Mobbningen i naturfotomiljön…

(1)

Naturfotomiljön är ingen rolig miljö, den är genomrutten… Mellan olika naturfotografer råder en speciell form av tystnadskultur, där vissa naturfotografer tystas bort och andra pratas det skit om. Men det stannar inte där. Det skapas myter av det överdrivna slaget, starkt influerade av lögner och halvsanningar – ofta genom att svärta ned kollegor för att lyfta fram sig själva. Målet är tydligt; kan man inte konkurrera mer rättvist, så väljer man de mer oschyssta metoderna.

Särskilt utsatta är de som är framgångsrika och dessutom har hittat något eget som frångår de gängse normerna. Alla naturfotografer som varit aktiva en längre tid och har ett större umgänge i miljön känner till detta.

Det är inget nytt fenomen, tyvärr. Historier från förr med anonyma hatiska brev, postade grishuvuden, sabotage av varandras åtlar vid fotografering av örn – men också spridning av lögner om fadäser andra fotografer gjort. Välkända naturfotografer som i det dolda agerat som småbarn.

När jag tittade på Kalla Fakta igår om kollegornas hämnd inom poliskåren fick jag många tankar till hur det även fungerar inom naturfotomiljön. För poliskåren är alltså inget undantag, sådana problem finns inom de flesta grupperingar av människor – så alltså även inom naturfotomiljön. I den mer aktiva delen av naturfotomiljön. Bland de rena amatörerna och nybörjarna är det mer gemytligt, kanske för att ambitionsnivån inte är lika stor.

Under mina första år som nybörjare märkte jag inget, helt enkelt för att ingen utanför familjen visste vem jag var. Men när jag började aktivera och profilera mig i fotomiljön och naturfotomiljön började jag märka av det. Sedan har det ökat allt eftersom mina framgångar ökat.

Idag har jag ingen kontroll, men har förstått att det cirkulerar mycket skitsnack i det dolda då jag numera blivit en rätt så välkänd naturfotograf. Mitt rättvisetänkande som ligger djupt i min personlighet har däremot stundtals haft svårt för att acceptera detta. Det har blivit många dementier och onödiga förklaringar för att bromsa ryktesspridningen – något som egentligen inte resulterat i annat än att den bara ökar.

(2)

Det är nämligen omöjligt att värja sig. Säkraste sättet att bli omtalad under en naturfotofestival är att inte vara närvarande, men skulle man närvara ändå så skulle det kunna ge näring åt ännu mer ryktesspridning och skitsnack. Säkraste sättet att få fiender är alltså att bli framgångsrik, det kommer som ett brev på posten.

Det finns framgångsrika naturfotografer som satt det i system att hata och förlöjliga andra naturfotografer, helst de som fotograferar på ett liknande sätt som de själva. De som har ambitioner att vara nyskapande ser gärna att de fotografer som inspirerat till den egna karriären, att dessa förminskas i olika former – för att de ska kunna ta över. Jag har själv haft ett antal sådana i min närhet – men också sådana som finns kvar med större envishet än andra. En av de mest envisa har förföljt mig i nästan tio år utan avbrott. Jag är dessutom övertygad att denne naturfotograf kommer fortsätta i minst tio år till, helt enkelt för att jag fortsätter att vara aktiv med mitt fotograferande – och dessutom har den irriterande ovanan att även utveckla mitt bildskapande.

Varför denne naturfotograf använder alla möjliga medier för att svartmåla mig – och även ibland försöker framställa sig som en martyr, det måste bero på något. Vad vet jag inte. Presenteras han i någon form utnyttjar han alltid tillfället att ge en känga till mig, i sociala medier missar han heller inte en chans att förlöjliga och skratta åt mig både som fotograf och person. Helt öppet, oftast utan att någon reagerar. Eller så hänger hans anhängare på och skrattar med honom. Ungefär som det fungerar bland mobbarna i skolan; att man hämtar näring till sin egen förträfflighet genom ryggdunkar från den egna flocken. Om ingen däremot skulle skratta med, utan välja att vara tysta eller i bästa fall säga ifrån, då skulle mobbaren sprungit därifrån med svansen mellan benen.

Det finns även naturfotografer som blir medlemmar på olika forum, antingen anonymt eller under falskt namn, för att få kunna fortsätta sin personliga vendetta mot sina motståndare. För att på något sätt försöka etablera en allmän negativ bild av vissa fotografer. Att verka i det dolda kan många gånger faktiskt ge en ännu större effekt, då det inte blir lika tydligt att genomskåda.

(3)

Min envise förföljare/stalker som under tio år ömsom svartmålat mig, ömsom marknadsfört sig själv finns även på Flashback. Under användarnamnet Fnoden har han varit en av de mer aktiva i en evighetstråd om mig där ett flertal personer inte gör annat än försöker få mig att framstå i sämsta tänkbara dager som människa och naturfotograf. Ni kan längst ned läsa det senaste inlägget som Fnoden gjort i denna tråd, skarpa ord som man inte behöver någon större fantasi att förstå syftet med. Fnoden har även använt en humoristisk bild på mig som profilbild, enbart för att förstärka bilden att jag är en galen psykopat. Men ni kan alla se vilken nivå han väljer för att beskriva mig!

Behöver jag informera om att denne fotograf också skickat vänförfrågan till mig under falskt namn på Facebook (då jag inte har en offentlig profil), helt enkelt för att få kunna snoka… Godtroget accepterade jag vänförfrågan, vilket lämnade fältet öppet för att få kunna skriva hånande kommentarer om mig på Flashback. Hittills har det blivit 129 inlägg på Flashback från Fnoden, det står alla fritt att gå in och läsa vad han skriver om mig.

Jag har skrivit till en annan naturfotograf som känner honom om detta beteende, helt enkelt för att han skulle få honom att sluta. Utan resultat! Nyligen skrev jag även till ordföranden i Naturfotograferna/N för att föreningen skulle få honom att sluta, då han är medlem där. Men också för att det finns andra i Naturfotograferna/N som gärna finns med som hejaklack runt honom. Det finns även en person som dessutom arbetar som lärare, en yrkesgrupp som verkligen borde engagera sig för att motverka mobbning, i alla sina former.

Sedan har vi alla dessa tysta som cirkulerar runt honom, där flera redan vet hur han beter sig, men som väljer att acceptera. Som inte tar tydlig ställning och säger ifrån, som fortsätter att gilla hans bilder, som är vän med honom på Facebook – fast han så tydligt visar sig vara en mobbare av rang.

Jag tar tydligt avstånd från alla former för mobbning, bland annat reagerar jag omedelbart och tar bort vänner från Facebook om jag ser att de är mobbare. Jag vill helt enkelt inte ha några mobbare i mitt umgänge. Därför väljer jag också bort att numera figurera aktivt i naturfotomiljön, dels för att skydda mig själv – men mest av allt för att markera att jag står utanför en miljö som i stora delar är genomrutten.

Så enkelt är det. Tyvärr.

(Bild 1 – Död skarv, 1994)
(Bild 2 – Sothöns, 2000)
(Bild 3 – Död gräsand, 2021)

(En liten detalj: Bilden som han använder som profilbild på Flashback är fotograferad av min fru Malin och är från en härlig utflykt till Stenö utanför Söderhamn tillsammans med Moderskeppet. En utflykt med gott humör, där vi skojade till det ordentligt.)