Älskade pappa…

(1)

Jag fick i morse det telefonsamtal som jag bävat för… Min älskade pappa somnade in i natt, på besök hos min syster på Irland. Han var trött på kvällen och gick och lade sig, men vaknade inte igen.

Just nu känns det så oerhört tomt… Min stora förebild i livet finns inte mer…

Känns så oerhört konstigt.

Vi var på många områden oerhört olika, men på andra områden extremt lika. Jag har också märkt att jag med åren blivit alltmer lik honom.

Jag minns händelserna hemma i Bergen, något som finns med i filmen ”Terje”. Hur det blev lite tillspetsat, men samtidigt det starka band och alla härliga känslor mellan oss. Om våra olikheter; om alla de fina upplevelser vi haft genom åren. Om hans trygga famn under uppväxten!

Det känns tomt nu, saknar ord.

Men så fruktansvärt många härliga minnen.

Tack pappa för allt!

(Bild 1 – Min pappa, 2017)

22 reaktioner på ”Älskade pappa…

  1. Förstår din känsla fullständigt, man börjar titta tillbaka och minnas. Även om de positiva minnena oftast tar över, så finns det mycket annat att fundera på. Viktigt då att hålla minnet vid liv, där bilderna får en dimension till.

  2. Så tråkigt besked att ta del av. Men så är livets gång, man får väl vara tacksam för den stund man fick tillsammans och omhulda dessa minnen.

  3. Känner din saknad, kan bara säga att du har fina minnen och det känns ändå skönt att få gå och lägga sig och sedan bara somna in och han var inte ensam.
    Jag förstår din saknad för min pappa gick bort för tre och ett halvt år sedan. Min älskade fina pappa och jag har också fina minnen. Vi glömmer aldrig en kär förälder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s