(1)
Under hela min karriär som fotograf har jag fotograferat ofta. Nästan varje dag under de senaste 9-10 åren, och innan på den analoga tiden så var det åtminstone varje vecka. Däremot har det sällan blivit mycket bilder, när jag väl varit ute och fotograferat. Mina mest aktiva fotodagar under den analoga tiden kunde jag komma upp i 20-30 rullar (ungefär 700-900 exponeringar), men oftast låg jag på runt 5-10 rullar (100-350 exponeringar). Jag fotograferar mer nu idag när jag arbetar digitalt, men det är iallafall mycket sällan jag överstiger 500 exponeringar från en heldag.
Och när jag sedan går genom filerna och tar bort bilder som jag inte är nöjd med, då stannar jag oftast på runt 200-300 bilder från en dags fotograferande. I snitt tar jag bort 1/3 av bilderna från en fotodag; beroende på vad jag fotograferat. Mest slänger jag om jag fotograferat fåglar i flykt. Har jag däremot fotograferat landskap så sparar jag nästan 90 procent av bilderna, då jag redan vid fotograferingen är noggrann både med exponering och komposition.
På många sätt så är jag fortfarande lite kvar i mitt analoga fotograferande även när jag idag fotograferar digitalt. Rutinerna är väl svåra att helt få bort, men jag tycker generellt att det är bättre för mig att vara noggrann redan när jag fotograferar. Att skärpa till mig, att sällan göra något överilat, att chansa så lite som möjligt. Jag känner att mina bilder då också blir bättre.
Dessutom tycker jag det är så infernaliskt tråkigt att skrolla genom mängder av bildfiler, och sedan ta bort mängder av nästan identiska bilder. Att göra tio mer eller mindre identiska bilder tycker jag oftast är lönlöst, om det då inte är så att jag experimenterar fram speciella effekter. Antingen med rörelseoskärpa eller att jag arbetar med olika multiexponeringstekniker. När jag panorerar på fåglar i flykt med längre slutartider då kan det bli många chansartade bilder, men som jag då ofta väljer att ta bort redan i kameran – för att just minimera arbetet i datorn i efterhand.
(2)
Men trots att jag ofta sparar relativt få bilder från varje fotoutflykt, så blir det många bilder under ett år iallafall. Mycket för att jag numera fotograferar nästan varje dag. Idag brukar det ofta bli runt 3000-5000 nya bilder per månad, bilder som jag av olika anledningar är nöjd med och som jag vill behålla. Det ger uppåt 60000 bilder under ett år, något som vida överstiger vad jag arkiverade under den analoga tiden. Under åren 1973-2005, alltså under de dryga trettio år som jag fotograferade analogt, så har jag arkiverat runt 250 000 bilder. De flesta av dessa är från efter 1979, då jag köpte min första systemkamera och mitt fotograferande blev mer intensivt. I snitt arkiverade jag 10 000 bilder per år alltså, vilket i jämförelse med dagens digitala fotografering inte blir mer än 1/6 av vad jag numera ökar mitt arkiv med.
Från 2005 och fram till idag har arkivet mer än fördubblats. Idag innehåller mitt bildarkiv mer än en halv miljon bilder! Vilket kan låta rätt mycket, men som då egentligen inte är det om man ser till hur länge jag fotograferat – och då inte minst också hur ofta jag fotograferar.
Och jag har redan fotograferat idag; från morgonens fotograferande har jag arkiverat 42 bilder. Och från igår blev det 132 bilder som arkiverades, där jag här i inlägget visar en av dessa. Bilden på månen som speglar sig i sjön är från skymningen igår.
Om jag ser genom mitt bildarkiv, både det analoga och det digitala, så kan jag se att jag redan hade kunnat sluta fotografera – och ändå haft bilder så att jag klarat mig i min verksamhet, resten av min karriär. Det är ju ändå försvinnande få av de arkiverade bilderna som någon gång publiceras eller visas fram för en publik. Jag har inga direkta siffror på detta, men tror inte att jag visat fram mer än runt 20 000 bilder genom åren. Antingen publicerade i någon tidning eller bok, eller bilder jag visat fram för publik i en fotokurs eller under en föreläsning. Och här i bloggen har jag hittills visat fram drygt 5400 bilder, sedan bloggen startade i slutet av september 2011.
Många bilder kan tyckas, men ändå inte…
(3)
Jag är också aktiv med att blogga. Minst ett inlägg varje dag. Och alltid har jag nya bilder att visa fram, antingen till bloggserien där jag visar fram bilder fotograferade under dagens datum – eller att jag visar bilder i olika tematiska bildkollage eller illustrerar en ny artikel. Som denna. Och jag blandar hela tiden mellan nya och äldre bilder, då jag vet att många idag inte har sett så många av mina äldre bilder – men också att mitt ständiga fotograferande hela tiden också ger mig nya aktuella bilder som jag vill visa fram.
Även om jag hittills inte skannat in mer än runt 10 procent av mina analoga bilder, och därför har mycket mer att visa för dagens digitala publik. Och även om jag sällan visar mer än någon procent av de nya bilderna jag gör idag – så blir det rätt många bilder att visa fram ändå.
