handlar det oftast om att uppleva något i naturen, och att förmedla detta till en naturfotografkår där det hela tiden kommer nya fotografer. Och sällan stannar dessa fotografer kvar länge och utvecklar sig, de försvinner och ersätts av nya hela tiden. Därför blir det sällan några förändringar, utan mer dessa ständiga upprepningar.

Och ju längre jag fotograferat, desto tydligare blir detta mönstret.

Att lära sig fotografera, att köpa in nödvändig utrustning – och att resa till de samma platserna som fotografer rest till under många år. Man vill uppleva det samma som andra upplevt tidigare.

Det är inte många som stannat kvar här i min blogg under de år jag haft den, det kommer nya besökare hela tiden – medan andra slutar eller tröttnar.

(4)

Naturfotomiljön förändras genom sina nya fotografer, nya ansikten att möta på en ny fotofestival eller som nya deltagare på en fotokurs. Men det är de samma frågorna, de samma bilderna och de samma visionerna. Som håller i några år, för att sedan upprepas igen med nya fotografer.

Det är få fotografer som stannar kvar, som sedan fortsätter utveckla sitt bildskapande vidare in i de mer avancerade tankegångarna. Vilket gör att det är få fotografer som kan se hur fotografer utvecklar sig under hela sin karriär, helt enkelt för att få fotografer har en varaktig och stabil publik med det tidsperspektivet. Det finns inte många där ute som kan referera till hur mina blåsippsbilder utvecklats och förändrats genom åren, då jag inte haft samma publik genom dessa år.

Så varje ny blåsippsbild blir en ny blåsippsbild, antingen den är från förra veckan här i Mullsjöskogarna eller för tjugo år sedan under en aprilkväll i Ängelsbäckslund i Skåne.

(5)

Egentligen behöver jag inte vara så noggrann med att informera. Det är oftast inte viktigt att skriva vilket årtal bilden är ifrån, annat än att andra ser att det är en gammal bild – eller gammal skåpmat… Detta fast det är en bild som ingen sett tidigare – och som dessutom har ett bildspråk som många andra fotografer gör även idag. Som bilderna här i artikeln, där samtliga är både tio och tjugo år gamla, men som även skulle kunna finnas på minneskortet från senaste fotoutflykten för många fotografer.

Att bilderna är analoga är heller inte så intressant egentligen, då de flesta relaterar till sitt digitala fotograferande idag. Med den skillnaden att flera av de tekniker man då fick göra i kameran, medan man fotograferade, idag kan göras i datorn i efterhand.

Helt enkelt för att de flesta inte kan relatera till hur det såg ut i naturfotomiljön för tio eller tjugo år sedan – då det var långt före man själv började fotografera.

(6)

Det är faktiskt så att många har idag börjat fotografera efter att jag startade upp bloggen igen i oktober 2011, vilket gör att de flesta besökarna här i bloggen inte sett några av mina inlägg från de första åren. Och skulle man backa i bloggarkivet, så skulle man uppleva bilderna som både nya och vitala – bilder att inspireras av i sitt fotograferande även idag.

Men det är få som gör det, helt enkelt för att man inte kan relatera till det. Och långt mindre se de förändringar jag gått genom som fotograf från 2011 och fram till idag, under de senaste sex åren. Därför blir det också extra abstrakt att relatera till bilder som är både tjugo och trettio år gamla. Annat än att konstatera att jag fotograferat länge, rätt länge för de flesta…

Om jag skulle sätta det lite på sin spets; så hade jag kunnat återpublicera mina första blogginlägg utan att så många skulle märkt det…

(7)

För mitt eget fotograferande är dessa förändringar i det egna bildskapandet livsviktiga. Att kunna återkoppla, att se mina egna förändringar genom åren – att helt enkelt se hur mina blåsippsbilder förändrats från 1987 och trettio år framåt till idag. I år är det just trettio år sedan jag gjorde mina första blåsippsbilder, i Ängelsbäckslund i Skåne. För att sedermera ha fotograferat blåsippor under varje vår sedan dess. I trettio år!

Jag kan se förändringarna, jag kan se hur jag utvecklat och förnyat bildspråket. Jag ser också hur jag förfinat och reparerat, misstag från ena året som försvunnit till nästa. Hur jag det ena året varit mer abstrakt, ett annat år mer konkret. Jag ser också hur jag på olika sätt arbetat med miljön, antingen i softad oskärpa eller med stort skärpedjup från några centimeter till oändligheten. Vissa år har jag varit mer svartvit, eller så har jag på olika sätt arbetat med rörelseoskärpan. För att inte tala om all den symbolik jag försökt och försöker förmedla genom blåsippsbilderna…

Men mest av allt så har det handlat om mina egna förändringar, som jag själv kan se och känna. Då jag är den enda som varit med under alla dessa år och därför kan relatera till det.

