Månadsarkiv: mars 2022

Mina besökare…

Publicerat i Artiklar, Bildtankar, Photography av

21338_2019 (1)

Just denna blogg har jag haft i nästan 11 år. Under dessa år har jag haft mer än 4 miljoner besökare och fått mängder av kommentarer. Mer detaljer kring detta kan ni läsa här. Men det kan vara svårt att få någon form av helhetsbild över vilka som är mina besökare, då flertalet ofta är tysta och sällan lämna några spår efter sig i form av kommentarer eller frågor.

Denna blogg är egentligen min fjärde blogg; jag har tidigare haft en blogg på Fotosidan och en blogg på min hemsida som jag hade fram till 2010. Jag började blogga här på WordPress redan 2009, men avslutade den under september 2011 (av orsaker som de flesta nu känner till). Efter något år flyttade jag bloggen från WordPress till en egen domän, men då det var svårt med olika uppdateringar och mer avancerade funktioner, så lyftes bloggen tillbaka igen till WordPress.

Ett flertal besökare har jag haft helt tillbaka till min första blogg på Fotosidan (2003 och 2004), några har även följt mig under nästan hela min aktiva fotokarriär (tillbaka till 1979 och 1980) – men flertalet av de som aktivt besöker min blogg idag är relativt nytillkomna besökare.

21339_2000 (2)

Överlag har man som fotograf under en lång karriär, sällan en publik som varit med under alla år. De flesta följer mig som fotograf sällan längre än 4-5 år. Sedan tröttnar man, ibland på mig som fotograf, men oftast på att man tröttnar på fotointresset och börjar med något annat. Det är mycket ovanligt att ett fotointresse (eller egentligen alla former för intressen) stannar kvar på livstid.

Det tillkommer helt nya besökare hela tiden, några lämnar också kommentarer – medan ett flertal av de som var aktiva besökare för tio år sedan numera är borta. I dagens digitala fotovärld verkar denna process komma i allt tätare intervall; nya fotografer har aldrig varit flera, vilket gör att när dessa försvinner så märks detta tydligt. Inte minst på olika sociala media som Facebook och Instagram, där det stora flertalet av aktiva fotografer numera håller till.

Har man en egen blogg så märks det att man börjar bli gammal, detta fast jag inte bloggat mer än i drygt 20 år. Och innan dess hade jag haft en aktiv karriär på 25 år…

21340_2022 (3)

Ojdå, jag börjar nog bli gammal… Åren går. Tyvärr allt snabbare. Det som inte känns som länge sedan, är som en evighet för det stora flertalet av aktiva fotografer idag… Det känns stundtals som jag tappat översikten över hur min publik är idag. Vem som följer mig, varför man tycker jag är intressant att följa – men mest av allt; vad är det jag idag kan ge till min publik?

Hur många av mina bloggbesökare idag har följt mig som fotograf längre än 30 år? Hur upptäckte ni mig som fotograf? Vad är det med mina bilder som ni tycker är intressant?

Då jag under hela min fotokarriär varit synnerligen undermålig med att marknadsföra mig och ständigt synas i olika media, så kan jag ju säkerligen vara svår att hitta och upptäcka. Eller?

Stämmer det att jag har olika publiker; att det sällan är de samma som följer mig som fotograf på Facebook, på Instagram eller här i bloggen? Jag kommer därför inte dela detta blogginlägg på Facebook, för att aktivt kunna se hur många av mina följare som då helt kommer missa dessa frågor – och då heller inte kan lämna en kommentar med svar på frågorna.

21341_2022 (4)

Det finns ju redan många på Facebook eller Instagram som ibland kan efterlysa bilder från mig, om jag inte varit aktiv där på ett tag – detta samtidigt som bloggen uppdateras varje dag med nya bilder. Fick även ett flertal sådana kommentarer på Fotosidan, när jag slutade som medlem och sedan återkom ett antal år senare. Detta fast jag varit synnerligen aktiv i andra media.

Varför finns det så många som vill framstå som aktiva följare och även ibland kan lämna extremt fina kommentarer fulla av superlativer – om de ändå inte syns på andra ställen? Är det vanliga sociala koder, som jag helt missat och därför inte har någon djupare substans. Ungefär som ”how are you”, där det mer är en hälsningsfras än att man genuint bryr sig och är intresserade att få svar på frågan?

