Ja till varg…

Ja till varg

Vi är riktigt många som vill ha varg i Sverige, vi är riktigt många som vill ha varg i Jönköpings län – och riktigt många som vill ha varg i Mullsjöskogarna. Det finns numera 3 vargrevir runt Mullsjö; Brängen, Bergaskogen och Hökensås. Vad man idag vet är att det i år har varit föryngring i Bergaskogen, än så länge har man inte konstaterat föryngring i Brängen och Hökensås. Man får nog möjligen vänta tills spårsnön kommer innan man kan säkerställa eventuell föryngring i Brängen och Hökensås. Sommaren 2021 var det föryngring i Brängenreviret (oklart om det var 5 eller 7 valpar).

Efter samtal med ett stort antal personer i Mullsjö och även i områden runt i skogarna, så kan jag konstatera att de absolut flesta tycker att vargen ska få finnas i Mullsjöskogarna. Många är riktigt nog oroliga, då man hör och läser en del skrämselpropaganda – men efterhand som kunnandet om vargen ökar, så ökar även acceptansen och toleransen.

Svenska Rovdjursföreningen finns representerade i Mullsjö och har ständig kontakt med olika i området, för att sprida kunskap om vargen men också för att tipsa om hur man bäst skyddar sina tamdjur. Man är även behjälplig med att kunna hjälpa till med rovdjurssäker stängsling, och även hur man kan få ekonomisk hjälp med detta. Idag är vi många som ständigt vistas ute i Mullsjöskogarna får att hela tiden kunna vara uppdaterade kring vargarnas tillstånd.

Jag har numera fått uppleva ylande varg i Mullsjöskogarna och även hittat vargspår. Vi får se vilka spännande upplevelser som Mullsjöskogarna kan bjuda på framöver! Jag lovar att hålla er uppdaterade!

Edit 2022-08-25: Fick igår rapport om att det finns föryngring även i Brängenreviret. Härligt!
Edit 2022-08-25: Det pågår aktivitet i Hökensåsreviret som tyder på att vargarna där lever farligt!

Hiawathas sång…

21231_1990

”O mina barn! Mina stackars barn!
Lyssna på visdomsord,
lyssna på varningens ord,
från den stora andens läppar,
från livets mästare, som skapade dig!
” Jag har gett dig länder att jaga i ,
Jag har gett dig strömmar att fiska i,
jag har gett dig björn och bison,
jag har gett dig rådjur och renar,
jag har gett dig brant och bäver,
fyllda myrar fulla av vildfåglar,
fyllda floder fulla av fiskar:
Varför är du då inte nöjd?
Varför ska ni då jaga varandra?
”Jag är trött på dina gräl,
trött på dina krig och blodsutgjutelse,
trött på dina böner för hämnd,
av dina stridigheter och splittringar;
All din styrka är i din förening,
all din fara är i oenighet;
Var därför i fred framöver,
och när bröder lever tillsammans.

(Hiawathas sång, dikt av Henry Wadsworth Longfellow 1855)

Vargmotståndarnas argument…

21196_2021 (1)

I media har det på sistone blivit stor uppmärksamhet med att Mullsjöskogarna numera har två olika vargrevir. Helt enkelt otroligt, men också synnerligen fantastiskt! Vilket givetvis förbättrar möjligheterna avsevärt för oss naturfotografer i området, att någon av dessa vargar så småningom kanske kan hitta vägen förbi våra kameror…

Det absoluta flertalet av de som bor här i området är positiva, men som vanligt har detta också väckt liv i vargmotståndarna som blivit särskilt aggressiva i olika diskussioner (kanske för att de känner sig vara i mindretal). Ofta med hårresande argument, där man ibland inte tror sina ögon. Om deras argument är signifikativa för vargmotståndarna i stort, då undrar jag verkligen hur man lyckats lobba fram både licensjakt och ett flertal skyddsjakter.

Det ska inte mycket intellekt till för att se argumenten som oerhört genomskinliga, vilket borde göra det rätt så lätt för politikerna att ta bättre beslut framöver, som är mer gynnsamma för vargens framtid här i Sverige.

