Kajor…

(1)

(2)

Kajorna flockas i skymningsljuset…

(Bild 1 och 2 – Kajor, 2017)

Annonser

Bloggen är mitt fönster utåt…

(1)

Igår hade jag 650 besökare i bloggen. Jag undrar ibland vilka alla mina besökare är. Är det trogna besökare sedan lång tid som följer mig och mitt fotograferande, eller är det många tillfälliga besökare som valt att hälsa på av ren nyfikenhet.

Jag vet ju att det cirkulerar många rykten om mig som fotograf, ibland helt otroliga rykten som jag undrar hur de kan uppstå. Men så är det ju i världen, det är så lätt att man tror på information som presenteras. Från andra som oftast inte alls känner mig som person och fotograf.

Därför är min blogg viktig. Här förmedlar jag mina egna ord; jag skriver om mina tankar och funderingar och visar fram mina egna bilder. Oftast nya och aktuella, men även ibland äldre bilder från den analoga tiden.

Bilder som verkligen visar vem jag är som fotograf, idag och även tidigare.

Jag är inte någon annan fotograf än den jag presenterar här. Jag har heller inte avvikande åsikter än det jag skriver om i mina mer än 350 publicerade artiklar hittills.

(2)

Jag försöker heller inte framstå som något annat än det jag är, helt enkelt för att mitt personliga närmande i min fotografering kräver en ärlighet till mig själv. Från mig själv.

Mina bilder som jag visar här i bloggen skulle jag inte ens ha kunnat utveckla, om jag inte hela tiden försöker vara mig själv närmast.

Hittills har jag publicerat 11 965 egna bilder här i bloggen, från 1979 och framåt. Bilder som i sin helhet tydligt visar vem jag är som fotograf, vilken bildstil jag ofta arbetar med, vilka motiv jag oftast återkommer till – men inte minst också bilder som med all tydlighet även kan avfärda några av de rykten som surrar om mig och mina bilder.

Hur många av mina besökare under gårdagen som redan hade skapat en bild av mig som fotograf, det vet jag givetvis inte. Kanske var det en positiv bild som skapade nyfikenhet, men det kan också varit en negativ bild där min blogg förhoppningsvis kunde överraska och möjligen avfärda något som man hade hört eller läst.

(3)

Så länge jag har min blogg så kommer även mina egna ord och bilder finnas där, som en motvikt till alla de rykten som sprids om mig. Vill andra på något sätt ta patent på vem jag är, både som människa och fotograf, så finns alltid min blogg att hänvisa till. Förhoppningsvis för att bevisa motsatsen, även om många också har blivit fantastiskt duktiga på att vända och vrida på allt; man läser mellan raderna i mina texter, eller så tror man sig veta en annan sanning om mina bilder än den som är korrekt.

Har man väl skapat en ”gärningsmannaprofil” så är den cementerad för resten av livet. Om mig, både människa och fotograf.

Har jag ljugit med mina manipulerade lodjursbilder, så har jag då givetvis ljugit om allt. Och har jag väl manipulerat en gång, så har jag alltid gjort det. Och jag kommer då givetvis även fortsätta både ljuga och manipulera även framöver.

Dessutom har jag ju inte erkänt allt, sägs det…

(4)

Ungefär lika logiskt som att man varit på fest med goda vänner, kanske fått lite för mycket – och sedan stämplas som alkoholist.

Fortfarande finns det faktiskt människor som fullt ut tror jag är alkoholist, fast jag aldrig haft problem med alkohol. Jag har givetvis heller aldrig kört bil ens med en droppe alkohol i kroppen!

Jag tänker ibland på en bekant som gick bort för några år sedan. Han led av polyneuropati (tror jag det hette), vilket gjorde att han genom åren fick allt större problem med att gå. Han kunde berätta hur han vid flera tillfällen blivit stoppad av polisen för att man misstänkte honom för att vara onykter. Han undrade ibland vad andra trodde om honom, de som inte kände honom personligen och då visste att han hade varit nykterist under hela sitt liv.

Dessa människor som sprider osanna rykten verkar vara de enda som aldrig gjort några egna misstag…

Inga egna misstag annat än att de tydligen inte lyckats skapa egna liv. Har man ingen egen information att komma med, fyller man ju på med information om andra. Letar man fel hos andra, är det ju oftast ett tecken på att man inte kan hantera sina egna fel.

(5)

Givetvis är jag även mån om min egen integritet. Självklart informerar jag inte om allt, trots att jag är både öppen och ärlig med vem jag är här i bloggen.

Vis av erfarenhet så har jag blivit mer försiktig. Jag skriver nästan inget om mina planer inför framtiden, inget om vilka fotoprojekt jag håller på med – annat än det jag redan gjort och kan presentera.

Jag skriver heller inget om min familj och mina vänner, sådant som jag tycker allmänheten inte har något med att göra.

Jag skriver inget om min ekonomi, hur mycket jag tjänar – eller för den del; vilka skulder jag har. Helt enkelt för att det är en privatsak.

