April fick en tråkig början…

(1)

1 april blev jag av med min kära Pentax K7 och zoomen 18-250mm, dessutom med stativplattan till kolfiberstativet som var monterad på kameran. Och inte att förglömma det viktigaste; i kameran hade jag ett minneskort där de sista bilderna från Trandansen och Hornborgasjön från 31 mars också låg i. Dessutom några kvällsbilder från 31 mars och några morgonbilder från 1 april.

Som tur var så hade jag bytt minneskort i K7:an på Trandansen, så de bästa bilderna därifrån med K7:an har jag kvar. Dessutom givetvis alla de bilder jag gjorde med Nikon.

Men K7:an var min mest använda kamera, jag använde den nästan dagligen i de flesta situationer. Mycket tack vare alla de fina filter och manuella finesser som den kunde ge.

Även fast jag gjort polisanmälan och har meddelat försäkringsbolaget, så hoppas jag fortfarande att den på något sätt ska kunna komma tillbaka. Annars får jag ge mig ut på begagnatmarknaden för att leda reda på en K7:a (då modellen är utgången) och en 18-250mm zoom. Dessutom hoppas jag att det går att få tag i en ny stativplatta till kolfiberstativet (vilket kanske blir det svåraste). I värsta fall kan jag då inte använda stativet längre…

Sedan ligger ju också batteriladdaren till K7:an här hemma och väntar…

(Bild 1 – Aprilmorgon, 2019)

Tänkvärt…

(1)

”Den som ägnar sig åt manipulation gör det oftast av två skäl: för att tjäna pengar, eller för att skaffa makt. Så enkelt är det. Om du och jag drivs av helt andra saker; till exempel att hjälpa andra eller att skapa en bättre värld, så kommer vi att bli utnyttjade.”

(Thomas Erikson i hans mycket intressanta bok ”Omgiven av psykopater”, 2017)

(Bild 1 – Gullfoss, 1996)

Till minne av Gica…

(1)

När jag kom till denna fina plats i Huskvarna så såg den bekant ut…

Bilder som passerat på löpsedlarna i media; om mordet på tiggaren Gica. Om det fruktansvärda brottet som man knappt trodde var sant. Om hur man fungerar som människa när man trakasserar någon som redan befinner sig på samhällets botten – som måste tigga för att överleva. Trakasserat en längre tid för att sedan mörda honom…

När jag gick där hade jag svårt att inte påverkas, särskilt när jag såg platsen där han hittades. Att en sådan vacker plats kunde innehålla något så fruktansvärt.

Bilden är från igår. Men det kunde ha varit jag som hade hittat honom, om jag varit där och gjort dessa bilder för en knapp månad sedan…

Bilden på den ensamma gräsanden dedikerar jag därför till Gheorge Hortolomei-Lupu, även kallad Gica.

(Bild 1 – Huskvarnaån, 2018)
(Bild 2 – Ensam, 2018)

(2)

Fyren på Prästgrundet…

(1)

Varje gång jag tittar på mina bilder från Söderhamns skärgård, så sänder jag några tankar till en annan person. En fotograf som kunde blivit så mycket mer än enbart en arg och bitter mobbare. Jag träffade honom enbart vid ett tillfälle under de åren jag bodde i Söderhamn, men denna fotograf har tyvärr aldrig kunnat släppa mig. Med arga mejl och även frågvisa mejl, men mest av allt riktigt elaka och förlöjligande kommentarer om mig på Internet. Givetvis i första hand under pseudonym, men även vissa under sitt eget namn fullt öppet…

Och tro det eller ej, men han håller fortfarande på… Ifrågasätter, förlöjligar och vill nog inget annat än att alla andra ska tycka precis som honom. Jag tror nog det är målet eller agendan, att genomföra ett karaktärsmord av mig som fotograf och människa.

Jag skrev ett blogginlägg 29 mars 2013 om denna mobbare, men oavsett vad jag skulle skriva eller säga så är han tydligen så full av hat till mig att jag nog i lång tid framöver kommer fortsätta få höra från andra vad han säger och skriver om mig.

Jag tycker det är tragiskt – men hoppas fortfarande att han ska få ordning på sitt liv.

(Bild 1 – Fyren på Prästgrundet, 2006)