Man blir nog aldrig en fotograf för annat än sin egen skull…

(Bild 1 – Stelnat, 1995)
(Bild 2 – Kaos, 2005)
(Bild 3 – Flickslända, 1997)
(Bild 4 – Vinterhämplingar, 1991)
(Bild 5 – Skogshare, 1999)
(Bild 6 – Vildkanin, 1993)
(Bild 7 – Kärrsnäppa, 1997)
(Bild 8 – Fältsippor, 1997)

(8)

Åtta bilder…

(1)

(2)

Åtta bilder från olika platser. Helt olika tillfällen. Olika ljus och olika tekniker.

Första bilden är från Käringsund på Åland. Den är från första gången jag var där, skulle hålla både föreläsning och en workshop. Fick frågor om jag hade några särskilda önskemål om vad jag ville fotografera och jag kände direkt att jag gärna ville fotografera havtorn. Det blev en tur till en plats på norra Åland där fotoklubbsmedlemmarna visste att de var några fina bestånd. Detta är en av de första bilderna när vi kom till platsen. Det är en dubbelexponering för att få fram en speciell softeffekt i det mjuka ljuset. Det var regn i luften och färgerna var lagom mättade, vilket fick havtornsbären att poppa fram från landskapet – samtidigt som softeffekten också fick de ljusare föremålen att komma fram lite extra i landskapets mjuka toner. Ett gammalt båthus fick ge miljökänsla och dimensioner och placerades diagonalt mot havtornsbuskarna. Bilden har jag av någon anledning aldrig visat fram tidigare, inte ens på den analoga tiden – men bättre sent än aldrig. Jag gillar bilden, kanske mer idag än när jag första gången tittade på den när diafilmen kom tillbaka från labbet. Kameran var Nikon F3, brännvidden 28mm vidvinkel och filmen var Fujichrome Velvia på 50 ISO.

Andra bilden är från Barsebäck i Skåne, en gång i tiden kanske mest känd för kärnkraftverket – men även för att det i området var fina skånska landskap med både pilalléer och gula rapsfält i fina kombinationer. Bilden är från maj 1987, med Nikon F3 och 20mm vidvinkel. Filmen var Kodachrome 25. Jag och vännen Åke Lindau var där för att jobba med typiska skånebilder och detta är en av bilderna från tillfället. För att få extra fin mättnad i färgerna använde jag även ett polarisationsfilter, vilket man kan se på den djupa blåfärgen på himlen. Som vanligt arbetade jag rätt mycket med att få till spännande och innehållsrika kompositioner, och skuggan på grusvägen är ett mycket viktigt element i bilden. Bilden bygger på en kombination av diagonala och horisontella linjer, men också på hur jag hela tiden överlappat mellan ljusa och mörka fält i bilden – för att förstärka djupkänslan.

(3)

(4)

Tredje bilden är från Dalby Söderskog nationalpark, inte så långt från Lund i Skåne. En underbart fin skog där jag ofta var under vårblomningen, nästan varje år under den tiden jag bodde i Skåne. En karaktärsblomma är hålnunneört, eller skånsk nunneört som den också kallas. Här en bild på ett för mig vanligt tillvägagångssätt när jag fotograferar blommor; jag letar efter en blomma att lägga i skärpa för att sedan leta efter andra blommor att ha med i oskärpa i förgrunden. Sedan handlar resten om var i bildytan jag placerar den skarpa blomman, och sedan givetvis också graden av oskärpa på de andra blommorna. Bilden gjorde jag med Nikon F3 och schaktsökare, för att det skulle bli mer bekvämt att fotografera i de extremt låga kameravinklarna – och undvika nackspärr. Brännvidden var 400mm och filmen Fujichrome Velvia på 50 ISO.

Fjärde bilden visar den underbart fina blomman lappljung från ett av de få tillfällen jag fotograferat arten. Bilden är från Nipfjället i Dalarna i augusti 2002. Precis som i bilden på hålnunneört har jag valt en extremt låg kameravinkel (den låg direkt på marken) och med schaktsökare till Nikon F3. Brännvidden var här 105mm makro med en telekonverter (210mm). Jag använde dessutom en ficklampa som låg på marken en liten bit bort och lyste upp blomman precis på rätt sätt. Det var mulet och regn i luften vid fotograferingstillfället.

