Att existera och leva…

(Morgonljus, 2013)

Under alla år har jag fotograferat ofta och mycket. För att jag älskar det, för att jag älskar att vara i naturen så mycket som möjligt – men mest av allt handlar fotograferandet om att existera och att leva. Jag lever inte för att fotografera, jag fotograferar för att leva. Därför har jag heller aldrig haft perioder då jag känt mig oinspirerad, långt mindre har jag någon gång känt att jag håller på att tröttna.

Att leva handlar om att känna, att tänka, att älska, att vara eller att se. Och det är precis exakt också vad mitt fotograferande handlar om. Genom att fotografera utvecklar jag mitt perspektiv, min förmåga att fokusera och självklart blir jag mycket observant på allt det jag har runt mig. I miljön, i landskapet, bland alla detaljer – ute i intensivt solsken en varm sommardag, inne i en regntung och färgmättad höstskog, i en kall snödriva ute i vinterstormen eller bland alla fantastiska blomsmycken i den vårliga vitsippsskogen. Tänk vad mycket jag hade missat, om jag nu inte skulle fotografera.

Därför fotograferar jag också nästan varje dag, av den enkla orsaken att jag också vill känna att jag lever varje dag. Jag vet faktiskt inte vad det vill säga att leva utan att fotografera… Jag började ju fotografera redan som nioåring och har alltså genom livet alltid tittat och studerat min omgivning som en fotograf.

Jag fotograferar alltså för att leva. Men det är inte viktigt för mig att vara yrkesfotograf, jag kan egentligen arbeta med vad som helst. Då jag ser mig själv som amatörfotograf på heltid.

(Spindelnät, 2013)

Dagligen möter jag människor där dagen enbart blivit en transportsträcka… Det är tungt att komma upp på morgonen, det är tungt att ta sig till jobbet, det är tungt att jobba, det är tungt att ta sig hem igen, det är tungt att laga middag – och sedan finns det inget trevligt på teven under kvällen. Suck! För många är detta essensen i livet, att leva gör man först under sommarsemestern eller vinterresan till Thailand eller Mallorca…

I dagens hårda ekonomiska verklighet blir kraven allt större, materialismen tränger oss allt djupare in i tunneln – att fullt ut njuta av att leva blir en abnormitet. Och människor som är glada och fulla av livsglädje möts med bitterhet eller avund. Mår vi sämre blir det allt svårare att möta människor som mår bra. Och vår största glädje i livet blir skadeglädjen… Kändisar som gör bort sig, andra människor som gör misstag – då vi själva är så långt inne i tristessen. Dagarna ersätts av nya dagar. Hösten kommer innan man hunnit njuta av sommaren och plötsligt är det en kall och slaskig vinter igen. Ni kommer väl ihåg filmen ”Måndag hela veckan” med Bill Murray i huvudrollen…

Kan det finnas något värre än en tokig norrman som väljer att leva utanför ”tunneln”, som fotograferar något så oviktigt som natur; en vuxen man som fotograferar blommor och solnedgångar. Dessutom gör han en mängd helskumma bilder som man inte fattar – och dessutom inte verkar göra något alls, något av allt detta som ”vi vanliga” människor tvingas göra varje dag. Det är betydligt lättare att identifiera sig med en Håkan Mild, Petter Hansson eller Pontus Wernbloom – än lyxlirare utan fotfäste till den vanliga vardagen som Zlatan Ibrahimovic eller Fredrik Ljungberg…

(Mjölkört, 2013)

Men lyxlirarna säljer mer tidningar och får större rubriker, för att de vågar vara annorlunda. Enbart genom att vara sig själva. Vilket irriterar oss andra, då de synliggör våra värsta livsdödande personlighetsdrag som bitterheten och avundsjukan. Livstesen ”att vara sig själv” blir något som skiljer dessa människor från alla andra, då de flesta inte vågar vara sig själva. Kanske för att man inte vet hur man gör, eller att man inte har tid till det. Man är helt enkelt för upptagen med att transportera sig genom livet…

Jag är själv ingen lyxlirare, tror nog aldrig jag kommer att se på mig själv som någon som är något mer än alla andra. Inte är jag märkvärdig, inte är jag bäst och inte ser jag mig själv som en speciell person. Men jag är ett stort irritationsobjekt för många – i första hand för att jag vågar vara mig själv. Jag står för den jag är, jag står för mina åsikter och jag är inte rädd för att säga vad jag tycker.

