En hetskampanj utan dess like…

(Sidensvansar, 2011)

Det finns ett antal personer ”där ute” som man skulle kunna säga är besatta av mig som person och naturfotograf. Trodde inte att det skulle kunna låta sig göra; att bli besatt av en naturfotograf. Personer som använder all sin vakna tid för att fullkomligt och fullständigt vilja knäcka mig som människa och naturfotograf. Med jämna mellanrum återkommer dessa personer med elaka, ironiska och insinuerande kommentarer här i min blogg. Men det stannar tyvärr inte enbart där. Dessa personer använder även sin tid flitigt att skicka iväg nitiskt genomarbetade pressmeddelanden till alla möjliga sorters media, något jag märker när media kontaktar mig på telefon eller mejl och vill att jag ska bemöta dessa personers olika pressmeddelanden. Men det stannar fortfarande inte där; det skickas långa och detaljerade mejl till allehanda vänner, kollegor och olika i min familj. För att mina vänner ska vända sig emot mig, för att mina kollegor ska vända ryggen till mig – eller att min familj ska bli orolig och undra vad som sker. Dessutom lämnas det mängder av kommentarer i mängder av olika bloggar, kommentarer som lämnas i det syftet att de personer som väljer att stödja mig i allt detta – att dessa personer fullt ut ska förstå vem jag egentligen är. Det är dessa besatta personer som sitter med ”sanningen” om mig, inte jag själv och de personer som haft ett nära förhållande till mig under en längre tid.

Det känns ungefär så att om jag skulle vilja lära känna Carola Häggkvist eller Mikael Persbrandt, då skulle jag kontakta kvällstidningarna för att få en sannfärdig information – i stället för att prata med Carola eller Mikael direkt och bilda min egen uppfattning… Eller jag kanske ska läsa elaka kommentarer på olika Internetforum, Twitter eller Facebook?

Vet inte hur många gånger jag ska få mejl och telefonsamtal från olika personer som undrar vad som sker. Vet inte hur många gånger jag ska bli kontaktad från olika människor som läst vad som skrivits och skrivs på olika forum om mig, eller tips om alla dessa olika bloggar som handlar om mig. Alla mina bilder granskas under lupp, alla mina publicerade texter detaljstuderas för att se om jag stulit texter från andra, om jag verkligen har gjort det och det eller fått det och det… Allt, och då menar jag verkligen ALLT ska läggas under lupp – för att sedan publiceras på de olika bloggar som handlar om mig. Eller så blir det ännu fler pressmeddelanden till media, ännu fler mejl till vänner och kollegor, ännu fler elaka och insinuerande kommentarer i min blogg – eller så har man något att fylla ut mängder av nya sidor med i eviga diskussionstrådar på olika forum.

Var fanns alla dessa personer tidigare, då jag verkligen hade behövt duktiga marknadsförare som kunde hjälpa till?

Skriver jag om denna hetskampanj här i min blogg, så genererar det direkt ett antal kommentarer som förlöjligar mig och även säger att jag ”inte är frisk och behöver vård”. Andra menar, i bästa välmening, att jag ger ny näring till dessa besatta personer.

Om jag svamlar om allt detta? Tyvärr, gör jag inte det! Alla ni som fått mejl, konstiga telefonsamtal, kommentarer i era bloggar, ni journalister som fått mängder av pressmeddelanden – ni vet att denna kampanj mot mig tyvärr finns och lever lika intensivt som för nio månader sedan när jag erkände det jag hade gjort.

Vem som helst kan också när som helst backa tillbaka och läsa mina olika inlägg här i bloggen. Vem som helst kan också komma med frågor och kommentarer till de olika inläggen, men jag fortsätter givetvis med att inte publicera elaka, ironiska och insinuerande kommentarer. Idag är flera av dessa anonyma personer identifierade med namn, några har även lämnat kommentarer i eget namn. Vad som är påfallande är att de flesta är fullkomligt helt okända personer för mig. Inga namn jag haft som deltagare på fotokurser, inga namn som tidigare lämnat kommentarer i min blogg. Men gemensamt för nästan samtliga är att de ofta vill framträda som personer som verkligen känner mig, eller som har insyn fullt ut i vem jag är. Det är verkligen fascinerande hur dessa personer fortsätter, och även tillåts fortsätta.

Många människor verkar ha irriterats på mig som människa och naturfotograf en längre tid. Och visst har jag fått fiender upp genom åren; det är verkligen inte populärt om man alltid valt att gå sina egna vägar och dessutom fått allt mer framgång med åren. Säkraste sättet att få fiender är ju att bli framgångsrik! Nu vill jag verkligen inte påstå att jag varit framgångsrik i min karriär, särskilt inte om jag ser till en mer ekonomisk aspekt – men jag har tydligen varit så framgångsrik att jag är den enda naturfotografen i världen som fullständigt ska hudflängas. Den behandling jag nu fått under snart nio månader unnar jag verkligen inte ens min värsta fiende!