Femte bilden är från urskogen vid Nipstugan upp mot Nipfjället, från en plats jag ofta återvänt till. Dels själv, men även som ett utflyktsmål under mina veckokurser i Grövelsjön. Här finns det fantastiskt fina och gamla urskogar med mycket skägglav, skogarna är dessutom mer eller mindre orörda och klassas som några av de finaste och största urskogsområdena i Sverige. Platsen är också fantastiskt fin om man vill uppleva lavskrika, och då i kombination med skägglav. Bilden gjorden jag med Nikon F5 och 400mm. Filmen var Ektachrome 100 VS.

(5)

(6)

Sjätte bilden är från Hallands Väderö, från maj 1990. En havstrut sitter mot den fina solnedgången och ingår i ett rätt så stort bildmaterial från trutkolonierna på ön. Från början var det just trutarna som var mina huvudsakliga motiv under utflykterna till Väderön, men med tiden tog skogshararna över alltmer. Bilden gjorde jag med Nikon F3 och 1000mm spegeltele, för att få en tillräckligt stor sol i bakgrunden, dessutom med Kodachrome 25 – en film jag huvudsakligen använde helt fram till 1994. Innan jag bytte till Fujichrome Velvia. Självklart använde jag också stativ, då den stora brännvidden mycket lätt gav skakningsoskärpa i bilderna. Jag fick även låsa spegeln innan jag exponerade med trådutlösare, allt för att få så bra skärpa som möjligt i bilden.

Sjunde bilden visar samojeden Pontus, trofast följeslagare till vännen Anders Dahlin under många år. Denna bild är från en utflykt till Skinnarodden vid sjön Femunden i Norge. Medan fotograferna gick runt och fotograferade nattbilder på både stjärnor och norrsken – och med långa slutartider, ibland upp emot flera timmar – så låg Pontus lugnt och njöt av den fina septemberskymningen. Kanske tänkte han också på fotografernas märkliga beteenden där i mörkret. Bilden gjorde jag på frihand med rörlig kamera, med Nikon F5 och 28mm. Slutartiden var runt 2 sekunder och filmen var Ektachrome 100 VS.

Åttonde bilden visar skogsharen Krisse som jag jobbade mycket med under sommaren 1999 på Hallands Väderö. Denna bild är från ett tillfälle där Krisse låg i vegetationen och vilade i det brinnande kvällsljuset. Kameran var Nikon F5 och brännvidden 400mm. Filmen var Ektachrome 100 VS. Bilden visar också ett vanligt tillvägagångssätt för mig när jag fotograferade skogshararna på Väderön; låg kameravinkel med stativet i spagat, och där jag även arbetade med oskarpa förgrunden på samma sätt som när jag fotografera blommor. Precis som i exempelvis bilden på hålnunneörten.

(Bild 1 – Käringsund, 1996)
(Bild 2 – Barsebäck, 1987)
(Bild 3 – Hålnunneört, 1997)
(Bild 4 – Lappljung, 2002)
(Bild 5 – Lavskrika, 2002)
(Bild 6 – Havstrut, 1990)
(Bild 7 – Pontus, 2001)
(Bild 8 – Krisse, 1999)

(7)

(8)

Mina bilders storlek på Internet…

12039 (1)

En vanlig fråga som ofta återkommer är varför jag inte lägger ut mina bilder på Internet i större storlek än 600 pixlar på längsta sidan. Något jag varit konsekvent med under nästan alla år.

Från början hade jag däremot 500 pixlar som längsta sida, alltså ännu mindre, men större bilder har jag inte publicerat. Med undantag för några pressbilder som jag levererat i större format, och som publicerats stora trots att jag sagt att de inte skulle vara så stora.

Som professionell fotograf har detta alltid varit viktigt för mig; vill man se mina bilder i större format så hänvänder jag alla till mina utställningar, föreläsningar, fotokurser och böcker. Där kan man uppleva bilderna större, Internet är inget annat än en gratis förhandsvisning.

Idag visar jag rätt många bilder på Internet; här i bloggen, på Facebook eller Instagram. Dessutom har jag ett stort antal följare som sällan ser mina bilder på andra sätt än på Internet. Men trots det så blir inte mina bilder större.

12040 (2)

Jag har upplevt ett stort antal kollegor som fått sina bilder stulna och använda, utan deras tillstånd. Jag har även hört hur kollegor sett sina bilder hänga på väggen i ram hemma hos personer, detta utan att mina kollegor själv sålt bilderna som utställningsbilder. Man har helt enkelt kopierat bilderna från Internet och sedan gjort egna utskrifter.

Jag har själv råkat ut för en del. Dels har mina bilder blivit avfotograferade från mina böcker och utställningar, men jag har även fått uppleva ett flertal bilder blivit avmålade av olika konstnärer. Vid ett tillfälle var nästan alla målningar på en utställning avmålade från bilder i boken ”Min plats i ljuset”.

