(1)
Genom åren har det inte blivit många bilder tillsammans från 29 februari. Sedan jag aktivt började med naturfoto 1979 har jag enbart upplevt 11 skottårsdagar. Inte mycket… Dessutom har jag ju inte fotograferat varje gång heller – under fyra av dessa år blev det inga bilder 29 februari. Så kvar blir det enbart 7 skottårsdagar, vilket motsvarar inte mer än en vecka…
Idag har det varit en rätt så ovanlig skottårsdag, då det även har varit en filmdag. Filmteamet är i Mullsjö under hela helgen för att göra kompletterande scener till den kommande dokumentären som kommer nu i september på SVT.
En dag där mitt eget fotograferande blev väl dokumenterat med en filmkamera i hasorna.
Bilden är från nu ikväll, under en runda i Mullsjöskogarna. Tre rådjur i full fart över fältet, skygga och försiktiga – då de valde flykten fast vi var på så långt håll.
(Bild 1 – Tre rådjur, 2020)
Det kan inte vara helt lätt att fotografera med ett filmteam i hasorna, jag menar hur tyst kan de bli? Jag ser verkligen fram emot den dokumentären 🙂
Inte helt lätt; särskilt svårt är det att agera naturligt och inte vara stel… I fredags berättade filmteamet om hur filmen är tänkt att byggas upp, klippningen är ju i full gång. Det låter spännande och intressant, men ger mig även ångest. Att sedan titta på filmen i sin helhet kan bli en påfrestning för mig, särskilt när jag finns med.
Jag förstår det, jag skulle inte kunna agera naturligt. Finns det någon fotograf som tycker om att själv vara med på bild? Inte många tänker jag. Själv sprang jag undan redan som liten och fick springa ganska ofta då både morfar och pappa fotograferade och filmade mycket, och på den vägen är det. Så den ångesten kan jag helt klart förstå. Du får sitta med en kudde i soffan när det blir dags att titta så du kan gömma dig lite då och då 😉 Jag hoppas du får möjlighet att titta innan det sänds och lämna ev synpunkter?
Uff, får ångest bara jag tänker på att jag så småningom ska titta på filmen. Med eller utan kudde framför ansiktet. Är ju inget förtjust i min röst heller… Får nog dra tjuren vid hornen, eller försöka bli lite mer självupptagen – så kanske jag kan stå ut… 😉
Mer självupptagen FTW 🙂
🤣
Spännande ser framemot den dokumentären. Måste precis som någon nämner vara svårt att försöka fotografera med ett filmteam i hasorna, och som du säger försöka vara avslappnad och sig själv när du blir filmad. Men till tröst tror jag det är många inklusive mig själv, som inte tycker om att se sig själv och framför allt hör sin egen röst. Fast med all sannolikhet ingen annan som reagerar på det förrutom du, i det här fallet. Som sagt ser framemot när den kommer visas. Kanske svider lite också för belackarna att just du fick bli dokumenterad.
/Christer K
Tack så mycket Christer! Brukar säga att jag har ett radiovänligt ansikte… Uff, ja det kommer bli en pärs att se sig själv i en film. Belackarna bryr jag mig inte om, de har säkert sina egna problem… 😊