(1)
Vitsippor i Ryfors gammelskog, med rörlig kamera.
(Bild 1 – Vitsippor, 2022)
Genom forsande vatten…
(1)
Forsärla i flykt från igår, här genom forsande vatten.
(Bild 1 – Forsärla, 2022)
Fälthare…
(1)
Högst annorlunda bild på en fälthare från idag… Bilden är en dubbelexponering med två olika skärpeplan; först en exponering på fältharen som betade på gräsmattan utanför fönstret, sedan en exponering på krukväxterna i fönstret.
(Bild 1 – Fälthare, 2022)
Forsärlor…
(1)
Forsärlor som bråkar, från Ryfors igår.
(Bild 1 – Forsärlor, 2022)
Älg…
(1)
Älg som rör sig genom skogen sent i skymningen, någonstans i Mullsjöskogarna.
(Bild 1 – Älg, 2015)
Forsärlor…
(1)
Två forsärlor som bråkar, vid ett av vattenfallen vid Ryfors idag.
(Bild 1 – Forsärlor, 2022)
Rådjur…
(1)
Råget och råbock från ett möte i Mullsjöskogarna nyligen.
(Bild 1 – Rådjur, 2022)
Vattenyta…
(1)
Vattenyta med bubblor och speglingar, från Ryfors utanför Mullsjö.
(Bild 1 – Vattenyta, 2020)
Hundkex…
(1)
En bild med hålkamera på hundkex vid en ödegård i Mullsjöskogarna.
(Bild 1 – Hundkex, 2017)
Bilder som tar lite tid…
(1)
(2)
(3)
(4)
(5)
(6)
(7)
(8)
(9)
(10)
(11)
(12)
(13)
(14)
(15)
(16)
(17)
(18)
(19)
(20)
Jag är i grunden mer en diafotograf än en mörkrumsfotograf; det vill säga att jag är mer skapande under själva fotograferingen än i efterarbetet. Under de flesta analoga åren i min verksamhet arbetade jag med dia, vilket gjorde automatiskt att allt mitt bildskapande fick göras innan själva exponeringen – då diabilden visades för en publik direkt från den exponerade filmen.
Jag gillade aldrig att stå i mörkrummet för att skapa fram papperskopior, på samma sätt som jag idag inte gillar att sitta i Photoshop i datorn och skapa fram önskade bildeffekter. Den nyare digitala HDR-tekniken blev sålunda inte intressant för mig, innan den började dyka upp i kamerorna som en direkt möjlighet under själva fotograferandet.
Jag arbetar med olika multiexponeringstekniker, olika filter, pjattningar framför objektivet, total eller partiell rörelseoskärpa (som numera kallas för ICM), annorlunda skärpeplan, udda kameravinklar, märkliga val av slutartider eller bländaröppningar, annorlunda ljusval och mycket mera. Alltid fram till själva exponeringen, inte efteråt.
Inte för att jag vill vara märkvärdig eller att jag prioriterar lekfull experimentlusta – utan det har för alltid handlat mer om att kunna skapa bilder som inte är så omedelbara. Jag gillar alltså mest bilder som tar lite tid att kunna ta till sig. Oftast då även med bildkompositioner som förstärker den väg jag vill ha in i mina bilder.
Visar här 20 bilder som samtliga är av den typen; typiska för mitt sätt att göra bilder. De tar lite tid, vissa av bilderna kanske man inte förstår förrän det tagit rätt lång tid. Eller att man upptäcker något nytt med bilderna varje gång man återvänder.
En form för fotografering och bildskapande som inte alls fungerar för olika former för fototävlingar – där det finns en jury som inte förstår, inte vill förstå, eller inte har tid att ta till sig bilderna.
Till er läsare här i bloggen; ge bilderna lite tid, tro inte att du ser bilderna i sin helhet direkt från första början. Eller för den del; varför jag nu valt ut just dessa 20 bilder tillsammans i detta inlägg.
(Bild 1 – I skogen, 2022)
(Bild 2 – Råbock, 2022)
(Bild 3 – Råget, 2021)
(Bild 4 – Höstsol, 2017)
(Bild 5 – Björkstammar, 2022)
(Bild 6 – Embryo, 2017)
(Bild 7 – Älg, 2022)
(Bild 8 – Klosterfallet, 2022)
(Bild 9 – Storlom, 2020)
(Bild 10 – Vitsippor, 2022)
(Bild 11 – Blommande apel, 2022)
(Bild 12 – Påtagligt, 2019)
(Bild 13 – I skogen, 2022)
(Bild 14 – Älg, 2019)
(Bild 15 – Strömstare, 2022)
(Bild 16 – Älgar, 2020)
(Bild 17 – Padda, 2022)
(Bild 18 – Vinterbäck, 2022)
(Bild 19 – Utifrån, 2021)
(Bild 20 – Leendet, 2022)
Terje Hellesø 