(1)
Bilden är publicerad i boken ”Min plats i ljuset” och är från 25 juni 2005. Bilden är från Järvsö i Hälsingland. Ekorren på bilden gav mig många nära och trevliga upplevelser och ett flertal bilder. Kameran Nikon D100 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/200 sekund. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand.
Tycker fortfarande detta är en av mina bästa bilder på ekorre!
(Bild 1 – Kotte och blåbärsriset, 2005)
(1)
När jag bodde i Söderhamn hade jag ett flerårigt projekt på rådjur. Jag följde bland annat en flock med rådjur vid Maden, särskilt 2007-2009. En av råbockarna blev jag särskilt bekant med, och han gav mig många fina och även nära upplevelser. Här en bild från en serie jag gjorde i kvällsljuset, 3 april 2007. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/320 sekund, på 400 ISO. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand.
(Bild 1 – Råbock i kvällsljus, 2007)
(1)
En bild från lodjursskogen utanför Mullsjö, 5 oktober 2011. Valde vid tillfället att arbeta med olika multiexponeringar för att förstärka det trolska och vilda. Men också för att skapa en känsla av rummet och mångfalden i skogen. Kameran var Pentax K7 och brännvidden 135mm. Bländare 2.8 och 1/200 sekund på samtliga exponeringar (4 st). Jag ändrade skärpeplan mellan exponeringarna och utsnitten för att skapa en känsla av större skärpedjup. 400 ISO. Grönfilter för att ge lyster åt gråskalan i skogen. Inga ändringar i Photoshop i efterhand.
(Bild 1 – I lodjursskogen, 2011)
(1)
(2)
(3)
(4)
(5)
En serie svartvita bilder från dagens utflykt till Ryfors gammelskog utanför Mullsjö. Kameran var Pentax K7 och samtliga bilder är dubbelexponeringar på bländare 32, med varierande brännvidder och slutartider. Samtliga bilder på 3200 ISO för att få fram en grov struktur. Inga ändringar i Photoshop i efterhand.
(Bild 1 – Gammelskogen 1, 2011)
(Bild 2 – Gammelskogen 2, 2011)
(Bild 3 – Gammelskogen 3, 2011)
(Bild 4 – Gammelskogen 4, 2011)
(Bild 5 – Gammelskogen 5, 2011)
(1)
Tänk dig ett internationellt språk som alla känner till men som samtidigt är nästan helt okänt. Tänk vidare att tusentals människor använder det varje dag, men där få egentligen vet hur man använder det för att kommunicera.
Jag tänker på bildspråket. Ett helt fantastiskt språk; så omfattande, så uttrycksfullt – och så fantastiskt på att förmedla stämning och känslor.
Men få människor vet hur man läser en bild – fotograferna är inga undantag!
En fotografisk bild förväntas ju enbart konstatera det uppenbara. Vi ser motivet och vi ser ljuset. Vi förundras över fotografens förmåga att bemästra tekniken, eller snabbheten att fånga situationen eller motivet på bild. Men vi ser inte vad bilden förmedlar utöver detta; symboliken, alla detaljerna, finesserna.
Fotograferna är sämst på att verkligen se bilder. Eller så är vi yrkesskadade! Den fantastiska fotografiska bilden blir till en gissningstävling där den som är bäst på att gissa är den duktigaste… Av någon konstig anledning så tittar vi fotografer inte på andra fotografers bilder för att vi är genuint intresserade av fotografiska bilder. Vi vill enbart ha goda recept till hur vi själv kan göra liknande bilder.
Fotografi är inte konst, utan någon form för teknisk sporttävling…
I detta blir vi specialister som enbart tittar på utövare som ligger närmast det man själv sysslar med – naturfotografer ser enbart på naturbilder, gatufotografer enbart på gatubilder… Helt enkelt för att vi är fokuserade på att kunna göra likadant själva. För naturfotografen är naturen det intressanta, inte bilden…
Jag har genom åren besökt många fotoklubbar här i Sverige. I de flesta av dessa har man en månadstävling eller att man har någon form för bilddiskussion. Målet är ju att medlemmarna ska bli bättre fotografer.
Därför förvånas jag över den totala oförmågan att kunna prata om bilder. Man har inte orden eller begreppen – då blir det betydligt lättare att prata om teknik, eller att försöka lista ut recepten till de bra fotografiska bilderna.
(2)
Hur många gånger har jag inte visat någon bild och första frågan om bilden har varit: Vilken bländaröppning använde du? Eller att en kvällsbild får kommentaren: Snyggt ljus, men vad använde du för objektiv?
Var inne på Fotosidan (www.fotosidan.se) för ett tag sedan och tittade runt lite nyfiket på bilder som olika fotografer hade lagt ut för att få kommentarer från andra fotografer. En naturfotograf hade lagt ut en spännande abstrakt bild på rörligt vatten i blått skymningsljus. I vattnet fanns det några svarta runda stenar. Bilden var ljuvlig, suggestiv och originell. Första kommentaren fotografen fick var: Vilken slutartid använde du?
Hur tänker man då, var inte bilden intressant?
Varför ser man inte det rörliga vattnet, det blå ljuset, stenarnas runda former eller att bilden har en särskild stämning i sig? Kan man få en upplevelse av den blå färgen på ett känslomässigt plan? Finns det någon symbolik i bilden? Är bilden enbart slutartidsmässigt intressant?
