Jag fotograferar för att jag fotograferar…

(1)

Jag är en sådan konstig varelse som gör något enbart för att jag gillar att göra det. Som när jag fotograferar, då är det enbart för att jag gillar att fotografera. Jag gillar att fotografera så extremt mycket att jag helst vill göra det hela tiden. Att vara ute i naturen med kamera, se efter olika motiv – och sedan gå genom det underbara att försöka visualisera det jag ser.

Här ligger mitt huvudsakliga intresse; just det att stå där med kameran och arbeta fram en bild som jag önskar eller har ambitioner att få till. Att testa mig själv, att flytta fram positionerna, att känna att jag utvecklas. Gärna i bilder som kräver rätt mycket av de som tittar på mina bilder.

Jag fotograferar INTE för att vinna några fototävlingar. Jag fotograferar INTE för att ge ut böcker. Jag fotograferar INTE för att jag vill föreläsa. Jag fotograferar INTE för att kunna lära ut till andra som vill bli bättre fotografer. Jag fotograferar INTE för att publicera artiklar i olika tidskrifter. Jag fotograferar INTE för att kunna producera en ny utställning. Jag fotograferar INTE för att kunna uppdatera bloggen med jämna mellanrum med nya bilder. Jag fotograferar INTE för att uppdatera Facebook eller Instagram. Jag fotograferar ENBART för att jag gillar att fotografera.

Kanske mer än de flesta andra?

(2)

Men jag ger ut böcker för att jag fotograferar, har en utställning någon gång då och då för att jag fotograferar – eller uppdaterar min blogg helt enkelt för att jag fotograferar och vill dela med mig. Det är mitt bildarkiv som på något sätt indikerar för mig vad jag vill fotografera; vad jag saknar, vad jag vill utveckla, vad jag vill återkomma till, vad jag vill uppleva. Inget annat!

Det finns fotografer där ute som har jättesvårt att fotografera om man inte har en tillräckligt bra anledning; en bok, utställning eller något annat. Det finns faktiskt de fotografer som har en blogg för att det ska kunna öka motivationen i det egna fotograferandet. Jag har mött fotografer som hela tiden har olika projekt på gång, fotografer som också anpassar sitt sätt att fotografera efter de nya projektens inriktning. Testar nya infallsvinklar, nya tekniker – förnyar sig för att hitta ett nytt vinnande koncept.

Så har jag aldrig varit, utan jag är en sådan fotograf som enbart fotograferar – hela tiden! Sedan får tiden visa vad jag eventuellt känner att jag kan använda alla mina bilder till; om jag kan få ihop en ny bok eller en ny utställning. Och bloggen uppdateras helt enkelt inte av någon annan orsak än att jag hittar några bilder jag vill visa. Antingen äldre från arkivet, eller nya från senaste fotograferingen. Artiklar skriver jag när jag känner att jag vill berätta något; antingen det är några bildtankar jag gått runt med en längre tid och känner att jag vill ventilera, eller att jag fått ett uppslag genom något jag fångat upp från samhället. Något jag är engagerad i och vill uttala mig om.

(3)

Jag ger ut böcker för att jag fotograferar, jag fotograferar alltså INTE för att ge ut böcker. Annars skulle den svenska skogen fullkomligt försvinna, då jag hade tvingats släppa minst 4-5 böcker varje år. Helt enkelt för att hänga med i min ständiga fotografering. Idag hade nog min boksamling innehållit minst 200 boktitlar, om jag i min nästan dagliga fotografering skulle fått ut allt i bokform. Om det nu var så att jag skulle fotografera för att ge ut böcker.

Det skulle falla på sin orimlighet med så många boktitlar, dessutom med kanske så många som 500 bilder i varje bok. I större upplagor för att det skulle generera en någorlunda vinst vid försäljning. Undrar hur många kalhyggen jag då ensam hade varit orsak till i Sverige…

Dessutom hade varje bok inte varit tillräckligt unik.

Eller kanske en ny fotoutställning i månaden, 20-50 nya inlägg i bloggen varje dag – eller så är det så att jag borde ge ut en ny fototidning, enbart med mina bilder, varje månad… Kanske borde jag utöka med ännu fler fotokurser, så att jag skulle känna att jag var mer aktiv med att få andra fotografer att bli bättre än att utveckla mitt eget fotograferande. Under perioder genom livet har det faktiskt redan varit så, men numera har jag blivit mer restriktiv på detta med betydligt färre fotokurser.

