Den fyrkantiga sorteringen…

5581 (1)

5582 (2)

Kanske skulle man börja med att deklarera att jag nog är en rätt fyrkantig person… Då hela min verklighet under många år varit  föremål för att sortera olika moment och element till en fyrkantig och platt yta, antingen den nu har varit kvadratisk eller rektangulär. Hur jag tittade och studerade verkligheten innan jag blev fotograf har jag svårt att överhuvudtaget minnas eller ens föreställa mig. Det tog heller inte lång tid innan allt runt omkring mig kunde tolkas och förevigas till fyrkanten. Dessutom blev det viktigt hur jag sorterade de olika momenten och elementen inom de fyra sidorna i fyrkanten.

Ingenting fick finnas med i bilden som inte hade betydelse för bildens helhet.

Till en början fick jag arbeta noggrant med att undvika olika störande detaljer, vid minsta lilla ouppmärksamhet så fick jag med något som störde helhetskänslan. Därför blev mina första år som fotograf ett intensivt arbete för att förtydliga mina visuella intentioner och att fullt ut bedöma detaljernas betydelse. Vad jag tyckte var viktigt att förmedla och förstärka – och vad jag tyckte var oviktigt och därför valde att ignorera. Inte alltid det lättaste, då jag aldrig fick några klara svar från någon annan om vad som ansågs vara viktigt eller oviktigt. Allt var helt och hållet upp till mig.

Med tiden utvecklade jag också en större känsla för perspektivet; att jag kunde variera både kameravinkel och brännvidd – men också hur de olika elementen kunde ge olika stämningar och uttryck, beroende på om de var i skärpa eller i olika grader av oskärpa. Dessutom kunde oskärpan minska eller förstora elementen, beroende på graden av oskärpa.

De första åren som fotograf handlade för mig alltså om träning; att träna ögonen till att förstå hur kameran och de olika objektiven fungerade och kunde omsätta verkligheten till mina högst subjektiva bilder. Dessutom tillkom även olika filter, olika val av bländaröppning och slutartid, spännande effekter genom att multiexponera – och om kameran stod stadigt på ett stativ eller att jag rörde kameran medvetet på längre slutartider.

5583 (3)

5584 (4)

För att öka medvetenheten till det visuella uttrycket, fick jag öva fram en helhetsbild genom de fototekniska möjligheterna. För att sedan kunna sortera och prioritera, det som jag tyckte var mest intressant och spännande.

Idag är mitt fotograferande såpass inövat inom dessa olika moment, att mycket sker nästan per automatik. Jag väljer brännvidd ibland utan att tänka på vilken brännvidd jag använder; och mer än en gång har jag fått kolla exif i efterhand för att se vad jag gjort. Jag visste alltså helt vad jag gjorde, för att få fram det jag ville – men med sådan automatik att jag ”bara gjorde det”…

Detta gäller även hur jag tänker när jag sorterar de olika elementen inom fyrkanten. Jag är inte ”centrumorienterad”, ”motivblind” eller ”upplevelsenaiv”. För mig är det stor skillnad på att lyfta kikaren och studera det jag får se ute i naturen, mot att sedan bestämma mig för att fotografera det jag ser. I det ögonblicket jag väljer att fotografera, så frångår jag därför behovet av att ”enbart avbilda” – helt enkelt för att avbildandet inte ger mig möjligheten att medvetet ”skapa något”. Och det medvetna skapandet är just vad jag tycker är det mest intressanta i mitt fotograferande.

Utsnittet är högst medvetet, bildkanterna ligger precis exakt där jag vill att de ska ligga. Just för att inte få med något onödigt, men också för att skapa just den känslan av rytm och dynamik som jag önskar i bildytan. Ibland styr harmonin och helheten, ibland lockas jag av disharmonin där jag använder bildkanterna mer som en skalpell – med snittet på exakt rätt ställe.

Tror mig, i första bilden på höstrusket från Stafsinge i Halland, så tänkte jag redan på den lilla grenen till höger om den stora stammen. Jag tittade på grenarnas antal till vänster i bilden och gjorde en bedömning av ”riset” som kommer in i överkanten. Dessutom gav vinden och den längre slutartiden (5 sekunder) precis den ”vindrutetorkareffekt” som gav rätt rytm i bildytan. Självklart räknade jag också antalet smörblommor och deras placering, samtidigt som jag koncentrerade mig på råbocken i den andra bilden. Grässtrået till vänster i bilden hade också stor betydelse för bildens balans, utan det hade bilden saknat helhetskänslan.

5585 (5)

5586 (6)

Det var ingen tillfällighet att jag valde högkant i bilden på fågelholken, bildformatet och holkens format är som en upprepning. Dessutom är den längst uppe till vänster, med holkens skugga pekandet inåt i bilden. Skavmärken från några grenar ger en extra dynamik till väggytan med alla sina vertikala linjer. Fjärde bilden, som också är på högkant, vilar mycket på sin enkelhet. Få element, nästan på gränsen till banalt enkel – men där just de få elementen också skapar dynamik i bildytan. Bilden vilar i det rent geometriska, men där det röda skapar det självklara motivet – oberoende av vad motivet är. Det räcker att det är rött; bilden ligger mer mot det abstrakta än det konkreta.

Femte bilden på isblåsorna ligger i de tre ytorna; isblåsorna, den varmgula stenen och den blåsvarta isytan i överkant. Bilden skapar också en illusion, genom att inte veta vad som ligger framför och bakom. Samtidigt som komplementfärgerna förstärker varandra. Visst finns det även formupprepningar, något som än mer förstärker bildens helhetskänsla.

