(1)
(2)
(3)
(4)
(5)
Det optimala tillståndet, det euforiska – det att fullkomligt ”sjunka in” på en plats. Det som gör själva fotograferandet och bildskapandet till något mer; mer än enbart ett yrke eller en hobby. Vad det nu måtte vara…
Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet eller året, vilken kamera jag använder, hur jag komponerar eller exponerar… I dessa ögonblick finns absolut inget annat än jag själv och bilderna – de bilder jag skapar som i någon form av dimma.
Jag är inte tillgänglig för yttre omständigheter, det går inte att prata med mig – jag hör nämligen inget. Egentligen ser jag inget heller, utan bilderna kommer mer på känsla än seende.
Dessa tio bilder är från ett sådant tillstånd, i Stora Kärrs bokskog utanför Habo. Tekniken beskrev jag i ett tidigare inlägg.
(Bild 1 till 10 – Från bokskogen, 2017)
(6)
(7)
(8)
(9)
(10)