Men det sker inte så ofta, tack och lov. Kanske för att jag minimerar möjligheterna för att det ska ske?

Idag händer det med jämna mellanrum att någon ”knycker” en bild från bloggen och använder på sin egen blogg, ofta för att man i ren okunskap trodde att bilderna var fria att använda för alla… Men det sker inte ofta, de flesta frågar om lov först – vilken jag givetvis uppskattar.

12041 (3)

Jag vet också att det stora flertalet fotografer idag sällan konsumerar bilder på annat sätt än via Internet. Man har inga fotoböcker, man går sällan på fotoutställningar eller föreläsningar. Men samtidigt så använder man allt oftare sin mobiltelefon eller surfplatta, vilket gör att 600 pixlar som längsta bildsida ofta är mer än tillräckligt.

Om jag studerar bloggens kapacitet så ser jag också kanske de största fördelarna; jag har efter mer än 12 000 publicerade bilder hittills, inte använt mer än 32 procent av bloggens storlekskapacitet. Så jag kan i lugn och ro hålla på med samma blogg i många år till och publicera minst 15 000 bilder till innan jag eventuellt måste börja på en ny blogg…

(Bild 1 – Skåne, 1991)
(Bild 2 – Is, 1988)
(Bild 3 – Sidensvans, 2016)
(Bild 4 – Skogshare, 1999)

12042 (4)

Att alltid se mer och mer…

11516 (1)

Det finns fotomotiv överallt… Och varje motiv kan ge tusentals med olika bildmöjligheter.

Man måste verkligen inte hitta nya motiv, för att det ska bli nya bilder. Man måste inte hitta till nya spännande platser för att förnya sitt bildskapande. Om man ska sätta det lite på sin spets, så går det alldeles utmärkt att fotografera på samma plats hela livet!

Jag kom att tänka på betydelsen av detta när jag var tillbaka till Ryfors utanför Mullsjö i förrgår. Första gången jag var där var 1991, för 26 år sedan. Och fortfarande blir det nya bilder, även fast jag stannar till vid de samma stenarna eller trädrötterna. Ljuset är annorlunda än tidigare, jag söker med andra brännvidder, har andra bildidéer – vill testa något nytt som jag inte gjort tidigare. Eller så vill jag förbättra något som jag tidigare inte varit riktigt nöjd med.

Dessutom försöker jag alltid få fram så många olika bilder som möjligt, från de samma motiven, vid varje tillfälle.

När jag är ute och fotograferar är jag ständigt sökande. Ögonen vilar aldrig. Jag kan ju missa något; ett motiv eller en kombination av bildelement. Eller så behöver jag experimentera fram något helt nytt. Något jag aldrig gjort tidigare…

12015 (2)

Jag glömmer aldrig de tre tillfällen jag varit på Island. Varje ny plats, alla motiven på varje plats… Jag kände mig ständigt frustrerad – jag kunde ha stannat bilen varje hundrade meter för att fotografera, i minst några timmar. Och för varje ny timme på varje plats, så kunde jag förlängt med ytterligare några timmar…

Så är det även vid Ryfors, där jag fotograferat i så många år redan… Varje gång det är dags att ge sig hemåt, så känner jag att jag kunde stannat kvar ytterligare några timmar. Jag känner mig aldrig riktigt helt klar, det finns mer att hämta…

Om livet inte hade haft så mycket annat, så hade jag nog kunnat fotografera dygnet runt – hela året, varje år. Resten av livet.

Frågan är då när jag skulle hunnit att arkivera alla bilder, än mindre om jag skulle haft tillräckligt med hårddiskkapacitet… Jag skulle heller inte haft tid att titta genom bilderna, skriva någon artikel, ha ett antal fotokurser eller föreläsningar.

Fast om jag nu fritt hade fått välja, så hade jag nog prioriterat själva fotograferandet – då det är just precis det som jag gillar mest av allt. Att vara ute i naturen och fotografera. Nya bilder, nya upplevelser – i en aldrig sinande ström. Sedan kunde andra få ta hand om allt annat…

11517 (3)

Hittills i år har jag fotograferat nästan varje dag. Från en vinter med stundtals mycket snö, stundtals helt snöfritt. Bland spännande ismotiv vid vattenfall och på sjöytor. I fågelvärlden bland strömstarar, smådoppingar, rörhöns och sparvugglor. Alla fina djurmöten på rådjur och älg. Härliga morgonstämningar och kvällsstämningar. I både svartvitt och färg, från infrarött till häftiga kamerarörelser…

Även detta år har börjat som alla tidigare år, med ett intensivt fotograferande. Redan nu kan jag se att jag varit mer aktiv i år, än vid samma tid förra året. Och året innan dess…

Och nu sitter jag här igen, lagom rastlös och längtar ut igen. Till Ryfors, faktiskt… Det är ju redan två dagar sedan jag var där senast…

Jag känner att jag vill utveckla några fler bilder som jag missade förra gången. Någonting på strömstare, lite mer på ljus inne i isen. Har några konkreta bildidéer som jag känner att jag vill få fram.