Är naturfotomiljön verkligen så genomrutten som det har blivit sagt under lång tid. Att det är en miljö så fullständigt infekterad av avundsjuka att man kan tillåta sig säga och skriva vad som helst? Jag tror verkligen inte det, men facit kvarstår att se hur långt kampanjen om mig tillåts fortsätta. Många är också oroliga och försiktiga, för hur skulle andra människor reagera om de utsattes för samma hetskampanj? Och hur skulle några av dessa anonyma personer reagera om de själva blev uthängda med riktigt namn, personnummer och sedan få hela deras liv granskat av besatta personer? Jag vet att en av dessa personer blev riktigt nervös och orolig när hans namn blev avslöjat någon annanstans. Personen blev orolig då han var arbetslös och kunde få svårt att få arbete. Men att hänga ut mig, det var något helt annat… Det finns mycket annat i allt detta som jag kunde valt att skriva om här i min blogg, men då jag har respekt för andra människor så skulle jag aldrig tillåta mig göra detta.

I mellantiden kommer jag fortsätta som vanligt, till alla dessa personers stora irritation. Jag fortsätter publicera bilder, texter och delar frikostigt med mina erfarenheter. Jag kommer inte låta mig knäckas av dessa personer som verkar vara besatta av att knäcka mig. För där ute i naturen bland mina motiv, där bland mina närmaste vänner och min familj, och även bland ett flertal av mina mest respekterade kollegor – där är det omöjligt för dessa personer att göra intrång.

För övrigt så är det bäverfotografering som gäller för mig framöver. Får se om det blir några spännande bilder, i såfall kanske jag bjuder på en sådan bild här i bloggen framöver.

Några olika djurbilder…

(Lunnefågel, 1995)

(Tofsvipa, 1985)

(Älgko med kalv, 1987)

(Skrattmås, 1985)

(Grå flugsnappare, 1989)

Visar också en bildserie på olika djurbilder, där samtliga har blivit publicerade tidigare i olika tidningar. Bilden på tofsvipan var länge en av mina mest publicerade bilder.

Lunnefågeln är från Látrabjarg på Island och fotograferad med Nikon FA och 500mm. Tofsvipan är från Storetveit utanför Bergen i Norge, med Nikon F3 och 300mm. Älgarna är från Halleberg i Västergötland, med Nikon F3 och 300mm. Skrattmåsen är från Tveitevannet i Bergen, med Nikon F3 och 300mm. Den grå flugsnapparen är från Hallands Väderö i Skåne, med Nikon F3 och 300mm. Samtliga är analoga diabilder.

Några olika landskapsbilder…

(Sven Johns udde, 1993)

(Dimmuborgir, 1996)

(Hovs hallar, 2000)

(Skäralid, 1999)

(Geysir, 1995)

I mitt naturfotograferande har jag alltid arbetat med alla motiven i naturen lika mycket; landskap, detaljer, växter, småkryp, fåglar och däggdjur. Fortfarande idag, efter mer än 35 års aktivt naturfotograferande är jag lika heltäckande. Jag är ingen makrofotograf, landskapsfotograf eller djurfotograf. Jag växlar hela tiden mellan alla olika motiv i naturen. Däremot är jag en ”periodare”, jag kan hänge mig åt enbart fåglar under en period för att därefter växla till abstrakta bilder på stenar och vatten. Jag kan hålla på med rena landskapsbilder för att därefter växla till däggdjursfoto i gryningsljus.

Jag tycker att samtliga motiv i naturen är fascinerande. Och ofta gör jag även olika former för ”korsbefruktningar”; landskapsbilder med djur, eller actionladdade panoreringsbilder på landskap. Och mer abstrakta eller rent av nonfigurativa bilder gör jag på alla motiv i naturen. Bjuder här på en serie landskapsbilder av lite olika karaktär, bilder med olika grader av abstraktion i sig.

Första bilden är från Sven Johns udde vid Skälderviken i Skåne. Nikon F3, 20mm och avtonat gråfilter. Andra bilden är från Dimmuborgir på nordöstra Island, inte långt från Mývatn. Nikon F3, 28mm och avtonat gråfilter. Tredje bilden visar stormvågor vid Hovs hallar i Skåne. Nikon F5 och 800mm. Fjärde bilden visar ett grafiskt utsnitt från Skäralid i Skåne, med Nikon F3 och 270mm. Sista bilden är från Geysir på Island med mycket vattenångor i luften. Nikon F3, 28mm och avtonat gråfilter. Samtliga bilder är analoga diabilder.