(1)
Under hösten 2024 bestämde jag mig för att 2025 i första hand skulle handla om däggdjur och fåglar. Jag skulle lägga mer tid och även betydligt oftare vara ute på de platser där möjligheten var störst att få se dem. I perioder var jag ute varje dag i skogarna runt Mullsjö, ibland även lite längre bort. Och det har verkligen gett resultat, jag tror faktiskt att 2025 blivit mitt mest framgångsrika år som djurfotograf – åtminstone om man ser till bilderna som året gett mig.
Även fast jag hade många bilder på både älg och rådjur sedan tidigare, så tror jag nog att 2025 gett mig flera av mina bästa bilder på älg och rådjur. Dessutom är numera varannan rävbild i mitt arkiv från 2025. Det har även blivit många nya bilder på ekorre, dovhjort, fälthare och vildsvin. Skogshare blev det också några nya bilder på, detta fast den är rätt ovanlig i Mullsjöskogarna numera. Grävling, igelkott och fladdermöss blev det också ett antal riktigt trevliga bilder på.
Mest tid lade jag ned på lodjur och varg. Två ovanliga och försiktiga rovdjur man sällan får se. De finns båda i Mullsjöskogarna, men är experter på att inte synas. Under januari och februari var jag ute nästan varje kväll för att försöka fotografera lodjur, men trots timmar av väntan på strategiska platser var det sällan jag fick se dem. Bildmaterialet var dessutom skralt med enstaka bilder i hastiga situationer, och då oftast när det var så mörkt att jag knappt kunde se dem. Det finns många naturfotografer som har betydligt bättre lodjursbilder, men upplevelsen att bara vistas ute i lodjursskogen vill jag nog inte byta med någon. Jag kommer aldrig glömma den magiska skymningen i slutet av februari när jag fick höra ett skällande lodjur för första gång, en upplevelse som slår ut alla mina lodjursbilder.
Jag placerade ut några viltkameror i ett speciellt område där jag såg och spårade lodjur, men inte ens i viltkamerorna ville lodjuret fastna på bild. Endast vid ett tillfälle lyckades lodjurshonan fastna på en av viltkamerorna – och då enbart i svagt ljus mitt i natten. Det finns fortfarande några dagar kvar av 2025, men jag har fått se lodjur 21 gånger – vilket är knappt två gånger i månaden. Det skulle dröja till 21 december innan jag lyckades göra en bildserie på lodjur och då på en plats där jag sett lodjur vid tre tillfällen tidigare under året.
Under 2025 lärde jag mig var möjligheterna var störst att få se lodjuren, jag satt ofta i 3-4 timmar per gång och väntade, vid de tillfällen på dygnet som lodjuret var som mest aktivt. Trots det så kunde det gå någon månad innan jag fick se lodjuret där. Lodjuret kräver alltså mycket tid om det ska kunde ge några bilder, för att sedan ge några bilder när man minst förväntar sig det.
Vargen är nästan ännu svårare… Runt Mullsjö finns det 1-3 aktiva vargrevir, där två är mycket instabila då viktiga alfadjur ”försvunnit”. Vi har varghatare även i Mullsjö som aktivt försöker få vargarna att ”försvinna” – något de lyckats med både i Bergaskogsreviret och Baremossereviret. Brängenreviret däremot har klarat sig än så länge. Men att hitta vargarna är verkligen som att leta efter nålen i höstacken. Spåren hittar man, men vargarna ser man nästan aldrig. Kanske för att Brängenvargarna rör sig mest mitt i natten, men också för att Brängenreviret är rätt så stort. Från söder till norr sträcker det sig drygt 30 kilometer, från väster till öster ungefär 20 kilometer. I centrum av reviret ligger sjön Brängen, ungefär 8 kilometer väster om Mullsjö. 6-7 gånger under 2025 fick jag se varg, men oftast i hastiga situationer där det var omöjligt att hinna med att fotografera – eller så var det helt enkelt för mörkt för att det skulle bli skapliga bilder. Här skulle mina viltkameror ha lite bättre lycka, då varg fastnade på bild vid fyra tillfällen under hösten. Vid ett tillfälle fick jag med tre vargar i bild samtidigt – den 15 oktober blev det drygt 30 bilder på vargarna när de cirkulerade runt två av viltkamerorna. I nattljus förstås.
