Amatörfotograf på heltid…

(1)

Att fotografera har blivit något som alla gör. Oftast med mobilen, men jag ser också alltfler fotografer med en vanlig kamera än jag gjort tidigare. Går jag en runda runt Mullsjön, eller tar mig en tur till vattenfallen vid Ryfors, så möter jag nästan varje gång en eller flera andra fotografer.

Jag behöver inte gå mer än 10-12 år bakåt i tiden, så möttes en fotograf alltid med extra stor uppmärksamhet – och därmed också ett stort antal nyfikna frågor. Helt enkelt för att man sällan mötte fotografer, om inte det var en tidning som gjorde ett reportage. En helt vanlig amatör som fotograferade enbart för nöjets skull var relativt ovanligt.

Idag fotograferas det ständigt, i alla möjliga sammanhang; selfies, kompisar, olika udda situationer, frukosten, nya möbler i vardagsrummet – allt ska dokumenteras för det egna kontot på Facebook eller Instagram. Dessutom tror jag aldrig den vackra solnedgången blivit mer dokumenterad än vad den är idag – och där alla tror att man fångat den finaste solnedgången någonsin…

Men det fotografiska intresset har inte ökat lika mycket.

(2)

Inte har fotoklubbarna blivit fler eller ökat i antalet medlemmar. Inte får fotomässorna eller fotofestivalerna fler besökare. Och en fotoutställning verkar lätt hamna i glömska på samma sätt som även tidigare. Tidningsdöden har även påverkat fototidningarna som verkar blivit färre till antalet – och i allt mindre upplagor.

Vad man däremot kan märka är att vi är flera som åker på fotoresor eller anmäler oss till olika fotokurser. Helt enkelt för att vi är många fler som gillar att fotografera – och därför vill guidas till mer spännande fotomotiv, eller lära oss att bli bättre fotografer. Antalet fotoböcker verkar också öka. Dessutom får olika fotografer synas oftare i olika former av media; som teve och Youtube. Men även som tacksamma intervjuobjekt i radio och otaliga poddar.

Men intresset för fotografi i stort verkar fortfarande inte ha blivit starkare. Vi kan fortfarande lika lite om fotohistoria, vi är dåligt pålästa om olika kända och framstående fotografer – och vi köper sällan böcker om fotografer. Hellre en lärobok i foto, än en bok med enbart bilder…

(3)

På Instagram är det extra tydligt att det är viktigare att få reaktioner på de egna bilderna, än att seriöst diskutera bilder från en annan fotograf. Om inte det handlar om att ställa frågor kring fototeknik och fotoplatser. En framstående fotograf dränks i frågor om vilken fotoutrustning som används, hur fotografen lyckats rent teknisk – och helst också få veta var bilden är fotograferad. För att vi är mer intresserade av att kunna göra en liknande bild själva, än att fascineras av en framstående fotografs utveckling och bildspråk.

Som om vi enbart skulle lyssna på musik för att vi själva vill bli bättre musiker; eller att vi enbart fascineras av Messi eller Zlatan för att vi själva vill lära oss att bli minst lika bra fotbollsspelare. Enbart ett intresse för att lyssna på musik eller titta på fotboll, ett sådant intresse finns inte inom fotografin.

Jag möter nästan aldrig personer med ett stort intresse i fotografi, men som inte är så intresserade av att fotografera själva. Jag möter nästan aldrig personer med stor kunskap om fotohistoria, som sällan missar en fotofestival eller fotoutställning – och som är som uppslagsböcker på Ansel Adams, Ernst Haas, Minor White eller Irving Penn. Men sällan gör egna bilder.

(4)

Därför tror många också att en yrkesfotograf enbart fotograferar. Och fotograferar. Och säljer bilder. Punkt. Som om de flesta enbart kan leva på att visa fram och sälja sina bilder… Tjäna pengar på att visa fram sina bilder på Instagram eller Facebook, eller att en aktiv blogg automatisk genererar den inkomst man behöver…

Om jag ser till min egen verksamhet genom alla år, så är det sällan jag ”enbart säljer mina bilder”… Men om jag producerar en utställning med bilder där besökare köper bilderna, skriver en artikel i en tidning som har läsare och köpare, håller i en fotokurs där deltagarna betalar kursavgift, håller i en föreläsning med en publik som betalat inträde, ger ut en bok som andra köper – det är då man kan tjäna pengar som en yrkesfotograf.

