Att skapa – före, under och efter fotograferingen…

(1)

Den skapande processen består av tre delar; före, under och efter fotograferingen. Mest tid lägger jag givetvis under själva fotograferingen, det är då jag använder mig av de olika detaljerna som i första hand ger mig den bild jag önskar.

Tiden före fotografering handlar mycket om idéer och tankar, om att hämta fram inspiration till nya bilder, om att välja när jag ska fotografera – och inte minst vart jag ska fotografera. Jag lyssnar på musik, läser intressanta böcker, tittar på kartor, kollar väderprognosen mm. Allt det som på olika sätt leder mig fram till det ögonblick när jag står på en särskild plats vid ett särskilt tillfälle och bestämmer mig för att fotografera.

Orsaken till att jag vid just det tillfället står just intill ett av vattenfallen vid Ryfors, att jag valt att arbeta i svartvitt, att jag prioriterar små bländaröppningar för maximalt skärpedjup, att jag använder ett ND-filter för att få så långa slutartider som möjligt – och att jag gör dubbelexponeringar där jag kombinerar fast och rörlig kamera. Jag kan ha lyssnat på en speciell låt, jag kan ha läst en intressant text eller att jag i det ihållande regnvädret hittat bästa ljuset för att just göra en viss typ av bilder.

Men jag kan också ha valt att söka mig till en speciell äng där jag lärt mig att älgarna ofta står mellan 21 och 23 en varm junikväll, där jag hittat en låg kameravinkel med oskarpa växter i förgrunden – och sedan valt att jobba med älgporträtt där jag försöker få fram ett uppstudsigt uttryck. En idé jag fick när jag tittade på ett underhållningsprogram där en deltagarna var på ett särskilt sätt – och att jag sedan vill försöka få fram något liknande i mina älgbilder.

(2)

Jag väljer plats och motiv, efter det gör jag ett urval av den utrustning jag väljer att ta med mig och som jag i första hand ska prioritera. Efter något jag hört eller sett, eller att jag är i en särskild situation i livet som framkallar speciella känslor i mig som jag vill försöka få fram i bilderna. Idéer till nya bilder som ständigt väller fram och som jag sedan lagrar i ett mentalt arkiv någonstans i hjärnan, för att sedan kunna plocka fram när tillfället är det bästa. Jag kan ju få sommaridéer under kalla januaridagar, eller tydliga bildidéer på is under en het julidag. Men jag kan också titta ut genom fönstren, studera ljus och väder – för att sedan veta exakt vart jag ska åka och vilka bilder jag vill göra. Bilder som jag lagrat sedan innan i det mentala arkivet.

Eller så kan jag sitta vid frukostbordet, titta på Malin och sedan fråga om ska vi inte åka till bokskogen i Habo en sväng. Det kan ju ha varit ett tag sedan vi var där senast… Just denna dag kan det vara ett mjukt fint ljus, kanske lite skir grönska bland löven och möjligheten att få se och höra den mindre flugsnapparen. I det mentala arkivet finns det ju redan en stor mängd ogjorda bildidéer på både bokskog och mindre flugsnappare. Dessutom kan det vara rätt tillfälle för ett antal multiexponeringar som jag länge har velat göra, just därifrån.

Efter mer än 40 aktiva år som naturfotograf har det mentala arkivet växt sig allt större; det finns så vansinnigt många bilder jag ännu inte hunnit göra. Från ett mentalt arkiv som varje år växer sig allt större. Det känns lite som att ju mer jag fotograferar, desto större blir det mentala arkivet. Att jag nog aldrig kommer lyckas tömma det, detta oavsett hur mycket jag fotograferar.

 (3)

Jag kommer aldrig tappa inspirationen eller tröttna på att fotografera, helt enkelt för att det finns så vansinnigt många nya spännande bilder som jag ännu inte hunnit göra. Årstiderna skiftar, motiven skiftar, ljuset skiftar. Dessutom vandrar jag mellan svartvitt och färg, mellan vidvinklar och telen, mellan enkelexponeringar och multiexponeringar, mellan fryst skärpa och rörlig oskärpa.

