Det blev några isbilder till…

9722 (1)

9723 (2)

Isen har gått upp på Mullsjön. Idag såg jag därför årets första storlom!

Dessutom var kanadagåsparet tillbaka – och skrattmåsarnas skrän har igen börjat eka över hela sjön.

Men mitt i allt det vårlika så blev det några fler isbilder, kanske de sista för denna vinter… Bilder på tunn issörja med frodigt sjögräs under. Hittade också ett litet björkhjärta…

(Bild 1 – Is och sjögräs, 2016)
(Bild 2 – Is och sjögräs, 2016)
(Bild 3 – Björkhjärta, 2016)

9724 (3)

Att alltid titta framåt…

9718 (1)

De absolut viktigaste egenskaperna är förmågan att alltid kunna titta framåt. Alltid se vidare, visionera, få nya idéer, bryta ny mark – och i detta upptäcka att man alltid är steget före.

Men givetvis också att använda sig av den allt större och tyngre ryggsäcken av erfarenheter. Även de negativa. Att kunna ha styrkan att använda detta negativa för att utveckla det till något positivt.

Ingen vinner på att gräva ned sig, ingen vinner på att strukturera upp allt det negativa som skett genom livet – om man inte kan ta allt detta med sig vidare. Mot nya mål och utmaningar.

Man lär så länge man lever!

Tro mig, jag har fått min beskärda del av skit och oerhört jobbiga erfarenheter – och om inte jag själv har uppmärksammat detta, så har jag aldrig saknat människor som velat påminna om det. Det kommer ju alltid finnas sådana människor som mer fokuserar på det negativa, och som försöker hitta tröst i Jantelagen för att bromsa de som är framgångsrika. Men det leder aldrig vidare och framåt.

Nya intressanta bilder kommer inte om jag är oerhört duktig på att fixera mig vid det jag inte kan, och genom det kanske inte vågar ta några risker – utan de nya bilderna kommer genom drömmar och visioner. Genom nya spännande idéer och utmaningar.

Och plötsligt blir det svåra något som blir en positiv utmaning, mer än ett omöjligt hinder.

9719 (2)

Mitt bildskapande har genom åren kommit genom att tänka framåt, att inte se några hinder – och att alltid vara nyfiket frågvis. Oftast återkommer jag till frågan ”varför inte?” – eller så experimenterar jag hämningslöst av ren nyfikenhet, för att se vad det kan bli av det.

Det positiva tänkandet har burit mig genom omöjliga bilddrömmar, den enorma scenskräcken utvecklade mig så småningom till en inspirerande föreläsare – och jag hittade en pedagogik i mina fotokurser som mer byggde på övertygelser och elevreaktioner, än lärarutbildning. Ingenting är ju omöjligt egentligen, om man bara bestämmer sig tillräckligt mycket för att det ska gå vägen och bli bra i slutändan.

Jag har mött många kursdeltagare där deras största brist var ett lågt självförtroende. Jag har också mött mängder av fotografer som mer fokuserat på vad andra fotografer gör, helt enkelt för att de inte hade egna visioner och övertygelser – eller inte vågade tro på dem.

Jag har även mött fotografer som ständigt kritiserat andra fotografer, helt enkelt för att de ansåg det vara det enda sättet att själv skapa framgång. Genom att försöka trycka ned andra.

Alltså tydliga bevis på att det negativa tänket inte kan leda vidare till något konstruktivt.

När jag tittar tillbaka på min karriär som fotograf så ser jag att jag lyckats genomföra rätt mycket. Även sådant som andra inte lyckats med. Men att jag givetvis också inte lyckats med sådant som andra lyckats bättre med. Vi har ju alla våra styrkor och svagheter.

9720 (3)

Men det är enbart jag själv som väljer om jag ska fokusera på det jag är bra på, eller det jag inte är bra på. Och om jag har förmågan att bli bättre på det jag inte är bra på – samtidigt som jag utvecklar vidare det som jag redan är bra på!

Det är mina val, andra kan inte göra dem. Och mitt öde ligger i mina egna händer, inte i andras. Även om allt större framgångar också kommer att skapa allt bättre motståndare, så måste jag helt och hållet välja att fokusera på mig själv istället.

Vilket jag i perioder inte varit tillräckligt bra på. Jag har haft en böjelse att ibland fokusera för mycket på andra, vilket kan vara bra om jag kan utveckla och lyfta fram de andra. Men det är till nackdel om deras negativism även sänker mig, vilket det lätt kan bli då jag genuint bryr mig om andra människor och hur de mår.

Alltså; tvi-tvi, nu kavlar vi upp ärmarna och tittar framåt. Imorgon är en annan dag – och en fantastisk möjlighet till något helt nytt och något oerhört spännande.

(Bild 1 – Kurvor, 1993)
(Bild 2 – Vitsippor, 2009)
(Bild 3 – Sångsvan, 2014)
(Bild 4 – Råbock, 2008)

9721 (4)

Reducerad…

9711 (1)

Efter några veckor med en envis influensa, som kommit och gått, och kommit igen – så har jag nu dessutom åkt på ett diskbråck med ischias. Inte kul alls, kan jag lova. Senaste fotoutflykterna har bitvis varit ett helvete…

Men med en rik portion envishet och jävlar anamma, så är det bara att bita ihop – och fortsätta… Det är ont att ligga och även hitta en smärtfri ställning, det är överjävligt att sitta (med undantag för kontorsstolen av någon anledning) – och det att stå still är bland det värsta. Det jag har kvar är att gå och gå, och gå – även om det får vara i långsamt tempo och där benen inte alltid vill vara med…

Tack och lov är jag optimist och har en positiv inställning, så nu framöver blir det att börja träna mer aktivt. Inte vill jag riskera att immunförsvaret, och ryggen, ska bli ännu sämre…

(Bild 1 – Vattenfall, 2016)