(1)
Det handlar inte om vilken kamera jag använder, vilken brännvidd jag valt – eller för den delen vilken bländaröppning eller slutartid jag använt till bilderna. Det handlar heller inte om jag använt några speciella filter – eller om jag gjort något särskilt i datorn i efterhand. Hemligheterna ligger inte i tekniken, varken det man gör innan man exponerar, vad man gör när man exponerar – eller vad man gjort efteråt.
Många tror fullt och fast på att det finns några snabba recept som är nyckeln till en fantastisk trerätters middag. Eller om skillnaden mellan en billig pizzeria och en fin restaurang enbart handlar om priset och kvaliteten på ingredienserna. Det är kockens kvaliteter som är avgörande, eller vad som gör att en stjärnkock kan komma på besök och få till en fantastisk rätt från vad man skulle hitta bland tillfälliga produkterna i det vardagliga kylskåpet.
Fotografen är som en kock; det som skiljer fotograferna åt är inte kvaliteten på fotoutrustningen eller att man är ute mer i naturen och fotograferar. Det handlar om seendet, om vilka uttryck man kan förmedla i bilderna. Några har det, andra inte! Några får det, andra inte! Några lär sig, andra inte!
Båda bilder är gjorda med samma kamera och zoomen 18-250mm. Visst har jag använt filter, visst har jag ändrat kontrasten i kameran, visst är båda bilder gjorda med både bländaröppning och slutartid – båda bilder är också fotograferade på frihand. Som vanligt fotograferar jag också i JPG direkt i kameran, jag använder aldrig RAW.
Bilderna ser ut som de gjorde redan i kameran, med två undantag: den första bilden är beskuren i underkant, jag har gjort en kvadrat av en högkantsbild. Den andra bilden är konverterad till svartvitt i efterhand i datorn.
Det handlar aldrig om hur man gjort, mer om varför man gjort som man gjort – och vad bilden uttrycker.
(Bild 1 – Klosterfallet, 2022)
(Bild 2 – Knölsvan, 2022)
(2)
Terje Hellesø 
Detta! Ibland skulle jag vilja ”slå folk i huvudet” med just det här. Och att man får fotografera som man vill, det finns inga regler man måste följa slaviskt och heller inget som säger att det blir bättre. Kanske är det brist på det inre livet, och kännedom om sig själv som gör att vissa bara pratar teknik? Bra artikel!
Tack så mycket Lena! Jo, det kan inte nog påpekas just detta! ❤️
Nej, det går inte att göra en lika bra pizza med burkskinka, en sunkig ugn som håller max 250 grader eller färdig tomatsås (jämför med jpg), som om man använder bra råvaror och verktyg. Sorry!
Nu är jag ingen bra kock, så en god kock kan kanske ge ett bättre svar på detta. Om förutsättningar och skapande. JPG kan jag däremot uttala mig om, men för min del som vanligt – att det inte är några problem för mig. Hade det varit ett problem så hade jag fotograferat i RAW.
Tja, allt börjar nog med en ide vilket Richard Avedon trycker mycket på. Sedan väljer man utrustning för att realisera iden om man har råd. Det svåra är att inte fastna i en stil, eller vana. Det gäller att se motivet som det är och sedan infoga din personlighet över motivet. En bra fotograf kan få bra bilder med vilken utrustning som helst. Ovana fotografer fastnar i den senaste tekniken och sedan tröttar de på bildskapandet och hoppar till nästa hobby. Det svåra är vi som är mitt mellan utrustningsintresse och bildintresse. Det är lätt att det låser sig, vilket kan medföra en ny optik eller ytterligare en konstbok att läsa, istället för att praktisera det man redan kan.
Tyvärr är det så Thomas, du har helt rätt. Mitt sätt att se också. Mitt eget prylintresse var som störst under de första 10 åren, bar runt på en ryggsäck som sällan vägde mindre än 60 kg. Idag är jag snällare mot mig själv, använder mycket mindre – och det blir bättre bilder!
