Inte hur, men varför…

20923_2004 (1)

För mig är det rätt så enkelt; jag fullkomligt älskar att fotografera! Oavsett om det varit en stor publik eller ingen publik, så har mitt fotograferande alltid haft samma intensitet. Detta har varit genomgående under alla mina år som aktiv naturfotograf. Under mina första år tänkte jag inte alls på detta, men efterhand som åren gått har jag förstått att det måste vara så…

Jag minns föreläsningar inför 5-10 personer, artiklar som jag hållit på med en längre tid och som refuserades av någon nitisk redaktör – men också fotokurser som blev inställda på grund av för få anmälningar. Jag minns perioder i min karriär då delar av publiken inte visste vem jag var, medan andra delar av publiken helt enkelt inte fattade mina bilder. Jag minns hela vägen, från ”ingen” till ”någon”

Därför tar jag aldrig något för givet, utan jag traskar på i mina egna slitna spår – helt enkelt för att det absolut viktigaste för mig är att helt enkelt fotografera. Jag tänker på alla de gånger filmteamet ringde mig för att bli uppdaterade om vad jag gjort på sistone, där mitt standardsvar oftast var: ”jag har fotograferat”… Ett filmteam som följde mig under fyra år, vid olika årstider, innan dokumentären var klar i slutet av november 2020. Jag kunde inte förstå deras intresse för att göra dokumentären, då jag i grunden ser mig som en ”rätt så tråkig person”.

Jag gör ju inte så mycket annat än att fotografera. Nästan dagligen, med stor energi och entusiasm – som jag gjort under alla år. Visst säljer jag bilder, visst föreläser jag, visst undervisar jag, visst har jag fotoutställningar, visst har det blivit några böcker. Men detta blir enbart brottstycken i min varierande karriär som aktiv naturfotograf, där marknaden gått genom stora förändringar. Den röda tråden, den mer bestående delen av min karriär har helt enkelt handlat om att fotografera. Mycket och ofta!

20924_2021 (2)

I perioder skulle man också kunna säga att jag är hysteriskt aktiv, helt enkelt för att det just är själva bildskapandet bakom kameran som är det primära. Att skapa bilder är för mig själva essensen i livet. Det som har format och utvecklat mig som människa, inifrån mig själv och utåt i mina bilder. Jag har ett stort intresse för det bildmässiga vokabulär, det att kunna förändra mitt sätt att uttrycka mig i mina bilder. Ibland har det komplicerade blivit enklare, ibland det motsatta – men jag har genom åren lärt mig allt bättre att uppskatta och se helheten. Det att kunna se detaljer på samma gång som jag kan bedöma allt i en större skala.

Denna livssyn tror jag faktiskt jag skulle haft svårt att tillgodose mig, om jag nu inte hade börjat fotografera.

Jag är min största kritiker. Jag behöver inte en publik för att kritiskt bedöma och utveckla mitt fotograferande. Något som blivit allt tydligare med åren. Jag behöver inte dela med mig av mina bilder på Instagram eller Facebook för att upprätthålla min aktivitet. Jag måste inte föreläsa eller undervisa. Inte för att utveckla mig som fotograf, åtminstone.

Visst har jag en större publik idag, detta fast stora delar av den väljer att vara tysta och inte deklarera sin närvaro. Visst kommer jag framöver ha flera föreläsningar och utställningar, det kommer att publiceras flera böcker – men detta är inte det väsentliga för mig. Jag kommer inte att fotografera mer eller mindre, beroende av min omgivning. Jag kommer fortsätta på mitt sätt, oberoende av hur det ser ut runt mig.

20925_2011 (3)

Jag fotograferar helt enkelt för min egen skull! Jag är också min egen uppdragsgivare. Om jag nu vill utveckla bloggen, om det blir en egen hemsida framöver, om jag ska börja utveckla min närvaro på Youtube. Hur det blir får framtiden visa, men i mellantiden så fotograferar jag som vanligt.

Jag bloggar också aktivt, helt för min egen skull. Jag har upptäckt under dessa år med aktivt bloggande att mitt skrivande har utvecklats rätt så kraftigt. Där jag till en början kunde producera ett tiotal artiklar per år, oftast under stora vedermödor, där kan jag numera få fram lika många på en månad. Samtidigt som jag blivit allt bättre på att formulera mig, hittat bättre sätt att kunna förklara – och genom detta också få en tydligare förankring kring vem jag är som person och som fotograf.

Tack vare mitt skrivande har jag också utvecklat mitt fotograferande. Tack vare detta har jag även haft lättare för att föreläsa och undervisa. Bloggen har alltså varit en viktig del i att förstärka och påverka vägen vidare framåt i mitt bildskapande.

Dessutom är det inte ”marknaden” som skapat bloggen, det är helt och hållet jag själv. Efter mitt eget huvud, på mina egna premisser. En blogg som hade sett ut på precis samma sätt, även fast jag inte hade haft några läsare. Där jag i likhet med mitt fotograferande, bloggar helt och hållet för min egen skull.

