Mobbningen i naturfotomiljön, del 2…

(1)

För ungefär en månad sedan skrev jag artikeln ”Mobbningen i naturfotomiljön”, en artikel om den mobbning som finns och har funnits genom naturfotomiljön genom åren. Sedan dess har inget skett, åtminstone inte på ett öppet och tydligt sätt. Eller så skulle man kunna säga att allt är som vanligt. Jag skrev med ordföranden i föreningen Naturfotograferna/N redan i slutet av januari om detta, något som gav följande svar: ”Hej Terje och tack för ditt meddelande. Jag tar med mig din information i vårt fortsatta arbete. Allt gott!” Inget mer, alltså. Kanske kan man se det som ett svar där han inte vill säga för mycket, men det kan även ses som ett standardsvar. I vilket fall skrev han inget om det jag blivit utsatt för från några av medlemmarna i Naturfotograferna/N. Inget i hans svar visade att han tog ställning; ingen reaktion av varken chock eller avsky.

Jag har även skrivit med ett par medlemmar; den ena tyckte att det var tråkigt att åtminstone en gemensam bekant fortfarande höll på med mobbningen. Att han tidigare hade påtalat det för denna bekant och trodde att det skulle bli förändring. Denne medlem delade mitt inlägg i Naturfotograferna/Ns Facebookgrupp för att informera medlemmarna och ville att dessa skulle bemöta detta. Vad det mynnat ut i vet jag inte, jag kan inte se dolda inlägg i deras grupp då jag inte är medlem. Men inga av medlemmarna har åtminstone hittills lämnat en kommentar under mitt blogginlägg. Den andra medlemmen reagerade med att bli överraskad, visste inte alls att detta pågick. Men i konversationen uttryckte han ett tydligt ogillande mot det jag blivit utsatt för.

Tre olika reaktioner; påfallande olika de övriga som reagerat på inlägget här i bloggen. Men även de andra (som inte är medlemmar) har på olika ställen tydligt tagit avstånd mot detta. Flera kan inte förstå varför man inte utåt sett tar tydligt avstånd mot den mobbning som pågår (och även pågått under många år) i naturfotomiljön.

I naturfotomiljön annars har det mötts med total tystnad. Detta trots att inlägget haft synnerligen många läsare. Sedan inlägget publicerades 9/2 har det haft över 3000 läsare.

Mobbningen i naturfotomiljön är annars rätt så omfattande. Jag är långt ifrån den enda som blivit utsatt för detta genom åren. Till och från har jag fått information från olika naturfotografer som fått utstå kraftig mobbning på olika sätt.

Man kan se det på olika naturfotofestivaler; om vad som sägs till varandra, vad man säger om andra naturfotografer, hur man kommenterar föreläsningar och utställningar, hur man kommenterar varandras bilder. Om vem man försöker tysta bort, vilka man inte släpper in för publiceringar i olika tidskrifter, om en telefon som plötsligt tystnar, om att man slutar hälsa på varandra… Exemplen är riktigt många.

(2)

Detta är något som pågått under alla mina år som naturfotograf, något jag även fått höra från äldre kollegor om hur det varit tidigare – men mest av allt hur det fortsätter även i dagens digitala värld. På sociala media som Facebook och Instagram, i bloggar, på olika forum, i meddelanden till varandra via sms eller Messenger.

Det är bitvis en riktigt otäck form för vuxenmobbning med rätt så dramatiska följder. Det påverkar ekonomin, det påverkar kontaktnätet, det skapar och utvecklar rykten. Om naturfotografer som förstört häckningar till känsliga fågelarter med närgången kamera, om naturfotografer som alltid ljuger, om naturfotografer som gjort misstag på olika sätt. Ibland leder det till polisanmälningar om förtal, med oftast försöker man tysta bort det. Fotograferna som mobbar, grupperna som känner till mobbningen – men även de som blir mobbade väljer oftast att försöka tysta bort den. För att inte problemet ska bli ännu större.

Ingen är ju ytterst ansvariga för att mobbningen pågår. Något annat är det i skolans värld, där skolans rektor är ansvarig för att motverka och eliminera den mobbning som pågår. Man analyser problemet, gör en handlingsplan som alla måste följa.

All mobbning handlar ju om konsekvenser; den som mobbar vill ha fördelar, den som mobbas förminskas. Den som inte ser något kommer undan, den som inte bryr sig tycker att det överdrivs eller att man får skylla sig själv. Sedan har vi den stora gruppen som anpassar sig med att det på något konstigt sätt tillhör spelreglarna – men mest av allt är det för att skydda sig själv.

All forskning om mobbning visar däremot på samma resultat; det går inte att ignorera eller tysta bort. Och den stora gruppen som är tysta; det är dessa som möjliggör att mobbning får fortsätta att existera. Det är denna stora grupp som ger näring till mobbaren, men också som resulterar i en så stor och negativ effekt för den som mobbas.

Tänker på en episod vid en liten damm vid Jönköping här i februari. Om gräsänderna som ständigt höll på med att munhuggas. Att sedan en gräsandhona så småningom fick sätta livet till, till glädje för kråkorna som flockades för att få sig ett skrovmål. Men också hur jag sedan kunde se en rörhöna stå på kroppen och äta från den döda gräsandhonan, medan några andra gräsänder låg bara någon meter bort i vattnet och tvättade sig…

Är naturfotomiljön inget annat än en ankdamm?

(Bild 1 – Sångsvanar, 2000)
(Bild 2 – Kärrskog, 2021)
(Bild 3 – Rådjur, 2008)

(3)

8 reaktioner på ”Mobbningen i naturfotomiljön, del 2…

  1. De medlemmar i N som klart tagit ställning borde väl ändå vara så rakryggade att de kräver ett utlåtande från styrelse/ansvariga. Annars kanske de blir granskade på samma sätt som SKK.

    • Det är tydligt vad som behöver göras, frågan är bara vem/vilka som först höjer rösten och säger ifrån. Hur många rakryggade det finns kommer tiden visa. Man kan ibland undra vad en granskning skulle få fram, som man gjorde med SKK…

  2. Mobbning och härskar tekniker är något som skall motarbetas överallt så fort det sticker upp sitt fula tryne. Om så i skola på jobbet i övriga sammanhang och i naturfotomiljön. Där många tror att dubbelmoral är dubbelt så bra. Att ge sig ut att vara god utåt och spela godhets teater på nätet men i det fördolda ha en helt annan ton. The man in black har en talande låt om dessa kretiner och deras öde är beseglat. God s gonna cut you down. Så ingen idé att ägna tid och kraft det tiden löser.
    / Christer K

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s