Men jag är inte sjukskriven eller förtidspensionär, har inga bidrag eller för den del försörjningsstöd. Jag tjänar mina pengar genom att arbeta och under senaste året har jag minskat mina skulder med ungefär 150 000 kronor.

Annat tycker jag inte offentligheten har med att göra.

(6)

Jag skriver heller inget negativt om andra namngivna personer; inget om vilka människor som sprider falska rykten om mig, vilka fotografer som motarbetar mig – eller som för den del lyckats utmanövrera mig från vissa delar av marknaden. Skulle jag komma med en ”namedropping”, då skulle jag ju sjunka till deras nivå. Det skulle i så fall vara under min värdighet!

Dessutom skulle jag inte trivas med mig själv om jag skulle syssla med någon form av personlig vendetta mot andra. Jag har redan tillräckligt med dåligt samvete för det jag gjorde och erkände 2011, för att jag skulle få ännu sämre samvete genom att börja behandla andra som skit.

Men följer man någorlunda med i vad som sker i fotomiljön, då vet man också vem som gör vad – och vem som pratar skit om andra. För att lyfta fram sig själva.

Det finns människor som idag tycker illa om mig, inte för mina manipulerade lodjursbilder – utan för allt det andra man hört och läst om mig…

(7)

Jag kommer så väl ihåg de viktiga tips min psykolog gav mig under senhösten 2011: Sluta INTE fotografera, sluta INTE blogga och flytta INTE från Mullsjö.

Genom att fortsätta fotografera kunde jag motverka eventuella trauman kopplade till fotograferandet, bland annat i Mullsjöskogarna. Genom att fortsätta blogga kunde jag förmedla mina egna ord, som kontrast till offentlighetens ord om mig. Genom att stanna kvar i Mullsjö, kunde jag också med tiden förändra den bild som många Mullsjöbor då hade skapat av mig.

Därför är min blogg viktig! Den är helt klart mitt viktigaste fönster utåt…

(Bild 1 – Morgondimma, 1987)
(Bild 2 – Storm, 2000)
(Bild 3 – Flugan, 2001)
(Bild 4 – Mussla, 1997)
(Bild 5 – Svartvit flugsnappare, 1995)
(Bild 6 – Kaja, 2017)
(Bild 7 – Älgtjur, 2012)
(Bild 8 – Skogshare, 1989)

(8)

Ljus och abstraktion…

(1)

(2)

(3)

(4)

(5)

(6)

(7)

Visar åtta nya bilder, samtliga med ljustema i mer eller mindre abstrakt utformning.

(Bild 1 – Morgondimma, 2017)
(Bild 2 – Regnbåge, 2017)
(Bild 3 – Kajor, 2017)
(Bild 4 – Ytliga ögon, 2017)
(Bild 5 – Al, 2017)
(Bild 6 – Ljus och mörker, 2017)
(Bild 7 – Mjölkört, 2017)
(Bild 8 – Gryningsljus, 2017)

(8)

Gammal skåpmat…

(1)

(2)

(3)

(4)

(5)

(6)

(7)

(8)

(9)

(10)

(11)

(12)

(13)

(14)

(15)

(16)

(17)

(18)

(19)

(20)

(21)

(22)

(23)

(24)

(25)

Med jämna mellanrum gör jag djupdykningar i bildarkivet för att skanna in analoga bilder. Jag hoppas väl att jag så småningom ska kunna lyckas skanna in alla de analoga bilder jag sparat i arkivet. Även om jag förstår att det kanske blir en omöjlighet – helt enkelt för att jag fortfarande har för många bilder kvar att skanna in.

Just nu tror jag att det är ungefär 210 000 bilder kvar att skanna…

(Bild 1 – Sommarnatt, 1993)
(Bild 2 – Klippor, 1995)
(Bild 3 – Torraka, 1997)
(Bild 4 – Grusbräcka, 1995)
(Bild 5 – Vitsippor, 2000)
(Bild 6 – Skuggbräken, 1994)
(Bild 7 – Flickslända, 1993)
(Bild 8 – Guldbagge, 1994)
(Bild 9 – Saltarv, 1995)
(Bild 10 – Vattenfall, 1996)
(Bild 11 – Salskrake, 2005)
(Bild 12 – Fisktärna, 1993)
(Bild 13 – Kärrsnäppa, 1985)
(Bild 14 – Blåsippor, 2002)
(Bild 15 – Spillkråka, 2005)
(Bild 16 – Morgondimma, 1995)
(Bild 17 – Solnedgång, 1985)
(Bild 18 – Sandlinjer, 1997)
(Bild 19 – Skogshare, 1989)
(Bild 20 – Ung sångsvan, 2000)
(Bild 21 – Vinterkväll, 2001)
(Bild 22 – Skymning, 1998)
(Bild 23 – Morgonstämning, 1994)
(Bild 24 – Burren of Collinamuck, 1995)
(Bild 25 – Under ytan, 1989)