Dagsarkiv: oktober 23, 2022

Så ofta som möjligt…

Publicerat i Artiklar, Bildtankar, Photography av

22566_2022 (1)

Jag har aldrig varit en ”sprutmålare”, en sådan fotograf som gör bild på bild i en strid ström. Hundratals, tusentals – för att vara säker på att åtminstone någon av bilderna ska bli lite bättre. Kanske har detta med alla mina analoga år som fotograf, att film var dyrt och att man fick tänka på kostnaderna. Men jag fungerar på samma sätt idag, detta trots att jag varit digital fotograf i mer än sjutton år. Jag skulle kunna göra tusentals bilder under varje fotoutflykt, men å andra sidan kan jag heller inte förstå vad det skulle tjäna till – annat än extra mycket tid i efterhand vid datorn för att rensa bort en massa dubbletter…

Varför ska jag ha mängder av snarlika eller identiska exponeringar – det är ju inte mängden av exponeringar som utvecklar mig som fotograf. Hellre lägger jag extra tid på att fundera över hur jag ska utveckla bilderna – kanske kompositionen behöver förbättras eller att perspektivet känns lite mesigt?

När jag är ute och fotograferar surrar tankarna kring vad jag vill berätta med bilderna; kan några filter förstärka symboliken, eller ligger exponeringen lite för mörkt eller ljust? Kan det också finnas något störande som kommer med i bild? För mig ligger själva bildskapandet mer i den funderande processen, än i den kontinuerligt exponerande. Dessutom ogillar jag starkt att upprepa mig, jag vill kunna känna att jag tar mig ett steg vidare i bildskapandet – mer eller mindre varje gång jag försöker göra nya bilder!

Vilket givetvis inte är lätt, men å andra sidan känner jag att jag är på väg att inte uppnå något annat än en upprepning från vad jag gjort tidigare då väljer jag hellre att låta bli att fotografera. Eller så väljer jag att stånga mig i den kreativa väggen ett tag till – min extrema envishet har ju genom åren gett mig några viktiga genombrott där det hade varit mer bekvämt att ge upp… Mer än en gång har jag stått i flera timmar och glott in en stubbe innan bilderna har börjat komma till mig!

22567_2022 (2)

I mitt fotograferande handlar det ju alltid om att lyckas förmedla ibland mina innersta känslor, samtidigt som jag hela tiden försöker höja ribban. I år är jag en bättre fotograf än förra året och året innan dess. Något som fungerat som en klocka under alla mina dryga fyrtiofem aktiva år som naturfotograf. Dessutom i täta intervall, nästan varje dag under alla dessa år. Har jag inte fotograferat på en vecka, vilket sker mycket sällan, då kryper det i hela kroppen! Jag måste ut i naturen, måste fotografera – måste testa nya tankar och idéer. Måste se hur känslorna kan leda mig vidare i mitt bildskapande.

Jag tror stenhårt på att mina täta intervaller har gjort mig till den fotograf jag är idag. Många av mina mest framgångsrika bilder hade nog aldrig blivit till om jag fotograferat mer sällan. Kanske hade jag då känt mig mer ringrostig under fotoutflykterna och därmed också mindre vital och öppen i den bildskapande processen. Det är ju så lätt att glömma från gång till gång – att känna sig osäker på om man är på rätt väg. Eller så har man helt enkelt glömt hur vissa fotoprylar fungerade på bästa sätt; att glömma hyperfokalen, att formerna kan brinna ut mot bakgrunden, att de dova tonerna i skogen förändrar färgintrycket – eller att bildvinkeln så lätt kan bli statisk… Det är så fruktansvärt lätt att bli bekväm, något som aldrig är utvecklande!

Det är lätt att bli slarvig och okoncentrerad, men det är också lätt att bli omotiverat självsäker så att ribban inte hamnar tillräckligt högt. Jag måste vara så ärlig som möjligt, att vara min största kritiker – å ena sidan sällan känna mig riktigt nöjd, men att jag också genom experimenterande och leklust gör mig öppen för nya visioner.

22568_2021 (3)

Jag fotograferar så ofta som möjligt, hellre än att fotografera mycket under färre tillfällen. Genom alla år har jag haft mitt lilla rättesnöre; att jag hellre gör en bild om dagen i trettio dagar än att göra trettio bilder en gång i månaden.

Kanske behöver man vara mer intresserad än genomsnittet för att vara igång så ofta med att fotografera, med tiden blir det ju också en stor mängd bilder som man vill känna användning för. Men jag behöver heller inte basera min aktivitet genom att ständigt planera nya resor; nya bilder blir det även på väg till affären eller om jag har andra ärenden. Bilder finns ju överallt, om man nu lärt sig att ”alltid” fotografera. Kameran finns ju alltid med, även om det inte alltid blir så att jag fotograferar. Det är ju inte viktigt att alltid fotografera, minst lika viktigt är det också att veta när det är bäst att inte fotografera. Är inte skaparlusten riktigt där, att man kan känna lite motstånd på något sätt – då är det ju bäst att låta bli. Om man inte tycker sig ha tid och ork med att stånga sig genom den kreativa väggen…

Redan dagen efter kan det ju gå vägen… Det är ju det mest fantastiska med att fotografera, det går alltid att hitta tid för att göra nya bilder – om man är tillräckligt intresserad förstås… Att fotografera handlar ju inte om att jaga efter ovanliga motiv, det handlar om att se.

Bilder finns ju överallt, helt enkelt! Om man fotograferar nästan varje dag förstår man detta – och man behöver aldrig leta.

(Bild 1 – Luttra gånggrift, 2022)
(Bild 2 – Två höstlöv, 2022)
(Bild 3 – Kungsfiskare, 2021)
(Bild 4 – Vinterälg, 2010)

22569_2010 (4)