När jag därefter kommit till det ögonblicket när jag väljer att fotografera kommer jag in i den mer aktiva och konkreta delen av bildskapandet. Det är just under själva fotograferingen som själva bilden blir till för mig. Där jag aktivt väljer brännvidd, bländaröppning, slutartid och ISO-värde. Hur jag ska gå tillväga för att få fram precis den bilden jag önskar. Behöver jag något filter; ett avtonat gråfilter, ett polarisationsfilter, ett ND-filter, ett softfilter? Och om jag fotograferar i svartvitt så behöver jag välja det färgfilter som ger mig exakt den gråskalan jag önskar i bilden; vill jag ha ljusare löv väljer jag ett grönfilter, vill jag ha ljusare snö i det blå skymningsljuset så väljer jag ett blåfilter. Med rätt val av färgfilter kan jag kontrollera vad jag vill lyfta fram och vad jag vill tona ned. Behöver jag pjatta ljuset i en multiexponering? Behöver jag exponera in olika färger i landskapsbilden?

Hur ska jag mäta ljuset? Vill jag ha dova toner i low-key eller ljusa toner i high-key? Vill jag i första hand jobba med hårda ljuskontraster; stora ljusa fält i kontrast till små silhuetter, eller vill jag ha stora mörka fält runt ett fåtal ljusa detaljer? Vill jag välja bort himlen eller ha med den? Behöver jag ett avtonat gråfilter? Vill jag softa eller vill jag ha hårdare bilder? Vill jag ha högt ISO-tal för att få mer brus, eller vill jag ha lågt ISO-tal för att få fram så många nyanser som möjligt?

(4)

Hur ska jag komponera? Motiven lågt i bild eller högt i bild, liggande format eller stående format? Diagonala linjer eller vertikala, eller horisontala? Ska jag förenkla, eller vill jag jobba med Fasrummet? Vill jag att motiven ska samarbeta med varandra, eller att de motarbetar varandra? Ska jag tänka i cirklar eller i fyrkanter? Tänker jag Tredelningsregeln eller Femdelningsregeln eller Gyllene snittet? Vart ska jag lägga fokus?

Ibland har jag tänkt klart innan jag ger mig ut, men ofta börjar denna process på plats bland motiven.

Hjärnan går på högvarv, ögonen skannar av omgivningen. Jag tittar mot kameraväskan; ska jag byta brännvidd? Behöver jag blixt eller ficklampa – eller någon annan form för belysning? Kameran är redan kalibrerad för att ge mig de grundläggande kontraster eller färgnyanser jag önskar, oftast så att jag har samma utgångspunkt som jag hade på den analoga tiden när jag fotograferade med diafilm. Vitbalansen är inställd på ”sol” för att få rätt utgångspunkt till de färger som naturen ger mig, från mörkret i skuggorna till högdagrarna uppe på himlen. Blå skugga ska vara blå, gula solbelysta partier ska vara gula, den röda solen ska vara röd, grönskan i boklöven i rätt grön ton.

Jag har valt bort alla automatiklägen helt enkelt för att få ha maximal kontroll; antingen jag jobbar långsamt med landskapsfotografering, eller snabbt med tornseglare i flykt. Är jag ute för att fotografera olika djur, där situationer kan uppstå snabbt och spontant, då har jag gjort nästan allt innan djuret dyker upp. Jag har redan mätt ljuset efter vilken typ av bilder jag vill ha, jag har redan den brännvidden jag vill arbeta med – det enda jag behöver jag när älgen plötsligt dyker upp är att ställa in skärpan och komponera. Skärpan ställer jag givetvis också in manuellt, då jag vill få kunna jobba friare och lägga fokus precis där jag vill – direkt med en gång.

(5)

Att fokusera manuellt är idag så inarbetat för mig att om jag skulle börja jobba med autofokus då blir det till en extra parameter att ta hänsyn till som skulle få mig att missa vissa bilder, där jag nu med manuell fokusering hamnar rätt redan från början. Jag har redan ställt in skärpan på teleobjektivet på 30 meter, för att hamna någorlunda i närheten när älgen väl står där på fältet.

Det är heller inte alltid jag vill ha skärpa där som de flesta förväntar sig att den ska vara. Jag tänker ju alltid BILD, mer än att tänka motiv. En älg är inte per automatik en bild för mig, utan den är aldrig mer än en av flera ingredienser som tillsammans ger mig en viss typ av bild.

