Medlem på Twitter utan att veta om det…

Twitter 1

Upptäckte idag att jag varit medlem på Twitter sedan oktober 2011. Det visste inte jag…

Så jag undrar då vem som anmält mig som medlem, för inte var det jag i alla fall. Sedan kan man ju verkligen undra vem denna Papsenen är som är imponerad över hur självupptagen jag är…

Oroligt vad mycket skit som skrivs på Internet, men också vilka friheter vissa tycker sig ha. Undrar vem som egentligen är den självupptagne här?

Twitter 2

Friluftsriket tar idiotexamen!

(1)

Någon har skrivit en lapp och hängt upp den på en skylt intill Kärleksudden i Mullsjö. Under många år har Mullsjö marknadsfört sig som ”Friluftsriket”, vilket nog mer verkar vara marknadsföring än verklighet. I alla fall numera!

Medan jag gick runt på Kärleksudden för att dokumentera eländet kände jag mig tom, ledsen och arg. Att fälla den värdefulla naturskogen för att så småningom bygga attraktiva bostäder intill Mullsjön blev till ett kortare skratt när jag såg skylten. Tyvärr måste jag nog hålla med vederbörande som skrivit den.

(Bild 1 – Friluftsriket, 2020)

Kärleksudden, ett minne…

(1)

Kärleksudden intill Mullsjön är nu ett minne. Marknadskrafterna har än en gång fått göra sin röst hörd, nästan all skog är nu borta – med undantag för några enstaka tunna tallar och lite ung björkskog. Längs sjökanten har man än så länge sparat några av de stora och fina tallarna, men det kanske är mer för att ha något dekorativt att titta på om man står på andra sidan sjön…

Borta är nu lärkfalkarna, korparna, tofsmesarna, hackspettarna, skägglav och andra mer sällsynta lavar som växte på uddens alla torrakor. Borta är orkidén knärot. Borta är också den naturnära portalen som önskade besökare välkomna när man körde in mot Mullsjö samhälle.

Mullsjö vill växa, kanske som man gjort i grannbyn Habo. I en växande storstadsregion som Jönköping har Mullsjö och Habo blivit lockande områden för barnfamiljer att söka sig till i mer lantlig miljö med Jönköping på nära pendelavstånd. Och Kärleksudden precis intill Mullsjön var alldeles för attraktivt som område för att bygga lite finare bostäder.

Mullsjö kommun sliter med dålig ekonomi, vilket fått paniken att breda ut sig. Om Mullsjö bara får växa till sig som samhälle, så kommer ekonomin att fixa sig och bli bättre… Frågan är bara till vilket pris; det naturnära och idylliska Mullsjö kommer i slutändan att se ut som vilket annat samhälle som helst – och därmed inte vara lika attraktivt som det hittills varit.

Anhängarna i Mullsjö till byggnationen av Kärleksudden säger att det finns så mycket skog runt Mullsjö, så man förlorar ju inte så mycket. Problemet är att dessa personer då visar stora mängder okunskap, då de inte kan skilja på naturskog och plantering. Det finns allt mindre naturskog kvar runt Mullsjö, men väldigt många planteringar. Varför började man inte hugga bort träd och sedan bygga där det varit en plantering? Eller var det så att dessa områden inte var lika attraktiva att bygga på som Kärleksudden?

Ett långsiktigt tänkande var kanske inte det man fokuserade på; att stärka och utveckla det som gjorde Mullsjö unikt, utan att mer snegla på grannkommunen Habo som mer och mer börjar se ut som ett anonymt villasamhälle.

Man kan ju undra varför turismen alltid varit större i Mullsjö än i Habo… Men så långt tänkte man nog inte!

Jag hoppas att man framöver också väljer att byta namn på udden, för någon kärleksudde är det definitivt inte längre!

Båda bilder är från samma område på Kärleksudden; torrakan som lärkfalkarnas ungar satt i och lockade på mat från föräldrarna ligger numera någonstans i bråten mitt i bild två.

(Bild 1 – Lärkfalkar, 2014)
(Bild 2 – Kärleksudden som det såg ut igår, 2020)

(2)

Skrämmande okunskap…

(1)

Donald Trump: Det är för dålig skogsvård. Det ligger gamla stubbar och löv överallt som brinner bra, med bättre skogsvård hade man rensat bort detta…

(Fritt översatt från debatten med Joe Biden i natt, om bränderna i Kalifornien)

Det är direkt skrämmande med världledare som är så fullkomligt okunniga, då deras beslut påverkar så många.

