(1)
På ett fotografi på väggen i köket reflekteras två duvor på teveantennen utanför… En enkel reflektion över livet i stort, kanske…
Jag gör en dubbelexponering, en exponering med skärpan på de två duvorna och en exponering på fotografiet som hänger där på väggen. Samma utsnitt, men med två olika skärpeplan.
Eller för att förklara det på ett enklare sätt: Två duvor i en dubbelexponering med två skärpeplan, på ett fotografi som är en enkelexponering med ett skärpeplan. En reflektion alltså…
Att enkelexponeringen på väggen är fotograferat av en annan fotograf, medan dubbelexponeringen har mig som fotograf – det kanske skapar en intressant symbolik. En reflektion över livet i stort, eller för en fotograf.
I dubbel bemärkelse…
Eller blev det plötsligt en trippelexponering?
(Bild 1 – Duvor, 2018)
Terje Hellesø 
Här finns många reflektioner att ta ställning till. En enkelexponering av en ursprunglig, för mig okänd, fotograf plus en dubbelexponering av en senare, av mig känd, fotograf. Sedan ska summan av dessa reflektioner manglas i mig såsom betraktare och sedan är reflektionerna plötslig oräkneliga. Men från början var det bara en… Moment 22 i ett nötskal precis som diskussionerna på Fotosidan.
Helt rätt Erik! 👍
Hej
Har följt dig genom åren och hade din bok ”Naturen som fotomotiv” som någon sorts lärobok, lärde mig mycket av den, bland annat ditt bildseende som fångade mig samt kreativ exponering vilket jag har kvar än idag. Kanske blev jag lite besviken över lodjursincidenten, men det har jag kommit över.
Det de håller på med på fotosidan samt övriga sidor är rent trams tycker jag. Alla gör vi misstag ibland och sen går vi vidare, liksom. Jag fortsätter att gilla dina personliga naturbilder. Stå på dig och fortsätt odla din egen mustasch!
Glömde säga att jag gillar bilden. Enkel, dubbel eller trippelexponering eller ofantligt många exponeringar, en bra bild är en bra bild.
Tack igen! 🙂
Tack så mycket David, din kommentar uppskattas verkligen! 🙂
Spännande reflektion nästan som duvor och antenn ingår i tavlan, vilar något raspigt nostalgiskt över bilden, gillar det aquarelliga försiktiga färgtoningen på himlen, och även här dominerar ljuset över det mörka i bilden.
Skulle skriva kommentar på bilden och läste de övriga, fattade inget surfade ut på ”mobbsidan” en gång en sida för att odla sitt fotograferande på. en bra site, kanske det är så än idag, vet inte. För när jag de få gånger surfar in där, så har jag sett alla bilderna förr. Och även fotograferat dem själv för xx antal år sedan. Men så är det man kommer dit om, man håller i fotograferandet i mer än något år. Slinker fortfarande med någon sån exponering allt är vad man vill med bilden.
Men just deras diskussioner eller rättare sagt inkvisationspatruller som kräver både det ena och andra i ganska otrevliga insinuerande ordalag, och när de ställs inför faktum, nä det har jag aldrig skrivit osv ja du vet hur jag menar och aldrig får de nog. De ställer och ger diagnoser, men undra om de inte har en själv också (ganska allvarlig) efter att ha klickar runt på lite olika sidor i tråden och skummat innehållet, så tog jag illa vid mig fast det inte ens handlade om mig. Och som någon klok själ skrev, detta är som en 2.0 version av den gamla 1.0 versionen och där står redan allt, men dessa små individer måste bara få kräka ur sig för att växa, och känna att man är en rättskaffens man. Man sa när jag var liten (haha var ett bra tag sedan nu 🙂 ) ”stor i orden liten på jorden”. gäller än i dag…
Håller med Erik M i hans kommentar. Jag kan inte ge dig några råd Terje, kan kan jag men tror du vet bäst vad du skall göra. Men som du ser så är det några få bulldoggar som håller igång detta och deras snack lägger vi i samma hög som katta sk…r
Med vänlig hälsning Christer K
Tack Christer! 😀