Är det verkligen så att dagens samhälle får en allt ytligare fernissa, att vi brydde oss mer om varandra tidigare? Tankar som jag ofta kan återkomma till, när jag tänker tillbaka till hur det var tidigare. När det var stor närvaro på fotoklubbsmötena och alla längtade efter att få umgås. Vissa fotoklubbar hade till och med möten varje vecka!

21342_2022 (5)

När man började fotografera och utvecklade sig kvalitetsmässigt på den tiden, då tänkte de flesta att stanna kvar i fotomiljön resten av livet. Dagens människor har en mycket större rastlöshet i sig; man börjar fotografera, kort därefter börjar man publicera sin bilder på Instagram eller Facebook och hoppas på många kommentarer, för att sedan känna sig duktig och etablerad redan efter någon månad. Får man däremot inte de hyllningar man förväntade sig (trots en mycket låg bildkvalitet), då tröttnar man. Antingen med att det är fel på alla andra som inte brydde sig, eller så vänder man det inåt och konkluderar med att man saknade talang eller att det inte kändes rätt.

Förr i tiden hade de flesta inte fått sina första filmer tillbaka från labbet, där dagens fotografer redan har tröttnat och gått vidare till något annat…

Vem är mina besökare här i bloggen? Just nu för tillfället, måste jag tillägga. I dessa tider när de flesta aktiva fotografer sällan rör sig utanför Instagram eller Facebook. Hemsidorna är borta, bloggarna är på väg att försvinna – eller är det så att jag överdriver?

21343_2022 (6)

Jag tillhör nog kanske en annan generation i fotomiljön, då jag hellre väljer bort Instagram och Facebook än att välja bort min blogg. Min blogg kommer finnas kvar i många år till, det kan jag nog lova. Om jag sedan väljer att utvidga till andra medier som exempelvis Youtube, det får framtiden visa. Men bloggen kommer i vilket fall få finnas kvar, med samma intensitet.

Inte med ett nytt blogginlägg en gång i veckan eller månaden, utan med minst ett nytt inlägg varje dag. Ibland med längre artiklar, ibland med annat. Men alltid med något nytt, detta trots att ett fåtal besökare uttalat att jag bloggar alldeles för ofta…

Det finns även de som tycker att jag fotograferar för mycket, för konstigt, ibland med bilder som ingen annan än jag fattar. Det är lätt att använda pekfingret för vissa människor, men jag gör som jag själv vill – och anpassar mig enbart efter mina egna premisser.

Jag är inte rädd att säga och skriva vad jag tycker; jag har egentligen under hela min fotokarriär ständigt provocerat andra. Att sticka ut hakan, har aldrig oroat mig – man vill ju inte att det ska bli alldeles för slätstruket.

21344_2019 (7)

Jag fortsätter med att göra som jag alltid gjort; jag följer inga trender, anpassar mig inte efter andra – och gör det som jag själv tror på. Något som drivit mig fram till den människa och fotograf jag är idag. Jag är numera också synnerligen osynlig i den aktiva fotomiljön och naturfotomiljön, dyker inte upp på några fotomässor eller fotofestivaler för att socialisera mig och knyta viktiga kontakter. Jag publicerar nästan aldrig bilder i fototidningarna längre, då jag tycker det räcker med min blogg. Vilket gjort mig ännu friare i att få vara mig själv. Nästan allt jag gör idag är självproducerat. Vill någon anlita mig i någon form, får dessa aktivt kontakta mig – då jag inte gör någon marknadsföring för att öka min publik. Annat än här i bloggen, eller genom bilder då och då på Instagram och Facebook.

Det viktigaste är att jag själv kan se att jag utvecklar mig som fotograf, mer än att försöka utveckla några eventuella positioner på marknaden.

Så nu lämnar jag över till mina besökare här i bloggen att försöka svara på mina frågor, eller att kommentera mina tankar. Det ska bli intressant att få läsa.

(Bild 1 – Älgar, 2019)
(Bild 2 – Sothöna, 2000)
(Bild 3 – I skogen, 2022)
(Bild 4 – Blåsippa, 2022)
(Bild 5 – Ismönster, 2022)
(Bild 6 – Trädet, 2022)
(Bild 7 – Tranor, 2019)
(Bild 8 – Älg, 2020)

21345_2020 (8)