(Bild 1 – Höst, 2007)

Våldtäkt på Kärleksudden…

(1)

I torsdags grät jag…

Än en gång fick jag uppleva när en fantastisk skog som den på Kärleksudden bli reducerad till några kronor på någons konto.

Än en gång fick jag uppleva en fruktansvärd våldtäkt på en värdefull skog, så värdefull att den egentligen borde blivit naturreservat istället.

Nu har man börjat skövla (skogsvård kallas det för…), givetvis för att reducera Kärleksuddens naturvärden så mycket att det blir lättare att få ett nytt bygglov, så man kan få bygga sina lägenheter för de som vill ha ett sjönära boende. Undrar hur många som inte kan se vad Mullsjö nu förlorat för all framtid?

Friluftsriket Mullsjö (som man vill kalla sig) är nog enbart en illusion, precis som den numera löjligt placerade skylten som någon hade satt upp tidigare, vid gränsen till Kärleksudden…

Jag kommer alltid stå på naturens sida – och ännu mer nu!!!

(Bild 1 – Illusion, 2020)

Synpunkter på exploatering av Kärleksudden…

(1)

Jag har idag skickat in synpunkter skriftligen till Mullsjö kommun, vilket jag och många andra också gjort. Min förhoppning är att jag ska kunna vara med om att påverka att det inte blir en exploatering av Kärleksudden. Följande skrev jag i mejlet:

Jag var första gången i Mullsjö under juni 1991. Sedan blev det ungefär en månad varje år helt fram till 2009, då vi under augusti valde att bosätta oss fast i Mullsjö. I år blir det 11 år sedan, plus mer än ett år tillsammans som besökare under somrarna.

Varje år sedan 1991 har Kärleksudden varit ett kärt och ständigt återkommande utflyktsmål under somrarna helt fram till 2009, därefter till alla tider på året sedan vi flyttade hit.

Jag är där i snitt varje vecka året om, till vissa tider nästan dagligen. Fascineras av den fina skogen, med alla torrakor och med fina områden av naturskog. Dessutom finns det alltid något spännande bland lav, mossa och olika växter. Bland annat orkidén knärot.

Kärleksudden hyser också en spännande fauna; ekorrarna har fast tillhåll, ibland även rådjur, men mest speciella är de olika fladdermössen. Bland annat vattenfladdermus som jagar över Mullsjön under sommarnätterna, för att dagtid sova i Kärleksuddens olika hålträd. Tre spännande fågelarter har jag konstaterat häckande varje år sedan 2010; tofsmes, korp och lärkfalk. Sedan ser jag ofta den starkt hotade mindre hackspetten, en fågel som har haft så kraftig nedgång att man är orolig för att den inom en tioårsperiod kan försvinna som häckfågel i Sverige. Än så länge har jag inte hittat den häckande på Kärleksudden, men den verkar trivas där då jag ofta ser den. Vid en exploatering kommer den däremot försvinna.

Jag har upplevt många fina skogsområden i Sverige genom alla mina år som naturfotograf. Men det känns lyxigt att ha tillgång till Kärleksudden på gångavstånd, med en skogskvalitet av hög standard. Jag har under många år undrat varför Kärleksudden inte är skyddad som tätortsnära naturreservat, men har också under alla mina år som boende i Mullsjö förstått det känsliga att prata om just detta.

Naturskyddsföreningen i Mullsjö har kämpat i mer än 10 år, haft namninsamlingar, gett ut en skogsbok med särskilt känsliga skogsområden i Jönköpings län (där Kärleksudden också finns med). Här finns också ett riksintresse vad gäller särskilda spår från senaste istiden, förutom att ju området hyser ett stort antal rödlistade arter (varav några av dessa är omnämnda tidigare här i texten).

Jag förstår att det är ekonomiska intressen som styr planerna om exploatering av Kärleksudden, målet är att Mullsjö ska växa. Som om detta ska kunna skapa ett bättre samhälle med kanske en ökning med 2000 invånare inom de kommande tio åren, som en viktig del av den växande stadsregionen Jönköping. Som om det automatisk blir bättre för ett samhälle uppåt 9000 invånare (mot nuvarande 7000 invånare).

