Nära möte med en pinntjur…

(1)

(2)

(3)

(4)

(5)

Nu ikväll fick jag ett fint och nära möte med en pinntjur på en runda i Mullsjöskogarna. Det blev att leta efter öppningar mellan träden för att försöka få fram det ljus och de färger jag önskade.

Samtliga bilder är med 400mm.

(Bild 1 till 6 – Pinntjuren, 2017)

(6)

Annonser

Älgmöte sent i skymningen…

(1)

(2)

(3)

Visar fyra bilder från ett älgmöte sent i skymningen igår. Samtliga bilder är dubbelexponeringar i kameran.

Första är med två olika skärpeplan, dessutom var dubbeltrasten lite mer till vänster om älgkon. Här fick jag de båda tillsammans i bilden. Först en bild på dubbeltrasten i skärpa med mörk bakgrund, sedan en bild på älgkon med diffus förgrund. Andra bilden är med älgkon i skärpa och sedan ur skärpa. Tredje bilden även så, men med lite mindre oskärpa i andra exponeringen. Fjärde bilden är med skärpa och sedan i oskärpa plus lite skakning med kameran.

Samtliga är med 400mm.

(Bild 1 – Dubbeltrast och älg, 2017)
(Bild 2 – Älg, 2017)
(Bild 3 – Älg, 2017)
(Bild 4 – Varelse, 2017)

(4)

Jag vill ha sommartid hela året!

(1)

Igår stod solen upp 08.15 och gick ned 17.25, idag gick solen upp 07.13 och går ned 16.23. Solen går alltså upp en timme tidigare, men den går också ned en timme tidigare… För att vi inatt ändrade till vintertid från sommartid.

På något sätt ska vi uppleva att morgonen är ljusare när vi åker iväg till arbetet, men att det inte är lika viktigt att få uppleva solen när man åker hem igen från arbetet. Ungefär så är det tänkt, sägs det.

Jag har under många år tyckt att det alltid blir fel, att vi ändrar tillbaka till vintertid för att rent psykologiskt inte känna vintermörkret. Att det skulle vara mörkt både till och från arbetet…

Jag vill lägga en röst på att få ha sommartid HELA året. Jag gillar att soluppgången är lite trögare på morgonen, men också att man ska få ha ljust lite längre framåt kvällen.

En timme hit och dit kanske inte spelar så stor roll, tycker nog många. Men för mig kan det ofta vara stor skillnad att få kunna hålla på en hel timme längre under kvällsturen. Dessutom kan jag uppleva soluppgången i lugn och ro, en bra bit efter att jag gått upp på morgonen.

Håller ni med?

(Bild 1 – Sparvuggla, 2013)

Konfirmeringsbias…

(1)

Det var Donald Trump som först började göra oss uppmärksamma. På riktigt! Även fast vi kanske valde att tycka att hans reaktioner kändes överdrivna, så gjorde det oss uppmärksamma på ett fenomen som fått allt större påverkan i våra liv.

Donald Trump kallade det för ”fake news”, alltså det som även kallas för faktaresistens; att vi människor är så fantastiska på att motta falsk information eller alternativa fakta, att vi faktiskt mer tror på det än på sanningen.

Jag läste ett intressant artikel om detta på SVT Nyheter. Där beskrivs fenomenet från en psykologisk synvinkel; och om varför vår misstro till fakta fått ett allt starkare fotfäste. Åsa Wikforss, filosofiprofessor vid Stockholms universitet, har skrivit en bok om alternativa fakta och faktaresistens. Enligt henne hotas kunskapen av yttre fiender som har politiska och ekonomiska intressen. Men vi har även inre psykologiska mekanismer som gör oss mottagliga för desinformation.

– Vi tror det vi vill tro, inte det vi har skäl att tro. Om vi tror något vill vi gärna fortsätta att göra det. Vi vill bekräfta det vi redan tror. Så om det kommer evidens som talar emot, så slår vi ifrån oss det, säger Åsa Wikforss.

Inom psykologin kallas fenomenet för konfirmeringsbias, det vill säga att vi försöker få bekräftelse på det vi redan tror.

En avgörande roll för att faktaresistensen ökat sägs vara den nya mediasituationen som gör det möjligt att sprida desinformation via sociala medier på ett sätt som inte var möjligt förut.

– Den sprids med en snabbhet och skicklighet. De som gör falska nyheter gör dem väldigt skickligt. Och det är ett nytt fenomen, säger Åsa Wikforss.

Sex av tio delade länkar på sociala medier sprids utan att vi ens läst artikeln. Hur lätt det är att dela i sociala medier bidrar till att felaktig information sprids.

Vi människor har i alla tider varit utsatta för alternativa faktan; som exempelvis olika former för propaganda eller reklam. Dessutom har vi alltid sökt oss mot olika grupperingar där vi hittar gemenskap, och där gruppens inriktning får oss att välja bort information som avviker eller ifrågasätter det som är gruppens profil.

Konfirmeringsbias, bekräftelsefel eller bekräftelsefördom är en tendens i mänskligt beteende att omedvetet vara selektivt uppmärksam på sådan information som bekräftar våra egna uppfattningar. Har man exempelvis en negativ självbild så tenderar man även att ta fasta på kritik och inte höra beröm.

Inom mitt område naturfoto möter jag detta fenomen dagligen. Dels i vad andra personer skulle tycka om mig, utifrån vad man läst om mig sedan tidigare. Men också om vilken bild man har av naturfotografer i stort. Sedan möter jag givetvis människor som är rädda för vildsvin och varg – och visar med all tydlighet att man fullt ut trott på den desinformation man hört från olika vargmotståndare eller människor som tycker att vildsvinet inte hör hemma i svensk natur.

Fenomenet är intressant att läsa om, att försöka sätta sig in i. För att själv bli bättre på att inte falla för dessa olika alternativa faktan, men också för att på olika sätt kunna bli bättre på att sprida så korrekt information som möjligt. Sedan kan det ju också vara med på att ge näring mer åt en korrekt självbild, än enbart en negativ eller positiv självbild där vi hela tiden stärker ett allt större destruktivt beteende.

(Bild 1 – Krossat, 2017)