Vänskap…

(1)

Jag tänker på betong. Till en början som en blöt sörja, men som efterhand blir allt hårdare och starkare – för att sedan bli ett stadigt fundament i tillvaron. 2011 var du både besviken och frustrerad, som alla andra naturfotografer. Två år senare anmälde du dig till en heldag. Resten är historia.

Tio år har gått sedan den heldagen, du har nu blivit 40 år. Tänka sig, vad åren gått snabbt. Det har blivit många timmar bland älgar, rådjur, forsärlor och snokar. I Mullsjöskogarna, vid Hornborgasjön och i Kolmårdsskogarna. Ibland i tyst samförstånd, men ofta också i intensiva diskussioner – om livet i stort, om naturfotografi och om musik. Undrar hur många timmar det blivit på Facetime mellan Mullsjö och Svärtinge?

Du fanns även med som ett givet inslag i dokumentären på SVT. Du är en sådan sällsynt människa som man kan dela tankar med. Som förstår genom din klokhet, detta utan att jag ibland behövt säga något.

Det känns tryggt att ha dig som en nära vän, att få skratta med, att få vara tokig med. Men är något jobbigt, så finns du där också. Det finns plats för både allvar och tokerier!

Till en början var jag din förebild, utan att jag visste vem du var. Sedan tyckte du illa om mig och det jag gjorde 2011. Men det blev starten på något ingen kunde sia om. Vilken tur att jag gjorde det jag gjorde, annars hade vi kanske aldrig träffats…

Livet är verkligen som ett märkligt vägnät.

Jag förlorade några goda vänner där under 2011, men jag fick en ny vän som visade sig bli en ännu bättre vän än alla de andra som försvann tillsammans!

Vi ses snart igen, men jag vill skicka dig en särskild hälsning till dig idag när du har ditt öppna hus och firar dina första 40 år. Hittade denna älgbild i arkivet och såg dig i bilden. Uttrycket, värmen, öppenheten, harmonin och personligheten.

Tack för att jag får vara din vän, bättre vän än du är Mårten kan man inte önska sig! Jag älskar dig!

(Bild 1 – Älgen Mårten, 2017)

8 maj 1964…

21469_1964 (1)

I familjealbumet hittade jag denna bild från 8 maj 1964. Här är jag 11 dagar gammal och sitter i knät på min mamma, på Tartargaten hemma i Bergen. Min mamma har skrivit bredvid bilden att jag precis höll på att bajsa i blöjan – den välkända bajsminen alltså…

Min pappa var fotograf.

Detta är första bilden som existerar på mig alltså…

(Bild 1 – 11 dagar gammal, 1964)

Hiawathas sång…

21231_1990

”O mina barn! Mina stackars barn!
Lyssna på visdomsord,
lyssna på varningens ord,
från den stora andens läppar,
från livets mästare, som skapade dig!
” Jag har gett dig länder att jaga i ,
Jag har gett dig strömmar att fiska i,
jag har gett dig björn och bison,
jag har gett dig rådjur och renar,
jag har gett dig brant och bäver,
fyllda myrar fulla av vildfåglar,
fyllda floder fulla av fiskar:
Varför är du då inte nöjd?
Varför ska ni då jaga varandra?
”Jag är trött på dina gräl,
trött på dina krig och blodsutgjutelse,
trött på dina böner för hämnd,
av dina stridigheter och splittringar;
All din styrka är i din förening,
all din fara är i oenighet;
Var därför i fred framöver,
och när bröder lever tillsammans.

(Hiawathas sång, dikt av Henry Wadsworth Longfellow 1855)