Jag har valt att aktivt delta i ett bevarande av Kärleksudden i sin nuvarande form, kanske även med ett nybyggt Naturum i närheten där man informerar om Mullsjö kommun och kommunens olika spännande naturklenoder (platser som idag lockar långväga besökare från även Norge, Danmark och Tyskland). Jag har själv tagit hit, guidat intresserade naturfotografer från många olika platser i Norden – helt sedan de första sommarveckorna i naturfoto på folkhögskolan 1991. Totalt har jag fram till idag ensam dragit hit över 4000 olika fotointresserade personer genom mina olika fotokurser och guidningar här i Mullsjönaturen (där Kärleksudden varit ett populärt utflyktsmål).

Jag lämnar dessa synpunkter där jag starkt motsätter mig alla former för exploatering av Kärleksudden, välkomnar istället en kartläggning av den speciella natur som finns där, ser en bättre turistsatsning med Naturum – och att då kunna fortsätta att få njuta av vardagslyxen med tillgång till Kärleksudden på gångavstånd från Mullsjö samhälle.

Jag har varit i kontakt med olika media i frågan, i oktober 2020 finns Kärleksudden också med i en entimmes dokumentär om mig som naturfotograf på SVT – samt att jag skrivit och föreläst om Kärleksudden i en rad olika sammanhang. Något jag kommer fortsätta med, även fast kommunen väljer att gå vidare för att få laga kraft för att påbörja exploateringen.

Ju flera som känner till Kärleksudden (både i Mullsjö och i andra delar av Sverige och utomlands), desto flera kommer förstå betydelsen av att bevara Kärleksudden!

Mvh Terje Hellesø, naturfotograf och författare

Vill du också vara med på att påverka detta kan du skicka ett mejl till planobygg@mullsjo.se senast 26/1-2020.  Bilderna här i inlägget gjorde jag under dagens utflykt till Kärleksudden.

(Bild 1 till 3 – Från Kärleksudden idag, 2020)

(2)

(3)

Kärleksudden – ännu en oas som kan förloras…

Precis intill Mullsjö samhälle ligger Kärleksudden. Ett idylliskt litet skogsområde längs sydvästra sidan av Mullsjön. Här sjunger rödstjärt, tofsmes och kungsfågel. Här trummar större och mindre hackspett, ibland även både spillkråka och gröngöling. Lärkfalk och korp sitter i någon av uddens alla fantastiskt fina torrakor. Ekorren kommer på nyfiket besök när man sätter sig på en gammal stubbe och tar fram fikat.

Längs uddens strand simmar storlommen, några knipor eller en skäggdopping. Kanske har du tur att få se en rörhöna som snabbt försöker gömma sig inne i vassruggen. Eller så sitter du där i skymningen medan fullmånen står upp över andra sidan sjön och försöker få syn på vattenfladdermöss som jagar insekter precis över vattenytan på Mullsjön. Fladdermöss som tillbringar dagen inne i flera av Kärleksuddens gamla hålträd.

Kärleksudden är även av riksintresse för sina speciella spår efter senaste istiden, en sällsam flora med flera rödlistade arter – och sedan alla de stora tallarna med hög ålder. Det tar inte lång tid innan man fastnar framför en av uddens många majestätiska torrakor; antingen för att i detalj kolla efter ovanliga lavarter – men det kan även sitta en korp eller lärkfalk och tyst speja på de som passerar på stigen nedanför. Dessutom finns det ett flertal mycket ovanliga svampar. Inte så konstigt att Kärleksudden lockar många naturfotografer, ofta möter jag långväga naturfotografer som tagit sig enda vägen till Mullsjö för att hoppas kunna fotografera den fantastiskt fina lärkfalken, eller de förhållandevis oskygga storlommarna på Mullsjön i vacker morgondimma.

Den lilla tofsmesen är en personlig favorit som häckar med 2-3 par årligen. Lärkfalk och korp häckar också årligen. Den mindre hackspetten har jag däremot inte hittat häckande ännu, men den syns ofta – och då oftast bland de gamla alarna nära stranden.