Förr i tiden var det vanligt att man var knuten till en bildbyrå som sålde bilder till olika kunder; som förlag, reklambyråer eller andra företag. Dock sällan till privatpersoner. En marknad som idag reducerats betydligt, dels för att antalet bildbyråer minskat – men mest av allt för att fotografiska bilder blivit mer lättillgängliga via Internet, där royaltyfria bilder blivit allt vanligare. Där man idag kan sälja en bild för omfattande publiceringar och tjäna kanske en engångssumma på 500 kronor… Det finns mycket aktiva fotografer som är extremt produktiva och ”jobbar dygnet runt” för en svältlön, där deras bilder publiceras över hela världen – oftast utan att fotografens namn ens publiceras.

(5)

Tänk då på att det för tjugo år sedan fanns bildbyråfotografer här i Sverige som kunde omsätta 50 000 kronor i månaden, enbart på försäljning i Sverige. Och utan att ständigt behöva ”jobba dygnet runt”…

En gång i tiden hade jag min huvudinkomst på artiklar med egna bilder i olika tidningar i Skandinavien. Något som känns allt mer avlägset idag.

Med tiden blev jag mer en lärare, föreläsare och författare. Mer än fotograf egentligen. Detta fast verksamheten helt grundade sig på mina egna bilder och erfarenheter. Under de flesta av mina yrkesverksamma år som fotograf har jag haft min huvudsakliga inkomst på olika fotokurser, föreläsningar och försäljning av egna böcker.

Vilket passat mig alldeles utmärkt, då jag genom användning av mina egna bilder i verksamheten helt kunnat styra hur jag själv vill fotografera. Jag har alltså i motsats till många av mina kollegor kunnat behålla min konstnärliga frihet. Genom att jag också utvecklat mitt skrivande, mitt föreläsande och mitt undervisande så har jag kunnat fortsätta att fotografera precis det jag vill.

(6)

Därför är också mina inkomster idag indirekt kopplade till min blogg; men också till vad jag väljer att visa på Instagram och Facebook. Min huvudsakliga fotografiska verksamhet har helt handlat om att utveckla mitt bildspråk, men också att stärka den profil jag har som fotograf. Där det blivit allt viktigare vad jag själv kan utveckla, på mitt eget sätt, än vad andra fotografer gör. Något som är rätt så ovanligt inom fotomiljön, där man alltmer börjat följa gängse stilar och normer – än att utveckla något eget.

Att få kunna visa fram sina nygjorda bilder på Facebook och Instagram, eller möjligen i en egen blogg – för att få ett godkännande av miljön. Något som gör att man sällan kan avvika från det som är populärt bland det stora flertalet av fotografer. Man blir en fånge inom kollektivet, mer än en självständigt skapande bildkonstnär.

Möjligen kan man vinna någon fototävling och få lite ny fotoutrustning eller en spännande fotoresa som vinst. För att göra fler bilder som vinner nya fototävlingar, eller några tusen nya gillningar eller följare på Facebook och Instagram.

Tills dina bilder förlorar i popularitet, att det kanske dyker upp några nya trender som du har svårt att förstå och följa. Och därmed blir passé…

(7)

Mitt liv handlar om så mycket mer än enbart det att fotografera. Jag studerar och utvecklar min pedagogik, så att jag ska bli ännu bättre på att undervisa. Jag funderar mycket kring hur mina föreläsningar ska bli mer intressanta, personliga och underhållande. Jag försöker bli allt bättre på att skriva svenska, detta fast jag är norrman från födseln och läste norska i skolan. Inte för att bli bättre på olika svenska ord, men för att få ett bättre flyt i mina formuleringar – helt enkelt för att mina texter ska få en högre litterär nivå.

Jag läser mycket om pedagogik, psykologi och filosofi. Jag läser om biologi, historia och konst. För att bli mer påläst och kunnig inom det jag håller på med. Antingen det nu är till en text i bloggen, till en guidning i Mullsjöskogarna – eller att jag helt enkelt plockar fram en bok med bilder från en av mina favoritfotografer för en stillsam njutning i fåtöljen… Jag njuter av bra fotografi på samma sätt som jag kan njuta av god musik, en bra film på teve eller en spännande deckare…

För mig handlar verkligen inte allt om fotografering; utan mer om allt det som kan utveckla mig som bildskapare. För att sedan också kunna utveckla mig som lärare, föreläsare och författare. För att få kunna fortsätta att vara ”amatörfotograf på heltid”…

(Bild 1 – Björkskog, 2000)
(Bild 2 – Bedömning, 2018)
(Bild 3 – Frost, 2003)
(Bild 4 – Linnea och ekorrbär, 2017)
(Bild 5 – Trana, 2018)
(Bild 6 – Gräsand, 2018)
(Bild 7 – Skogshare, 1999)
(Bild 8 – Rådjur, 2017)

(8)

Annonser