Jag har givetvis retat gallfeber på ett flertal vargmotståndare genom att gå in i dessa diskussioner (särskilt på Facebook) och har här samlat några av deras mest otroliga argument (några av dessa är motkommentarer till mig). De värsta kommentarerna var däremot bortplockade nu när jag precis kollade, men kvar finns dessa:

Hade du verkligen stått för vår natur o dess djur sida då hade du inte varit för varg i vår natur.”

”Jag vill gärna ha kvar räv o lo t ex i vår natur. För att inte tala om alla andra djur i naturen som kommer försvinna iom ökad vargstam.”

”Det som är skrämmande är att det är ni som är okunniga, vargen skapar ingen balans, det gör den inte någon stans, den bidrar inte till en levande landsbygd.”

”Hade du levt med naturen och förstått hur naturen fungerar, då hade du insätt att det funkar inte med vargen och ett liv på landet.”

”Om du förstod hur naturen fungerar så skulle du inse hur många djurarter, insekter mm som vargen tar död på, det är inte bara bytesdjuren.”

”Det du kallar balans i ekosystemet innebär att du ser inte att vargen armar ut en viltstam genom att ta 80-90 % av alla kalvar år efter år, och vet du hur ekosystemet av betesmarker och åkersmarker påverkas av att det inte går att bedriva djurskötsen på grund av att vargen omöjliggör det.”

”Varför ska vi på landsbygden acceptera att vargen begränsar våra liv?”

”Jag har varken licens eller eget vapen. Men om en varg närmar sig mina djur så hade jag gjort allt som jag kan för att odjuret ska dö.”

”Jag tror ni politisk tillhör Miljöpartiet som och knappas gott utanför stan, så antar jag att ni aktivister o bara jävlas med vanligt folk o äter inte kött o använder bara gummistövlar o cyklar.”

”Återigen en stabo som uttalade sig! Undrar hur det är ställt med förståndet!”

Det är för jävligt att detta får fortsätta o ansvariga politiker blundar o inte ser till att beslut om som är taget på 170-270 vargar gäller! Utan naturvårdverk o länstyrelserna har sett till att vi närmar oss 500 vargar så det slutar med att vi inte har några lantbrukare med djurhållning kvar o jägare med löshundsjakt. Och eftersöksjägare som städar o avlivar skadat vilt efter alla trafikolyckor samt jägarkåren som ser till att det finns balans i naturen o håller efter skadedjur m.m. Det begriper inte dom som bor i städer o alldrig blivit drabbade.”

Är det inte dax för den lilla rara malariamyggan att etablera sig här i Sverige snart? I takt med ett varmare klimat ska vi kanske få tillfälle att välkomna den lille stackaren snart? Även den har väl rätt till ett liv???”

Hade varg som gick igenom vår trädgård dagen före Nyårsafton o med hund katter o nötboskap så vill jag inte ha dom så nära, att dom går så nära bebyggelsen är ett tecken på,att det är hybrider, vilda djur beter sig inte så!”

”sgt”

Jag kan avsluta med att informera om att det klassiska ”sgt” betyder ”skjut, gräv och tig” – vilket figurerar bland de mer ljusskygga delarna av varghatarkåren. Glädjande i dessa diskussioner är däremot att antalet anhängare till vargarna är mycket större, inte minst bland de som bor på landet mitt i vargreviren. Det lovar gott inför framtiden, om nu våra beslutsfattare blir bättre framöver på att ignorera lobbyisterna från jägarkåren och mer börjar lyssna på forskarna. Glädjande är också ett flertal jägare som uttrycker sig kritiskt mot vargmotståndarna.

(Bild 1 – Höstlöv i bäcken, 2021)

Slaget om skogen…

20248_1996 (1)

Den svenska skogen håller på att försvinna. Om ni nu pratar om ”skog” och inte ”virkesåker”. Skog är nämligen så mycket mer än enbart en samling med träd och virke. Skogen är en hel biotop av levande och döda varelser i en fantastisk helhet. Gamla träd, unga träd, lavar och mossor, blommor och insekter, ett rikt fågelliv och fina djurmöten.

En virkesåker är något helt annat. För den oinvigde kan det se ut som en skog, men vi saknar markfloran och djurlivet. Det är otrevligt tyst i virkesåkern.

