Jag har tappat tron på naturfotografin…

22395_2012 (1)

Det är så lätt att missuppfattas, särskilt när man försöker förklara hur fotomiljön utvecklas – och de trender man kan se. Det blir lätt ömma tår där man antingen går i försvar eller så möter man mina synpunkter med billiga motargument. Kritiserar man naturfotomiljön blir det extra tydligt, då naturfoto på något konstigt sätt är fotomiljöns ”heliga ko”, som går runt i sina tillfälligheter och sällan eller aldrig får utstå kritik. Eller så väljer man helt enkelt att ignorera den, kanske för att det blir lättare…

Jag är själv naturfotograf och kommer så vara resten av mitt liv. Jag brinner för naturfotografi, för naturen och för bildskapandet. Jag har också hållit på länge, detta utan att tappa varken inspirationen eller hungern. Nästan varje dag fotograferar jag, det blir hela tiden nya bilder – bilder som ligger nära den jag är som person och väljer att visa fram för andra. Från mig själv!

Idag dominerar amatörfotograferna i stort, jag tror aldrig det varit så många naturfotografer någonsin som idag – och absolut största flertalet är amatörerna. De som inte fotograferat så länge, som håller på med sitt bildskapande när det finns tid över. De som har begränsat med tid, men samtidigt vill kunna se att bilderna också långsamt blir bättre. Amatörerna som lyssnar på oss som är erfarna, som väljer kamera efter proffsens rekommendationer – och som gärna söker sig till platser där de bra bilderna är lätta att komma över. Antingen det är vid olika betalgömslen eller på spännande platser i naturen – där det är lättare att lyckas. Helt i tron att allt handlar om tillgången till bra motiv, för att bilderna också ska bli bra.

22396_2017 (2)

Flera anmäler sig också till olika fotokurser eller workshops, med erkända och duktiga naturfotografer, för att tillgodogöra sig de hemligheter som verkar vara nyckeln till de riktigt bra bilderna. Ju snabbare man når framgång, desto bättre då det gynnar den viktiga motivationen maximalt! En form för jakt på spännande motiv och viktig kunskap. Häri ligger intresset!

Man köper fotoböcker med spännande bilder man själv vill göra, man läser olika fototidningar för att uppdateras om allehanda nyheter på prylmarknaden – för att man fullt och fast tror på snabba lösningar!

Många av dessa amatörfotografer har ingen eller ringa intressen för konst i största allmänhet, fortfarande är det så att de absolut flesta som blir naturfotografer kommer genom ett stort intresse för teknik eller natur. Bildintresset kommer liksom lite grann på köpet…

En bilds kvaliteter bedömer man genom sitt spännande ljus, bra skärpa och intressanta motiv. Och enbart där, tills någon ny naturfotograf dyker upp med ett helt annat bildperspektiv – då ändrar man om fokus och försöker kopiera. Utan att egentligen förstå varför!

Många av dessa förstår inte konst, eller vill förstå konst. Det är för konstigt och flummigt, för svårt att definiera och verkar helt sakna tydliga recept för framgång. Man saknar den ingången till sitt naturfotograferande, vilket gör att det blir ett omöjligt språk att lära sig. Några väljer då bort betydelsen av detta och i sitt okunnande ifrågasätter konstens märkliga värld – enbart för att försvara sina egna tillkortakommanden…

22397_2012 (3)

Bra naturbilder kopieras i tusentals, man söker upp de motiven som de erfarna naturfotograferna jobbar med, man har en dröm om samma framgång. Om andra fotografers bilder är för bra, så bra att man känner det som en omöjlighet att uppnå – då kommer bortförklaringarna… Antingen tror man att bilderna blivit till på felaktiga grunder, att man känner sig lurade och då misstänker fusk – eller så har man helt enkelt mindre tur än de andra. Man skyller på sämre ekonomi, att man bor på fel plats och har sämre tillgång till spännande motiv.

