Dagsarkiv: februari 12, 2022

Att skilja mellan vi och jag…

Publicerat i Artiklar, Bildtankar, Photography av

21153_2016 (1)

Jag har aldrig varit emot jakt, då jag ser det som ett naturligt inslag i naturen. Däremot börjar jag alltmer tröttna på dessa gnälliga och mediakåta jägare som ständigt ska synas och alltid få vara först med att uttala sig i våra rovdjursfrågor. Jag kan även tycka att media generellt är lite väl ensidiga i hur rovdjuren omtalas i media. Varje gång bestånd och etablering av rovdjur ska omtalas, så är det oftast jägarna som får synas först – om licensjakten, om skyddsjakt, om människors oro, om vilka bestånd som kan accepteras av varg och lodjur.

Jag kan ofta få känslan att jägarna har olika media inlagda som snabbnummer i sina mobiler. Det är först i en andra eller tredje våg som rovdjursförespråkarna får komma till tals. Nästan som för att lugna den panik eller hysteri som jägarna först har lyckats skapa med den första vågen.

Jägarna är fascinerande förutsägbara. Om det finns tecken på en liiiten ökning av varg eller lodjur, då är jägarna där direkt för att förespråka skyddsjakt eller att utöka licensjakten. Som om rovdjursbestånden aldrig kan få tillåtas öka det minsta, för att kunna skapa en grund för en framtida existens. 300 vargar är alldeles för mycket, att våga uttala sig om att man åtminstone borde ha minst 1000 vargar i Sverige är som att man nästan ber om att bli lynchad.

Jägarna är alltså fantastiskt förutsägbara, så man börjar tröttna. Men det största felet de gör (även fast jag sedan länge förstått taktiken i det) är att konsekvent använda ”vi” istället för ”jag”. Man ska alltså alltid få känslan av att de är många. Nu senast i Jönköpingsposten, där jägarna givetvis som alltid är först med att få uttala sig om ett möjligt nytt vargrevir utanför Mullsjö. Jägarförbundet i Jönköping ser inte positivt på att vargarna blir fler, som en kommentar till att man har spårat två vargar mellan Stråken och Dumme mosse. Vargar som inte kommer från det redan etablerade Brängenreviret. Två vargar verkar ha invandrat från Gävleborg. Ordföranden Gunnar Lindblad säger: ”Vi vill inte har några vargar här överhuvudtaget.”

Ännu ett ”vi” som taktiskt ska få läsarna att underförstått tro att ”alla” som bor i området inte vill ha varg i de närliggande skogarna. Som om alla som bor i Mullsjöområdet per automatik vill ha bort vargen. Jag undrar också när media (i detta tillfälle Jönköpingsposten) ska ta tag i vargfrågan en gång för alla och försöka i så stor grad som möjligt förmedla en helhetsbild från personer i området.

Givetvis är många oroliga, kanske mest på grund av okunskap eller att man starkt påverkats av jägarnas propaganda. Men vad jag förstått från de flesta jag samtalat med så är det ingen utbredd negativ inställning till vargarna. Tvärtom är många upprymda och ser vargarna som ett spännande och fascinerande tillskott till Mullsjöskogarna. Trafiken från olika personer som tar sig runt i Mullsjöskogarna med förhoppningen att få se varg eller höra vargarna yla, den trafiken har ökat betydligt. Jag känner exempelvis till ett flertal naturfotografer som lägger ned mycket tid med förhoppningen att få vargarna att fastna på bild. Att Svenska rovdjursföreningen också besöker vargskogarna frekvent för att ha koll på läget är också mycket positivt.

Vad jag hört från länsstyrelsen så finns det heller inga dokumenterade incidenter, där vargarna attackerat tamdjur inom Brängenreviret – kanske för att tillgången på bytesdjur är relativt bra. Fortfarande. Dessutom har ett antal bönder också börjat stängsla sina djur på ett bättre sätt, för att minimera riskerna.

Det går alldeles utmärkt att leva tillsammans med våra rovdjur i naturen, om vi bara lär oss att göra det.

”Vi” är faktiskt riktigt många som välkomnar vargarna till Mullsjöskogarna!

(Bild 1 – Motljus, 2016)