De orörda skogarna i Sverige upptar idag inte mer än 10-15 procent. Det vi väljer att kalla för naturskog, eller naturlig skog om ni vill. De rena urskogarna utgör inte mer än 0,1 procent. Vilket är skrämmande!

Jag ser dessa ändringar inte minst här i Mullsjöskogarna. Där vissa oinvigda kan använda argumenten att ”det finns så mycket skog i Mullsjö” så det gör inget om vi hugger ned ett nytt naturskogsområde – där ser vi andra att arealen av naturskog och urskog är något man verkligen får leta efter. Kalhyggen blir också allt fler. Där Mullsjöskogarna var ett intressant skogsland när jag flyttade hit 2009, ser jag idag att skogen helt enkelt håller på att försvinna.

Djurlivet utarmas, växtligheten blir mer enkelriktad, insekterna minskar – men minst lika illa är det att kunna konstatera att de vackra och fantastiska vyerna försvinner. Att sitta på en utsiktsplats och känna sig vara i orörd vildmark, det blir allt svårare. Kalhyggen börjar blir alldeles för många, helt enkelt.

Vill jag fotografera linnea har jag mina favoritplatser sedan innan, men vill jag hitta nya platser så blir det allt svårare. Vill jag uppleva en ren urskog har jag stort sett enbart tillgång till Ryfors gammelskog, som redan blivit naturreservat men som är försvinnande liten till ytan. Precis utanför reservatsgränsen blir det kalt och fattigt. Gammelskogen har blivit som en liten oas för att få sig en stund med ögongodis. Att djurlivet utarmas även i Gammelskogen är det få som tänker på, helt enkelt för att ytan är för liten – men även på grund av att det saknas naturskog i omgivningen, vilket gör det svårt för djuren att hitta dit.

Ikväll visas programmet ”Slaget om skogen – naturskog eller turboskog” på Vetenskapens värld i SVT2 klockan 20. Kanske börjar det bli dags för oss i Sverige att uppmärksamma vårat eget Amazonas. För Sverige är inte bättre än många andra – kanske är vi även sämre. Vi slår oss på bröstet och berättar om det stora engagemanget för naturen och vill gärna vara en förebild i världen, men är detta enbart en fasad?

Läs gärna också: ”Blåbärsriset försvinner från svenska skogar” och vad skogsbiologen Sebastian Kirppu säger i ”Planterade träd är ingen skog”.

På SVT Play kan du redan se ”Slaget om skogen”.

(Bild 1 – Spindelnät i soluppgången, 1996)
(Bild 2 – Skog i Hälsingland, 2008)

20249_2008 (2)

Tack Björn!

safe_image.php

Jag är själv ingen jägare, men känner många som är det. Har även ett antal jägare som är goda vänner. Vänner som jag många gånger diskuterat jakt med. Jag förstår dessa, då mina vänner är goda djurvänner men samtidigt är jägare. De är engagerade i djurens bästa, men jagar själva och dödar djuren – ungefär med samma infallsvinkel som ett rovdjur dödar sina bytesdjur. Jakt är naturligt, jakt behöver finnas för att ekosystemen ska kunna fungera på bästa möjliga sätt.

Men jakt behövs inte om man ser det som ett nöje. Att få en trofé, att få en kick i själva dödandet. Men mest av allt; att man inte kan se att Sverige behöver större bestånd av våra stora rovdjur för att naturen mer ska vara i balans. Att hata varg har inget med jakt att göra – det handlar om att hata. En varg hatar ju inte älgen som dödas, älgen är mat som behövs för vargens överlevnad. Men också för att kunna skapa balans; för många älgar skulle skapa obalans i naturen, stora betesskador som skulle påverka hela ekosystemet. Därför behövs vargen, därför behövs även jägaren.

Jägare som kan acceptera att man är en del av ett ekosystem i balans.

Troféjakt handlar om pengar och kickar. Något jag aldrig kommer förstå. Ungefär som vissa naturfotografer som jagar bildtroféer på sällsynta och skygga djur för att få kunna imponera. Och kanske tjäna en bra slant.

Jakt ska inte handla om troféer, det ska handla om mat – och balans i ekosystemet.

