Berguven och kråkflocken…

(Berguv och kråkor, 2006)

Det är verkligen inte lätt att vara en berguv… Oavsett var den visar sig så finns det kråkor som följer efter. Inte undra på att den oftast väljer att vara aktiv när det är mörkt, och kråkorna sover… I dagsljuset får berguven aldrig en lugn stund – det är som om kråkorna inte har något annat att göra än att mobba den. Eller så tappar kråkorna huvudet när berguven visar sig. Kråkorna är nog kanske besatta av berguven… En ensam kråka brukar sällan göra något väsen av sig inför berguven, helst ska det vara hur många kråkor som helst – och en berguv! Då trivs kråkorna som bäst…

Har ni hört hur kråkflocken låter när den får syn på en berguv?

(Nikon D200, 400mm, bl 8, 1/200 sek och 100 ISO)

Ojdå, där sitter en räv…

(Väjningsplikt 2, 2006)

(Väjningsplikt 3, 2006)

Två bilder från juli 2006, vid Söderala i Hälsingland. Jag följde på håll ett rävgryt intill en skoterledskylt och det blev ett antal trevliga bilder. Just vid detta tillfälle rörde sig en råget på fältet intill och jag väntade för att se vad som skulle ske vid ett eventuellt möte. Min mer kända bild från tillfället kan ni se här. När rågeten upptäckte räven, efter att hon hade passerat, så vände hon om och gjorde ett utfall. Räven sprang då ner i grytet. Kanske hade rågeten ett kid i närheten och därför inte gillade rävens närvaro.

Två svartvita skogsbilder…

(Svartvit skog 1, 2012)

Jag har alltid varit fascinerad av de lite mer abstrakta naturbilderna. Och ofta har jag även valt att arbeta i svartvitt. Hur långt kan man utveckla det abstrakta? Hur lite kan en bild innehålla, hur svårt får det vara att se vad en bild innehåller? Intressanta frågor, tycker jag. Och några enkla svar har jag inte – men jag kan inte låta bli att hela tiden vara där och töja på gränserna…

(Svartvit skog 2, 2012)