(1)
Precis nyss landade nötkråkan i trädtoppen i det intensivt brinnande kvällsljuset.
(Bild 1 – Nötkråka, 2022)
(1)
Precis nyss landade nötkråkan i trädtoppen i det intensivt brinnande kvällsljuset.
(Bild 1 – Nötkråka, 2022)
(1)
Tidigt i morgondimman kommer en nötkråka flygande.
(Bild 1 – Nötkråka, 2022)
(1)
(2)
(3)
(4)
Nu startar jag en ny bloggserie där jag visar fyra bilder, vardera från fyra av de huvudkategorier jag har i mitt bildarkiv: LANDSKAP, MAKRO/NÄRBILD, FÅGLAR och DÄGGDJUR. Jag är ju en fotograf som arbetar rätt så brett motivmässigt i naturen. Jag fotograferar egentligen samtliga motiv i naturen, ungefär i lika stor utsträckning.
Nu är det heller inte motiven i sig som gör mig till den fotograf jag är. Jag är ju varken landskapsfotograf eller fågelfotograf egentligen. Det som gör mig till den fotograf jag är handlar mer om hur jag väljer att fotograferar. I denna bloggserie, som kommer att återkomma med jämna mellanrum, där kommer visa på många av de exempel jag arbetar med som fotograf.
Första bilden är landskapsbilden, här från ett kraftigt snöväder här i Mullsjö. Jag har svårt att inte fotografera när det snöar, jag gillar det täta mönster jag kan få fram i landskapsbilder av mer intim karaktär. Här finns ingen himmel, inga detaljer som tydligt indikerar om dimensioner – bilden har istället en rätt så tydlig abstrakt karaktär.
Andra bilden är makro/närbilden och visar en snok från Ryfors utanför Mullsjö. Bilden gjorde jag nu i våras, när snokarna börjar titta fram efter vintern för att värma sig i vårsolen. Det är också en duobild, det vill säga att den bygger på två starka intressepunkter i bilden som lyfter fram och underbygger varandra – dels snoken som tittar fram och sedan kvisten i träväggen på den gamla kvarnen.
Tredje bilden är fågelbilden och visar en storlom i kvällsljus från en sjö i Mullsjöskogarna. Storlommen finns vid de flesta större sjöar runt Mullsjö, något jag uppskattar då storlommen tillhör en av mina fågelfavoriter. Bilden bygger mycket på kontraster och tonfördelningar, storlommen är klar med kraftigare svärta mot en omgivning i mjukare och diffusare toner. Något som ger bilder en stark djupkänsla och samtidigt ökar närhetskänslan till storlommen.
Fjärde bilden är däggdjursbilden och visar ett nära möte med en älg i Mullsjöskogarna. Bildens mjuka ton fick jag fram med hjälp av en dubbelexponering (skärpa/oskärpa) direkt i kameran. Bilden gjorde jag i skymningen vilket förklarar också bildens blå ton.
(Bild 1 – Snöväder, 2017)
(Bild 2 – Snok, 2022)
(Bild 3 – Storlom, 2012)
(Bild 4 – Älg, 2022)
(1)
Höstdimma i Ljusnefors i Hälsingland.
(Bild 1 – Höstdimma, 2006)