Den ständiga nyfikenheten…

20702_2017 (1)

Vi skriver år 2022. Ett nytt år har precis börjat. Ute är det mulet och snöfritt. Fyra plusgrader. Jag tittar ut och fascineras av det mjuka vinterljuset, upptäcker intressanta mönster i grenverket bland träden, undrar hur det ser ut med isen vid Ryfors, om rådjuren är kvar där de var för några dagar sedan, funderar på om jag ska försöka göra lite nya bilder på sångsvan. Sitter samtidigt och tänker lite på om jag ska skriva färdigt artikeln om den nyfikenhet och hunger jag känt under alla år som fotograf.

Om varför mitt intresse för att fotografera natur inte verkar mattas av, som det verkar vara för de flesta andra naturfotografer som fotograferat länge. Om varför jag hela tiden försöker att utveckla bildskapandet, hitta fram till olika sätt att förmedla något från mig till andra – om känslor, om tankar, om något jag är engagerad i och vill berätta.

Varför är jag fortfarande lika nyfiken och hungrig, som jag alltid varit?

20703_2005 (2)

De flesta andra tappar intresset eller så har inspirationen börjar tryta. Alla verkar ha någon period i karriären då allt står på sin höjd, för att sedan börja trappa ned. Jag kan fortfarande känna att jag inte kommit fram till den höjden i min karriär, utan kan faktiskt fortfarande känna mig som en rookie – att jag fortfarande jobbar på med fotograferandet och känner att jag inte nått hela vägen fram.

Jag lär mig ju fortfarande, känner mig fortfarande som allt annat än fullärd. Jag är fortfarande på väg fram mot målet, då jag kan få känna mig fullständig i mitt sätt att fotografera. Efter snart femtio år som fotograf kanske jag borde förstå att jag nog aldrig kommer nå dit.

Det finns alltid ett steg till, och ett till – och ett till…

20704_2020 (3)

För varje år upptäcker jag något nytt; nya sätt att få fram bilderna, nya sätt att förmedla något i bilderna. Samtidigt som jag hela tiden är igång och fotograferar, nästan varje dag – utan att visa några signaler på att det avtar. Redan nu under morgonen på årets första dag har jag en stor mängd idéer till bilder jag vill göra under dagen. Att rivstarta det nya året med nya bilder. Som jag kände även för ett år sedan och året innan dess.

Jag sitter inte och tycker mig sakna något; känner inte att inspirationen tryter för att snön försvunnit och att landskapet mer ser ut som ett mjukt landskap i november. Inga skarpa kontraster, inga färgexplosioner, inga ovanliga fåglar i trädtopparna. Utan jag har mer en allmän hunger på att fotografera, att kunna skapa nya intressanta bilder under dessa rådande förhållanden.

Man ska ju vara en aktiv naturfotograf som maximalt försöker utnyttja det som är, än att känna begränsningar för att man ständigt saknar något…

20705_2019 (4)

Ljuset utanför känns ju helt rätt för att eventuellt ta en tur till Ryfors gammelskog. Sedan jag var där senast för någon vecka sedan, har jag fått ett stort antal nya bildidéer som jag vill göra. Varje ny bild jag gör i Gammelskogen ger ju grogrund för nya bilder jag vill göra. Som om hungern aldrig stävjas, att jag helt enkelt aldrig blir mätt och belåten.

Sedan börjar jag visualisera de bilder jag vill göra, medan jag sitter kvar här framför datorn och skriver dessa rader i artikeln. Funderar på om jag ska jobba i svartvitt eller i färg, eller så kanske det blir både och. Undrar om jag ska jobba med täta perspektiv med tele, eller om jag ska göra vidare bilder med stor förgrund och ett stort skärpedjup. Tänker på bilderna jag gjorde förra gången jag var där, bilder som jag känner att jag kan utveckla rätt mycket mer – då jag kan känna en öppning till en helt annat typ av bilder från Gammelskogen.