Jag är heller inte den som är ständigt på resande fot runt i världen av i första hand tre anledningar; det är för dyrt, jag gillar inte att resa – och kanske viktigast av allt; det är inte bra för miljön. Jag har vid några tillfällen varit ledare på fotoresor, i första hand till Island och Irland – men det är inget jag känner mig lockad av att fortsätta med. Det blev för mycket fokus på att göra andra fotografer nöjda, än att jag själv skulle känna mig nöjd i mitt eget fotograferande.

(4)

Det gäller att kunna skala ned hela verksamheten till att i första hand fokusera på det som är viktigast för att utveckla mitt eget fotograferande. Jag måste vara mer egoistisk och självcentrerad, utveckla mig själv på det sätt som jag själv tycker är det viktigaste. Inte fotografera för att göra andra nöjda, utan helt och hållet fotografera för att jag själv ska bli nöjd. Är det viktigare för mig att åka ut till Ryfors och fotografera forsärla, helt enkelt för att jag känner att jag kan utveckla mina bilder på forsärlor ännu ett snäpp? Är det viktigare att vara ute i Mullsjöskogarna och uppleva ännu en älg, ännu några rådjur eller möjligen en flock med vildsvin – än att ständigt uppdatera Facebook och Instagram med bilder som ger mer gillningar?

Vad gör mig egentligen till en bättre fotograf? Vad får mig att må bättre som fotograf? Är det lysande recensioner av en ny bok, några hundra klapp på axeln under vernissagen på en ny utställning, stigande försäljningssiffror på senaste boken eller en ny vinst i någon fototävling?

Eller är det kanske för att kunna lämna intressanta uppdateringar till olika människor man möter i vardagen? När man för tusende gången får frågan ”vad gör du?” och den automatiska följdfrågan ”har du en ny fotoutställning eller bok på gång?”

För visst har jag en ny fotoutställning på gång – och visst håller jag på med några nya böcker. Men det är inte intressant innan fotoutställningen är klar och det kommer ut invitationer till vernissagen, eller att en ny bok gått i tryck och har fått releasedatum. Fram tills dessa är det absolut viktigaste att man fotograferar, mycket och ofta. Som vanligt!

(5)

För visst är jag aktiv, något mina läsare här i bloggen kan se klart och tydligt. Med snart 16 000 publicerade bilder under åtta år, kan det inte vara tydligare. Men om man inte har intresse för att besöka min blogg och ta reda på svaret på frågan, då behöver man väl inte få ett svar på frågan. Annat än att ”jag fotograferar, nästan varje dag, som vanligt”. För det är enbart här i bloggen, inte på varken Facebook eller Instagram eller någon annan plats, som svaret på frågan framträder med stor tydlighet.

Även fast bloggen heller inte är hundraprocentig, då jag ju inte uppdaterar den med ALLT. Men väl så pass mycket att det blir tydligt att jag åtminstone fotograferar rätt så ofta.

Om någon skulle fråga mig eller andra om jag är en duktig fotograf, vilket inte är så viktigt för mig – så kanske bloggen också kan ge några svar. Även fast smaken är som baken, och att jag har en bildstil som mer är åt det personliga hållet och där det blir extra subjektivt. Men vad jag gör och hur ofta jag gör det, borde i alla fall vara kristallklart.

Jodå, jag är aktiv! Böcker, utställningar, artiklar, föreläsningar, fotokurser, fotoresor – självklart! Jag har redan gjort allt detta, riktigt många gånger! Och mer kommer det, när tiden är mogen. Men fram tills dess så fotograferar jag aktivt, nästan varje dag – och hela tiden försöker flytta fram positionerna i mitt bildskapande för de som vill se detta.

Och att jag fotograferar för att jag fotograferar!

(Bild 1 – Natt i skogen, 2015)
(Bild 2 – Rådjur, 2013)
(Bild 3 – Höstdimma, 2015)
(Bild 4 – Tistel, 1993)
(Bild 5 – Gråhakedopping, 2000)
(Bild 6 – Vinternatt, 2018)

(6)