20926_2019 (4)

Jag väljer också själv ut vilka bilder jag vill publicera, helt utan någon påverkan av de trender som härskar på ”marknaden”. Trender som alltid tenderar att vara kortvariga, begränsande och mer ytliga. Något jag försöker hålla så långt ifrån mitt eget skapande som möjligt. I mitt eget skapande ser jag inte de begränsningar som ”marknaden” ofta tenderar att förstärka. Jag håller mig helt enkelt långt ifrån alla former för grupptänkande, då det skulle bromsa mitt eget bildskapande. Jag gör helt enkelt som jag vill, inte vad andra förväntar sig att jag borde göra…

Jag kommenterade nyligen en fantastisk bild på järpe från min mångåriga norske vän och kollega Dag Røttereng med orden: Helt enkelt et fantastisk bilde på jerpa. Du kan fortsatt! Jag fick kort därefter ett lite överraskande svar från Dag: Takk, Terje! Ja, jeg kan fortsatt. Det jeg sliter litt med er ikke hvordan, men hvorfor.” Ett svar från honom som sedan motiverade mig till att skriva just denna artikel. Jag skrev givetvis till Dag och frågade honom om jag kunde få använda detta som underlag till en artikel, något han direkt godkände. Han förklarade vidare också vad han menade med det har skrev. Tankegångar som jag tror är naturligt framväxande från fotografer som hållit på lika länge som vi båda gjort. Jag har idag känt honom sedan 1980-talet, vi har fotograferat ungefär lika länge och har i mycket en liknande bildsmak.

Dag har däremot slitit med motivationen för att fotografera. Det var även så att han helt funderade på att lägga kameran på hyllan, sålde undan all sin analoga fotoutrustning och köpte sin första digitala kamera. Under perioder var han helt borta från en mer professionell inriktning på naturfotograferingen. Han berättar hur marknaden för bildbyråer helt försvann, hur svårt det var att tjäna några kronor på sina artiklar för olika tidningar – och såg genom detta ingen motivation för att fortsätta fotograferingen. Övergången mot den digitala marknaden blev riktigt svår för många fotografer, så även för Dag Røttereng.

Så småningom var det ett omfattande projekt i timelapse från den norska ön Smøla som fick honom på banan igen, något han sedan visade på naturfotofestivalen i Vårgårda under hösten 2013.

20927_2022 (5)

Han berättar vidare hur hans bloggande och olika sociala media sedan gett honom motivationen tillbaka. Något som sedan även varit med på att bygga upp en ny marknad som håller motivationen uppe. Han har även ett antal tankar för aktiviteter vidare framöver, något som kan förstärka och utveckla meningen med fotograferandet.

Hans berättelse är på inget sätt ovanlig, jag känner ett flertal andra fotografer som slitit med de samma frågorna – om vad som är meningen med att aktivt fotografera under så många år. Vissa ser också att meningen med livet måste vara så mycket mer än att enbart fotografera hela tiden. En av mina bästa vänner gick till och med så långt och begick självmord på 1990-talet, då han var orolig över hur allt skulle utveckla sig. Han var en av de första som började digitalisera sig och när han försökte sia om hur detta skulle påverka framtiden för honom som fotograf så hamnade han i en djup depression – där han så småningom inte såg någon annan utväg. Jag kommer aldrig glömma det telefonsamtalet när hans sambo ringde och berättade om det fruktansvärda som hade skett…

Det var många naturfotografer som försvann från marknaden när digitaliseringen började utvecklas.

Numera är vi dessutom mitt i en pandemi, något som påverkat marknaden stort ännu en gång. Marknaden för föreläsningar har nästan havererat, även fast det gett grogrund för olika lösningar via Internet där jag kan föreläsa för olika föreningar via Teams eller Youtube – utan att ens vara närvarande fysiskt. I sammanhanget minskar det resandet betydligt riktigt nog, men det tar samtidigt helt bort den närvarande intensitet som uppstår i direkt fysisk kontakt med publiken. Att kunna interagera för spontana reaktioner, det är något som förloras när allt blir på avstånd – och dessutom beroende av en extremt bra uppkoppling…

20983_2021 (6)

Fotokurserna är däremot på väg att öka igen, tack vare vaccin. Även fast de lite större kursarrangemangen påverkats på samma sätt som föreläsningarna. Men mina heldagskurser, mina onlinekontakter som mentor – dessa pågår i någorlunda samma skala. Dessutom har bokförsäljningen börjat öka något.

Jag har heller aldrig varit någon resande fotograf, vilket inte påverkats av varken pandemi eller stegrande klimatfrågor. Jag anser mig fortfarande vara en naturfotograf som arbetar i paritet med klimatet och är heller ingen som aktivt utsätter mig själv eller andra för någon större smittorisk.