Normala tankar för mig, en helt vanlig morgon innan jag tar mig ut i Mullsjönaturen…

20706_2000 (5)

En process jag ständigt verkar vara i, som driver mig vidare framåt. Som ger nya bilder och nya infallsvinklar. Kanske blir det en ny artikel här i bloggen, nya funderingar att berätta om under nästa föreläsning eller nya tips att förmedla under nästa fotokurs. Varje dag blir en helt ny dag, varje ny bild blir till helt nya bilder, varje ny föreläsning blir till helt nya föreläsningar…

Jag vet redan att en utflykt till Gammelskogen idag, ger mig helt nya förutsättningar inför imorgon. En aktiv vinter, ger mig en helt annan vår och sommar – och sedan en intensiv höst. Kontot plussas på hela tiden. Kanske är det just därför jag aldrig upplevt någon period i min karriär där jag känt att inspirationen dämpats. Att jag helt enkelt inte haft någon downperiod, sedan jag aktivt började fotografera natur på 1970-talet.

Dessutom är jag dagligen inne i mitt bildarkiv och tittar på bilder jag redan gjort, för att lära mig något i min fotografiska historia och genom det bättre förstå framtiden…

20707_2016 (6)

Bilder som jag redan gjort kan därför aldrig bli inaktuella, då jag ständigt aktualiserar bilderna i nuet. Tar med mig bilder från förra utflykten i min mentala packning under den nya utflykten. Att även vinterbilder som är tio år gamla också får finnas med mig under denna vinter. Det känns som om hela mitt bildarkiv ständigt är med mig ut i skogen, att det kan fylla på min erfarenhet, att tidigare misstag kan få rättas till – ibland många år senare. Eller så har jag helt enkelt mognat, så att vissa bilder som tidigare blev fel nu har en möjlighet att bli till på ett bättre sätt.

Eller så kanske är det så att tidigare bilder och bildidéer behöver sällskap av flera inom samma tema, för att få mer tyngd i sitt uttryck. En ensam ”tiopoängare” behöver kanske några till i samma genre, för att aktivt bli en naturlig del av mitt skapande – mer än att enbart vara ett gyllene undantag…

Varje ny fotoutflykt ger mig ju möjligheterna att kunna komma ett steg längre, och ett steg närmare det perifera slutmålet…

20708_2021 (7)

Jag har svårt att förklara vad som driver mig vidare som naturfotograf, att hitta de rätta orden för den process jag varit i under alla mina år sedan 1970-talet. Men jag vet att varje nytt år kommer ge mig en mängd nya bilder som leder mig vidare framåt.

Jag ogillar starkt att upprepa mig, känner att jag alltid måste vidare. Inte till nya motiv och nya platser, utan till nya bilder. Enbart med att ständigt återkomma kan jag se dessa förändringar genom tiden. Jag kan se hur mitt bildspråk utvecklas och berikas. Jag kan se hur jag i mitt bildskapande kan känna mig nyskapande, där mina egna bilder är de som driver mig vidare framåt.

Den ständiga hungern gör mig omättlig och den ständiga nyfikenheten ger näring åt hungern. Det är nog det enklaste receptet att förmedla vidare till andra.

(Bild 1 – I skogen, 2017)
(Bild 2 – Spegling, 2005)
(Bild 3 – Andra sidan, 2020)
(Bild 4 – Andra sidan, 2019)
(Bild 5 – Sångsvan, 2000)
(Bild 6 – Kardiovaskulärt, 2016)
(Bild 7 – Gammelskogen, 2021)
(Bild 8 – Älgtjur, 2013)

20709_2013 (8)