Vid två tillfällen under 2025 fick jag se både varg och lodjur under samma dag. Ylande varg fick jag uppleva vid tre tillfällen, plus det tillfället 12 oktober när jag för första gång någonsin fick uppleva en vargkonsert mellan tre vargar sent i skymningen. De ylade i runt 20 minuter, en upplevelse jag aldrig kommer glömma!
Det blev också rätt många fågelbilder under 2025. Att nämna alla de olika fågelarter jag lyckades fotografera skulle ta för stor plats, så jag nämner enbart de viktigaste. Redan under januari och februari blev det ett flertal bilder på sparvuggla, där jag lyckades få med månen i bakgrunden. Året gav mig bilder på både större hackspett, spillkråka och gröngöling. Spillkråkan är en fågel man oftare hör än ser, dessutom är den skygg och försiktig – det blev ett antal ”nästansituationer” där spillkråkan lyckades fly undan innan jag hann reagera för att det skulle kunna ge några bra bilder. Nattskärra gav mig också ett antal nya bilder under sommaren, då jag hittade ett riktigt bra ställe där flera nattskärror spelade samtidigt. Däremot hittade jag platsen först sent i juni, så jag kommer återvända dit nästa sommar redan i början av juni för att förbättra möjligheterna till flera bilder. 2025 gick mycket i ormvråkens tecken, det blev många nya och spännande bilder inte minst under juni och juli. Jag har nog aldrig tidigare fotograferat ormvråk så ofta. Det blev också ett antal nya bilder på den röda gladan som numera häckar i skogarna runt i Mullsjö.
Forsärlan vid Ryfors hamnade även på bild ett antal gånger, dubbeltrast blev det ett flertal nya bilder på. Så även kattuggla, hämpling, stenskvätta, törnskata, sångsvan och tranor. Sparvhök lyckades jag fotografera i vackert kvällsljus. Nya intressanta bilder också på grönfink, grönsiska, steglits, rödstjärt och korp. Jag var även några vändor till Hornborgasjön där jag för första gång fick uppleva silkeshäger, det blev ett flertal bilder på den tillsammans med en ägretthäger. Skäggdopping och svarthalsad dopping blev det också flera nya bilder på. Så även snatterand, skedand, sothöna, skrattmås och brunand. Var även till Åsbotorpsjön utanför Skövde, något som gav mig ett flertal nya bilder på svarthakedopping. Fasanerna vid Ryfors hamnade på många bilder och i början av december fotograferade jag varfågel.
Under 2026 kommer jag fortsätta med både varg och lodjur, det känns nästan omöjligt att jag skulle lyckas hålla mig från att flera gånger få möta dessa fantastiska rovdjur. Om man nu låter båda få vara, att jaga både varg och lodjur är helt vansinnigt – de är alldeles för fåtaliga och båda är nyckelarter för att förbättra den biologiska mångfalden i Mullsjöskogarna. Sedan är det ju givetvis helt underbart fantastisk att få se dem, där jag helst hade velat ha dagliga och långa möten – även fast det skulle vara en omöjlig dröm.
Men det är aldrig fel att få drömma – åtminstone om ett minst lika fantastiskt 2026…
Gott Nytt År på er alla, med ett stort tack för alla era fantastiska besök ni haft i min blogg.
(Bild 1 – Räv, 2025)
(1)
(1)
(1)
(1)
(1)
(1)
(1)
(1)
(1)
Terje Hellesø 