Vi får se hur vädret utvecklar sig, just nu skiner solen, men ljuset ändras också hela tiden.

12016 (4)

Samtidigt har jag gått genom bildarkivet, tittat genom äldre bilder för att hitta något som kan illustrera denna artikel. Jag vill ju gärna hitta äldre bilder som jag inte visat tidigare – något som jag också vill bedöma igen med dagens fotografögon. Kanske hittar jag något nytt och spännande, som kan aktualiseras igen. Eller som kan ge grogrund för ett utvecklande av nya bildidéer att ta med mig till Ryfors senare idag, eller till kommande fotoutflykter längre fram.

Hittar en bild på tre näckrosblad från 1981. Minns att jag hade ett projekt med minimalistiska bilder, med enstaka blad och intressanta speglingar i vattenytan. Bilden tyckte jag länge var en av mina bästa bilder, och jag hade den på en fotoutställning redan 1983. Bilden finns dessutom i min första bok ”Naturen som fotomotiv”. Men sedan har den hamnat lite i glömskans arkiv…

Nu när jag hittade fram den igen så kan jag känna att den ger mig ett antal bildidéer inför sommarens näckrosfotograferande. Någonting helt nytt, som jag känner och ser med dagens ögon. Vi får se vad det blir.

Hittade även en bild på strandaster från Hallands Väderö, med 16mm fisheye i kraftigt motljus. Ett perspektiv jag ofta återkommer till i mitt blomfotograferande, och där jag nu känner att jag vill utveckla det lite mer. Inför vårens och sommarens blomfotograferande.

11518 (5)

Men möjligen kan jag även få fram några liknande bilder även på insekter och fåglar.

Att med jämna mellanrum gå in i arkivet för att hitta något att arbeta vidare med, det är något jag försöker göra med jämna mellanrum. För att kunna gå vidare mot nya bilder, men samtidigt som jag även förstärker mina egna bildintentioner. Det som är mig som fotograf i ett nötskal.

Jag ser ju redan likheten mellan bilden på skogsharen från 1999 och smådoppingen jag fotograferade för ungefär en vecka sedan. Eller på älgkalven som betar på den lilla rönnen. Bilder från mycket låga kameravinklar, ofta genom en diffus förgrund. Bilder där motivet i skärpa får bilda en helhet tillsammans med oskärpeformer och oskärpeljus. Att bakgrund och förgrund smälter ihop till en intressant helhet runt motivet i skärpa.

Jag gjorde några liknande bilder på strömstare vid Ryfors för två dagar sedan, men känner att jag vill gå ett steg till. Skapa ännu mer intressanta former och ljus i en oskarp omgivning – och gärna i bilder där strömstaren gör något som man förväntar av den, i just den omgivningen jag har med i bilden.

12017 (6)

Kanske kan jag även skapa en upprepningseffekt, både formmässigt och färgmässigt, mellan strömstaren och element i den oskarpa omgivningen. Och jag vet redan exakt var jag ska sitta med kameran – och även vilken brännvidd jag ska använda.

Jag har även liknande idéer jag vill testa på bäver, älg och räv under det kommande året. Dessutom håller jag som bäst på att förbereda mig för vissa bilder jag vill göra på sparvuggla och fladdermöss, nu under våren och sommaren.

Även om jag genom åren blivit allt mer försiktig med att deklarera kommande fotoprojekt, så tar jag risken denna gång. Risken att andra tar över mina bildidéer innan jag själv hunnit få fram något finns ju, men mest av allt finns ju alltid risken att jag själv inte lyckas. För så är det ju alltid; man lyckas ju realisera kanske bara tio procent av alla de idéer man får.

Fast, å andra sidan, då har jag ju också alltid kvar något att göra – även under åren framöver. Samtidigt som man hela tiden får ännu fler idéer.

12018 (7)

Risken att jag ska gå tom för bildidéer är därför nästan obefintlig, med tanke på att det ju poppar fram något nytt nästan hela tiden. Bara nu under tiden jag skrivit denna artikel har jag fått ett stort antal idéer med mig till en eventuell utflykt tillbaka till Ryfors, senare fram mot kvällen.