4 reaktioner på ”Den ständiga nyfikenheten…

  1. Kan enbart uttala mig om mig själv. Var aldrig en riktig naturfotograf utan jag tycke mörkrumsarbetet var trevligast. Jag var mest ute efter att vara ute i naturen och tog med kameran. Dock provade jag att fotografera djur och lite makro. Gick kurser i allt från mörkrumsarbete, Naturfoto till Ateljé fotografering. Den senare kursen fick jag användning av på jobbet. Har även fotograferat fåglar då och då. Fastnade mest för att fotografera landskap men var inte bra på det. Framförallt mina fjällbilder och bilder på lövträd blev inte bra. Under åren samlade jag på mig utrustning för att täcka alla områden men det blev ohållbart ekonomiskt. Jag fattade ett beslut kring 2007 att försöka bli bra på foto och uppdaterade utrustningen till digital samt tog mycket kurser i verktyg och naturfoto under de kommande åren.Började även studera mera vad äldre tiders fotografer har åstadkommit. Tog även kurser i ämnet på högskolor. År 2010 insåg jag att för att hålla upp standard och utvecklas mer krävdes ännu mera tid än vad jag kunde satsa på grund av arbetet så jag började trappa ner uppdatering av utrustning och kurser samt tyvärr fototillfällen. När man åldras kommer sjukdomar som i hop med arbete tar en stor del av fritiden. Jag fick skrota bilen på grund av dålig ekonomi och det hindrar mig att komma ut snabbt till naturen. Dock provade jag mera konstfoto och har börjat läsa in mig i ämnet samt fortsatt utbilda mig i äldre tiders fotografi. Sedan ett antal år tillbaka har jag börjat att sakta uppdatera kamera utrustningen så att den fungerar för konstinriktad Landskap och infrastruktur. Jag stannar i Nikon F-systemet med planer på att köpa en begagnad D850 och närmaste köpet är en Zeiss Milvus 25mm F1.4. Därefter får jag se hur ekonomin är. Funderar på en Fuji GFX 50S med adapters till mina gamla MF optik. Jag kanske skall uppdatera en 300mmF2.8 Screwdrive till 400-500mm också så småningom. Jag har fortfarande svårt att få tid till att komma ut på helger men till slut så kommer det att finnas tid och jag kan påbörja ett systematiskt arbete igen och arbeta mot väldefinierade mål. Tyvär tappar jag min licens på FS och LR när jag uppdaterar dator till en Win 11 dator så småningom så jag måste hitta alternativ då jag vägrar hyra programmen.

    • Tack så mycket Thomas för fin kommentar! 😊

      Jag förstår problemen, problem dyker alltid upp – har själv haft ett antal. Men jag försöker hålla fokus på möjligheterna, annars hade jag säkerligen inte haft hungern och nyfikenheten kvar.

      Detta är vad jag tror, då det har fungerat för mig.

  2. Väldigt intressanta tankar i den här artikeln Terje! 👍
    Jag kan inte låta bli att tänka på det du en gång lärde mig på en heldag och som du skriver här med andra ord, jag citerar: ”Man ska ju vara en aktiv naturfotograf som maximalt försöker utnyttja det som är, än att känna begränsningar för att man ständigt saknar något…”. Att alltid göra det bästa av läget och inte tänka att jag har fel objektiv, att ljuset är fel osv.
    Det är kloka tankar som jag tror att det är lätt att fastna i om man inte ser upp. Att istället för att se det negativa ta fasta på det positiva och vända situationen åt det hållet. Vissa dagar passar det svartvita bättre än färg och vice versa.

    Att fundera igenom bilderna och tänka vad man vill göra, kräver ofta att man känner till platsen väldigt bra och området där man tänkt att arbeta. Tycker ibland att jag har sådana tankar om platser, men också att jag ser bilder när jag väl kommer fram till platsen. Kanske de i stora drag inte blir helt som jag tänkt mig, men ändå i närheten.

    Fantastiskt att du hittat ett sätt som inte gör att du fotar slut på ”bilderna” utan en väg som tar dig vidare och utvecklar ditt seende och bildskapande till en ny nivå. Det tycker jag även går att se på dina bilder, att du vägrar att fastna i några klichéer eller ramar som någon bestämt. Som du sagt till mig så många gånger så tänker du ”BILD” och åter ”BILD”, ja dina bilder och det är inspirerande och ett stort tack för att du delar med dig av dina bilder och dina kloka tankar Terje! 😊🙏👍

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s