Tyvärr är det sällan naturfotografer gör något större väsen i jaktdebatten. Varför har jag aldrig förstått, då naturfotograferna borde stå på naturens sida, på ideella villkor med ett ekosystem i balans. Att värna om en livskraftig vargstam i Sverige, att kritisera troféjakten som något fullkomligt onaturligt – och helt i obalans med naturen.

Därför vill jag rikta ett stort tack till naturfotografen Björn Persson i senaste avsnittet av Mötet på SVT. Han hade argumenten, han hade frågorna och en undran som nog många känt en lång tid. Men som ingen vågat ta upp mot den mäktiga jägarkåren. Jägaren kritiserade Björn med argument som vändes tillbaka till jägaren. Jägaren vacklade under de argument som Björn hade, som jag tycker flera borde få komma med.

Direkt i media inför en stor publik.

Hur kommer det gå för rödspoven?

(1)

Bilden på den döda rödspoven och det förstörda ägget är från en häckningsplats vid Ölands ostkust. En bild som kan symbolisera rödspovens status som häckningsfågel i Sverige. Sedan slutet av 1980-talet har den minskat kraftigt och 2009 var det inte mer än 90 häckande par i Sverige; de flesta på Öland och Gotland. På senare tid har man dock blivit lite försiktigt positiva med en liten uppgång; 2020 konstaterades 230 reproduktiva individer.

För mig är rödspoven själva sinnesbilden av de öländska ängarna där den vaksamt står på toppen av en stengärdsgård.

Bilden är från 1990 när man oroades över den kraftiga minskningen, något som förstärktes när vi hittade den döda rödspoven och det förstörda ägget.

(Bild 1 – Död rödspov, 1990)

Våldtäkt på Kärleksudden…

(1)

I torsdags grät jag…

Än en gång fick jag uppleva när en fantastisk skog som den på Kärleksudden bli reducerad till några kronor på någons konto.

Än en gång fick jag uppleva en fruktansvärd våldtäkt på en värdefull skog, så värdefull att den egentligen borde blivit naturreservat istället.

Nu har man börjat skövla (skogsvård kallas det för…), givetvis för att reducera Kärleksuddens naturvärden så mycket att det blir lättare att få ett nytt bygglov, så man kan få bygga sina lägenheter för de som vill ha ett sjönära boende. Undrar hur många som inte kan se vad Mullsjö nu förlorat för all framtid?

Friluftsriket Mullsjö (som man vill kalla sig) är nog enbart en illusion, precis som den numera löjligt placerade skylten som någon hade satt upp tidigare, vid gränsen till Kärleksudden…

Jag kommer alltid stå på naturens sida – och ännu mer nu!!!

(Bild 1 – Illusion, 2020)

Synpunkter på exploatering av Kärleksudden…

(1)

Jag har idag skickat in synpunkter skriftligen till Mullsjö kommun, vilket jag och många andra också gjort. Min förhoppning är att jag ska kunna vara med om att påverka att det inte blir en exploatering av Kärleksudden. Följande skrev jag i mejlet:

Jag var första gången i Mullsjö under juni 1991. Sedan blev det ungefär en månad varje år helt fram till 2009, då vi under augusti valde att bosätta oss fast i Mullsjö. I år blir det 11 år sedan, plus mer än ett år tillsammans som besökare under somrarna.

Varje år sedan 1991 har Kärleksudden varit ett kärt och ständigt återkommande utflyktsmål under somrarna helt fram till 2009, därefter till alla tider på året sedan vi flyttade hit.

Jag är där i snitt varje vecka året om, till vissa tider nästan dagligen. Fascineras av den fina skogen, med alla torrakor och med fina områden av naturskog. Dessutom finns det alltid något spännande bland lav, mossa och olika växter. Bland annat orkidén knärot.

Kärleksudden hyser också en spännande fauna; ekorrarna har fast tillhåll, ibland även rådjur, men mest speciella är de olika fladdermössen. Bland annat vattenfladdermus som jagar över Mullsjön under sommarnätterna, för att dagtid sova i Kärleksuddens olika hålträd. Tre spännande fågelarter har jag konstaterat häckande varje år sedan 2010; tofsmes, korp och lärkfalk. Sedan ser jag ofta den starkt hotade mindre hackspetten, en fågel som har haft så kraftig nedgång att man är orolig för att den inom en tioårsperiod kan försvinna som häckfågel i Sverige. Än så länge har jag inte hittat den häckande på Kärleksudden, men den verkar trivas där då jag ofta ser den. Vid en exploatering kommer den däremot försvinna.