Det finns några som tycker att jag visar fram för många bilder, några tycker även att jag är för aktiv med att blogga – fast de flesta uppskattar min blogg just för att den är som den är. Och att mina bilder, både de nya och de äldre, på olika sätt ger idéer och inspiration.
Det är bilderna som skapar fotografen. Bra, intressanta, fascinerande och inspirerande bilder. Dessutom är en aktiv blogg också en ständig påminnelse till mig själv att hela tiden vara alert, fortsätta vara aktiv med att fotografera – och inte minst hela tiden gå vidare i bildskapandet. Om alla inlägg hade varit en ständig upprepning, både textmässigt och bildmässigt – så hade detta blivit synnerligen tydligt i en blogg med ständiga uppdateringar.
En aktiv blogg genererar också ett högre besöksantal, och det högre besöksantalet ger bilderna större spridning. Sedan gäller det att hela tiden i allt detta också passa på att ständigt vara trogen mot sig själv och det egna fotograferandet. Vilket gör att jag sällan följer eventuella trender och andras bildsmak. Jag väljer att hela tiden visa fram mina egna personliga favoriter – och mina egna tankar och funderingar.
(4)
En blogg som alla andra, med bilder och tankar som alla andra, hade också genererat ett lägre besöksantal. Och i allt detta blir det för mig ännu viktigare att fortsätta följa mina egna intentioner i mitt fotograferande. Att jag fotograferar helt och hållet för mig själv, fullkomligt helt utan att lyssna till eventuella marknadskrafter. Att börja anpassa fotograferandet efter vad som är mest populärt, att visa fram bilder som de flesta anser vara bättre bilder just för tillfället – det skulle äventyra mitt eget fotograferande.
Och jag tänker inte anpassa mig framöver heller… Jag kommer fortsätta fotografera det jag vill, på det sätt som jag vill. Och jag kommer fortsätta ventilera mina tankar om fotografi och naturfotografi. Som engagerar och upptar mig.
Jag kan heller inte tänka mig att mitt fotograferande kommer minska framöver, då jag fortfarande upptäcker nya saker varje gång jag fotograferar. Och detta fast jag fotograferar nästan varje dag. Året runt!
Visst kan jag känna vissa dagar att jag har mindre bilder inom mig att göra. Det kommer också dagar då jag gör fler misstag än andra. Men det brukar bli kortvarigt, för att sedan vara tillbaka i samma stim. Skapandet har sina naturliga svängningar, vilket det både bör och ska ha. Utan några dalgångar med jämna mellanrum, skulle man inte uppskatta fjälltopparna lika mycket. Det finns dagar det känns lite motigt, men det gäller då att bara acceptera detta. För det kommer alltid en ny dag imorgon, med helt andra förutsättningar. Och det kommer alltid nya dagar då allt går vägen, då det känns som de bra bilderna står som spön i backen.
Hanterar jag motgångarna bättre, blir framgångarna större.
(5)
De dagar jag känner att bilderna inte riktigt vill komma, det är de dagar jag behöver för att få ett välbehövligt avstamp. Det ger tid för funderingar, men också signaler på att de riktigt bra bilderna sällan kommer från en fotograf som är inställd på ”autopilot”.
Jag känner fotografer som nästan aldrig fotograferar. Som sällan kan hålla motivationen uppe mer än under kortare perioder. Jag känner fotografer som ständigt byter kamera, i tron att en ny utrustning kan ge den vitamininjektion man behöver. Jag känner fotografer som ständigt visar fram de samma bilderna, för att det sällan blir nya alster av samma dignitet. Jag känner fotografer som behöver ha ultimata motivupplevelser, och som ständigt är ute på resande fot efter nya exotiska motiv, för att kunna fortsätta att hålla uppe ångan. Några klara direktiv för att lyckas finns inte.
För mig gäller däremot kontinuiteten, att ständigt vara igång. Att alltid kunna visa fram något nytt – och inte minst; att ständigt kunna skapa nya bilder. Varje dag, året om!
Imorgon är en annan dag. Varje år innehåller 365 nya fantastiska dagar fulla av unika upplevelser. Varje utflykt till den samma skogsdunge är annorlunda mot alla tidigare gånger jag varit där. Även om det inte blir så många exponeringar, så blir det iallafall oftast helt nya bilder. Att visa fram för andra, men mest för att påminna mig själv om att fotograferandet hela tiden fortsätter i samma riktning; framåt!
(Bild 1 – Månsken, 2014)
(Bild 2 – Vattenfall, 2001)
(Bild 3 – Impression, 1991)
(Bild 4 – Stormfågel, 1995)
(Bild 5 – Strandskator, 2006)
(Bild 6 – Brännässla, 1987)
(6)
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
(1)
(2)
(3)
(4)
(5)
(6)
(7)
(8)
(9)
(10)
(11)
(12)
(13)
(14)
(15)
(16)
Terje Hellesø 