Dagsarkiv: juli 24, 2023

Uppdatera, inte föreviga…

Publicerat i Artiklar, Bildtankar, Photography av

24296_2018 (1)

Det känns som det idag finns oändligt med fotografer, men ändå inte… Tar mig till Instagram för att få ett tvärsnitt kring hur det är bland dagens mer aktiva fotografer och känner direkt att jag drunknar. I fotografier, men sällan i några bra bilder…

Allt handlar idag om att ständigt uppdatera sina följare och få sina ”likes”. Det känns inte som det mer långsiktiga tänkandet, det att kunna skapa intressanta bilder som håller över tid, att det längre är något som dagens aktiva fotografer håller på med.

Hittar en högst vanlig och aningen tråkig bild på en halsbandsflugsnappare som lyckats få över 600 likes. Ser därefter en bild på en lättklädd kvinna på badstranden som är direkt dålig som bild, men som lyckats få nästan 9000 likes. En tråkig men välkomponerad landskapsbild från Skottland har fått nästan 1500 likes, en helt vanlig bild på Benjamin Ingrosso har fått över 44000 likes, en småtrevlig bild på ett rådjur som glor mot fotografen har fått över 2000 likes – och en gäspande räv har uppnått 53000 likes sedan den publicerades för 13 dagar sedan. Helt otroligt!

Någon röd tråd hittar jag inte, mer än en strid ström av fotografiska ögonblick  från mer eller mindre kända människor och fotografer. Antalet likes säger oftast inget om bilden, de bästa bilderna har egentligen sällan flest likes – men å andra sidan är det svårt att hitta några riktigt bra bilder. Man får verkligen leta, med den stora risken att guldkornen försvinner i det stora havet av bilder.

24297_2019 (2)

Får en känsla av att antalet riktigt bra bilder inte är så många egentligen och kanske heller inte fler till antalet än det var på den analoga tiden. Antalet bilder man såg på den tiden var kanske lika många bilder på en hel månad som man idag kan konsumera under en timme på Instagram… Men de riktigt bra bilderna drunknade inte i ett hav av dåliga och medelmåttiga bilder…

Dagens fotografi handlar i första hand om att uppdatera sina följare, inte alls om att långsamt och metodiskt utveckla sig i det gåtfulla bildspråket. Inom några veckor efter att man börjat fotografera har man en egen profil på Instagram och börjar jaga följare. Allt handlar idag om att ständigt synas. Ofta och mycket!

Börjar man söka inspiration hos fotohistoriens mästare, så blir det som en välbehövlig paus och nästan en meditativ resa in i en bildvärld som Instagram inte har någon möjlighet eller intresse av att visa fram. För vilka fotografer idag har en aning om vem Ernst Haas, Ansel Adams, Edward Weston eller Henri Cartier-Bresson var… Man letar inte runt på Internet efter riktigt bra fotografi, det har man inte tid till – då man inte får missa tillfällen att uppdatera sina följare med nya bilder.

Idag verkar alla vara mycket mer upptagna, utan att egentligen inte göra annat än att uppdatera. Därför fotograferar vi snabbare och vi publicerar bilder som man ska kunna fångas av direkt. Efter en halvtimme är bilden död och begraven. Bilder från förra året hör hemma på ett museum, allt från en annan tid hör inte hemma i nuet. Helt enkelt för att vi tror på att de bilder som gjorts tidigare är av betydligt sämre kvalitet och därför är ointressanta…

24298_1996 (3)

Fotografi har ännu mer blivit ögonblickets konst, en bild från nu – för att upplevas nu! Att fotografera handlar inte längre om att föreviga, då bilden inte längre får finnas för evigt – utan är död inom några minuter…

Går från Instagram till Facebook och upptäcker stort sett samma problem. Däremot tar det lite längre tid för bilder att överleva, men på Facebook är vi i första hand till för varandra. Här verkar fotografer mer gilla varandras bilder för att visa att man finns till som en medmänniska. Jag gillar din bild och då bör du helst gilla något tillbaka. På Facebook har det blivit viktigare av visa hur många vänner man har, mer än att faktiskt vilja säga något. Idag får bilderna nästan inga handfasta kommentarer, oftast enbart en emoji – helt enkelt för att vi inte orkar skriva något innehållsrikt, då vi är fullt upptagna med att uppdatera alla vännerna med att man finns där. Hellre en trevlig emoji till 100 vänners bilder, än en vettig kommentar till en bild man faktiskt tycker om. Har man dessutom lyckats få många vänner så blir det nästan ett heltidsarbete att göra alla dessa vänner nöjda genom en emoji till deras bilder. Detta oavsett om bilderna är bra eller inte…

Tänker tillbaka till hur det var på den analoga tiden, då man ständigt gick runt och var hungrig på att få se bra bilder. En gång i månaden kom en fototidning i brevlådan eller till affären, då oftast med någon eller några bra bilder. Sedan var man medlem i någon fotoklubb och fick se några bra bilder på mötena, eller så köpte man en bok med bilder av någon fotograf man gillade.

24299_2019 (4)

Tempot var betydligt lugnare, fotograferna var mer noggranna – och var man på olika populära platser träffade man oftast någon hängiven fotograf att få ett intressant samtal med. Idag är man tillbaka till dessa populära platser och möter många fler fotografer, men få som vill socialisera sig – då de har blicken oftast djupt ned i mobilen för att kolla sina följare på Instagram… Idag finns det faktiskt många människor som hellre skriver ett meddelande, då man inte vågar prata med någon direkt…

Med tiden kommer alla fotografer att utveckla sig, alla blir bättre med åren. Så även dessa som idag jagar följare. Med åren blir antalet följare mindre viktigt, bildskapandet och det att kunna sjunka in i gåtfulla bilder från fotohistoriens tidlösa mästerverk allt viktigare. Med tiden blir vi duktigare på att skilja agnarna från vetet, vi får också mer tid att stanna till vid guldkornen för att få viktigare och mer varaktig inspiration – något som havet av bilder på Instagram inte kan ge oss.

Vi kommer alla att utvecklas; från de första åren när man trodde sig vara bättre än man var, till ett läge då man förstår att man inte kan bli bäst – helt tills man uppnått fasen då det inte är så viktigt längre. Och det är först då man verkligen börjar utveckla sitt bildskapande; när det inte längre är viktigt vad andra tror – det är först då man har möjligheten att bli unik!

Livet utvecklar oss, därför kommer vi också att utvecklas som fotografer – om man fortsätter att fotografera förstås. Vi kommer också uppskatta ögonblicket på ett mer varaktigt sätt, där andras tyckanden och gillanden får allt mindre betydelse – helt enkelt för att vi fullt ut förstått att fotografi INTE handlar om att uppdatera. Med tiden ser vi fotografiets unika förmåga att föreviga, inte minst när vi med stigande ålder lär oss att se betydelsen av de bilder man gjort tidigare i livet. Att det som inte längre finns,  får finnas kvar tack vare att vi valde att föreviga ögonblicket med kameran. Att ”dået” får finnas med som en del av ”nuet”…

Det är precis det som fotografi egentligen handlar om. Det är också just därför som jag alltid anger årtal som jag fotograferat bilderna – ”dået” är alltså lika viktigt som ”nuet”…

(Bild 1 – I skogen, 2018)
(Bild 2 – Flugan, 2019)
(Bild 3 – Vattenånga, 1996)
(Bild 4 – Sångsvanar, 2019)
(Bild 5 – Skogshare, 1990)

24300_1990 (5)