Även dubbelexponeringen från Kalmanstunga på Island (bild 1) har jag med mig i bakhuvudet ut till Ryfors. Eller formspelet i bild 2 och ljusspelet i bild 5.

Jag tror förutsättningarna är rätt stora att jag redan blivit en helt annan fotograf till kommande fotoutflykt till Ryfors, än mot den fotograf jag var där för två dagar sedan…

Och varje dag är sig lik, det blir alltid så att jag hela tiden ser mer och mer…

(Bild 1 – Kalmanstunga, 1996)
(Bild 2 – Snövinter, 2010)
(Bild 3 – Näckrosblad, 1981)
(Bild 4 – Strandaster, 1988)
(Bild 5 – Kaja, 2016)
(Bild 6 – Smådopping, 2017)
(Bild 7 – Älgen och rönnen, 2013)
(Bild 8 – Skogshare, 1999)

11519 (8)

Det var så det började…

11895 (1)

Satt idag och skannade in några bilder från 1981 och hemma i Bergen. Hittade mina första riktiga försök till abstrakta rörelsebilder på blommor, som denna vitsippsbilden från april 1981. Vid en liten skogsdunge mellan Landås och Slettebakken, där jag gjorde mina första vitsippsbilder. En plats jag ofta var till under vårarna när jag fortfarande bodde i Bergen.

Bilden gjorde jag med Nikon FE och en 70-210mm zoom i makroläge. Bländaröppningen var 22 och slutartiden 1/2 sekund, med rörlig kamera. Filmen var Kodak Panatomic-x på 32 ISO.

Exakt vad som fick mig att börja experimentera med denna typ av bilder vet jag inte. Tror det var någon form av nyfikenhet, för att se vad det kunde ge för bildmöjligheter. Jag hade ju bara några veckor tidigare gjort några flyktbilder på fiskmåsar, där jag hade haft bländare 22 och 1 sekund slutartid inställd av misstag. Bilder på flygande fiskmåsar som var allt annat än ”normala” och där jag nästintill blev idiotförklarad när jag visade bilderna på ett möte i Bergen Kameraklubb. Kanske var det dessa bilder som fick mig att fortsätta experimentera, fast nu bland vårblommorna…

Någon direkt inspiration från någon annan fotograf hade jag heller inte; visste inget om någon Ernst Haas, som jag först fick kunskap om under 1987-88 efter att jag flyttat till Sverige. Jag hade heller inte sett något liknande från mina fotografiska förebilder Jørn Bøhmer Olsen och Rolf Sørensen, eller för del från Pål Hermansen eller Leif Rustand.

Ibland blir det ”bara” några bilder, som blir vad de blir… Utan att jag kan hitta andra förklaringar än att det kan bero på någon form av nyfikenhet eller experimentlusta.

Denna vitsippsbild fick väl inte riktigt mina bilddrömmar att skutta till så mycket då efter att jag framkallade rullen, men idag tycker jag bilden är intressant på något sätt.

(Bild 1 – Vitsippa, 1981)

De bästa bilderna…

11504 (1)

Vilka är de bästa bilderna? Vilka är mina bästa bilder?

Det är frågor som ofta återkommer från andra, men ibland är det även frågor jag ställer till mig själv. För min egen del är jag alltid mest fokuserad kring mina senaste bilder, om hur jag söker mig vidare i bildspråket och utvecklar nya sätt att förmedla motiven. Genom mina tankar och känslor. Och jag är ju alltid mig själv närmast i de bilderna jag gör precis nu. Bilder som jag gjorde för tio eller tjugo år sedan är från en annan fotograf, en annan människa med andra preferenser.

Men jag fortsätter samtidigt att upptäcka ”nya” bilder i arkivet, ibland helt tillbaka till mina första aktiva år som naturfotograf – tillbaka till slutet av 1970-talet eller början av 1980-talet. Bilder som jag aldrig visat till någon tidigare, helt enkelt för att jag då inte tyckte att bilderna var tillräckligt bra – men där jag idag med helt andra preferenser hittat något intressant. Samtidigt som jag väljer bort de bilder jag då valde ut som de bästa, val som jag idag har svårt att förstå…

Mitt bildarkiv innehåller någonstans mellan 500 000 och 600 000 bilder. Det är rätt mycket bilder! Vilket jag upptäcker när jag börjar botanisera i bildarkivet; jag hittar alltid något jag näst intill hunnit glömma att jag gjort, men där jag får intressanta minnen när jag går genom bilderna. Minnen från platser, motivmöten och vilka tankar jag hade kring fotograferandet. Tankar som för mig är värdefulla att återuppleva, då det även kan ge vissa nya funderingar att ta med mig in i morgondagens fotograferande.