Varför blev det sedan ingen längre diskussion under bilden? Varför ville ingen läsa bildspråket? Är det mer intressant med en gissningstävling eller en frågetävling?
Det är väl på Fotosidan som det är i fotoklubbarna – alla vill lära sig att bli bättre fotografer. Man tror att om man bara följer recepten noggrant så blir man en bra kock!
Någon sa till mig för inte så länge sedan att den svenska fotomiljön består av 200 000 människor som är evigt frågvisa studenter – och 20 fotografer!
Så är det i de svenska fotoklubbarna, så är det i de svenska fototidskrifterna – så är det i den svenska fotomiljön. Tävlingar, tävlingar, tävlingar – och mycket teknik! Bildspråket har inte en chans att få komma till tals.
Tänker på den svenska turisten på semester i Spanien som i affären envisas med att göra sina första försök på att prata spanska… Alla i affären börjar skratta. Den svenska turisten uppfattar att han varit rolig – men vet inte varför han varit det…
Om fotograferna hade fått veta hur mycket deras bilder berättar om dem själva så hade de inte vågat visa fram dem…
(Bilden på renarna är från Valdalsfjellet i Norge, 2 september 2006. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 400mm. Bländare 2.8 och 1/1600 sekund. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand. Bilden på styvmorsviol är från Skärså i Hälsingland, 5 juni 2006. Kameran var Nikon D100 och brännvidden 210mm. Bländare 5.6 och 1/125 sekund. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand. Bilden på silvertärnorna är från Fårö på Gotland, 11 juni 2007. Kameran var Nikon D200 och brännvidden 18mm. Bländare 5.6 och 1/2500 sekund. Inga filter eller multiexponering. Inga ändringar i Photoshop i efterhand. Texten har tidigare varit publicerad.)
(Bild 1 – Renar, 2006)
(Bild 2 – Styvmorsviol, 2006)
(Bild 3 – Silvertärnor, 2007)
(3)
(1)
Man kan hitta rätt mycket i de små detaljerna. Denna bild är från i lördags vid en bäck precis utanför Mullsjö. Tittar man extra noga kan man se en sovande knölsvan där i vattnet… Kameran var Pentax K20D och brännvidden 155mm. Bländare 8 och 0.4 sekunder slutartid. Jag fotograferade direkt i svartvitt i kameran och använde rödfilter för att kontrollera gråskalan. Enkelexponering, och inga ändringar i Photoshop i efterhand.
(Bild 1 – Sömn, 2011)
(1)
Sommaren 1985 hade jag ett omfattande fotoprojekt på svalor och tornseglare i flykt. Det gick väl åtminstone en 100 rullar under den sommaren… Resultatet blev 4-5 bilder som jag är nöjd med, och detta är kanske den bästa som jag tycker håller än idag. Kameran var Nikon F3 och brännvidden 20mm. Bländare 8 eller 11 och 1/2000 sekund. Filmen var Kodachrome 64. Bilden gjorde jag från min balkong hemma i Bergen i Norge. Kameran stod på stativ och genom radiostyrning kunde jag göra en serie exponeringar när tornseglaren började närma sig bildutsnittet och höll sedan inne avtryckaren helt tills tornseglaren hade passerat. F3’an hade ju en mycket snabb motor (MD-4) som gav 8 bilder per sekund. Inga filter eller multiexponering. Den inskannade filen är nästan identisk med den analoga bilden.
(Bild 1 – Tornseglare, 1985)
(1)
Jag vet inte hur många gånger jag vandrat i kustlandskapet i skymningen och gjort långtidsexponeringar. Särskilt vid en av favoritplatserna, Josefinelust på Kullaberg. Denna bild är från december 1997. Kameran var Nikon F3 och brännvidden 28mm. Bländare 22 och 8 sekunder slutartid. Filmen var Fujichrome Velvia på 50 ISO. Avtonat gråfilter över himlen. Enkelexponering. Den inskannde filen är nästan identisk med den analoga bilden.
Några andra favoritplatser för landskapsfotografering i kustlandskapet i nordvästra Skåne är Svanshall, Lervik/Grytskär, Dagshög, Gröthögarna, Hallands Väderö, Hovs hallar och Norrviken. Bra fototips!
(Bild 1 – Skymning vid Josefinelust, 1997)
(1)
Detta är min första bild på flygande fladdermus, från Hallands Väderö i Skåne i maj 1989. Bilden gjorde jag med Nikon F3 och 300mm. Bländare 2.8 och 1/8 sekund. Filmen var Kodachrome 25, som var den diafilmen jag använde nästan uteslutande mellan 1983 och 1993. Ofta kommer fladdermössen fram först när det blivit alldeles för mörkt, men just denna varma och lugna majkväll så var fladdermössen framme kort efter solnedgången. Inga filter eller multiexponering. Den inskannade filen är nästan identisk med den analoga bilden.
(Bild 1 – Fladdermus i flykt, 1989)
(1)
Jag kommer aldrig glömma kvällen och skymningen vid Stöng söder om Mývatn på norra Island. Det var i september 1995. Det började med en sagolikt kvällsljus, sedan kom månen upp över Mývatn och kvällen avslutades med dansande norrsken över hela himlen. Denna bild gjorde jag med 500mm och Nikon F3. Filmen var Fujichrome Velvia på 50 ISO. Inga filter eller multiexponering. Den inskannade filen är nästan identisk med den analoga diabilden.
(Bild 1 – Måneuppgång över Mývatn, 1995)
Terje Hellesø 