Däremot är jag fortfarande lika självgående; oavsett om marknaden blivit heldigital, att man behöver minska sin klimatpåverkan eller motverka spridningen av något virus. Jag måste helt enkelt inte ha några kunder eller uppdragsgivare, jag behöver inte ens vinna några fototävlingar för att få nödvändiga kickar. Jag behöver definitivt inte heller uppdatera mig med ny spännande fotoutrustning, då allt det jag redan har ger mig de bilder jag behöver. Vilket helt går i linje med min bild av konsumtionssamhället som då också blir en klimatfråga.

Att fotografera är helt enkelt mitt livsprojekt, helt oberoende av alla former för yttre påverkan. För att jag helt enkelt älskar att fotografera, oberoende av hur jag gör det. För precis som för Dag Røttereng, så handlar det inte om ”hur”, utan betydligt mer om ”varför”. En inställning som jag idag förstått att jag haft länge. Och som också gett mig de förutsättningar jag behövt under alla år, för att fortsätta utveckla mitt fotograferande – men minst lika mycket för att hålla uppe den entusiasm som är så ofantligt viktig.

Jag är en självgående naturfotograf som hela tiden hittar fram till nya bilder, nya sätt att se och förmedla – detta trots att motiven ofta är de samma.

20984_2019 (7)

Om jag är nyskapande? Det vet jag inte. Det är helt enkelt inte så viktigt för mig, annat än att jag hela tiden försöker undvika att upprepa mig själv. ”Upprepa något enbart om du kan förbättra det, annars måste du gå vidare”, som Ernst Haas en gång i tiden sa.

I april fyller jag 58 år, men jag brinner lika mycket idag som jag gjorde när jag gjorde mina fotoutflykter med första systemkameran när jag var 15 år.

Förhoppningsvis mycket mer erfaren och betydligt klokare, något som verkar komma med åldern. Men under själva bildskapandet är jag tillbaka i de samma känslolägen som den där femtonåringen i naturen utanför Bergen. Jag förstår helt enkelt inte varför det blir så, men det är en fantastisk känsla som gör mig vital i mitt sätt att tänka och agera.

Visst känner jag igen motiven, visst vet jag hur jag exponerar och komponerar. Men jag har blivit automatiserad, jag har märkt att jag ”bara” ställer in de värden jag vill ha. Det är inte ofta jag ger någon större uppmärksamhet till ljusmätaren, om jag ska vara helt ärlig. Jag ”bara gör”, helt enkelt. Fotografen är inställd på ”auto”, inte kameran!

Tack vara alla mina år som aktiv fotograf med viktig kontinuitet och rikliga mängder energi och entusiasm. Och att ”varför” nog är en betydligt viktigare fråga än ”hur”, som ju vännen Dag Røttereng också upptäckt. Nu gäller det bara att få alla nybörjare att förstå detta också…

(Bild 1 – Där skogsrået vilar, 2004)
(Bild 2 – Motljus, 2021)
(Bild 3 – Rådjur, 2011)
(Bild 4 – Forsärla, 2019)
(Bild 5 – Stöphål, 2022)
(Bild 6 – Kungsfiskare, 2021)
(Bild 7 – Strömstare, 2019)
(Bild 8 – På väggen, 2021)

20928_2021 (8)

8 reaktioner på ”Inte hur, men varför…

  1. Flott og til refleksjon 👏 Fikk med meg kommentaren fra Røttereng når dere utvekslet, og må innrømme at den festet seg og har blitt liggende i bakhodet siden da, bra at du bidrar med litt tanker rundt dette – det er veldig interessant.

  2. Bra att du lyfter den viktigaste frågan som många som fotograferar kontinuerligt ställer sej i perioder av sin egen utveckling. Den egna utvecklingen av bildskapandet blir mitt svar på varför vi fotograferar och producerar bild efter bild, utan att aldrig få nog. Som tur är finns egentligen inga begränsningar, tur man inte började med höjdhoppning i tonåren. Tack Terje för att du lyfter på locket och för ditt envetna bloggengagemang

  3. En mycket välskriven och tänkvärd artikel Terje. Ja, den berör faktiskt och lyfter fram de aspekter med bildskapandet som ni fotografer gått igenom, som verkat under ”några” år. Tror att dagens unga fotografer (där jag kanske till viss del också passar in) inte alltid tänker på hur det en gång i tiden var, hur marknaden såg ut och hur allt dramatiskt har förändrats.

    Till dig och till Dag Røttereng vill jag verkligen säga tack för alla bilder och all inspiration som ni givit under alla de år ni hållit på, oavsett kurser, föreläsningar eller böcker. Era bilder är verkligen fantastiska och visst är det viktigt att tänka på varför man gör något.

    För mig har bildskapandet blivit en del av mitt liv och något jag inte kan vara utan. Jag mår uppriktigt dåligt inombords om jag inte får skapa mina bilder. Varför? Enkelt jag gör det för att jag älskar det sååå mycket! 😊👍

    Återigen, tusen tack för en fantastiskt fin och inte minst inspirerande artikel Terje! 🙏

  4. Fin text ackompanjerad av mycket fina bilder. Du fotograferar för dig själv, men du inspirerar och har inspirerat många, många andra fotografer med dina bilder, inklusive mig själv. Det är en verkligt god och värdefull gärning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s