Om tusen fotointresserade hela tiden vill diskutera hur usel jag är som fotograf, vilken nolla jag är, vilka konstiga bilder jag gör – och att alla dessa tusen fotointresserade hela tiden vill hitta de bästa argumenten för att bevisa detta, vad säger då detta egentligen? Om mig som fotograf, om mina bilder, om mig som människa? Men mest av allt; vad säger det om dessa tusen personer? Är det svårt att bortse från bitterhet och avund, om dessa personer inte kan göra annat i sina liv än att diskutera mig?

(Gräsänder, 2013)

Jag gillar inte att tävla, av den enkla orsaken att jag inte gillar att jämföra människor. Inte för att jag tycker mig vara en bättre människa, utan helt och hållet för att jag vill vara mig själv. Det är inte viktigt för mig att ha bästa bilden på älg eller vitsippa, det är viktigare att jag visar fram mina egna bilder. Mitt sätt att vara, mitt sätt att tänka och känna. Min egen smak, mina egna tyckanden. Jag möter exempelvis aldrig en annan fotografs bilder med negativ kritik, då negativ kritik alltid faller tillbaka på mig själv och inte på bilden som kritiseras. Jag uttalar mig aldrig negativt om en annan fotograf. Däremot gillar jag bilder och uppskattar att inspireras av bra bilder. Helt utan att vare sig bli bitter eller avundsjuk. Jag har heller inga problem med att hylla andra fotografer, då jag ju är helt fri från både bitterhet och avundsjuka. Jag vet ju redan att ”fotografisk kvalitet” är något ytterst subjektivt.

Jag uppskattar bra bilder på samma sätt som jag uppskattar bra musik. Något att hänföras av, att bli både inspirerad och motiverad av. Men mest av allt, så uppskattar jag andra människor som också vågar vara sig själva. För mig handlar ju livet om att fullt ut njuta av att leva – och då också av att fotografera. Och jag vill ha den rättigheten att få fortsätta att göra precis det jag själv vill, helt utan pekpinnar från andra.

Innerst inne så tror jag att alla människor egentligen är eller vill vara lyxlirare. Men att man först vågar vara det när man får vara anonym. Finns inte anonymiteten så anpassar man sig till normen och blir som ”alla andra”. Och ju längre från den egna drömmen man kommer, desto starkare blir både bitterheten och avundsjukan.

Jag tänker verkligen inte bli en grå mus som försvinner i vardagsmönstret…

(Tallstam, 2013)

 

Annonser

Tiotimmarskurs: Att skapa med kameran…

(I skogen 1, 2013)

(I skogen 2, 2013)

Fotokursen Heldag med Terje är oerhört populär; en heldagskurs med enbart en deltagare. Dessa bokas in under hela året, det är bara att kontakta mig om ni är intresserade. Dessutom har jag två onlinekurser; en i landskapsfotografering och en som heter Den berättande fotografiska bilden. Dessa två onlinekurser återkommer med jämna mellanrum, och det säkraste sättet att få plats i någon av dessa är att göra en preliminärbokning till mig. Skickar ni ett mejl till mig och berättar vad ni är intresserade av så återkommer jag med information.

Nu påbörjar jag en ny kursform; där en grupp på 8 personer kan boka in mig under 10 timmar i Mullsjönaturen. En kurs som passar mycket bra för en fotoklubb eller liknande. Tiotimmarskursen kan bokas in när som helst under året, och man bestämmer själv när på dygnet man vill börja. Börjar man exempelvis klockan 8 på morgonen så avslutas kursen klockan 18 på kvällen. Under dessa tio timmar är vi hela tiden ute i Mullsjönaturen och fotograferar. Antingen vid de mer välkända platserna Trollsjön, Ryfors, Gammelskogen, Brängen, Ljunghems kullar eller Mullsjö fiskdammar – eller så visar jag er till andra fantastiska smultronställen.

(I skogen 3, 2013)

(I skogen 4, 2013)

Kursen handlar om att få igång bildskapandet direkt i kameran. Att visa fram på en lång rad olika möjligheter att få fram effekter som berikar bildspråket när man fotograferar. En viktig del i kursen är att hitta spännande motiv och att lära sig se vad de olika motiven kan ge för bildmöjligheter. Jag visar och berättar på hur man arbetar i både svartvitt och färg. Jag visar hur man påverkar gråtonerna i svartvita bilder med hjälp av olika färgfilter. Jag visar hur det avtonade gråfiltret kan användas på olika sätt.