11881 (2)

Något jag ofta försöker visa även här i bloggen, där jag både visar nya bilder i en jämn ström – men även där jag i olika inlägg även visar bilder från tidigare år i karriären. För att knyta ihop säcken, så att säga.

Men jag får även en rätt intressant helhetsbild till vem jag är som fotograf; idag, för några år sedan – eller under karriärens första stapplande steg.

Mina första bilder ger en indikation på vilka vägar jag är på väg att ta, mina prioriteringar och motivval. Mina sökanden inom fototekniken och bildtekniken. Hur jag successivt söker mig genom bildkompositionens olika normer och regler, hur jag med blåögd iver väljer mina egna lösningar – för att sedan förstärka och utveckla dessa.

Vet jag idag vilka som är mina bästa bilder? Faktiskt inte! I min stora bildproduktion är det omöjligt för mig att välja ut något, före allt annat. Men jag kan säga vad som är mina bästa bilder år för år. Bild 2 här i artikeln anser jag vara en av mina personliga favoriter från 2004, blåsippan i bild 3 är en av mina bästa bilder från 1995. Men om dessa två bilder tillhör mina bästa genom alla år, det kan jag inte svara på.

Helt enkelt för att jag hela tiden är aktiv i mitt fotograferande, och tillför tusentals nya bilder varje år. Varje vecka blir det nya bilder som jag är nöjd med.

11505 (3)

Bild 4 är från 2016 och fotograferad 21 år efter bild 3. Är den bättre för att den är nyare, eller är det ett exempel på att jag inte alls utvecklats som fotograf under alla dessa år. Frågar man alla dessa ”kontraproduktivt elaka personer” (för att citera Björn Ranelid) så är det ett exempel på att jag inte blivit bättre. Personer som å ena sidan säger att jag hela tiden visar ”gammal skåpmat” eller att jag ”var bättre förr”. Personer som givetvis har en dold agenda med sina recensioner, då deras kommentarer hela tiden är färgat av negativa tongångar. ”Jag var bättre förr” är ju en negativ recension av mina nuvarande bilder, men de bilder från den tiden då jag var bättre – det är bilder som avfärdas med ”gammal skåpmat”.

Detta tyder ändå på att mina bilder engagerar, både skåpmaten från förr (som man fortfarande kommer ihåg) men också att en helhetsbild av allt jag gjort kan jämföras så detaljerat… Fascinerande, inte sant?

Fast det spelar egentligen ingen roll vad jag gör eller inte gör, allt kan vändas till det negativa – vilket jag tar som en stor ära, att mina bilder ständigt ska få denna uppmärksamhet, både in i minsta detalj eller som en helhetsanalys av hela min produktion.

Även om jag egentligen inte bryr mig om detta, så kan jag heller inte sluta fascineras när jag tänker på det.

11882 (4)

Men annars så är jag för mycket inne i mitt eget fotograferande för att tänka på detta. Jag är alldeles för fokuserad på kommande fotograferingar, för att tänka på hur andra försöker analysera mina bilder. Ett fotograferande som under alla år hämtat näring från mina egna tankar och känslor, mer än gängse normer och trender inom naturfotomiljön.

För om man studerar de bilder som andra naturfotografer gör idag, plockar fram böcker med naturbilder som man gjorde för tio eller tjugo år sedan – så har jag egentligen alltid varit en ”udda fågel”. Jag har gått mina egna vägar, följt mina egna övertygelser till vad som jag anser vara de bästa bilderna. Hur jag kan fortsätta att utveckla mig som fotograf, samtidigt som man även ser en röd tråd genom hela produktionen.

Med jämna mellanrum får jag höra att man alltid kan se om det är mina bilder, antingen det är bilder som är tjugo år gamla eller att det är bilder från senaste fotoutflykten. Vilket egentligen är de mest fascinerande betygen; att jag genom alla mina förändringar och utvecklingar, har behållit någon form av kontinuitet. Trots alla experiment, så har jag hela tiden varit ”inom min egen bildstil”.

Äldsta bilden här i artikeln är från 1990, det är 27 år sedan. Även om jag hade fotograferat skogshare vid tidigare tillfällen på Hallands Väderö, så var det just i maj 1990 som skogsharefotograferandet intensifierades. Just det år gjorde jag också en av mina mest kända bilder, guldharen som även kom att illustrera framsidan på min första bok ”Naturen som fotomotiv”. Kanske är det en av mina bästa bilder, kanske inte. Det är svårt att säga, då bilden samtidigt blivit lite av en ikon i min fotokarriär. Blir en bild tillräckligt välkänd så blir det automatiskt en av de bästa, då ikonifierandet direkt tar över eventuella bildkvalifikationer.