Istället för att se möjligheter, så ser man enbart sina begränsningar. Kanske för att allt inom naturfotografin egentligen handlar om en enda stor tävling. Den som har de bästa bilderna vinner, den som har bästa kameran vinner, den som kan leva ut sina drömmer vinner.

När det egentligen handlar mindre om att vinna, utan mer om att berätta och beröra med egna bilder som inte är kopior från andra fotografer. Lägg avundsjukan helt åt sidan – och börja koncentrera dig på att fotografera. Där du står och går!

Naturen behöver fler sådana naturfotografer, för att alla andra ska förstå hur viktig naturen är för vår överlevnad – mer än att på kort sikt enbart finnas till för att stjäla bildmässiga framgångar!

Inte konstigt att jag börjat tappa tron på naturfotografin…

(Bild 1 – Lärkfalk, 2012)
(Bild 2 – Mönster, 2017)
(Bild 3 – Älg, 2012)
(Bild 4 – Trollet, 2020)

22398_2020 (4)

Fyra bilder, del 3

(1)

(2)

(3)

(4)

Jag fortsätter med den nya bloggserien där jag visar fyra bilder, vardera från fyra av de huvudkategorier jag har i mitt bildarkiv: LANDSKAP, MAKRO/NÄRBILD, FÅGLAR och DÄGGDJUR. Jag är ju en fotograf som arbetar rätt så brett motivmässigt i naturen. Jag fotograferar egentligen samtliga motiv i naturen, ungefär i lika stor utsträckning.

Nu är det heller inte motiven i sig som gör mig till den fotograf jag är. Jag är ju varken landskapsfotograf eller fågelfotograf egentligen. Det som gör mig till den fotograf jag är handlar mer om hur jag väljer att fotograferar. I denna bloggserie, som kommer att återkomma med jämna mellanrum, där kommer visa på många av de exempel jag arbetar med som fotograf.

Första bilden är landskapsbilden och visar strutbräken från Mullsjö fiskdammar utanför Mullsjö. Bilden är från igår och är en dubbelexponering för att få fram den mjukare tonen. Bilden bygger mycket på det tätare perspektivet (ett kortare tele på 92mm) och där det skapas en helhet mellan hur de olika ormbunkarna rör sig i bilden. På den ena exponeringen rörde jag kameran för att skapa en illusion av att ormbunkarna rör sig, som en dold nerv i bilden.

Andra bilden är makro/närbilden och visar en padda från en sjö i Mullsjöskogarna. Bildens lite udda perspektivet fick jag fram med att använda ett fisheyeobjektiv (14mm) och ett stort skärpedjup. Att paddan lyser upp gör det tydlig i bilden fast den är rätt så liten. Den knappa exponeringen lyfter den ljusa paddan och förstärker bildens dramatik.

Tredje bilden är fågelbilden och visar två björktrastar i morgonljus, från Mullsjö nu nyligen. Bilden bygger mycket på de två små björktrastarna där den ena är i flykt, men också på de två tydliga kondensstrimmorna. Bildens högkantsformat förstärker bildens monumentala uttryck. Ett kort tele på 110mm ger bildens miljökänsla, men också för att ibland kan de kortare brännvidderna ge fågelbilderna en extra dimension – det måste inte alltid vara närbilder.

Fjärde bilden visar däggdjursbilden och en stor älgtjur sent i den blå skymningen i Mullsjöskogarna. Bilden är en dubbelexponering (skärpa/oskärpa) för att ge älgen en ljus gloria runt sig – något som förstärker formspelet. Ett ljus blänk i ena ögat ger bilden ökad känsla av kontakt och närhet. Bilden är med 400mm.

(Bild 1 – Strutbräken, 2022)
(Bild 2 – Padda, 2019)
(Bild 3 – Björktrastar, 2022)
(Bild 4 – Älgtjur, 2012)