Den svenska avundsjukan…

(1)

Det finns ett antal saker man verkligen ska akta sig för i Sverige. Särskilt om du nu ska bli en person som de flesta gillar i någon form.

Mest av allt ska du givetvis undvika att bli framgångsrik. Det är det säkraste sättet att få fiender.

Sedan kan det givetvis bli ännu värre… Du bör heller inte tjäna en massa pengar; att du blir både framgångsrik och rik…

Du bör heller inte vara vacker och välklädd. Heller inte ha vita bländande tänder, ha ett lyckligt äktenskap, en bra familj, ett snyggt hem och lika framgångsrika vänner.

Om du dessutom är snäll, vänlig, vältalig, ödmjuk och härligt spontan – då är antalet fiender som absolut högst. Du blir ett sagolikt offer för spekulationer; det blir plötsligt i allas intresse att börja gräva efter skit. För inga människor kan ju vara så bra, det måste ligga någon eller några hundar begravna. Alla har vi ju lik i skåpet…

Än värre blir det också om du är invandrare och blivit framgångsrik…

Tänker på senaste tidens metoo-kampanj, där ett mycket bra syfte givetvis även gett näring åt de människor som av olika anledningar hatar andra människor. Det finns människor som satt det i system att spekulera, utan att bry sig om någon är skyldig eller oskyldig. Om man sedan råkar förstöra livet för oskyldiga, så rättfärdiggörs detta genom att man också hittar fler skyldiga.

Man hatar snygga människor och rika människor, man ogillar invandrare som är arbetslösa och lever på våra skattepengar – men även invandrare som har arbete… De tar våra arbeten från oss svenskar, eller så får de inga arbeten och belastar den svenska ekonomin…

Man hatar programledare i teve; helt enkelt för att de är för bra, för vänliga, för snälla och för trevliga. Vi letar efter en dold baksida, för att få näring till vår illa dolda skadeglädje. För att dämpa ett allt större missnöje till det egna livet.

Vi ser den egna dåliga ekonomin, där det blir allt svårare att få ihop ett drägligt liv. Vi är missnöjda med det egna utseendet, allt sämre tandhälsa – och ett liv som blev allt annat än det man drömde om. I ett samhälle med allt större klyftor och ökad segregation, blir vårt hat ett sätt att överleva. Vi polariserar vårt missnöje mot kända förebilder för att hitta svaren och orsakerna till det egna missnöjet.

I vårt Sverige blir det fult att vara något annat än missnöjd. I Sverige får ingen tjäna mer pengar än andra. I den svenska fotomiljön får ingen göra bättre bilder än man själv gör… En utopisk värld, där ambitioner skulle kännas löjliga som drivkraft. För vilka fotografer skulle vi ha idag, om ingen av oss skulle kunna njuta av bra bilder från andra. Hur tråkigt skulle det inte vara om de enda bra bilderna man skulle hitta, skulle finnas i det egna arkivet. Bilder man heller inte hade kunnat visa för andra, om man då inte själv vill bli offer för hat och missnöje…

Min fantastiska och inspirerande bokhylla skulle bli rätt så tafatt och anorektisk om den enbart skulle innehålla egna böcker…

Fast nog skulle det vara trevligt med några miljoner på kontot, ett vitare leende och kanske ett eget teveprogram…

Skadan är ju redan skedd; många hatar mig redan av en rad olika anledningar – så om jag skulle få några tusen missnöjda följare till, så blir det ingen större skillnad. Dessutom är jag ju invandrare – och dessutom är stolt över att vara det!

Och ”Wahlgrens värld” är ett riktigt trevligt teveprogram!

(Bild 1 – Sill, 1986)

Annonser

Fördelarna med att bo på en mindre ort…

(1)

Jag ser enbart fördelar med att bo på en mindre ort. Nära till naturen, oavsett åt vilket håll man tar sig. Att man hela tiden träffar bekanta ansikten – och givetvis att man alltid får sig en trevlig pratstund när man är och handlar på Coop, Ica eller Netto…

För några dagar sedan gick jag en runda i närområdet för att göra lite svartvita bilder. Jag tog med mig en Samsung Pro 815, lätt och behändig – och en kamera som ger riktigt fina svartvita bilder. På vägen hem var jag inom Coop för att handla, med kameran hängande över axeln. Väl hemma upptäckte jag att luckan till några elkontakter på kameran var borta… En lucka som på senare tid visat sig hänga lite lösare och därför lätt kan trilla av. Irriterande!

Och ännu mer irriterande var det när jag upptäckte att det var omöjligt att beställa en ny sådan lucka.

Dagen efter gick jag för säkerhets skull samma runda igen, för att se om jag kunde hitta den. Jag visste precis var jag hade gått, så det skulle inte vara svårt att hitta den om den nu hade tappats på rundan. Men nej, ingen lucka någonstans.