11883 (5)

Själv tycker jag givetvis att jag gjort många bilder på skogsharar som är bättre efteråt. Särskilt under 1998 och 1999 då jag hade mina mest intensiva projekt på skogshararna på Hallands Väderö, bilder där jag hade lyckats närma mig hararna ännu mer på individstadium än guldharebilden från 1990 som fortfarande vilar lite för mycket i arten och ljuset.

För det är ju precis så det är; där man först försöker fånga motivet, där går man sedan vidare till ett speciellt ljus – för att sedermera gå ännu mer in i det personliga och mer individuella. Under 1990 fotograferade jag fortfarande ”arten” skogshare; under 1998 och 1999 fotograferade jag däremot de olika individen och deras personligheter som Krisse, Truls, Trulte och Benjamin. I bilder där man kan se skillnaderna på individplan, och där jag arbetat med ljus och perspektiv för att förstärka de individuella skillnaderna.

Om jag hade bott kvar i Skåne och fortsatt med mitt skogshareprojekt så hade mina bilder på hararna sett helt annorlunda ut idag. Ungefär som jag numera utvecklar mina bilder på rådjur och älg här i Mullsjöskogarna.

Fotografer som idag tycker att jag ”var bättre förr” är kanske fotografer som idag är i fas med den fotograf jag var då. Och de fotografer som tycker att mina äldre bilder är ”gammal skåpmat” kanske ligger mer i fas med dagens digitala bildtrender. Eller?

11506 (6)

Är de åtta bilder som jag illustrerar artikeln med några av mina bästa bilder? Tja, det vet jag ju inte. Och kanske är det också totalt ointressant. Jag är ju inte så upptagen att tävla med bilder, varken tillsammans med andra fotografer eller för den del med mig själv i min egen bildproduktion. För oavsett hur jag gör, eller inte gör – så kommer givetvis andra att tycka annorlunda. Helt enkelt för att bildkvalitetstänkandet helt grundar sig på subjektiva tankegångar.

Jag kan inte säga vilken som är bäst att bilderna på räven i bild 7 och skogsharen i bild 8. Det skiljer femton år mellan bilderna. Men de är samtidigt totalt helt olika vad gäller miljötänk, ljuskänsla och uttryck. Bilderna är så kapitalt olika att det skulle nästan vara som att jämföra jazz med hårdrock…

Stadsduvan i bild 6 är en totalt annan fågelbild än ormvråken i bild 5. Båda är däremot lite nyare bilder, men helt olika i sina uttryck. Och vad med den första bilden på fossil från Byrums raukar på norra Öland. Är det bästa bilden av de åtta, då den ju kanske är den mest stämningsfulla… Dessutom ”lagom” experimentell utan för mycket krusiduller… Eller är ljuset i blåsippsbilden mer speciellt?

Själv är jag nog mest inne i bild 4 och 6, då båda är de nyaste och närmare de preferenser jag har i mitt bildskapande idag. Även om jag redan nu idag kan säga att jag skulle gjort bilderna på ett annat sätt om jag hade fotograferat de idag. Helt enkelt för att mitt fotograferande är under ständig förändring.

11507 (7)

Jag är ju fortfarande mitt i min fotokarriär, jag ser ännu så länge ingen anledning att börja pensionera mig som fotograf. Att börja tänka mer retrospektivt, att summera karriären i sin helhet. För att jag har så mycket mer kvar att upptäcka och fotografera.

Framöver kommer jag även fortsätta att göra nya bilder på fossiler, rönnar, blåsippor, is, ormvråkar, stadsduvor, rävar och skogsharar. Bilder som är signifikativa för den fotograf jag är just då, med de preferenser jag då utgår ifrån. Om vad jag då tycker blir de bästa bilderna!

Fast det blir inga bättre bilder än dessa åtta; utan det blir bättre bilder från att vara från 2017, 2018, 2019 eller 2020. Med ett annat uttryck, andra tankar och känslor, kanske i svartvitt, kanske mer eller mindre abstrakt, kanske med andra dimensioner och en annan dynamik.

Och jag kommer fortsätta att visa fram de bästa bilderna här i bloggen; antingen det är de bästa från förr eller de bästa från nu. Oberoende om det är ”gammal skåpmat” eller ytterligare några bevis på att jag ”var bättre förr”…

(Bild 1 – Fossil, 1995)
(Bild 2 – Rönn, 2004)
(Bild 3 – Blåsippa, 1995)
(Bild 4 – Is, 2016)
(Bild 5 – Ormvråk, 2014)
(Bild 6 – Stadsduva, 2016)
(Bild 7 – Räv, 2005)
(Bild 8 – Skogshare, 1990)

11884 (8)