Det är inte alltid som man tror…

21151_2005 (1)

Denna bild gjorde jag på Skatön utanför Söderhamn i Hälsingland. Bilden gjorde jag för 17 år sedan, med rörlig kamera på lång slutartid. Kort efter publicerade jag bilden på Internet och fick relativt snabbt därefter ett ilsket meddelande. Jag minns inte just nu om det var på mejl eller som kommentar under bilden på Internet. Men jag minns så väl personens ilska och irritation, där jag anklagades för att ha kopierat denna person. Detta fast jag knappt visste vem personen var, men mest för att bilden är gjord med en teknik som jag var först med att arbeta fram och utveckla här i Sverige.

Genom åren har det också blivit ett antal föreläsningar och fotokurser som helt har handlat om just denna teknik som jag kallar för effektfull rörelseoskärpa. Jag skrev också en artikel om detta som publicerades i tidningen FOTO redan under 1993. Jag höll alltså på med detta redan på den analoga tiden, en teknik som numera fått namnet ICM (Intentional Camera Movement) – alltså en särskild fototeknik där man medvetet arbetar med rörlig kamera och längre slutartider, antingen i enkelexponeringar eller med olika former för multiexponeringar.

Här blev jag alltså anklagad för att kopiera någon, där jag själv var den som från början arbetade fram och introducerade tekniken i Sverige.

Det är inte enda gången jag fått sådana kommentarer. Flera gånger har jag fått frågan om jag inspirerats av olika namngivna fotografer, där det visat sig vara fotografer som från början varit deltagare på mina fotokurser.

Tänk att det finns så många som kan så lite om fotohistoria, eller att det finns så många som direkt anklagar någon utan att ha några fördjupade kunskaper i frågan. Att jag sedan också blivit anklagad för att kopiera någon som tidigare gått fotokurs hos mig av någon som redan visste vilka bilder jag gjorde redan på den analoga tiden – det är en annan historia.

I vilket fall är detta en känslig fråga för många. Det är tydligen viktigt att vara först, och är man inte först så vill man gärna framstå som det. För en publik som oftast inte har en aning och helt enkelt tror fullt och fast på det man hört eller läst nyligen.

Det är verkligen inte viktigt för mig att vara först med något, det är heller inte viktigt att vara stilbildare i någon form. Jag är alldeles för upptagen med att fotografera och att få fortsätta att få vara mig själv. De flesta gånger jag får dessa frågor om jag inspirerats av någon så tar jag det med en stor portion humor och rätt mycket glimten i ögat. Även fast den ilskna fotografen som anklagade mig för 17 år sedan, blev både obehagligt och magstarkt.

Jag har inte hört något från denna fotograf efter detta.

(Bild 1 – Trolldom, 2005)