(1)
Om ni inte redan märkt det, så är jag mycket aktiv som fotograf. Jag fotograferar nästan dagligen, bloggar varje dag och skannar in äldre analoga bilder från tidigare. Det gör att mitt bildarkiv blivit stort och omfattande. Alltid har jag några nya bilder att visa fram här i bloggen, antingen det är bilder från senaste utflykten eller att jag hittat en äldre bild som jag tycker kan visas fram.
Det finns de som tycker att jag är för aktiv, som tycker att de har svårt att hänga med och därför tröttnar. Men det stora flertalet tycker att min blogg är både levande och intressant, just för att jag hela tiden alternerar mellan nya och äldre bilder. Jag ser det inte minst i antalet besökare varje dag i bloggen, men minst lika mycket hur många av mina äldre blogginlägg hela tiden får nya läsare. Jag blir ödmjuk enbart av att tänka på det…
Med jämna mellanrum återkommer jag med längre artiklar, bland annat om min fotografering och mina tankar kring bildskapandet – något som jag vet är populärt och alltid får många läsare. Däremot har jag sett en kraftig nedgång i lämnade kommentarer, inte enbart här i bloggen utan det är något jag även ser på Instagram och Facebook. Det blir lättare att enbart klicka på ”gilla”, eller så lämnar man någon fantasifull emoji. Den livliga och sakliga debatten försvinner, då många känner att de får allt mindre tid att fördjupa sig. Allt ska gå snabbare och snabbare.
(2)
Redan nu börjar man se tecken på en reaktion mot det allt ytligare och snabbare livet på Internet och olika sociala media. Man har märkt ett ökande intresse för att träffas fysiskt. Jag såg bland annat ett inslag på teve om initiativet att starta föreningar där man möts för att spela brädspel, helt enkelt för att man saknat det sociala med att träffas på riktigt. Kanske kan detta fortsätta inom fotomiljön; att bli medlem i en lokal fotoklubb eller gå på olika föreläsningar där man kan få träffa intressanta fotografer och inspireras inte enbart av spännande bilder, utan även kunna fortsätta med intressanta diskussioner över en kaffekopp efteråt.
Jag kan stundtals sakna det sociala med att träffa andra fotointresserade, men jag ser också att kursdeltagare som kommer till någon av mina fotokurser kan utveckla sig mer i sitt bildskapande än om man enbart anmäler sig till en onlinekurs. Helt enkelt för att betydelsen och inspirationen att träffas fysiskt vidare överstiger det att enbart tillgodogöra sig bilder och tankar över Internet.
Vad tror ni hände med eleverna när det blev distansundervisning under corona, när många skolor stängde ned? Blev eleverna bättre, lärde de sig mer? Det intressanta är att de absolut flesta blev sämre och mer bekväma, men mest av allt så saknade de flesta skolan och det att träffas i verkligheten.
(3)
Jag kan se stora skillnader i hur jag uppfattas av andra, de som aldrig träffat mig i verkligheten har ofta en bild av mig som inte alls stämmer överens med verkligheten. Flera av dessa kan ha en rätt så ytlig bild av mig, några stör sig på hur jag skriver och att jag verkar självupptagen. Dessa brukar oftast tröttna rätt så snabbt på min blogg, på mina bilder på Instagram och Facebook. Kanske för att jag beskriver en verklighet som skiljer sig avsevärt från deras verklighet. De människor som träffat mig i verkligheten, kanske på en fotokurs eller under en föreläsning, dessa människor förstår mig bättre. De kan se och känna av mitt brinnande intresse för naturfoto och bildskapande, men mest av allt; de förstår mig och mitt engagemang.
Det är därför ingen tillfällighet att många därför återkommer på mina fotokurser och till mina föreläsningar, och där min aktivitet på Internet istället blir som en uppdatering av det de redan förstått och lärt sig. Mitt skapande får en mer konkret karaktär och blir därför mindre abstrakt eller svårtolkat.
Dessa människor förstår också på riktigt varför jag är så aktiv, vad det är som är själva substansen i mitt bildskapande – om just det att alltid behöva vara igång. Mer än att enbart se bildflödet…
Förhoppningsvis kommer jag få träffa ännu fler av er framöver, något jag ser fram emot!
(Bild 1 – Steglits, 2007)
(Bild 2 – Skräddare, 2015)
(Bild 3 – Första snön, 2010)
(Bild 4 – Råbock, 2015)
(4)
Terje Hellesø 
Jag har läst och begrundat men en begränsande faktor för mej är att det är lite bökigt att svara. Inte bara att skriva några rader om vad man tycker som i Fb utan mixtrandet här nedanför. Apropå Fb så gör det mig väldigt irriterad när någon i stället för att skriva två – tre ord lägger in en gräll, blinkande emojiblaffa som tar uppmärksamhet från bilden.
För många är gillandet ett mer passivt sätt att bekräfta det man gillar, utan att förstå betydelsen av en dialog. Håller med dig. Det kanske är bökigt att kommentera i bloggen, men har man gjort det några gånger fylls namn och adress i automatiskt. ❤️
Jag är avundsjuk på ditt din passion och din nivå av aktivitet, jag har också en stor passion för naturfoto och är väldigt aktiv….i huvudet, tänker nästan hela tiden på foto men har svårare med omsätta det i praktik tyvärr.
Jag blir också glad för kommentarer i stället för ”gilla” på Fb men jag hemfaller själv att för det mesta bara trycka på ”Gilla” – knappen, jag skall försöka bättre mig och ge fler kommentarer.
Tack för en bra blogg!
Tack så mycket Janne för dina fina ord! ❤️