Dagsarkiv: april 25, 2020

Inblick i en fotografs hjärna…

Publicerat i Artiklar, Bildtankar, Photography av

(1)

Jag har inte nått fram riktigt än. Att få en bra inblick i hur jag fungerar som fotograf, hur det egentligen ser ut inne i min fotografhjärna. Men jag räknar nog med att hitta dit så småningom. Jag har ju enbart varit aktiv som fotograf i drygt 40 år…

Varför fotograferar jag som jag gör? Varför väljer jag de motiv jag gör, vilken typ av motiv engagerar mig mest? Och varför är jag mer aktiv än någonsin, som fotograf? Vad är det med själva fotograferandet som är så oerhört fascinerande för mig?

För varje år tycker jag mig komma närmare dessa frågor, där jag idag tror mig har hittat svar på varför jag började fotografera – på vad som en gång i tiden fick mig att ta det livsavgörande beslutet att jag ville arbeta som fotograf och naturfotograf resten av livet. Ett viktigt val så personligt att allt annat inte kan få mig att ändra på detta.

Inga andra kommer heller inte kunna lyckas få mig på andra tankar.

(2)

Tro mig; många har försökt få mig att ifrågasätta mitt val, några har även försökt få mig att inse att jag nog borde haft klokheten att ge upp för länge sedan. Under de första åren var det många som hade svårt att inte lämna kommentarer som att jag inte hade någon talang, det fanns redan många andra fotografer som var riktigt duktiga – och att jag nog egentligen inte hade en chans…

Som om det hade någon större betydelse för mig att bli bäst… Jag ville ju inte hålla på med fotografi hela livet av en sådan trivial orsak.

Med åren följde ständiga ifrågasättanden som att jag borde tänka om, kanske börja fotografera mer som andra, kanske göra bilder som kunde anses vara mer säljbara och få större positiv uppmärksamhet.

Som om mitt grundläggande val handlade om att bli som alla andra, tjäna mycket pengar och bli hyllad. Som om mitt livsval skulle utvecklas att handla om sådana triviala orsaker.

(3)

Sedan kom 2011 när jag avslöjades som fuskare; när jag hade gjort mina manipuleringar på bland annat ett flertal lodjursbilder. Snabbt blev jag givetvis idiotförklarad, många ville också påtala offentligt att jag nog hade fuskat under hela min karriär. Och när jag inte kunde påvisas med fusk, så var det enbart bilder som då höll en uselt låg nivå. Givetvis med målet att få alla andra att inse att jag inte kunde leva upp till det rykte jag under många år hade lyckats uppnå. Att alla hade blivit lurade under alla år…

Som om jag gjorde mitt viktiga livsval tillbaka i maj 1979, för att genom hela livet livnära mig genom fusk – för att dölja att jag inte var något annat än en flopp. Många försökte också diagnostisera mig med både det ena och andra; det ena mer allvarligt än det andra.

När jag egentligen inte är något mer än en högst vanlig människa med ett mycket större intresse för fotografi än de flesta andra. Och att jag rätt så tidigt var målmedveten, och sedan systematiskt och med stort tålamod genom åren fortsatt med samma iver. Att få fotografera det jag vill, på det sätt jag vill – och sedan följa min egen övertygelse.

(4)

Jag anser mig vara en synnerligen tråkig person. Förutom mitt stora intresse för fotografi och årtal av erfarenhet genom min verksamhet som fotograf, så är det inget speciellt med mig. Mina tankar kan ofta sträcka sig djupt in i mer konstnärliga och filosofiska resonemang, något som växt sig allt starkare med åren. Men andra kanske då upplever mig som synnerligen konstig och flummig…

Jag älskar naturen och står alltid på naturen sida; är lika entusiastisk varje gång jag är ute i skogen, på fjället, kring ett vattenfall eller ute längs kusten. Gör glädjeskutt när jag får uppleva något speciellt och fascinerande, men kan även bli otröstligt sorgsen när jag upplever något tråkigt och tragiskt.