Tranorna som lyfter är två till antalet, dessutom överlappar de varandra – något som direkt skapar illusionen av att tranorna hör ihop. Antingen är det man och hustru, eller så är det syskon – kanske tvillingar, då de nästan ligger som varandras kopior intill varandra. På väg bort och ur bild. Kanske ser ni hur jag också underbygger parkänslan i träden i bakgrunden? Det är givetvis heller ingen tillfällighet, och något jag bedömde redan vid fotograferingstillfället.

Sjunde bilden på björktrasten bygger på former och ljus. Att bilden visar en björktrast är mindre viktigt, fågelformen och profilen är viktigare – och hur den spelar mot ljusreflexerna. Ljusreflexer som ligger i förgrunden, även om de flesta tror att de finns i bakgrunden. Omedvetet ser vi oftast oskarpa föremål som något som tillhör bakgrunden, därför ser vi just reflexerna som bakgrund och inte förgrund.

Åttonde bilden är en ”vertikalpanorering” från Horndal i Dalarna, sent i skymningsljuset. Däremot rörde jag kameran under bara en del av slutartiden (1/2 sekund), för att få fram en ”kombinationseffekt”. Man ser skarpare trädstammar tillsammans med mer renodlade linjer; för att bilden inte skulle bli ”för sökt”, men också för att behålla skogskänslan. Sedan är antalet stammar och hur de är sorterade inte en tillfällighet heller.

5587 (7)

5588 (8)

Studera sedan de fyra landskapsbilderna som avslutar inlägget. Den första bilden i serien är exakt som orginalfilen, de tre andra är olika utsnitt ur denna. Hur upplever vi helheten i dessa fyra bilder, då ju utsnittet är helt annorlunda? Dessutom är ju också bildformatet en viktig del till hur vi upplever kompositionen och helheten. Vilken komposition som är den bästa är egentligen oviktigt, då det helt handlar om vad man egentligen vill visa och berätta. Motivet är givet, men bilden är aldrig det! Det är ju inte motivet som bestämmer bilden, det är fotografen.

Första bilden är ”mer öppen” och atmosfärisk. Andra bilden saknar sjön i underkant, koncentrerar till färre element och ökar betydelsen av den blå himmelsfläcken. Tredje bilden är kvadratisk och lugnare, men plötsligt förstärks också ”upprepningen” mellan trädens och molnens former. Kanske ser ni hästarna, eller är det tomtens renar? Fjärde bilden är mer monumental genom högkantsformatet, men ger också mer atmosfär med en större tom molnyta i överkant – vilket ”trycker ned” landskapet.

Alltså helt olika uttryck, beroende av vilken fyrkantig sortering jag väljer att göra.

(Bild 1 – Höstrusk, 2014)
(Bild 2 – Råbock, 2011)

(Bild 3 – Fågelholken, 2006)

(Bild 4 – På linjen, 2014)

(Bild 5 – Isblåsor, 2004)

(Bild 6 – Två tranor, 2009)

(Bild 7 – Björktrast, 2006)

(Bild 8 – Skymning, 2008)
(Bild 9-12 – Landskap, 2014)

5589 (9)

5590 (10)

5591 (11)

5592 (12)

Hallandsfåglar 2…

5565 (1)

5566 (2)

5567 (3)

5568 (4)

5569 (5)

5570 (6)

5571 (7)

5572 (8)

5573 (9)

5574 (10)

5575 (11)

Visar ytterligare en bildserie på 12 fågelbilder från helgens utflykt till Halland. Bilderna är dels från Falkenberg och dels från Varberg. Bilderna är med brännvidder mellan 18mm och 250mm.

(Bild 1 – Ung havstrut, 2014)
(Bild 2 – Ung havstrut, 2014)

(Bild 3 – Kaja, 2014)

(Bild 4 – Gräsand, 2014)

(Bild 5 – Ung havstrut, 2014)

(Bild 6 – Gräsand, 2014)

(Bild 7 – Kaveldun, 2014)

(Bild 8 – Råkor och kajor, 2014)

(Bild 9 – Kaja, 2014)

(Bild 10 – Råkor och kajor, 2014)

(Bild 11 – Råkor och kajor, 2014)

(Bild 12 – Råkor och kajor, 2014)

5576 (12)

Hallandsfåglar 1…

5553 (1)

5554 (2)

5555 (3)

5556 (4)

5557 (5)

5558 (6)

5559 (7)

5560 (8)

5561 (9)

5562 (10)

5563 (11)

Visar en serie fågelbilder från nu i helgen, runt Falkenberg och Varberg i Halland. Vädret var allt annat än soligt; med stundtals kraftig blåst och regn. Men en del bilder blev det; i första hand olika fågelbilder med även lite landskapsbilder. Bilderna är med brännvidder mellan 18mm och 400mm.

(Bild 1 – Fasan, 2014)
(Bild 2 – Rapphöna, 2014)

(Bild 3 – Ormvråk, 2014)

(Bild 4 – Bergfink, 2014)

(Bild 5 – Pilfink, 2014)

(Bild 6 – Bofink, 2014)

(Bild 7 – Fasan, 2014)

(Bild 8 – Bivråk, 2014)

(Bild 9 – Starar, 2014)

(Bild 10 – Blå kärrhök, 2014)

(Bild 11 – Grågäss, 2014)

(Bild 12 – Ung havstrut, 2014)

5564 (12)