Dagsarkiv: januari 13, 2026

För min egen skull…

Publicerat i Artiklar, Bildtankar, Photography av

(1)

Jag fotograferar helt och hållet för min egen skull… Vilket nog borde vara det viktigaste tipset jag kan lämna vidare till andra naturfotografer som önskar att utveckla sitt eget fotograferande. Allt annat är inte så viktigt, om jag nu ska kunna förmedla vidare vad som varit tongivande under hela min fotokarriär.

Visst kan det för stunden vara betydelsefullt att vinna någon fototävling, men när du fotograferat vidare under tio år till så har det ingen större betydelse för den egna utvecklingen. Det kan givetvis också vara trevligt med mycket pengar på bankkontot så att man kan köpa en dyrare och mer avancerad fotoutrustning, eller att man haft friheten att resa till fjärran länder och fotograferat motiv som de flesta andra inte kommer lyckas göra. Men tio år senare, efter ett antal flera resor, så ger det egentligen inget för den egna utvecklingen som naturfotograf. Dina motiv kan vara häftiga, men du kan också se att nya fotografer som kommit fram har bättre bilder på motiv här hemma i Sverige som du själv försummat eller glömt bort.

Dagens fotografer som numera tittar på mina bilder har noll insikt i de framgångar jag hade som naturfotograf för tjugo år sedan. De har ingen aning om hur många föreläsningar jag haft, hur stor publik jag då hade – eller för den del vilka bilder som då fick mest uppmärksamhet. Helt enkelt för att de inte då själva fotograferade eller för den del ens var födda…

(2)

De flesta bryr sig inte mer än att kunna bedöma och titta på de bilder som jag för stunden väljer att visa fram. Vinterögat från Valdalsfjellet som jag fotograferade för 26 år sedan med ett 16mm fisheyeobjektiv, guldfiskarna vid en trädgårdsdamm utanför Sandhem med en 250mm för snart fem år sedan, rödhaken på en stenmur från Ottenby på södra Öland med en 400mm i motljuset för snart 29 år sedan – eller rådjuret från en runda i Mullsjöskogarna i december förra året med 400mm.

Samtliga bilder kunde jag ha gjort nyligen, de flesta skulle inte ens reagerat om nu samtliga bilder visade sig vara från senaste årets fotografering. Då man enbart kan relatera till bilderna just under det ögonblicket som man nu tittar på bilderna. Vinterögat fick stor uppmärksamhet under ett flertal föreläsningar, mest för att man fascinerades över att bilden var så ovanlig – man hade helt enkelt inte sett något liknande tidigare. Rödhaken upplevdes också som nyskapande, dels genom hur jag hade valt att fotografera den genom en diffus förgrund och även placerat den på en ovanlig plats i bilden där den tittar ur bild.

Under alla de år jag fotograferat har jag lärt mig att det är enbart den egna övertygelsen som är den bästa. Det har alltid funnits fotografer som gärna använder pekfingret. Som gärna påtalar vad man bör fotografera eller hur man bör fotografera, detta fast man aldrig bett om råden. Det kommer alltid finnas andra fotografer som inte tror på bilderna, eller som tycker att bilderna inte är bra – fast man själv känner att bilden blev precis som man önskade den.

(3)

Dessa bildmissionärer fanns där både 1979, 1988, 1996, 2005 och 2025. De flesta av dessa finns numera inte kvar i naturfotomiljön, antingen har de gått bort eller så har de helt enkelt tröttnat och fått andra intressen. De flesta som idag finns och tittar på mina bilder har kanske upptäckt mig som fotograf under de senaste 5-10 åren. För dessa har inget att det som tidigare varit någon som helst betydelse. Men man kan glädjas över att jag, i motsättning till de flesta andra fotografer, att jag gärna anger vilka år jag fotograferat mina bilder. Inte som någon service till dagens fotografer, utan mest för min egen skull.

Som allt annat i mitt fotograferande, så är allt för min egen skull. Jag fotograferar precis exakt de motiv jag själv känner för, på precis det sätt jag för stunden själv önskar. Jag väljer att visa fram mina bilder när jag känner för att visa fram dem. Jag har mina helt egna prioriteringar; komponerar efter mitt eget huvud, använder den utrustning jag själv tycker passar mig – och har helt enkelt inga som helst behov av att göra som alla andra. Dagens fotografer med sina pekfingrar har svårt att förstå detta – precis som 1979, 1988, 1996, 2005 och 2025. Dessutom kommer inget av det vi idag kan relatera till ha någon som helst betydelse om 10-20 år.

Jag kanske är mer hängiven i mitt fotograferande än de flesta andra, och har så varit längre än de flesta andra. Kanske fotograferar jag mer och oftare än de flesta andra, kanske sitter jag och väntar på vissa motiv längre än de flesta andra – eller så kan det vara så att jag envist väljer mina egna vägar till vilken fotoutrustning som har mest betydelse. Helt enkelt för att det är just det som jag lärt mig under alla mina femtio år som aktiv naturfotograf – att jag gör allt detta helt och hållet för min egen skull!

(Bild 1 – Vinteröga, 2000)
(Bild 2 – Guldfisk, 2021)
(Bild 3 – Rödhake, 1997)
(Bild 4 – Rådjur, 2025)

(4)