Jag är ingen anhängare av vårt ekonomiskt styrda kommersiella samhälle, där den med störst plånbok och bäst kontaktnät är den som får avgöra och bestämma. Jag värdesätter kunskap och idogt arbete mer än ytligt smicker och kortsiktig vinning. Kämpar mot exploatering, fattigdom, utnyttjande och hat. Ogillar rasism, kapitalism och fundamentalism i alla former.

Att vara populist är också så långt ifrån mig man kan komma…

(5)

Visst kan även jag göra misstag, men jag tror inte jag gjort fler eller färre misstag än andra. Men jag försöker undvika att upprepa misstagen; försöker ta viktig lärdom av mina olika misslyckanden. Både som människa i vardagen, men också som fotograf – både bland motiven och i karriären.

Visst har jag genom åren fått ett antal motståndare och fiender, konstigt vore annars. Blir man på olika sätt framgångsrik, eller gör något i livet som andra också vill göra – då får man motståndare och fiender. Som ett brev på posten.

Men jag har också fått ett antal vänner och medhjälpare. Som finns där som stöd och tröst, inte minst när jag är i tunga perioder i livet. Efter mitt stora misstag 2011 har jag fått ett stort antal nya vänner och medhjälpare, men jag förlorade givetvis ett flertal också. Tyvärr, men kanske inte så svårt att förstå. Att många vänder ryggen i ett sådant läge är lätt att räkna ut.

I viss mån kan man även räkna ut innan vem som kommer stanna kvar, men också vem som vänder ryggen till och försvinner…

(6)Viss

Allt detta har jag med mig in i mina bilder, i vad de får uttrycka – och på vilket sätt jag väljer att uttrycka mig genom bilderna. Rädd är jag inte, fast jag många gånger varit det genom åren. Jag vågar stå för det jag tycker, både i mina bilder och i mina texter. Men också hur jag pratar, undervisar och föreläser. Jag står för den jag är, i hela mitt lyckande och misslyckande. Berättar om den jag är, för de som vill lyssna och se.

Inte för alla de andra.

Något ni under många år sett prov på, inte minst här i min blogg. En blogg som pågått i snart nio år i sin nuvarande form. Räknar man in mina två tidigare bloggar så har jag bloggat i sexton år. Sedan finns allt annat jag också gjort; alla föreläsningar, kurser, publiceringar och utställningar. Det har blivit rätt mycket sedan den dagen i maj 1979 när jag bestämde mig för att bli fotograf. Och att sedan vilja få vara det resten av livet.

Det är snart 41 år sedan jag gjorde mitt livsavgörande val.

(7)

Det börjar bli rätt länge sedan, även fast jag också kan känna att det inte var så länge sedan. Jag känner mig ju fortfarande som nybörjare, i början av min fotografiska karriär.

Jag kan fortfarande känna mig som en nybörjare när jag fotograferar, då jag fortfarande kan göra pinsamma misstag med bristande skärpa och exponering – men också med att plötsligt känna mig osäker på hur jag ska lyckas fotografera på ett bra sätt när fågeln flyger över trädtopparna.

Men jag har samtidigt också kvar den livsviktiga entusiasmen, som är så viktig för nybörjaren. Jag är minst lika ivrig på att lyckas få fram en bra bild på något. Varje sommar sitter jag där med kameran och försöker göra nya flyktbilder på tornseglare, som om jag inte har några sådana bilder alls i arkivet sedan tidigare.

Jag har också blivit en mästare på att hela tiden söka mig mot sådant jag känner mig osäker på. Något jag hoppas kunna lösa så det ger bilder jag känner mig nöjd med. Ju svårare och mer hopplöst det känns, desto mer drar det som en magnet…

Så är det alltså att försöka beskriva hur min hjärna fungerar. Som jag tror mig veta idag.

Konstigare än så är det nog inte…

(Bild 1 – Spegling, 2018)
(Bild 2 – Forsärla, 2018)
(Bild 3 – Självporträtt, 2018)
(Bild 4 – Ljuset, 2020)
(Bild 5 – I skogen, 2018)
(Bild 6 – Älgko, 2017)
(Bild 7 – Mot det inre, 2019)
(Bild 8 – Vattenfall, 2018)

(8)