En skarp älg som står och glor i kvällsljuset behöver inte vara något mer än just en skarp älg i kvällsljuset… Vill jag har en bra bild på älgen när den står där i kvällsljuset så måste jag alltid tänka ett steg längre. Jag måste bedöma bakgrunden, vilken vinkel jag väljer att fotografera ifrån, var i bildytan den gör sig bäst, vilka andra element jag väljer att ha med i bilden. Vill jag ha älgen i skärpa eller i oskärpa, vill jag softa, göra liggande eller stående bild mm? Det finns alltid en massa parametrar som jag behöver tänka på – och det är också graden av deras betydelse och mina val och prioriteringar som lyfter bilden till att eventuellt bli en bra BILD på älgen som står där och glor i kvällsljuset.

Jag är ju så mycket mer än en jägare med kamera. Jag söker inte efter troféer, jag arbetar fram bilder. Jag tar inga bilder, jag får inga bilder – jag GÖR bilder!

(6)

Graden av bildmedvetenhet är sedan den samma, oavsett vilka motiv jag väljer att fotografera. Mitt bildtänk är lika aktivt antingen motivet är ett större landskap, en isdetalj, en skalbagge, en tornseglare i flykt eller ett hoppande rådjur. Oavsett vad jag fotograferar så är jag alltså den samma fotografen – och några standardursäkter kommer jag aldrig med… Som att jag ”inte hann få in skärpan”, att jag ”inte hann komponera” eller att jag ”inte hann mäta ljuset”.

För visst gör jag också bilder som inte blev bra, men jag väljer att inte visa dessa bilder – om inte jag har en särskild tanke med det. Dåliga bilder gör vi ju alla, men med åren har jag blivit en allt hårdare bödel när jag bedömer de egna bilderna. Oftast tar jag bort bilden direkt i kameran, vilket gör att det urvalet av bilder som jag har med mig hem på minneskortet, att det håller ett högre genomsnitt.

Men även i datorn tar jag bort sådant som inte håller tillräckligt hög kvalitet. Däremot har jag med åren blivit allt bättre på att ge bilder lite mer tid, de bästa bilderna som håller över tid är oftast sådana bilder som arbetar sig fram mer långsamt. Det jag väljer att kalla för ”smygare”. Jag kan ibland få ångest när jag tänker på alla de bilder jag slängt genom åren; att det nog har varit ett antal mycket intressanta ”smygare”.

Men å andra sidan kan jag ju inte spara på allt, det skulle falla på alla sina orimligheter att ha ett ofantligt stort bildarkiv där jag alltid får leta långa stunder innan jag hittar något jag vill använda och visa fram. Efter mer än 40 års aktivt fotograferande har bildarkivet ändå blivit rätt så stort med uppåt 600 000 bilder, hur stort arkivet hade varit om jag aldrig hade slängt något det vill jag inte ens tänka på…

(7)

Efter många års aktivt fotograferande med analog film, där man lärde sig att vara sparsam då film var dyrt, så är jag ungefär lika i mina rutiner även idag som digital fotograf. Jag ”sprutmålar” mycket sällan, inte ens när jag fotograferar snabba tornseglare i flykt. Det är sällan jag ”fotograferar in mig” som man brukar säga – utan jag är oftast rätt redan från början, tack vare den rutin jag samlat på mig.

Jag har även valt att fotografera i JPG och inte i RAW, helt enkelt för att göra det enklare utan extra moment – men minst lika mycket då jag sällan behöver göra några större ändringar med bilderna i datorn i efterhand. Dessutom kräver mitt bildarkiv inte lika stort utrymme på hårddiskarna – jag har även en kamera som kan jobba snabbare under fotograferingen, men även minneskort där jag får plats med mer bilder när jag är ute.

Mitt bildarbete i Photoshop sträcker sig sällan längre än till lite ”småpet” i kontrast och nyanser, lite enklare beskärning för att förbättra eller anpassa kompositionen, en eventuell konvertering från färg till svartvitt – och att maximera bildfilen för det ändamål den ska användas till. Givetvis plockar jag även bort damm eller färgpixlar. Originalfilerna gör jag givetvis absolut inget med, då JPG är ett förstörande format, så jag kopierar valda bildfiler till en annan mapp innan jag öppnar upp dessa i Photoshop och gör mitt efterarbete.

