Älgens själ…

(1)

Det har blivit många älgbilder genom åren; mest från åren jag nu bott här i Mullsjö. Och jag fotograferar älg med samma intensitet, för utomstående kan jag ge intryck av att inte ha några älgbilder alls. Däremot handlar det för mig om att hela tiden försöka tänka nytt. Jag är ju inte den avbildande fotografen, där målet är att få älgen på bild. Om så hade varit fallet, hade jag nog tröttnat för länge sidan.

Det är med älgen, som med alla andra motiv jag fotograferar i naturen – för mig handlar fotograferandet om att skapa BILDER. Att hela tiden försöka hämta fram något helt nytt i bildväg – känslor, symbolik, speciella uttryck.

Därför blir det säkerligen många nya älgbilder även i år.

För absolut de flesta, om jag ser till vilken typ av kommentarer mina älgbilder ofta får, så handlar det om ljus och situation. ”Snyggt ljus”, ”häftigt” eller ”vilken skärpa”. Få ser längre i bilden än till älgen, situationen och ljuset. Kanske för att de flesta fotograferar själva på just det sättet.

Som man känner sig själv, tror man ju om andra.

Bilden på älgen är från sent i skymningen, vilket är lika med blått ljus. Den är en dubbelexponering, i kameran som alltid. Ena exponeringen är med skärpa på älgkon, den andra där ställde jag i oskärpa hitom älgkon och ändrade utsnittet något. Det är älgkon i oskärpa på den andra exponeringen som ger sken av själen ovanför älgkon.

Jag gjorde ett flertal liknande bilder från samma tillfälle.

(Bild 1 – Älgens själ, 2017)