Jag är på väg åt det hållet också men du har nog kommit längre. Jag har svårt att sälja utrustning som jag använder sällan så jag hamstrar på sig utrustning under åren som kanske inte håller upplösningen i moderna kameror. Å andra sidan har jag dragit ner på inköp av utrustning för ett antal år sedan och uppdaterar bara det jag absolut måste. Tyvärr behöver jag en nyare begagnad. kamera men har ont om pengar vilket räddar mig just nu. Använder det jag har utan att krångla till det med för mycket konstteori..
Vi är nog mer lika än du tror; har också svårt att sälja undan utrustning. Vilket gör att jag idag har alldeles för mycket, men använder aktivt en rätt så liten del. Uppdaterar enbart när något mer eller mindre är utslitet. 🙂
Terje, detta är en väldigt tänkvärd och bra liten artikel du skrivit. Förhoppningsvis är den en ögonöppnare för några, men sannolikt tyvärr allt för få.
Jag kan för mitt liv inte förstå varför utrustning har fått sådant fokus, även om jag på ett sätt kan förstå varför – då den är lätt att skriva om. Att skriva om bildskapande, tankar kring det och mer diskussioner kring detta kräver sin fotograf. Jag vet att du redan i din bok ”Naturen som fotomotiv” var inne på det tekniska, men i väldigt kort mening där du förklarade kring de tekniker du använder för att skapa dina bilder och därför ställer som krav på att kameran behöver kunna göra just dina bilder. Kanske är det därför denna boken blivit en tidlös klassiker?!
Tyvärr blir de flesta fotograferna slavar under sin egen utrustning. Exponeringen sätts efter automatik/”halvautomatik”, fokus sätts med autofokus osv. Men vad händer då egentligen med hantverket, där fotografen tvingas tänka själv?
Dina bilder här till inlägget berättar om att den dyra, senaste utrustningen inte krävs för att göra bra bilder, det som krävs är en tänkande fotograf som gör bilderna han/hon ser. Precis som du skriver här i din artikel: ”Det handlar om seendet, om vilka uttryck man kan förmedla i bilderna. Några har det, andra inte! Några får det, andra inte! Några lär sig, andra inte!”
Mycket bra och intressant Terje! 😊👍🙏
Tack så mycket Mårten för dina fina ord om detta! 🙂
Ja, inte är det något nytt detta med fokus på teknik och prylar – så har det troligtvis alltid varit bland fotograferna. Kanske för att de flesta som fastnar för fotointresset i grunden har ett teknikintresse, mer än ett bildintresse. Att ”Naturen som fotomotiv” blev en klassiker är troligtvis för att den upplevs som tidlös och därför inte blivit utdaterad som de flesta fotoläroböcker blir. Hade mina duster med förlaget som ville ha mer fokus på prylarna och även bilder/illustrationer på olika utrustning. Vi gjorde en kompromiss, därför finns det två fotografer som fotografer på bild i boken (vännerna Jarl von Schéele och Åke Lindau) – men inget mer än så.
Det känns stundtals omöjligt att nå fram till dessa teknikintresserade fotografer, de har ömma tår och har sina vanliga motargument – nu som då. Inget nytt under solen.
Det är så sant Terje, tekniken sitter i seendet och att kunna skapa en känsla av det man ser/såg. Vad man har för kamera eller utrustning spelar egentligen mindre roll även att det kan underlätta, framförallt är tekniken att lära sig vara nöjd med sina bilder viktigast. Jag har fotograferat i många år men är absolut ingen som jagar nya kameror eller så, jag är nöjd med det jag har och glad så länge det fungerar. -Bra inlägg!
Tack så mycket Morgan! Ja, jag undrar när detta sätt att tänka bland fotograferna ska bli mer etablerat, vi hade haft många fler som hade hållit på längre och som hade kunnat utveckla bildskapandet ännu mer. Åtminstone fler individuella bildstilar. 😊