Att konvertera bildfilerna från Adobe RGB, som jag använt när jag fotograferade, till sRGB när jag visar fram bilderna här i bloggen var något jag lärde mig för bara några år sedan. Vilket gjort att många bilder tidigare här i bloggen fått tokiga färger, fortfarande går jag tillbaka till äldre inlägg här i bloggen och ändrar bildfilerna till sRGB för att det ska bli rätt färger. Jag vill ju att bilderna här i bloggen helst ska vara så lika som möjligt den bilden jag såg på skärmen i kameran när jag fotograferade, eller att de inskannade analoga bilderna ska se ut i digital form som de såg ut i analog form. De bilder som annars kräver mest efterarbete från mig i Photoshop är de inskannade analoga bilderna.

Ungefär så tänker jag i mitt bildskapande – både före, under och efter själva fotograferingen. Varken mer eller mindre.

(Bild 1 – Frostmorgon, 1992)
(Bild 2 – Guldbagge, 1994)
(Bild 3 – Tjäder, 2017)
(Bild 4 – Älg, 2020)
(Bild 5 – Vinterljus, 1988)
(Bild 6 – Vintergräs, 2020)
(Bild 7 – Tornseglare, 2020)
(Bild 8 – Älg, 2017)

(8)

16 reaktioner på ”Att skapa – före, under och efter fotograferingen…

  1. Takk for særdeles utfyllende og interessant info om din arbeidsflyt..Resultatene i form av stor fotokunst syntes jo..Moro å lese. Hilsen Kate Solberg

  2. Läst någonstans att kreativitet kommer ifrån begränsningar. Har man för mycket utrustning och byter kamera ofta så kämpar man mer med utrustningen än att lägga tid på motivet. Jag har en tendens till GAS och har därför haft ett uppehåll med inköp av utrustning på 10 år. Detta har tyvärr inte medfört bättre bilder sedan min konsntärliga topp 2012. Nu har jag börjat studera vilken Nikon kamera jag skall köpa då min D300 slutade fungera i sensommar och GAS är åter i full blom. Hur undviker du att drabbas av GAS och att istället bara tänka bild?

    • All fokus ligger på bilder, den utrustningen jag har är utgångsläget som jag gör bilder efter. Tänker inte på bilder som frångår de möjligheter jag har. Visst kan jag tänka mig att utöka med både drönare och viltkameror, men det får komma när det kommer. Inget jag grubblar på, då jag inte har detta ennu. Nästan all min tid går till det jag kan göra med det jag har. Allt i foto handlar för mig om att skapa bilder, processen från idé till bild. GAS vet jag inte ens vad det är.

      Det kan låta enkelt och patetiskt naivt att skriva detta, men vi får ta en längre och djupare diskussion om detta nästa gång vi träffas. Vad jag förstår än så länge är att du behöver helt ändra kompassriktningen på ditt bildskapande, du låser dig i det du inte kan göra och kommer då inte vidare till det du kan göra. Lås dig till det du kan göra, det andra får komma när det kommer.

  3. Tack för en liten inblick i ditt fotohuvud, mycket intressant att få beskrivet hur du jobbar när du skapar dina bilder. Jag får ju också för mig att ni som fotat redan på den analoga tiden har en slags fördel av att mycket sitter i bakhuvudet som man med endast digital erfarenhet inte ens behöver fundera över, men det kanske handlar lika mycket om vem man är som person och hur man fotograferar?
    Jag fotar ju helt i jpg också mest för att jag tycker att det är så oerhört tråkigt med efterbearbetning men också för att jag vill lära mig att göra klart direkt i kameran med varierat resultat.
    Själv har jag märkt att jag får perioder när jag inte kan titta så mycket på andras bilder då det får mig att tappa min egna kreativitet, det blir lite för mycket av det goda s a s. Jag har dock inte lyckats klura ut varför det blir så.
    Sen har jag en fråga som du kanske inte kan svara på och inte heller behöver om du inte vill, men idag när jag var ute en sväng så började menyn i displayen vända sig upp och ner rätt som det var. Kan det bero på kyla eller är kameran helt enkelt på väg att ge upp?
    Hur som helst, tack för detta inlägg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s