Nu kan allt detta vara förlorat för all framtid. Det finns en detaljplan för byggnation – ungefär 370 lägenheter i olika hus på upp till sju våningar, en förskola och ett dagis. Strandskyddet på 100 meter har ändrats till 50-80 meter, så trots att man tänkt spara skogen längst ned mot sjön så blir det försvinnande lite kvar. Med såpass många nya människor som sedan ska bo på en relativt liten yta, så kommer dessutom trafiken av människor öka rätt mycket längs den lilla smala strandskogen som är tänkt lämnas kvar – så djur och växter kommer utsättas för så stort tryck att det slutligen mer blir en park än den skyddsvärda natur som udden är idag.

Längs den hårt trafikerade Jönköpingsvägen innanför Kärleksudden blir det mycket buller för de som tänker bosätta sig på Kärleksudden, så det behövs en bullervall i någon form – eventuellt i kombination med ett högt bullerstaket. Kanske inte den finaste välkomsthälsning när man eventuellt för första gång anländer till Mullsjö i framtiden; med ett industriområde på ena sidan och ett högt bullerstaket på den andra.

Vi är flera i Naturskyddsföreningen som kämpar för att bevara Kärleksudden, helt intakt och med möjligheten att det istället blir ett tätortsnära naturreservat. Förutom alla de andra privatpersoner som förstår att detta kommer förändra hela Mullsjö samhälle i grunden. Mullsjö är idag en idyll, det är naturnära och sedan har vi ju Mullsjön med sitt rika fågelliv. Mer eller mindre mitt i samhället. Att sitta och fika utanför konditoriet, unna sig en god gräddbakelse medan man samtidigt fotograferar storlom – det kan man nog inte göra på många andra ställen här i Sverige.

Storlommen kommer försvinna om Kärleksudden försvinner.

Vi är många (men kanske inte tillräckligt många?) som gärna ser Kärleksudden som naturreservat, kanske även med ett Naturum som informerar om allt det fantastiska som Mullsjönaturen kan erbjuda. För alla tillresande turister, men kanske ännu mer för alla de Mullsjöbor som ännu inte upptäckt det fantastiska som man kan hitta på gångavstånd från Mullsjö centrum.

Vi får hoppas att de ekonomiska marknadskrafterna inte ännu en gång blir segraren; utan att lärkfalkarna, korparna, den mindre hackspetten och tofsmesarna också kan få en röst i debatten.

Tillfälligheter och eldsjälar avgör…

(1)

Jag hittade en artikel i tidskriften Respons av Jenni Sandström som är mycket intressant och som jag tycker behöver riktigt många läsare. Artikeln kan ni läsa här. Det handlar om Nätverket Nationellt ansvar för fotografi i Sverige.

– Det finns ingen paraplyblick på svensk fotografi, allt händer på små isolerade öar, säger Mia Bengtsson Plynning i artikeln.

(Bild 1 – skog, 2019)

Hatet får aldrig vinna!

 (1)

Idag är det 7 år sedan hatet fick ännu ett ansikte. En högerextrem terrorist bestämde sig för att förändra världen…

77 människor blev dödade, de flesta barn och ungdomar. Först i Oslo, sedan på Utøya.

Vi får aldrig glömma! Detta fruktansvärda dåd, men sedan alla andra som kommit därefter. Inte minst på Drottninggatan i Stockholm.

Allt detta hat mot våra demokratiska samhällen; från olika extremister som inte önskar ett fritt samhälle.

Varför detta hat?

(Bild 1 – Ett hjärta, 2018)

Dessa respektlösa idioter…

(1)

Jag är riktigt förbannad!!!

Jag hade rätt svårt att behålla lugnet när vi stannade till vid ödegården Risa. Något vi gör rätt ofta, året om. Därför kan vi också se vilka förändringar som skett sedan förra besöket. Jag tror inte det finns många andra som har så bra koll på vad som sker ute i Mullsjöskogarna, även förändringar vid de olika ödegårdarna vi återkommer till.

Nu ikväll var måttet rågat… Någon eller några hade tagit sig det omfattande uppdraget att krossa nästan alla fönster, dels i boningshuset men även runt på de olika uthusen. Det fanns faktiskt inte många hela glas kvar…

Och bara för att göra min ilska ännu större, den eller dessa personer hade tydligen haft någon form av fest – men glömt kvar ett antal burkar med öl och energidryck…

Så enormt onödigt och respektlöst!

Krossade fönster, vandalism – men också nedskräpning.

Full pott, ärade idioter!

(Bild 1 – Sommar vid Risa, 2017)