Jag har upplevt många fina skogsområden i Sverige genom alla mina år som naturfotograf. Men det känns lyxigt att ha tillgång till Kärleksudden på gångavstånd, med en skogskvalitet av hög standard. Jag har under många år undrat varför Kärleksudden inte är skyddad som tätortsnära naturreservat, men har också under alla mina år som boende i Mullsjö förstått det känsliga att prata om just detta.

Naturskyddsföreningen i Mullsjö har kämpat i mer än 10 år, haft namninsamlingar, gett ut en skogsbok med särskilt känsliga skogsområden i Jönköpings län (där Kärleksudden också finns med). Här finns också ett riksintresse vad gäller särskilda spår från senaste istiden, förutom att ju området hyser ett stort antal rödlistade arter (varav några av dessa är omnämnda tidigare här i texten).

Jag förstår att det är ekonomiska intressen som styr planerna om exploatering av Kärleksudden, målet är att Mullsjö ska växa. Som om detta ska kunna skapa ett bättre samhälle med kanske en ökning med 2000 invånare inom de kommande tio åren, som en viktig del av den växande stadsregionen Jönköping. Som om det automatisk blir bättre för ett samhälle uppåt 9000 invånare (mot nuvarande 7000 invånare).

Jag har valt att aktivt delta i ett bevarande av Kärleksudden i sin nuvarande form, kanske även med ett nybyggt Naturum i närheten där man informerar om Mullsjö kommun och kommunens olika spännande naturklenoder (platser som idag lockar långväga besökare från även Norge, Danmark och Tyskland). Jag har själv tagit hit, guidat intresserade naturfotografer från många olika platser i Norden – helt sedan de första sommarveckorna i naturfoto på folkhögskolan 1991. Totalt har jag fram till idag ensam dragit hit över 4000 olika fotointresserade personer genom mina olika fotokurser och guidningar här i Mullsjönaturen (där Kärleksudden varit ett populärt utflyktsmål).

Jag lämnar dessa synpunkter där jag starkt motsätter mig alla former för exploatering av Kärleksudden, välkomnar istället en kartläggning av den speciella natur som finns där, ser en bättre turistsatsning med Naturum – och att då kunna fortsätta att få njuta av vardagslyxen med tillgång till Kärleksudden på gångavstånd från Mullsjö samhälle.

Jag har varit i kontakt med olika media i frågan, i oktober 2020 finns Kärleksudden också med i en entimmes dokumentär om mig som naturfotograf på SVT – samt att jag skrivit och föreläst om Kärleksudden i en rad olika sammanhang. Något jag kommer fortsätta med, även fast kommunen väljer att gå vidare för att få laga kraft för att påbörja exploateringen.

Ju flera som känner till Kärleksudden (både i Mullsjö och i andra delar av Sverige och utomlands), desto flera kommer förstå betydelsen av att bevara Kärleksudden!

Mvh Terje Hellesø, naturfotograf och författare

Vill du också vara med på att påverka detta kan du skicka ett mejl till planobygg@mullsjo.se senast 26/1-2020.  Bilderna här i inlägget gjorde jag under dagens utflykt till Kärleksudden.

(Bild 1 till 3 – Från Kärleksudden idag, 2020)

(2)

(3)

Ville tilstander…

7125 (1)

Då har reportaget publicerats i norska tidningen Dagens Næringsliv och deras veckomagasin D2. Ni kan läsa det intressanta reportaget ”Ville tilstander” här. Jag tycker journalisten Ola Jordheim Halvorsen verkligen har fått fram ett mycket intressant reportage, som säkerligen kommer diskuteras rätt intensivt i naturfotomiljön.

(Edit kl 14.10: Ser nu att man måste logga in för att kunna läsa hela artikeln, vilket tidningen nu ändrat. Beklagligt att detta skett efter att jag länkat till artikeln. Men ibland ligger hela artikeln där, så de ändrar tydligen hela tiden.)

(Bild 1 – Gammelskogen, 2010)
(Bild 2 – Gräsand, 2015)

7126 (2)