För säkerhets skull gick jag även inom Coop och tipsade om den lilla svarta plastluckan, om de nu skulle hitta den någonstans i affären. Igår var jag tillbaka på Coop och frågade. ”Ja, den har jag hittat, den låg i en varukorg, jag undrade vad det var”.

Hon gick iväg och kort därefter fick jag den lilla efterlängtade plastluckan i min hand.

Jag kan som sagt enbart se fördelar med att bo på en mindre ort!

(Bild 1 – Älg, 2016)

Konfirmeringsbias…

(1)

Det var Donald Trump som först började göra oss uppmärksamma. På riktigt! Även fast vi kanske valde att tycka att hans reaktioner kändes överdrivna, så gjorde det oss uppmärksamma på ett fenomen som fått allt större påverkan i våra liv.

Donald Trump kallade det för ”fake news”, alltså det som även kallas för faktaresistens; att vi människor är så fantastiska på att motta falsk information eller alternativa fakta, att vi faktiskt mer tror på det än på sanningen.

Jag läste ett intressant artikel om detta på SVT Nyheter. Där beskrivs fenomenet från en psykologisk synvinkel; och om varför vår misstro till fakta fått ett allt starkare fotfäste. Åsa Wikforss, filosofiprofessor vid Stockholms universitet, har skrivit en bok om alternativa fakta och faktaresistens. Enligt henne hotas kunskapen av yttre fiender som har politiska och ekonomiska intressen. Men vi har även inre psykologiska mekanismer som gör oss mottagliga för desinformation.

– Vi tror det vi vill tro, inte det vi har skäl att tro. Om vi tror något vill vi gärna fortsätta att göra det. Vi vill bekräfta det vi redan tror. Så om det kommer evidens som talar emot, så slår vi ifrån oss det, säger Åsa Wikforss.

Inom psykologin kallas fenomenet för konfirmeringsbias, det vill säga att vi försöker få bekräftelse på det vi redan tror.

En avgörande roll för att faktaresistensen ökat sägs vara den nya mediasituationen som gör det möjligt att sprida desinformation via sociala medier på ett sätt som inte var möjligt förut.

– Den sprids med en snabbhet och skicklighet. De som gör falska nyheter gör dem väldigt skickligt. Och det är ett nytt fenomen, säger Åsa Wikforss.

Sex av tio delade länkar på sociala medier sprids utan att vi ens läst artikeln. Hur lätt det är att dela i sociala medier bidrar till att felaktig information sprids.

Vi människor har i alla tider varit utsatta för alternativa faktan; som exempelvis olika former för propaganda eller reklam. Dessutom har vi alltid sökt oss mot olika grupperingar där vi hittar gemenskap, och där gruppens inriktning får oss att välja bort information som avviker eller ifrågasätter det som är gruppens profil.

Konfirmeringsbias, bekräftelsefel eller bekräftelsefördom är en tendens i mänskligt beteende att omedvetet vara selektivt uppmärksam på sådan information som bekräftar våra egna uppfattningar. Har man exempelvis en negativ självbild så tenderar man även att ta fasta på kritik och inte höra beröm.

Inom mitt område naturfoto möter jag detta fenomen dagligen. Dels i vad andra personer skulle tycka om mig, utifrån vad man läst om mig sedan tidigare. Men också om vilken bild man har av naturfotografer i stort. Sedan möter jag givetvis människor som är rädda för vildsvin och varg – och visar med all tydlighet att man fullt ut trott på den desinformation man hört från olika vargmotståndare eller människor som tycker att vildsvinet inte hör hemma i svensk natur.

Fenomenet är intressant att läsa om, att försöka sätta sig in i. För att själv bli bättre på att inte falla för dessa olika alternativa faktan, men också för att på olika sätt kunna bli bättre på att sprida så korrekt information som möjligt. Sedan kan det ju också vara med på att ge näring mer åt en korrekt självbild, än enbart en negativ eller positiv självbild där vi hela tiden stärker ett allt större destruktivt beteende.

(Bild 1 – Krossat, 2017)

Jordskott igen…

(1)

Då var det dags för mig att bänka mig framför teven igen… Dags för andra säsongen av serien Jordskott.

Denna gång är vi i staden, mer än ute i naturen… Åtminstone verkar det så efter att ha sett första avsnittet.

Kanske mindre mytisk och mer smygande skräck. Obehagligt, men på något sätt även fascinerande.

Jag kommer definitivt försöka följa serien även denna gång, som jag gjorde under första säsongen för två år sedan.

(Bild 1 – Jordskott, 2010)

Någon som känner till www.terjehelleso.se?