En viktig del i kursen är att visa på olika sätt att multiexponera; hur man går tillväga rent tekniskt, men också vilka olika sätt man kan arbeta för att få fram olika bildeffekter. Jag kommer också visa fram hur man kan hämta fram helt olika bilder från de samma motiven. Målet med kursen är att visa fram och berätta om hur mycket man kan göra, rent bildmässigt, direkt i kameran – helt utan hjälp från olika bildbehandlingsprogram i datorn. För att tillgodogöra sig just detta är det viktigt att kameran givetvis har möjligheten att multiexponera.

(I skogen 5, 2013)

(I skogen 6, 2013)

Vi arbetar med hela skärpedjupet, från de största till de minsta bländaröppningarna. Vi arbetar med korta och även riktigt långa slutartider. Jag visar fram hur man kan röra kameran för att få fram en lång rad olika effekter, men också hur man kan punktmarkera olika effekter i bilderna när man arbetar med långa slutartider. Bland annat hur man kan pjatta fram olika ljus- och färgeffekter.

I kursen prioriterar jag manuell ljusmätning vilket jag givetvis också kommer visa fördelarna med. Alla deltagarna bör ha med sig stativ för att jag ska kunna gå runt och visa fram och även hjälpa till med att utveckla olika bildmöjligheter med de motiven ni valt. Här kommer jag även att visa fram på en lång rad olika sätt att komponera, för att förstärka bilderna rent visuellt och uttrycksmässigt.

(I skogen 7, 2013)

(I skogen 8, 2013)

För att kursen ska kunna ge maximalt tillbaka till varje deltagare, har jag valt att ha en mindre grupp på 8 personer. Däremot går det att boka en tiotimmarskurs om gruppen är på färre personer. Kursen kostar 6000 kronor, vilket blir 750 kronor per deltagare om gruppen innehåller 8 personer. Kursavgiften betalas in kollektivt och kursen kan bokas in när som helst under året.

Fler detaljer kring detta kan ni få om ni kontaktar mig; antingen på mejl till terje.helleso@gmail.com eller att ni ringer mig på telefon 070-3054105.

Illustrerar texten med tio bilder som jag gjorde igår under en utflykt i Mullsjöskogarna. Här arbetade jag med både färg och svartvitt, med pjattning, med olika filter, med multiexponeringar och med långa slutartider – ett antal av de tekniker och möjligheter som jag kommer lära ut under just denna tiotimmarskursen. Välkomna!

(I skogen 9, 2013)

(I skogen 10, 2013)

Åtta fågelbilder från 2008…

(Blåmesar, 2008)

(Sångsvan i snöväder, 2008)

(Blå kärrhök, 2008)

(Rödbena, 2008)

(Skedand, 2008)

(Brun kärrhök, 2008)

(Roskarl, 2008)

(Silvertärna, 2008)

Visar några olika fågelbilder från 2008.

Blåmesar – Fridsbacka, Hälsingland – 3 mars 2008 – Nikon D200, 400mm, bl 2.8, 1/1600 sek och 100 ISO.
Sångsvan i snöväder – Gävle, Gästrikland – 21 mars 2008 – Nikon D200, 400mm, bl 2.8, 1/1600 sek och 100 ISO.
Blå kärrhök – Maden, Hälsingland – 11 april 2008 – Nikon D200, 400mm, bl 2.8, 1/800 sek och 100 ISO.
Rödbena – Ålsjön, Hälsingland – 4 maj 2008 – Nikon D200, 400mm, bl 2.8, 1/5000 sek och 160 ISO.
Skedand – Ålsjön, Hälsingland – 4 maj 2008 – Nikon D200, 400mm, bl 2.8, 1/8000 sek och 400 ISO.
Brun kärrhök – Ålsjön, Hälsingland – 8 maj 2008 – Nikon D200, 800mm, bl 5.6, 1/320 sek och 100 ISO.
Roskarl – Skvalpudden, Ångermanland – 6 juni 2008 – Nikon D200, 400mm, bl 2.8, 1/1000 sek och 100 ISO.
Silvertärna – Skvalpudden, Ångermanland – 6 juni 2008 – Nikon D200, 400mm, bl 5.6, 1/800 sek och 100 ISO.