 (1)

Fick precis en kommentar i bloggen som gjorde mig uppmärksam på en sida: terjehelleso.se

Dessutom pekas man även dit om man skriver http://terjehelleso.wordpress.com.

Någon som känner till vilka som ligger bakom sidan? Och varför man utnyttjar mitt namn för att få trafik dit? De kallar sig också för Fotosidan, med förväxlande namn/typsnitt som riktiga Fotosidan.

Längst ned på sidan står det: © 2017 Terjehelleso.se

Jo, jag tackar…

Varför finns det inga kontaktuppgifter någonstans på sidan?

Just nu när jag kollar sidan är det en fotosida i någon form, men kommer detta ändras till annat framöver? Jag vet inte, men jag får forska lite närmare på detta.

(Edit: Har nu fått fram uppgifter om personer/företag som registrerat adress. Har mejlat. Blir nog inte alldeles förvånad om jag får svar tillbaka där de erbjuder att sälja adressen till mig för en trevlig summa… Vet nu också vilken typ av företag som gjort detta, och varför de söker min uppmärksamhet på detta sätt.)

(Edit 12/10 – Fick idag följande svar från företaget: Hej, Hur vi tänker med vår sida går under affärshemligheter och berör inte någon. Du äger inte sidan utan det gör vi och vi har en fotoguide på domänen, namnet är inte varumärkeskyddat och vi nämner inte dig någonstans. Har du andra frågor är du välkommen att mejla men då vi har hög arbetsbelastning kan det ta ett par dagar innan vi svarar då vi inte har någon jour för sådana ärenden…)

Tänka sig att de inte nämner mig någonstans, annat än i adressen då…

(Bild 1 – Is, 1986)

 

Det blir tyvärr en paus här i bloggen…

(1)

En hårddisk har kraschat…

Har kört EaseUS Data Recovery Wizard som nu tickar och går, och får tillbaka mycket.

Men jag har förlorat mycket, det kan jag tyvärr säga redan nu… Men jag vet inte hur mycket.

Alla originalfiler från 2012 och framåt är intakta, dessa ligger på en annan hårddisk, men jag har förlorat originalfiler från åren 2006-2011. Jag vet däremot inte hur många än.

Jag har även förlorat många av mina inskannade analoga bilder. Visst har jag kvar de analoga bilderna, men jag hade hunnit skanna in runt 30 000 bilder där många nu är förlorade.

Jag har förlorat vissa föreläsningar och bildspel, rätt mycket skrivna texter och en del annat.

Dessutom har alla filer som kommer tillbaka nu bytt namn, så jag har ett rent helvete med att katalogisera alla bilder igen. Och jag som hade stenkoll… Vet ej hur det blir med exifdata och liknande…

Många av mina färdigarbetade bildfiler är också förlorade…

Det är alltså många arbetstimmar som gått förlorade i kraschen…

Det blir därför en paus här för att reda upp i allt detta, och sedan håller jag tummarna för att jag inte förlorat något riktigt viktigt…

Det som publiceras i bloggen närmsta dagarna är sådant som redan ligger inne för publicering på datum.

Ni får gärna hålla tummarna!

Edit 23/4-2017: Har nu avslutat programmet som gjort ett riktigt bra arbete. Stora delar av det viktiga på hårddisken har jag återfått och nu sparat ned på en annan hårddisk. Ett antal bildfiler har bytt namn, några bilder har även bytt plats och fått exifdata från bilden som den ersätt. Däremot har programmet fått fram upp emot 20 kopior av varje bildfil, så det gäller att ha tungan mitt i munnen och inte ta bort fel fil när jag nu rensar bort kopiorna. Ett antal bilder har också helt bytt namn, men flera av dessa har kvar rätt exifdata så jag får döpa tillbaka dem och sedan flytta bilderna till rätt mapp.

Jag har även lyckats återfå samtliga föreläsningar, kursmaterial, bildvisningar, bildspel och filmsnuttar. Jag har även fått tillbaka alla dokument, vad jag hittills kunnat se.

Det återstår rätt mycket arbete att gå genom allt och se över vad som jag lyckats återfå, men vad jag nu kan se verkar det som jag har återfått nästan allt! Räknar med att det kan ta ett par månader innan allt verkar vara som det ska vara.

Ett riktigt stort tack till Mårten Lundgren för värdefull hjälp och viktig guidning över telefon. Utan dig vet jag verkligen inte hur allt hade slutat…

Vet inte riktigt när bloggen är i full gång igen, då jag har mycket kvar att få fram innan jag har tillräcklig översikt för detta – men jag har lärt mig rätt mycket i allt detta, så ni kan räkna med ett blogginlägg längre fram där jag delar med mig av detta. Kunskap som jag tror kan vara viktig att få för alla fotografer.

(Bild 1 – Någon form av bild som jag förlorat, 2017)